1917
1: (39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade:
2: (39:35) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3: (39:36) Job svarade HERREN och sade:
4: (39:37) Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5: (39:38) En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6: (40:1) Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7: (40:2) Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8: (40:3) Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9: (40:4) Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10: (40:5) Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11: (40:6) Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12: (40:7) Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13: (40:8) Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14: (40:9) Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15: (40:10) Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16: (40:11) Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17: (40:12) Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18: (40:13) Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19: (40:14) Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20: (40:15) Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21: (40:16) Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22: (40:17) Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23: (40:18) Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24: (40:19) Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
|
KJV
1: Moreover the LORD answered Job, and said,
2: Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.
3: Then Job answered the LORD, and said,
4: Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.
5: Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.
6: Then answered the LORD unto Job out of the whirlwind, and said,
7: Gird up thy loins now like a man: I will demand of thee, and declare thou unto me.
8: Wilt thou also disannul my judgment? wilt thou condemn me, that thou mayest be righteous?
9: Hast thou an arm like God? or canst thou thunder with a voice like him?
10: Deck thyself now with majesty and excellency; and array thyself with glory and beauty.
11: Cast abroad the rage of thy wrath: and behold every one that is proud, and abase him.
12: Look on every one that is proud, and bring him low; and tread down the wicked in their place.
13: Hide them in the dust together; and bind their faces in secret.
14: Then will I also confess unto thee that thine own right hand can save thee.
15: Behold now behemoth, which I made with thee; he eateth grass as an ox.
16: Lo now, his strength is in his loins, and his force is in the navel of his belly.
17: He moveth his tail like a cedar: the sinews of his stones are wrapped together.
18: His bones are as strong pieces of brass; his bones are like bars of iron.
19: He is the chief of the ways of God: he that made him can make his sword to approach unto him.
20: Surely the mountains bring him forth food, where all the beasts of the field play.
21: He lieth under the shady trees, in the covert of the reed, and fens.
22: The shady trees cover him with their shadow; the willows of the brook compass him about.
23: Behold, he drinketh up a river, and hasteth not: he trusteth that he can draw up Jordan into his mouth.
24: He taketh it with his eyes: his nose pierceth through snares.
|
PR33.38
1: (40:6) Silloin Herra vastasi Jobille tuulispäästä ja sanoi:
2: "Vyötä nyt kupeesi kuin mies; minä kysyn sinulta, opeta sinä minua.
3: Sinäkö teet tyhjäksi minun oikeuteni, tuomitset minut syylliseksi, ollaksesi itse oikeassa?
4: Tahi onko sinun käsivartesi niinkuin Jumalan, ja voitko korottaa äänesi jylinän niinkuin hän?
5: Kaunistaudu kunnialla ja korkeudella, pukeudu loistoon ja kirkkauteen.
6: Anna vihasi kiivastuksen purkautua, ja masenna katseellasi kaikki ylpeät.
7: Nöyryytä katseellasi kaikki ylpeät, ja muserra jumalattomat siihen paikkaan.
8: Kätke heidät tomuun kaikki tyynni, sulje heidän kasvonsa salaiseen kätköön.
9: Silloin minäkin ylistän sinua, kun oikea kätesi on hankkinut sinulle voiton.
10: Katso Behemotia, jonka minä loin niinkuin sinutkin; se syö ruohoa niinkuin raavas.
11: Katso, sen voima on lanteissa, sen väkevyys vatsalihaksissa.
12: Se ojentaa jäykäksi häntänsä kuin setripuun, sen reisijänteet ovat lujiksi punotut.
13: Sen luut ovat niinkuin vaskiputket, sen nikamat niinkuin raudasta taotut.
14: Se on Jumalan töiden esikoinen; sen luoja ojentaa sille miekan.
15: Sille kantavat satonsa vuoret, joilla kaikki metsän eläimet leikitsevät.
16: Lootuspensaiden alla se makaa, ruovikon ja rämeen kätkössä.
17: Lootuspensaat peittävät sen varjoonsa, puron pajut ympäröivät sitä.
18: Jos virta hätyyttää, ei se säikähdy, se on huoleton, kuohukoon vaikka itse Jordan sen kitaan.
19: Kukapa kävisi kiinni sen silmiin, lävistäisi heittoaseella sen turvan?
20: Voitko onkia koukulla Leviatanin ja siimaan kietoa sen kielen?
21: Voitko kiinnittää kaislaköyden sen kuonoon ja väkäraudalla lävistää siltä posken?
22: Rukoileeko se sinua paljon, tahi puhutteleeko se sinua lempeästi?
23: Tekeekö se liiton sinun kanssasi, että saisit sen olemaan orjanasi ainaisesti?
24: Voitko leikkiä sillä niinkuin lintusella tahi sitoa sen tyttöjesi pidellä?
[40:25] Hierovatko pyyntikunnat siitä kauppaa, jakavatko sen kauppamiesten kesken?
[40:26] Voitko iskeä sen nahan täyteen ahinkaita ja sen pään kala-ahraimia?
[40:27](40:32) Laskehan vain kätesi sen päälle, niin muistat sen ottelun; et sitä toiste yritä!
[40:28](41:1) Katso, siinä toivo pettää; jo sen näkemisestä sortuu maahan."
|