Från Rilpedia

Dödskallemärkning är en populär beteckning för den interncensur som utövas vid Sveriges Radios grammofonarkiv. Censuren kan bland annat drabba låtar med ekivok text, med reklaminslag eller av "olämpliga" artister. Jazz- eller poparrangemang av klassiska stycken fick även de ofta en röd dödskalle stämplad på omslaget.

Det fanns på Sveriges Radio inget formellt förbud mot att spela "dödskallemärkt" musik i radion, men det var en rekommendation att mer noga överväga spelandet än vad gäller annan musik.^[1]

"Dödskallemärkt" har senare blivit ett begrepp för företeelser som anses oönskade i det offentliga rummet.

Exempel

• 1948: Rumban "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" med Lennart Hagvall och Einar Groths orkester (vågad text)
• 1973: "Kodachrome" med Paul Simon (reklam)
• Från ca 1945: Låtar av eller med sångaren Johnny Bode (artisten impopulär på grund av extrema politiska åsikter, begångna brott med mera)
• Mera brännvin, Epa-traktorn och flera andra låtar med artisten Eddie Meduza blev ofta dödskallemärkta i Sveriges Radio under 1980-talet.
• De flesta av Cornelis Vreeswijks låtar blev dödskallemärkta i radion och även några av Fred Åkerströms visor^{[källa behövs]}
• Den kända monologen Bunta ihop dom med Lars Ekborg blev dödskallestämplad under 1960-talet för att den norrlänning han spelade sa att zigenare, kvinnor över 40 år, samer och andra folkslag som ansågs vara annorlunda de flesta svenskarna skulle man bara bunta ihop och slå ihjäl; "en får inte vara blödig".

Referenser

1. ↑ Dödskallemärkta Seekers