Näringsdepartementet
Från Rilpedia
Näringsdepartementet är en del av Sveriges regeringskansli. Det bildades den 1 januari 1969 som Industridepartementet och tog 1983 över många ärenden från Handelsdepartementet, som lagts ned den 31 december 1982 (dock ej utrikeshandelsfrågorna, som vid detta tillfälle i stället fördes över till Utrikesdepartementet).
Den 22 oktober 1991 bytte departementet namn till Näringsdepartementet. I samband med att bl. a. utrikeshandelsfrågor integrerades i departementets arbete 1996 ändrades namnet återigen, då till Närings- och handelsdepartementet.
Den 1 januari 1999 uppgick departementet tillsammans med Kommunikationsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet och delar av Inrikesdepartementet (vilka samtidigt upphörde) i det nya Näringsdepartementet som blev ett supernäringsdepartement. Däremot återfördes utrikeshandelsfrågorna samtidigt till Utrikesdepartementet.
Den 1 januari 2007 återbildades Arbetsmarknadsdepartementet och dess frågor togs tillbaka från Näringsdepartementet.
Hållpunkter genom svenska politiska historien från 1840 för inrättandet av ett näringsdepartement.
1840
Borgarståndet inom ståndsriksdagen kräver inrättandet av ett handels och industridepartement.
1867-1868
Det nya riksdagspartiet Lantmannapartiet kräver en minister för jordbruk, handel och allmänna arbeten i sitt partiprogram . I ett kungligt förslag som under våren 1868 inkommer till riksdagen föreslås inrättandet av ett statsdepartement för jordbruket och de övriga näringarna samt för allmänna arbeten och vissa delar av kommunikationsantalterna.
1874
I statsverkspropositionen anses det nödvändigt med ett statsdepartement för näringarna eftersom det var det första och oeftergifvliga villkoret för indragande av Kommerskollegium. Kravet på ett näringsdepartement stöds av civilminister Per Axel Bergström.
1884-1885
En statlig kommitté föreslår indragandet av Kommerskollegium för att möjliggöra inrättandet av ett näringsdepartement. Civilminister Edvard von Krusenstjerna förslår inte bara inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel utan också för skiftes, avvittring, de allmänna kartverken, stuteriväsendet samt för frågor som från SCB underställdes Kunglig Majestär samt möjligen även domän och skogsärenden. 1885 års riksdag ser framlagt ett förslag av Kunglig Majestät som föreslår inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel och samtidigt indragandet av en juristkonsult (konsultativt statsråd).
1887-1889
Ett förslag till organisation för det föreslagna näringsdepartementet framläggs där det nya statsdepartementet organiseras i tre byråer
- En handels och industribyrå.
- En jordbruksbyrå.
- En byrå för övriga ärenden.
Det planerade statsdepartementet för näringarna faller på Första kammarens motstånd 1888. Lantbruksstyrelsens inrättande (1889) och den senare reorganisationen av Kommerskollegium (1891) försvagar kraven på ett samlat statsdepartement för näringarna.
1896
En motion av liberale riksdagmannen och greven Carl Carlsson Bonde kräver ett statsdepartement för lantbruk, industri och handel.
1898-1899
En motion av P. E Lithander 1898 kräver inrättandet av ett statsdepartement för samtliga näringar. I en annan motion kort därefter kräver A. M. Bergenmark i Andra kammaren inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk,industri och handel. Första kammaren motsätter sig 1899 inrättandet av ett jordbruksdepartement och vill ha samtliga näringar samlade under ett gemensamt statsdepartement.
1900
Jordbruksdepartementet inrättas vilket försvagar kraven på inrättandet på ett gemensamt näringsdepartement.
1920
Handelsdepartementet inrättas som ytterligare sätter spiken i kistan för idéerna på ett gemensamt näringsdepartement. Kommunikationsdepartementet inrättas med den siste chefen för det första Civildepartementet som chef för det nya statsdepartementet för kommunikationsanstalterna.
1961
Under sommaren går det rykten om att AMS-chefen Bertil Olsson skall bli chef för ett industri och sysselsättningsdepartement. Ryktena infrias dock aldrig.
1966-1969
Efter den rejäla valförlusten för Socialdemokraterna i kommunalvalet 1966 börjar man fila på en departementsreform där den ekonomiska politiken skall få ett eget statsdepartement och plats vid Konungens Rådsbord. Handelsdepartementet får bland annat släppa ifrån sig ansvaret för de statliga bolagen. Denna nya ekonomiska avdelning placeras under Finansdepartementets jurisdiktion. Statssekreteraren Krister Wickman från Finansdepartementet som är en av Strängs pojkar får uppdraget att leda den nya ekonomiska avdelningen. Wickman blir "ekonomiminister" i början av 1967. Hösten 1968 lägger justitieminister Herman Kling fram en proposition om inrättandet av ett ekonomiskt näringslivsdepartement. Riksdagen godkänner propositionen och ger det nya departementet namnet "Industridepartementet". Den 1 januari 1969 börjar det nya Industridepartementet sitt arbete med Krister Wickman som chef.
1974
Det nya Arbetsmarknadsdepartementet börjar den 1 januari sitt arbete detta år med Ingemund Bengtsson som chef.
1976
Med den borgerliga regeringsbildningen detta år släpper Arbetsmarknadsdepartementet ifrån sig regionalpolitiken till Industridepartementets domvärjo.
