|
1917
1: Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2: Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3: Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4: Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5: Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6: Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7: Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8: Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9: "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10: men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11: Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
12: Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13: Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14: Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15: I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16: då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17: när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18: Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19: Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20: Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21: Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22: Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23: Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24: då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
25: Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26: När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27: Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28: ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
29: Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30: till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31: Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32: Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33: Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
|
KJV
1: Wherefore, Job, I pray thee, hear my speeches, and hearken to all my words.
2: Behold, now I have opened my mouth, my tongue hath spoken in my mouth.
3: My words shall be of the uprightness of my heart: and my lips shall utter knowledge clearly.
4: The Spirit of God hath made me, and the breath of the Almighty hath given me life.
5: If thou canst answer me, set thy words in order before me, stand up.
6: Behold, I am according to thy wish in God's stead: I also am formed out of the clay.
7: Behold, my terror shall not make thee afraid, neither shall my hand be heavy upon thee.
8: Surely thou hast spoken in mine hearing, and I have heard the voice of thy words, saying,
9: I am clean without transgression, I am innocent; neither is there iniquity in me.
10: Behold, he findeth occasions against me, he counteth me for his enemy,
11: He putteth my feet in the stocks, he marketh all my paths.
12: Behold, in this thou art not just: I will answer thee, that God is greater than man.
13: Why dost thou strive against him? for he giveth not account of any of his matters.
14: For God speaketh once, yea twice, yet man perceiveth it not.
15: In a dream, in a vision of the night, when deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed;
16: Then he openeth the ears of men, and sealeth their instruction,
17: That he may withdraw man from his purpose, and hide pride from man.
18: He keepeth back his soul from the pit, and his life from perishing by the sword.
19: He is chastened also with pain upon his bed, and the multitude of his bones with strong pain:
20: So that his life abhorreth bread, and his soul dainty meat.
21: His flesh is consumed away, that it cannot be seen; and his bones that were not seen stick out.
22: Yea, his soul draweth near unto the grave, and his life to the destroyers.
23: If there be a messenger with him, an interpreter, one among a thousand, to shew unto man his uprightness:
24: Then he is gracious unto him, and saith, Deliver him from going down to the pit: I have found a ransom.
25: His flesh shall be fresher than a child's: he shall return to the days of his youth:
26: He shall pray unto God, and he will be favourable unto him: and he shall see his face with joy: for he will render unto man his righteousness.
27: He looketh upon men, and if any say, I have sinned, and perverted that which was right, and it profited me not;
28: He will deliver his soul from going into the pit, and his life shall see the light.
29: Lo, all these things worketh God oftentimes with man,
30: To bring back his soul from the pit, to be enlightened with the light of the living.
31: Mark well, O Job, hearken unto me: hold thy peace, and I will speak.
32: If thou hast any thing to say, answer me: speak, for I desire to justify thee.
33: If not, hearken unto me: hold thy peace, and I shall teach thee wisdom.
|
PR33.38
1: "Mutta kuule nyt, Job, minun puhettani, ja ota korviisi kaikki minun sanani.
2: Katso, minä olen avannut suuni, kieleni puhuu suulakeni alla.
3: Vilpittömästä sydämestä lähtevät sanani; mitä tietävät, sen huuleni suoraan sanovat.
4: Jumalan henki on minut luonut, ja Kaikkivaltiaan henkäys elävöittää minut.
5: Vastaa minulle, jos taidat; varustaudu minua vastaan, nouse taisteluun.
6: Katso, Jumalan edessä minä olen samanlainen kuin sinä: hyppysellinen savea olen minäkin.
7: Katso, ei käy minusta kauhu, joka sinut peljästyttää, eikä minun painoni ole raskaana ylläsi.
8: Mutta sinä olet sanonut korvieni kuullen, minä olen kuullut sinun sanojesi äänen:
9: `Puhdas minä olen, rikoksesta vapaa; olen viaton, eikä minussa ole vääryyttä.
10: Katso, hän keksii vihan syitä minua vastaan, hän pitää minua vihollisenansa;
11: hän panee minun jalkani jalkapuuhun, vartioitsee kaikkia minun polkujani.`
12: Katso, sinä et ole oikeassa - niin minä vastaan sinulle - sillä Jumala on suurempi kuin ihminen.
13: Miksi olet riidellyt häntä vastaan, jos hän ei vastaa kaikkiin ihmisen sanoihin?
14: Sillä Jumala puhuu tavalla ja puhuu toisella; sitä vain ei huomata.
15: Unessa, öisessä näyssä, kun raskas uni valtaa ihmiset ja he nukkuvat vuoteillansa,
16: silloin hän avaa ihmisten korvat ja sinetillä vahvistaa heidän saamansa kurituksen,
17: kääntääkseen ihmisen pois pahasta teosta ja varjellakseen miestä ylpeydestä,
18: säästääkseen hänen sielunsa haudasta ja hänen henkensä syöksymästä peitsiin.
19: Myös kuritetaan häntä tuskalla vuoteessansa, kun hänen luissaan on lakkaamaton kapina,
20: ja hänen henkensä inhoaa leipää ja hänen sielunsa herkkuruokaa.
21: Hänen lihansa kuihtuu näkymättömiin, ja hänen luunsa, ennen näkymättömät, paljastuvat.
22: Näin lähenee hänen sielunsa hautaa ja hänen henkensä kuolonvaltoja.
23: Jos silloin on hänen puolellansa enkeli, välittäjä, yksi tuhansista, todistamassa ihmisen puolesta hänen vilpittömyyttään,
24: niin Jumala armahtaa häntä ja sanoo: `Vapauta hänet, ettei hän mene hautaan; minä olen saanut lunastusmaksun`.
25: Silloin hänen ruumiinsa taas uhkuu nuoruuden voimaa, hän palajaa takaisin nuoruutensa päiviin.
26: Hän rukoilee Jumalaa, ja Jumala mielistyy häneen ja antaa hänen riemuiten katsella hänen kasvojaan; niin hän palauttaa ihmiselle hänen vanhurskautensa.
27: Hänpä nyt laulaa muille ihmisille ja sanoo: `Minä olin tehnyt syntiä ja vääristänyt oikean, mutta ei sitä kostettu minulle;
28: hän pelasti minun sieluni joutumasta hautaan, ja minun henkeni saa iloiten katsella valkeutta`.
29: Katso, kaiken tämän tekee Jumala kahdesti ja kolmastikin ihmiselle,
30: palauttaakseen hänen sielunsa haudasta ja antaakseen elämän valkeuden hänelle loistaa.
31: Tarkkaa, Job, kuule minua; vaikene ja anna minun puhua.
32: Mutta jos sinulla on, mitä sanoa, niin vastaa minulle; puhu, sillä mielelläni soisin sinun olevan oikeassa.
33: Ellei, niin kuule minua; vaikene, niin minä opetan sinulle viisautta."
|
