Job 5

2: Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3: Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4: Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5: Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6: Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7: nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8: Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9: åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10: åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11: när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12: Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13: han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14: mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15: Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16: Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17: Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18: Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19: Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20: I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21: När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22: Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23: ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24: Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25: Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26: I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27: Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

 

2: For wrath killeth the foolish man, and envy slayeth the silly one.
3: I have seen the foolish taking root: but suddenly I cursed his habitation.
4: His children are far from safety, and they are crushed in the gate, neither is there any to deliver them.
5: Whose harvest the hungry eateth up, and taketh it even out of the thorns, and the robber swalloweth up their substance.
6: Although affliction cometh not forth of the dust, neither doth trouble spring out of the ground;
7: Yet man is born unto trouble, as the sparks fly upward.
8: I would seek unto God, and unto God would I commit my cause:
9: Which doeth great things and unsearchable; marvellous things without number:
10: Who giveth rain upon the earth, and sendeth waters upon the fields:
11: To set up on high those that be low; that those which mourn may be exalted to safety.
12: He disappointeth the devices of the crafty, so that their hands cannot perform their enterprise.
13: He taketh the wise in their own craftiness: and the counsel of the froward is carried headlong.
14: They meet with darkness in the daytime, and grope in the noonday as in the night.
15: But he saveth the poor from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty.
16: So the poor hath hope, and iniquity stoppeth her mouth.
17: Behold, happy is the man whom God correcteth: therefore despise not thou the chastening of the Almighty:
18: For he maketh sore, and bindeth up: he woundeth, and his hands make whole.
19: He shall deliver thee in six troubles: yea, in seven there shall no evil touch thee.
20: In famine he shall redeem thee from death: and in war from the power of the sword.
21: Thou shalt be hid from the scourge of the tongue: neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh.
22: At destruction and famine thou shalt laugh: neither shalt thou be afraid of the beasts of the earth.
23: For thou shalt be in league with the stones of the field: and the beasts of the field shall be at peace with thee.
24: And thou shalt know that thy tabernacle shall be in peace; and thou shalt visit thy habitation, and shalt not sin.
25: Thou shalt know also that thy seed shall be great, and thine offspring as the grass of the earth.
26: Thou shalt come to thy grave in a full age, like as a shock of corn cometh in in his season.
27: Lo this, we have searched it, so it is; hear it, and know thou it for thy good.

 

2: Mielettömän tappaa suuttumus, tyhmän surmaa kiivaus.
3: Minä näin mielettömän juurtuvan, mutta äkkiä sain huutaa hänen asuinsijansa kirousta.
4: Hänen lapsensa ovat onnesta kaukana, heitä poljetaan portissa, eikä auttajaa ole.
5: Ja minkä he ovat leikanneet, syö nälkäinen - ottaa sen vaikka orjantappuroista - ja janoiset tavoittelevat heidän tavaraansa.
6: Sillä onnettomuus ei kasva tomusta, eikä vaiva verso maasta,
7: vaan ihminen syntyy vaivaan, ja kipinät, liekin lapset, lentävät korkealle.
8: Mutta minä ainakin etsisin Jumalaa ja asettaisin asiani Jumalan eteen,
9: hänen, joka tekee suuria, tutkimattomia tekoja, ihmeitä ilman määrää,
10: joka antaa sateen maan päälle ja lähettää vettä vainioille,
11: että hän korottaisi alhaiset ja surevaiset kohoaisivat onneen.
12: Hän tekee kavalain hankkeet tyhjiksi, niin ettei mikään menesty heidän kättensä alla,
13: hän vangitsee viisaat heidän viekkauteensa; ovelain juonet raukeavat:
14: päivällä he joutuvat pimeään ja hapuilevat keskipäivällä niinkuin yöllä.
15: Mutta köyhän hän pelastaa heidän suunsa miekasta, auttaa väkevän kädestä.
16: Ja niin on vaivaisella toivo, mutta vääryyden täytyy sulkea suunsa.
17: Katso, autuas se ihminen, jota Jumala rankaisee! Älä siis pidä halpana Kaikkivaltiaan kuritusta.
18: Sillä hän haavoittaa, ja hän sitoo; lyö murskaksi, mutta hänen kätensä myös parantavat.
19: Kuudesta hädästä hän sinut pelastaa, ja seitsemässä ei onnettomuus sinua kohtaa.
20: Nälänhädässä hän vapahtaa sinut kuolemasta ja sodassa miekan terästä.
21: Kielen ruoskalta sinä olet turvassa, etkä pelkää, kun hävitys tulee.
22: Hävitykselle ja kalliille ajalle sinä naurat, etkä metsän petoja pelkää.
23: Sillä kedon kivien kanssa sinä olet liitossa, ja metsän pedot elävät rauhassa sinun kanssasi.
24: Saat huomata, että majasi on rauhoitettu, ja kun tarkastat asuinsijaasi, et sieltä mitään kaipaa.
25: Ja saat huomata, että sinun sukusi on suuri ja vesasi runsaat kuin ruoho maassa.
26: Ikäsi kypsyydessä sinä menet hautaan, niinkuin lyhde korjataan ajallansa.
27: Katso, tämän olemme tutkineet, ja niin se on; kuule se, ja ota sinäkin siitä vaari."