Från Rilpedia

Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Expeditionsregering eller expeditionsministär kallas det när statsministern har lämnat in regeringens avskedsansökan. Regeringen och dess ledamöter sitter ändå kvar för att sköta rutinärenden i väntan på att en ny regering har tillträtt. En expeditionsministär har i princip samma befogenheter som vanligt men brukar avhålla sig från att fatta politiska beslut och får inte utlysa extraval.

I vissa fall, särskilt i äldre tid, har man ibland utsett en helt ny regering som har fungerat som expeditionsregering, exempelvis om den politiskt tillsatta regeringen har avgått med omedelbar verkan mitt under mandatperioden utan att utlysa extraval. Ofta har en sådan regering bestått av partipolitiskt oberoende tjänstemän, och har alltså haft karaktären av ämbetsmannaregering. De sista regeringarna av detta slag i Sverige var Louis De Geer den yngres 1920-1921 och Oscar von Sydows 1921, även om bildandet av Bondeförbundets "semesterregering" under Axel Pehrsson-Bramstorp 1936 också hade en liknande grund, medan det i Finland förekom så sent som 1975, då Keijo Liinamaa var statsminister. En sådan expeditionsregering utsågs ofta direkt av statschefen när det inte föreföll finnas något parlamentariskt underlag för en annan lösning. När regeringsbildandet numera i såväl Sverige som i Finland har fått en starkare knytning till riksdagen, torde denna typ av expeditionsregering inte bli särskilt vanlig i något av dessa länder i framtiden.