Job 31

2: Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3: Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4: Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5: Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6: Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7: Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8: Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9: Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10: Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11: Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12: en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13: Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14: Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15: Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16: Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17: Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18: Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19: Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20: Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21: Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22: Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23: Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24: Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25: Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26: Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27: att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28: Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29: Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30: Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31: Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32: Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33: Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34: av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35: Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36: Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37: Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38: Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39: Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40: Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

 

2: For what portion of God is there from above? and what inheritance of the Almighty from on high?
3: Is not destruction to the wicked? and a strange punishment to the workers of iniquity?
4: Doth not he see my ways, and count all my steps?
5: If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;
6: Let me be weighed in an even balance, that God may know mine integrity.
7: If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands;
8: Then let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out.
9: If mine heart have been deceived by a woman, or if I have laid wait at my neighbour's door;
10: Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.
11: For this is an heinous crime; yea, it is an iniquity to be punished by the judges.
12: For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.
13: If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me;
14: What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?
15: Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?
16: If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail;
17: Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof;
18: (For from my youth he was brought up with me, as with a father, and I have guided her from my mother's womb;)
19: If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;
20: If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;
21: If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:
22: Then let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone.
23: For destruction from God was a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.
24: If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, Thou art my confidence;
25: If I rejoiced because my wealth was great, and because mine hand had gotten much;
26: If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;
27: And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:
28: This also were an iniquity to be punished by the judge: for I should have denied the God that is above.
29: If I rejoiced at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him:
30: Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.
31: If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.
32: The stranger did not lodge in the street: but I opened my doors to the traveller.
33: If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom:
34: Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, and went not out of the door?
35: Oh that one would hear me! behold, my desire is, that the Almighty would answer me, and that mine adversary had written a book.
36: Surely I would take it upon my shoulder, and bind it as a crown to me.
37: I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.
38: If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain;
39: If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life:
40: Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.

 

2: Minkä osan antaisi silloin Jumala ylhäältä, minkä perintöosan Kaikkivaltias korkeudesta?
3: Tuleehan väärälle turmio ja onnettomuus väärintekijöille.
4: Eikö hän näkisi minun teitäni ja laskisi kaikkia minun askeleitani?
5: Jos minä ikinä valheessa vaelsin, jos jalkani kiiruhti petokseen,
6: punnitkoon minut Jumala oikealla vaa`alla, ja hän on huomaava minun nuhteettomuuteni.
7: Jos minun askeleeni poikkesivat tieltä ja minun sydämeni seurasi silmiäni tahi tahra tarttui minun käsiini,
8: niin syököön toinen, mitä minä kylvän, ja minun vesani revittäköön juurinensa.
9: Jos minun sydämeni hullaantui toisen vaimoon ja minä väijyin lähimmäiseni ovella,
10: niin jauhakoon oma vaimoni vieraalle, ja halailkoot häntä muut;
11: sillä se olisi ollut ilkityö ja raskaasti rangaistava rikos,
12: tuli, joka kuluttaisi manalaan saakka ja hävittäisi kaiken saatuni.
13: Jos minä pidin halpana palvelijani ja palvelijattareni oikeuden, kun heillä oli riita minun kanssani,
14: niin mitä minä tekisin, jos Jumala nousisi, ja mitä vastaisin hänelle, jos hän kävisi tutkimaan?
15: Eikö sama, joka äidin kohdussa loi minut, luonut häntäkin, eikö sama meitä äidin sydämen alla valmistanut?
16: Olenko minä kieltänyt vaivaisilta heidän toivomuksensa ja saattanut lesken silmät sammumaan?
17: Olenko syönyt leipäpalani yksinäni, orvonkin saamatta syödä siitä?
18: En, vaan nuoruudestani saakka minä kasvatin häntä niinkuin oma isä ja äitini kohdusta asti minä holhosin häntä.
19: Jos minä näin menehtyväisen vaatteetonna ja köyhän verhoa vailla,
20: jos hänen lanteensa eivät minua siunanneet eikä hän saanut lämmitellä minun karitsaini villoilla,
21: jos minä puin nyrkkiä orvolle, kun näin puoltani pidettävän portissa,
22: niin irtautukoon olkapääni hartiastani, ja murtukoon käsivarteni sijoiltansa.
23: Sillä silloin olisi minun peljättävä turmiota Jumalalta, enkä kestäisi hänen valtasuuruutensa edessä.
24: Jos minä panin uskallukseni kultaan ja sanoin hienolle kullalle: `Sinä olet minun turvani`,
25: jos iloitsin siitä, että rikkauteni oli suuri ja että käteni oli saanut paljon hankituksi,
26: jos katsellessani aurinkoa, kuinka se loisti, ja kuuta, joka ylhänä vaelsi,
27: sydämeni antautui salaa vieteltäväksi ja käteni niille suudelmia heitti,
28: niin olisi sekin raskaasti rangaistava rikos, sillä minä olisin kieltänyt korkeuden Jumalan.
29: Olenko iloinnut vihamieheni vahingosta, riemusta hykähtänyt, kun häntä onnettomuus kohtasi?
30: En ole sallinut suuni syntiä tehdä, kiroten vaatia hänen henkeänsä.
31: Eikö täydy minun talonväkeni myöntää, että kukin on saanut lihaa yllin kyllin?
32: Muukalaisen ei tarvinnut yötä ulkona viettää; minä pidin oveni auki tielle päin.
33: Olenko ihmisten tavoin peitellyt rikkomuksiani, kätkenyt poveeni pahat tekoni,
34: säikkyen suurta joukkoa ja kaiken heimon ylenkatsetta peljäten, niin että pysyin hiljaa, ovestani ulkonematta?
35: Oi, jospa joku kuuntelisi minua! Katso, tuossa on puumerkkini! Kaikkivaltias vastatkoon minulle! Jospa saisin riitapuoleni kirjoittamaan syytekirjan!
36: Totisesti, olkapäälläni sitä kantaisin, sitoisin sen päähäni seppeleeksi.
37: Tekisin hänelle tilin kaikista askeleistani ja astuisin hänen eteensä niinkuin ruhtinas.
38: Jos peltoni huusi minua vastaan ja sen vaot kaikki itkivät,
39: jos kulutin sen voiman maksamatta ja saatoin sen haltijat huokaamaan,
40: niin kasvakoon nisun sijasta orjantappuroita ja ohran sijasta rikkaruohoa." Tähän päättyvät Jobin puheet.