Job 41

2: (40:21) Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3: (40:22) Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4: (40:23) Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5: (40:24) Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6: (40:25) Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7: (40:26) Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8: (40:27) Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9: (40:28) Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10: (41:1) Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11: (41:2) Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12: (41:3) Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13: (41:4) Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14: (41:5) Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15: (41:6) Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16: (41:7) Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17: (41:8) Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18: (41:9) När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19: (41:10) Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20: (41:11) Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21: (41:12) Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22: (41:13) På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23: (41:14) Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24: (41:15) Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25: (41:16) När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26: (41:17) Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27: (41:18) Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28: (41:19) Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29: (41:20) ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30: (41:21) På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31: (41:22) Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32: (41:23) Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33: (41:24) Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34: (41:25) På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

 

2: Canst thou put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3: Will he make many supplications unto thee? will he speak soft words unto thee?
4: Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
5: Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6: Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants?
7: Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
8: Lay thine hand upon him, remember the battle, do no more.
9: Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
10: None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me?
11: Who hath prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine.
12: I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
13: Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle?
14: Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
15: His scales are his pride, shut up together as with a close seal.
16: One is so near to another, that no air can come between them.
17: They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
18: By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19: Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out.
20: Out of his nostrils goeth smoke, as out of a seething pot or caldron.
21: His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
22: In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him.
23: The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
24: His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone.
25: When he raiseth up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
26: The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.
27: He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood.
28: The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
29: Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
30: Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
31: He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
32: He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
33: Upon earth there is not his like, who is made without fear.
34: He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.

 

2: Kuka on minulle ensin antanut jotakin, joka minun olisi korvattava? Mitä kaiken taivaan alla on, se on minun.
3: En saata olla puhumatta sen jäsenistä, en sen voimasta ja sorjasta rakenteesta.
4: Kuka voi riisua siltä päällysvaatteen, kuka tunkeutua sen kaksinkertaisten purimien väliin?
5: Kuka on avannut sen kasvojen kaksoisoven? Sen hammasten ympärillä on kauhu.
6: Sen ylpeytenä ovat uurteiset selkäkilvet, kiinnitetyt lujalla sinetillä.
7: Ne käyvät tarkoin toinen toiseensa, niin ettei ilma välitse pääse.
8: Ne ovat toisiinsa liitetyt, pysyvät kiinni erkanematta.
9: Sen aivastus on kuin valon välähdys, sen silmät ovat kuin aamuruskon silmäripset.
10: Sen kidasta lähtee tulisoihtuja, sinkoilee säkeniä.
11: Sen sieramista käy savu niinkuin kihisevästä kattilasta ja kaislatulesta.
12: Sen puhallus polttaa kuin tuliset hiilet, ja sen suusta lähtee liekki.
13: Sen kaulassa asuu voima, ja sen edellä hyppii kauhistus.
14: Sen pahkuraiset lihat ovat kiinteät, ovat kuin valetut, järkkymättömät.
15: Sen sydän on valettu kovaksi kuin kivi, kovaksi valettu kuin alempi jauhinkivi.
16: Kun se nousee, peljästyvät sankarit, kauhusta he tyrmistyvät.
17: Jos sen kimppuun käydään miekoin, ei miekka kestä, ei keihäs, ei heittoase eikä panssari.
18: Sille on rauta kuin oljenkorsi, vaski kuin lahopuu.
19: Ei aja sitä pakoon nuoli, jousen poika, akanoiksi muuttuvat sille linkokivet.
20: Kuin oljenkorsi on sille nuija, keihästen ryskeelle se nauraa.
21: Sen vatsapuolessa on terävät piikit, se kyntää mutaa leveälti kuin puimaäes.
22: Se panee syvyyden kiehumaan kuin padan, tekee meren voidekattilan kaltaiseksi.
23: Sen jäljessä polku loistaa, syvyydellä on kuin hopeahapset.
24: Ei ole maan päällä sen vertaista; se on luotu pelottomaksi.
25: (41:26) Se katsoo ylen kaikkea, mikä korkeata on; se on kaikkien ylväitten eläinten kuningas."
26: (41:26 # Missing?)
27: (41:27 # Missing?)
28: (41:28 # Missing?)
29: (41:29 # Missing?)
30: (41:30 # Missing?)
31: (41:31 # Missing?)
32: (41:32 # Missing?)
33: (41:33 # Missing?)
34: (41:34 # Missing?)