Från Rilpedia

Den här artikeln handlar om benämningen på ministärer i Sverige. För Kinas regering, se Folkrepubliken Kinas statsråd. För den litterära gestalten, se Statsrådet (romanfigur)! För bokserien om den litterära gestalten, se Statsrådet (bokserie)!

---

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.

Statsrådet var under 1809 års regeringsform benämning för regeringen i Sverige och är det fortfarande för regeringen i Finland.

Statsrådet i Sverige enligt 1809 års regeringsform

En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Sveriges regering. (Diskussion)

Enligt 1809 års regeringsform i dess ursprungliga lydelse bestod statsrådet av två statsministrar, en för justitieärendena (justitiestatsminister) och en för utrikesärendena (utrikesstatsminister), en hovkansler, sex statsråd (motsvarande senare så kallade konsultativa statsråd) samt i de flesta fall dessutom en statssekreterare som föredragande, varjämte undantagsvis även justitiekanslern kunde ha plats i statsrådet.

I och med departementalstyrelsens införande 1840 så förändrades statsrådets sammansättning. Fem statsråd blev föredragande departementschefer med bibehållande av statsrådstiteln (liksom justitie- och utrikesstatsministrarna). Hovkanslers- och statssekreterarämbetena avskaffades och de sex statsråden utan portfölj reducerades till tre (de konsultativa).

År 1876 inrättades statsministerämbetet, och justitie- och utrikesministern förlorade statsministertiteln, den senare dock med bibehållande av titeln minister, och sålunda blev då departementscheferna: utrikesministern och sex statsråd, av vilka ett var chef för Justitiedepartementet, ett för Lantförsvars-, ett för Sjöförsvars-, ett för Civil-, ett för Finans- och ett för Ecklesiastikdepartementet. Härtill lades år 1900 ett statsråd som chef för Jordbruksdepartementet, så att statsrådet 1917 enligt regeringsformen bestod av åtta departementschefer och åtta konsultativa statsråd (summa ellva ledamöter), kunnande statsministern vara antingen en av departementscheferna eller ett av de konsultativa statsråden.

Kungen ägde i princip fritt utse sitt statsråd. Statsrådets medlemmar var förtroendeämbetsmän och kunde därför av kungen fritt avskedas. Sin konstitutionella betydelse hade statsrådet därigenom, att intet regeringsärende kunde av kungen avgöras utan i samråd med en eller flera statsrådsmedlemmar. Hela statsrådet skulle vara närvarande vid besluts fattande i mål av synnerlig vikt och omfattning, såsom frågor om lagar, författningar och nya inrättningar. Särskilt var detta föreskrivet, när kungen i enlighet med regeringformens 39:e paragraf inhämtade statsrådets tankar om sin avsikt att resa utrikes och när beslut skall fattas om kreditivens lyftande – så kallat statsrådsplenum - samt för behandling av fråga om krig och fred enligt regeringsformens 13:e paragraf, då före 1840 även alla fyra statssekreterarna skulle närvara – så kallat utomordentligt statsråd.

I andra regeringsärenden fordrades senare med endast ett undantag närvaro av minst tre statsråd utom föredraganden - den så kallade lilla konseljen. Undantaget var behandlingen av så kallade kommandomål, där blott ett statsråd deltog.

Justitiekonselj

Före 1909 var en särskild ordning stadgad för ministeriella mål och justitieärenden. I de senares handläggning skulle enligt den ursprungliga lydelsen av regeringsformen (26:e paragrafen) delta justitiestatsministern, minst två statsråd, två justitieråd och justitiekanslern, och detta stadgande undergick genom departementalstyrelsens införande ej annan väsentlig ändring, än att justitiekanslerns deltagande bortföll. Var de deltagande statsråden endast två, kallades ett sådant statsråd lilla justitiekonseljen; var alla statsrådets medlemmar närvarande, vilket fordrades, då justitieärendet rörde lagändring, benämndes det stora justitiekonseljen.

Justitieärendena undergick en förberedande behandling i Högsta domstolen, och till följd härav medverkade Nedre justitierevisionens tjänstemän vid deras beredning och föredragning. Genom en grundlagsändring 1909 avskaffades båda justitiekonseljerna, och justitieärendena behandlades senare som andra regeringsärenden i departementen och i statsråd utan deltagande av justitieråd, blott med den skillnaden, att i vissa fall förberedande yttrande skall avges av Lagrådet, Regeringsrätten eller Högsta domstolen (av den sistnämnda blott rörande ansökningar om nåd i brottmål – därför de enda statsrådsärenden, med vilka Nedre justitierevisionen efter denna förändring tog befattning).

Sammansatt statsråd

När på den svensk-norska unionens tid frågor, som rörde bägge rikena, behandlades i svenskt eller norskt statsråd, skulle i det förra tre norska och i det senare tre svenska statsråd enligt Riksakten ha plats. Sådant statsråd kallades sammansatt; det försvann med unionsupplösningen 1905.