Från Rilpedia

Nedre justitierevisionen (Kungl. Maj:ts Nedre justitierevision) uppkom under 1600-talet såsom en avdelning av rikskansliet, vilken skulle bereda justitieärenden till föredragning i rådet (Justitierevisionen). Kallades sedermera Revisionsexpeditionen eller Nedre Justitierevisionen.

Nedre justitierevisionen upphörde år 1972 som ett separat ämbetsverk och ersattes av Högsta domstolens kansli.

Chef var högste ombudsmannen 1713-1719, justitiekanslern 1719-1840. Under åren 1801-1809 var Nedre Justitierevisionen ett från kansliet skilt ämbetsverk under chefskap av riksdrotsen, som dock samtidigt innehade Justitiekanslersämbetet. Från 1840 var Justitiestatsministern, dvs statsrådet och chefen för Justitiedepartementet, också chef för Nedre justitierevisionen.

Enligt instruktion från 16 december 1901, med ändring 13 oktober 1905, beredde Nedre justitierevisionen alla ärenden, som förekom i Högsta domstolen, samt vissa justitieärenden, som avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet, nämligen frågor om nåd i brottmål, om lejd och om andra dispenser eller tillåtelser, vilka efter allmän lag m.m. skulle beslutas i statsrådet.

Högst i karriärtrappan i Nedre justitierevisionen var ordinarie revisionssekreterare, därnäst konstituerade revisionssekreterare, protokollssekreterare, registrator och slutligen kanslist. Benämningen "nedre" anspelar på den övre justitierevisionen, som utgjordes av den i revisionssaker dömande avdelningen av rådet; dvs vad som idag motsvaras av Högsta domstolen.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nedre justitierevisionen, 1904–1926 ^(Not).