Från Rilpedia

Denna artikel handlar om politikern Axel Adlercreutz. För professorn, se Axel Adlercreutz (professor).

Axel Gustaf Adlercreutz, född 2 mars 1821, död 20 maj 1880; politiker, ämbetsman, hovrättspresident, statsråd, riksdagsman 1847-66 och 1877-80, justitiestatsminister 1870-74.

Gift 1853 med grevinnan Hedvig Lewenhaupt, med vilken han hade tio barn.

Biografi

Axel Adlercreutz föddes i Skara i Västra Götalands län, som son till generallöjtnant Gustaf Magnus Adlercreutz och Margareta Elisabeth Charlotta von Arbin. Han utbildade sig till jur. kand. i Uppsala 1845 och gjorde sedan en tidstypisk och framgångsrik karriär i ämbetsverken: kanslist i kammarkollegiet och justitierevisionen, sedan notarie i Svea hovrätt, vice häradshövding 1848, fiskal 1850, assessor 1853 och justitieråd 1860. President i Göta hovrätt 1868. Adlercreutz hann knappt tillträda innan Karl XV kallade honom att bli civilminister i regeringen De Geer. Detta trots att han varit emot ståndsriksdagens avskaffande, en mindre revolution som drivits igenom av De Geer. En förklaring till kungens val var att tillmötesgå riksdagen som intagit en kylig attityd till regeringen efter representationsreformen. Andra kammaren dominerades av sparsamma bönder som skar ned regeringens budget, uppbackade av första kammaren där missnöje med regeringens representationsreform kvardröjde.

När kritiken inte minskade förlorade De Geer också kungens stöd och avgick. Så som det starkaste namnet i statsrådet blev Adlercreutz justitiestatsminister. Kungen lade sig nu i regeringsarbetet mer aktivt, vilket undergrävde statsrådets ställning. Karl tillkännagav i trontalet att han tänkte sammankalla en urtima riksdag 1871 för försvarsfrågans lösning. Inte ens alla statsråd var informerade i förväg. När regeringen förlorade omröstningen på denna extra riksdag begärde samtliga statsråd avsked. Medan kungen försökte samla en ny regering fick utrikesminister Carl Wachtmeister slag på gatan och föll död ned. Förutom klen hälsa hade han varit upprörd och orolig under regeringskrisen. 23 dagar efter avskedsansökningarna förkunnade Posttidningen att sedan bemödanden om att bilda ny konselj icke lett till det åsyftade målet har statsrådets nuvarande medlemmar på uppmaning av kungen åtagit sig att kvarstå. Därmed övervakade Adlercreutz tronskiftet från Karl XV, som dog 1872 efter en tids sjukdom 46 år gammal, till hans bror Oscar II.

1873 löstes försvarsfrågan i en kompromiss vars arkitekt De Geer var i egenskap av utskottsordförande. Ändå blev det året därpå strid om en organisationsfråga i armén, där Adlercreutz till viss förvåning ställde kabinettsfråga och förlorade.

När han avgick utnämndes han till landshövding i Malmöhus län. I den valkretsen invaldes han i tvåkammarriksdagen 1877, efter att ha varit borta från riksdagen sedan ståndsriksdagen upphörde 1866 och där han tillhört riddarhuset. Efter sin avgång blev han en uttalad kritiker av regeringspolitiken som leddes av Louis De Geer; bland annat verkade han för att den gamla skjutsplikt som åvilat det stora flertalet bönder skulle bibehållas. Han motionerade om lagstiftning mot lotterier.

Axel Adlercreutz var av temperamentsfull och orädd natur. Han tvekade aldrig att ge lika skarpa mothugg som han fick ta emot i riksdagsdebatterna. Greve Henning Hamilton, som var van att behandlas med stor aktning, blev ställd då Adlercreutz knäppte till honom för hans pikar. När De Geer beklagat den hätska tonen svarade Adlercreutz att det endast var de besegrades sista vanmäktiga sprattlingar. Med sin oförskräckthet och naivitet gick han också tämligen helskinnad genom riksdagen trots alla försök att fälla honom. Han var liten och modig som en vessla, sa Carl Wadenstierna, samtida riksdagsledamot om honom.

Axel Adlercreutz avled den 20 maj 1880 i Stockholm, 59 år gammal.

Företrädare: Louis De Geer

Sveriges justitiestatsminister 1870–1874

Efterträdare: Edvard Carleson