Sveriges regering

	Sveriges statsskick
Grundlagarna
	Regeringsformen
	Tryckfrihetsförordningen
	Yttrandefrihetsgrundlagen
	Successionsordningen
Lagstiftande makt
	Riksdagen
	Riksdagens talman
Verkställande makt
	Regeringen
	Statsministern
	Monarkin
	Myndigheterna
Dömande makt
	Domstolsväsen
Administrativ indelning
	Län
	Kommuner

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 17.54 av LA2-bot (Diskussion)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Regeringens säte är Rosenbad samt flera omgivande hus på Norrmalm i Stockholm.

Sveriges regering, före 1975 officiellt Kungl. Maj:t, Konungen i statsrådet eller statsrådet; är Sveriges högsta verkställande myndighet och består av kollektivet av samtliga statsråd under ledning av statsministern. Regeringen är ansvarig inför riksdagen och måste ha riksdagsmajoritetens stöd i viktiga frågor (se parlamentarism). Till sin hjälp har regeringen flera departement och Statsrådsberedningen som tillsammans med Förvaltningsavdelningen utgör Regeringskansliet.

Innehåll

1 Statsförvaltningen
2 Uppgifter
3 Tillsättning och regeringstyper
4 Departement och avdelningar
5 Nuvarande regering
6 Sveriges regeringar sedan representationsreformen 1866
7 Svenska statsråd
8 Se även
9 Externa länkar
10 Referenser

Statsförvaltningen

Statsförvaltningen hjälper regeringen att verkställa de beslut som fattats av riksdagen. Statsförvaltningen har tre olika nivåer, central nivå, regional nivå och lokal nivå. Den centrala nivån täcker hela riket och består av regeringskansliets tio departement och de verk som arbetar under departementen, till exempel skolverk (under utbildningsdepartementet). Den regionala nivån finns i varje län i form av länsstyrelsen, som styrs av en styrelse vars ordförande är landshövdingen, som regeringen utser. Det finns 21 län och därför 21 länsstyrelser. Länsstyrelsens uppgift är att agera som regeringens förlängda arm, dvs. som regeringens hjälpmedel till att verkställa beslut av riksdagen.

Departementen i Sverige är relativt små och inga uppgifter utöver beslutsfattande, istället förlitar de sig på myndigheter som självständigt utför besluten. De statliga myndigheterna lyder under regeringen, men departementen har bara tillåtelse att påverka myndigheterna genom att fatta beslut. Statsråden är förhindrade från att detaljstyra den dagliga verksamheten och påverka utfallet i individuella ärenden inom myndigheterna. Om de ändå gör så kan de bli anklagade för ministerstyre. Ett undantag till detta är delegationerna och ambassaderna i utlandet; de är direkt integrerade med Utrikesdepartementet.

Uppgifter

Genomförandet av de lagar som riksdagen har beslutat om
Införande av särskilda tillämpningsregler avseende olika lagar
Initiativ till och tillsättande av statliga utredningar
Formulerande av lagförslag i form av propositioner
Författande av statens budget
Utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter med mera
Benådanden eller mildrade straff för dömda brottslingar
Rättsliga avgöranden inom regeringsrätten
Utrikes förhandlingar och representation

Tillsättning och regeringstyper

Statsministern Arvid Lindman (till vänster) på Slottets borggård vid sin andra regerings tillträde 1928 i sällskap av statsrådskollegerna Ernst Trygger, Claes Lindskog och Sven Lübeck.

Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen. Statsråden utses av statsministern. Därefter godkänns hela regeringen av riksdagen. Vid koalitionsregeringar är det dock i praktiken respektive partis partiledare som utser partiets statsråd. Riksdagen kan avsätta regeringen genom en misstroendeförklaring mot statsministern eller avsätta ett enskilt statsråd genom misstroendeförklaring mot detta statsråd.

Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller fler riksdagsmandat, är regeringen en majoritetsregering. Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas måste istället en minoritetsregering bildas. Eftersom regeringen alltid behöver stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag, behöver en minoritetsregering alltid stöd från minst ett annat parti, ett så kallat stödparti. Om flera samverkande partier tillsammans bildar regering kallas det koalitionsregering, medan en regering som endast har statsråd från ett parti kallas enpartiregering. Om en regering innehåller företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier, kallas den ibland för samlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var under Andra världskriget.

Vart fjärde år sker ett nytt riksdagsval. Om det parlamentariska läget efter valet är oförändrat, kan regeringen enligt gällande praxis sitta kvar utan att talmannen uppdras att pröva andra regeringsalternativ. Skulle regeringen med eventuella stödpartier däremot inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant. Regeringen kan själv utlysa extra riksdagsval mellan de ordinarie valen. Om en sittande regering avgår, sitter den ändå kvar under en övergångsperiod som expeditionsregering till dess att en ny regering tillträder.

Departement och avdelningar

Den nuvarande regeringen omfattar 22 ministrar inklusive statsministern. Antalet regleras inte i lag utan är helt upp till statsministern. Under delar av 2000-talet har Guiness rekordbok listat den svenska regeringen som världens mest jämställda med 11 kvinnliga av samtliga 22 statsråd. Statsministern leder regeringens arbete och är den officiella regeringschefen. Ibland har vice statsministrar utsetts; om ingen sådan finns är den mest seniore ministern vice statsminister.

Regeringen är indelad i ett antal departement och avdelningar. För tillfället finns tretton departement men antalet är inte fastställt i lag, sålunda är vissa statsråd även departementschefer medan andra ansvarar för delområden inom ett större departement. Statsråden är vanligtvis riksdagsledamöter men de behöver inte vara det. Statsråd som är riksdagsledamöter, inklusive statsministern, ger upp sin plats i riksdagen under den tid de är ministrar och ersätts då av en annan representant från samma parti. Under sina besök i riksdagen - till exempel under interpellationer (frågor till regeringen från riksdagsledamöterna) - sitter ministrarna på särskilt utsedda platser i det nedre vänstra hörnet av riksdagens plenisal.

Nuvarande regering

Se även: Regeringen Reinfeldt

Statsrådsberedningen

Fredrik Reinfeldt (m), statsminister (regeringschef)
Cecilia Malmström (fp), EU-minister

Justitiedepartementet

Beatrice Ask (m), justitieminister (departementschef)
Tobias Billström (m), migrationsminister

Utrikesdepartementet

Carl Bildt (m), utrikesminister (departementschef)
Ewa Björling (m), handelsminister
Gunilla Carlsson (m), biståndsminister

Försvarsdepartementet

Sten Tolgfors (m), försvarsminister (departementschef)

Socialdepartementet

Göran Hägglund (kd), socialminister (departementschef)
Maria Larsson (kd), folkhälso- och socialtjänstminister
Cristina Husmark Pehrsson (m), socialförsäkringsminister

Finansdepartementet

Anders Borg (m), finansminister (departementschef)
Mats Odell (kd), kommun- bostad -och finansmarknadsminister

Utbildningsdepartementet

Jan Björklund (fp), utbildningsminister, skolminister (departementschef)
Lars Leijonborg (fp), högskole- och forskningsminister

Arbetsmarknadsdepartementet

Sven-Otto Littorin (m), arbetsmarknadsminister (departementschef)

Jordbruksdepartementet

Eskil Erlandsson (c), jordbruksminister (departementschef)

Kulturdepartementet

Lena Adelsohn Liljeroth (m), kulturminister (departementschef)

Miljödepartementet

Andreas Carlgren (c), miljöminister (departementschef)

Näringsdepartementet

Maud Olofsson (c), näringsminister och ställföreträdande statsminister (departementschef)
Åsa Torstensson (c), infrastrukturminister

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Nyamko Sabuni (fp), integrations- och jämställdhetsminister (departementschef)