1982-1983
Med Handelsdepartementets nedläggning den 31 december efter Olof Palmes återkomst som regeringschef övertar Industridepartementet ärenden och ämbetsverk från det nedlagda departementet, bland annat Patent och Registreringsverket. Den nya departementsindelningen börjar gälla den 1 januari 1983.
1987-1988
Med Miljödepartementets inrättande försvinner energifrågorna från Industridepartementets domvärjo. 1988 läggs regionalpolitiken under Arbetsmarknadsdepartementets kontroll.
1990-1991
Energifrågorna återgår i början av detta år till att sortera under Industridepartementet. Industridepartementet återtar samma år också regionalpolitiken från Arbetsmarknadsdepartementet. Med den borgerliga valsegern nästföljande år byter Industridepartementet namn till Näringsdepartementet (I) den 22 oktober. Den siste industriministern Per Westerberg blir Sveriges förste näringsminister. Den 1 december detta år träder omorganiseringen av Näringsdepartementet i kraft. Detta betyder att regionalpolitiken flyttar över till Arbetsmarknadsdepartementet. I gengäld övertar Näringsdepartementet frågor gällande biobränslen från Jordbruksdepartementet. Från Civildepartementet (III) övertar Näringsdepartementet frågor gällande näringsfrihet samt ärenden rörande pris och konkurrenspolitiken. Det finns också planer på att lägga ner Jordbruksdepartementet och flytta över det till Näringsdepartementet men detta stupar på Centerpartiets motstånd.
1995-1996
Skogsärendena övergår 1995 från att ligga under Jordbruksdepartementet till att hamna under Näringsdepartementets domvärjo. Med Göran Perssons tillträde som regeringschef våren 1996 byter departementet namn till Närings och handelsdepartementet där även utrikeshandeln handläggs. Göran Persson har även planer på att även lägga jordbruket under Närings och handelsdepartementets jurisdiktion. Men han lägger dessa planer åt sidan för att inte irritera Centerpartiet.
1998-1999
Under sommaren detta år ger statsministern den f.d generaldirektören för Kriminalvårdsstyrelsen Ulf Larsson i uppdrag till att dra upp riktlinjerna till ett gemensamt departement för frågor rörande näringsliv, arbetsmarknad, jämställdhet samt region och infrastrukturpolitik. Efter höstens riksdagsval meddelar Göran Persson sin regeringsbildning där Kommunikationsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Närings och handelsdepartementet samt delar av Inrikesdepartementet skall lägggas ner och ersättas av ett gemensamt näringsdepartement. Björn Rosengren utses att leda de tre departement som skall läggas ner den 31 december 1998 (Närings och handelsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet samt Kommuniktionsdepartement).Den 1 januari 1999 börjar det nya Näringsdepartementet (II) sitt arbete med Björn Rosengren som chef för det nya "superdepartementet".
2006-2007
Efter den borgerliga valsegern utbryts arbetsmarknadsfrågorna till ett speciellt arbetsmarknadsdepartement som börjar arbeta den 1 januari 2007.
Statsråd och chefer för Industridepartementet (1969-1991)
- Krister Wickman 1 januari 1969-1 juli 1971
- Rune B. Johansson1 juli 1971-8 oktober 1976
- Nils G. Åsling 8 oktober 1976-18 oktober 1978
- Erik Huss 18 oktober 1978-12 oktober 1979
- Nils G. Åsling 12 oktober 1979-8 oktober 1982
- Thage G. Peterson 8 oktober 1982-30 september 1988
- Ingvar Carlsson 30 september 1988-4 oktober 1988
- Ivar Nordberg 4 oktober 1988-11 januari 1990
- Rune Molin 12 januari 1990-4 oktober 1991
- Per Westerberg 4 oktober 1991-21 oktober 1991
Statsråd och chefer för Näringsdepartementet I (1991-1996)
- Per Westerberg 22 oktober 1991-7 oktober 1994
- Sten Heckscher 7 oktober 1994-5 februari 1996
- Jörgen Andersson 5 februari 1996-22 mars 1996
Statsråd och chefer för Närings- och handelsdepartementet (1996-1998)
- Anders Sundström 22 mars 1996-7 oktober 1998
- Björn Rosengren 7 oktober 1998-31 december 1998
Statsråd och chefer för Näringsdepartementet II (1999- )
- Björn Rosengren 1 januari 1999-15 oktober 2002
- Leif Pagrotsky 15 oktober 2002-31 oktober 2004
- Thomas Östros 1 november 2004-6 oktober 2006
- Maud Olofsson 6 oktober 2006-
Myndigheter underställda Näringsdepartementet
- Banverket
- Bergsstaten
- Bolagsverket
- Statens institut för kommunikationsanalys
- Statens Järnvägar
- Konkurrensverket
- LFV
- Myndigheten för tillväxtpolitiska studier och analyser
- Oljekrisnämnden
- Patent- och registreringsverket
- Patentbesvärsrätten
- Post- och telestyrelsen
- Rederinämnden
- Rikstrafiken
- Rymdstyrelsen
- Sjöfartsverket
- Sveriges geologiska undersökning
- Tillväxtverket
- Transportstyrelsen
- Verket för innovationssystem
- Statens väg- och transportforskningsinstitut
- Vägverket[1]
Källor
- ↑ http://www.sverige.se/upload/Adresskort/xls/adresskort_myndigheter.xls besökt 2007-03-06