Statens Järnvägar
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om verket Statens Järnvägar till och med år 2000. Se SJ för SJ AB:s verksamhet från och med år 2001.
| Statens Järnvägar | |
 |
|
| Typ | Statlig myndighet |
|---|---|
| Huvudkontor | Stockholm |
| Historia | |
| Grundat | 1856 |
| Upplöst | 2001 (uppdelad i 7 bolag och en myndighet) |
Statens Järnvägar, SJ, ursprungligen officiellt namn Kungl. Järnvägsstyrelsen, var till och med den 1 januari 2001 ett statligt svenskt affärsdrivande verk.
Innehåll |
Historik
SJ skapades 1856 då de första stambanorna i landet öppnades. Därefter inleddes en närmast explosionsartad utveckling då företaget organiserade banvakter längs med banorna, inrättade tjänstebostäder åt alla banvakter och åt stationspersonalen, skapade arkitektavdelningar som bestämde stationsutformningar, bestämde hur det fick se ut på banan och på stationsområdena. Exempelvis hade man fram till 1973 en egen trädgårdsavdelning som sysslade med att dekorera stationsrabatterna med växlighet.
SJ:s betydelse växte fram till 1900-talets mitt och kom att bli ett allt större och mer vittomfattande företag. Inte minst i och med 1939 års riksdagsbeslut att förstatliga alla järnvägar kom att ha en stor betydelse. SJ hade efter andra världskriget, då många tidigare enskilda järnvägar förstatligats, en mycket stark ställning. Man körde gods- och persontåg på hela det statliga järnvägsnätet och bedrev busstrafik i större delen av landet. SJ var även inblandat i godstrafik på landsväg via dotterföretaget ASG och Svelast. Man hade en egen resebyråkedja och man bedrev färjetrafik både med tågfärjor och bilfärjor. SJ hade egna verkstäder för all järnvägsdrift och allt byggande och underhåll av banor bedrevs inom verket. 1950 var verket som störst och organiserade nästan var hundrande arbetande svensk, 50 000 människor arbetade då vid SJ. Den största delen av dem som arbetade inom offentliga sektorn vid denna tid arbetade för SJ.
Fram till 1988 års trafikpolitiska beslut att dela upp bolaget i ett trafikverk och ett spårunderhållande verk (se även Banverket) både ökade och minskade företaget i omfattning. Många järnvägslinjer lades ned och det rationaliserades hårt på de kvarvarande banorna och stationerna som fanns kvar. Utvecklingen blev ännu tydligare efter 1963 års riksdagsbeslut med innebörden "varje trafikslag måste bära sig självt". De följande tio åren kännetecknades av en hårdhänt rationalisering. Samtidigt satsade SJ på att utveckla bussverksamheten, och man var under 1970-talet Sveriges största bussbolag (SJ Buss).
Stig Larsson utsågs till ny generaldirektör för SJ 1988 och drev framgångsrikt igenom omorganiseringen och moderniseringen av SJ från ett statligt verk till ett statligt ägt företag med tyngdpunkten lagd till järnvägen. 1991 kom till exempel X2000 som en del i SJ:s satsning på en modern järnväg.
Nya SJ
Se SJ AB.
Fokusering på kärnverksamheten
I överensstämmelse med den statliga trafikpolitiken har verksamhet stegvis sålts ut och SJ delats upp. Resebyråkedjan såldes under 1990-talet. Busstrafiken ombildades till bolaget Swebus, som sedan såldes eftersom SJ skulle koncentrera sig på tågtrafik. Malmbanetrafiken, en tidigare lönsam del av SJ godstrafik, överfördes till LKAB. En stor uppdelning skedde i slutet av 1980-talet då staten beslöt att bilda Banverket, som fick ansvaret för att bygga ut och driva Sveriges järnvägsnät.
Bolagiseringen
I början av 1990-talet började man på allvar diskutera bolagisering av SJ och någon gång under 1992-1993 bolagiserades SJ Kombi, som då var ett eget affärsområde inom godstransportdivisionen. Namnet på det nya bolaget blev Rail Combi AB. De första åren hade bolaget t o m externa ägare till 30 %. Senare köpte SJ tillbaka denna andel. Bolaget är nu integrerat i den norska Godstrafikbolaget CargonNet (f d NSB Gods). Affären mellan Green Cargo AB (f d SJ Gods) och NSB var helt kontantlös, man bytte bara ägarandelar. Cargonet tog över Railcombi till 100 % och Green Cargo fick 45 % av Cargonet. Den 1 januari 2001 upphörde större delen av verksamheten i Statens Järnvägar. De sex divisionerna som verket då bestod av ombildades till egna aktiebolag, där de två första direktägs av staten:
- SJ AB, persontrafikdivisionen (före detta SJ Resor)
- Green Cargo AB, godstransportdivisionen (före detta SJ Gods/SJ Cargo)
- EuroMaint AB, verkstäder med mera (före detta SJ Maskindivision/SJ Teknik)
- Unigrid AB, IT-verksamheten. Detta bolag har därefter köpts upp av det norska bolaget EDB Business Partner. (före detta SJ Data)
- Jernhusen AB, fastigheter (före detta SJ Fastigheter)
- TraffiCare AB, städning och växling som samlades ihop i en koncern med AB Swedcarrier som moderbolag. Dessa bolag har delvis därefter sålts eller ombildats. (före detta SJ Terminalproduktion/SJ Städ)
- TrainTech Engineering AB, nuvarande Interfleet Technology AB, teknikenheten (före detta SJ Maskindivision/SJ Teknik)
Affärsverket Statens järnvägar
Kvar finns fortfarande en liten rest av Gamla SJ, Affärsverket Statens järnvägar. Verket förvaltar viss egendom men bedriver ingen normal järnvägsverksamhet. Det har av tekniska skäl inte kunnat avvecklas – bland annat är ett stort antal kontrakt skrivna med "Statens järnvägar" som part.
