Helsingfors

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Helsinki omdirigerar hit. För andra betydelser, se Helsinki (olika betydelser).

Helsingfors Helsinki
vapen läge
Kommunkod	091
Län	Södra Finlands län
Landskap	Nyland
Läge  - Latitud  - Longitud	60° 10′ 24° 57′
Administrativt centrum	Helsingfors
Yta  - totalt  - land	686,35 km2[1] 186,36 km2[1]
Folkmängd  - Totalt Befolkningstäthet  - inv/km²	570 848 (31.05.2008)[2] 3 063,1 inv/km2
Språkfördelning  - finska  - svenska  - övriga	86,2 % 6,2 % 7,6 %
Webbplats	www.hel.fi
Politik
Kommun-/stadsdirektör	Jussi Pajunen
Kommunfullmäktiges ordförande	Rakel Hiltunen (SDP)
Kommunstyrelsens ordförande	Jan Vapaavuori (Saml)
Politisk fördelning	(Platser: 85) [3] - Saml: 26 - Gröna: 21 - SDP: 16 - Vf: 7 - SFP: 5 - Sannf: 4 - C: 3 - KD: 2 - FKP: 1
Administrativa data
Landskapsförbund	Nylands förbund
Regioncentrum	Helsingfors
Härad	Helsingfors
Magistrat	Helsingfors
Skattebyrå	Huvudstadsregionens skattebyrå
Sjukvårdsdistrikt	Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt
Försäkringskrets	Södra Finland
Nödcentral	Helsingfors
Räddningsverk	Helsingfors stad
Miljöcentral	Nyland
Arbetskrafts- och näringslivscentral	Nyland

Helsingfors (finska Helsinki) är huvudstad i Republiken Finland. Med 570 848^[2] invånare är den Finlands största stad, belägen i landskapet Nyland i Södra Finlands län, och bildar huvudstadsregionen (också kallad Storhelsingfors) med grannstäderna Esbo, Grankulla och Vanda, som tillsammans har över en miljon invånare.

Helsingfors som ligger vid Finska viken är Finlands främsta sjöfartsstad och landets kommersiella centrum. Staden är även Finlands centrum för utbildning samt forskning och utveckling. Helsingfors var tidigare en viktig industristad, men idag är staden främst ett säte för huvudkontor för teknikbranschens företag. Många av Finlands viktigaste kulturinstitutioner finns även i Helsingfors.

Namn

Namnet Helsingfors kommer från namnet på socknen Helsinge och Helsingån (nuv. Vanda å) vid vars sista fors före havet staden grundades. Förleden Helsing(e) i ortnamnet Helsingfors är omdiskuterad. En populär idé har att göra med hur hälsingar under 1200-talet bosatte sig vid Finska viken. En annan har att göra med att namnet kommer av flodens "hals" – det smala stället som utgjorde forsen. Samma namnled återfinns i Hälsingland och Helsingborg som båda har anknytning till ett smalare havsområde. Helsingfors förkortas ofta som H:fors.

På finska heter Helsingfors Helsinki, vilket också sedan 1900-talet används på de flesta andra språk. Namnet kommer av Helsinge. På slang talar man om Stadi, vilket kommer från det svenska ordet stad. Speciellt utanför Helsingfors kallas staden för Hesa^[4]. Stadi(n) och Hesa används också på finlandssvenska. På nordsamiska heter Helsingfors Helsset.

Historia

Huvudartikel: Helsingfors historia

Helsingfors grundare Gustav Vasa

Rådhustorget år 1820 före ombyggnaden. Teckning av Carl Ludvig Engel

Salutorget kring 1890-1900

Den svenska tiden

Helsingfors grundades den 12 juni 1550 av Gustav Vasa för att fungera som en rival till hansastaden Reval (estniska Tallinn). Staden grundades i dåvarande Helsinge socken vid en fors nära utloppet av Vanda å längst in i Gammelstadsviken. Borgare från Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulvsby beordrades att flytta till den nygrundade staden. Staden växte dock inte i önskad takt och kungens order ändrade inte på handelstraditioner och -rutter etablerarade sedan medeltiden. Sverige erövrade norra Estland och Reval år 1561, vilket ytterligare minskade Helsingfors betydelse.

Eftersom Gammelstadsviken var grund och stora segelfartyg hade svårt att ta iland planerade man redan i ett tidigt skede att flytta staden närmare öppna havet. Till en början planerade man att bygga upp Helsingfors i Sandhamn eller i Sörnäs. År 1640 beordrade generalguvernör Per Brahe staden att flytta till Estnässkatan mellan Södernäs och Helsingenäs. Området är idag känt som Kronohagen. Den gamla staden lämnades öde efter flytten.

Ryska kejsardömets allt större makt och grundandet av staden Sankt Petersburg år 1703 påverkade märkbart Helsingfors. Stora ofreden gick hårt åt stadens invånare: År 1710 kom pesten som dödade 2/3 av befolkningen – 1 185 människor – under fyra månader. År 1713 brände den ryska armén staden och till slut belägrade de ryska trupperna Helsingfors 1713-1721. Staden utvecklades inte efter kriget. Efter att Sverige förlorat Fredrikshamns fästning i Hattarnas krig 1741-1743 till Ryssland började man bygga en ny stor sjöfästning utanför Helsingfors. Planerna för Sveaborg lades av greve Augustin Ehrensvärd och byggnadsarbetet ökade stadens invånarantal kraftigt och flera tegelbruk och herrgårdar grundades kring staden.

Som en följd av Napoleons och Alexander den förstas maktkamp blev Sverige indraget i krig mot Ryssland år 1808. Ryssarna erövrade Helsingfors 1808 och en brand förstörde stora delar av staden. Våren 1809 kapitulerade Sveaborg och Finland blev en del av Ryssland efter freden i Fredrikshamn.

Under ryskt styre

Tsar Alexander I beslöt år 1812 att Helsingfors, med 4 000 invånare, blir huvudstad i storfurstendömet Finland. Han ville avfjärma Finland från Sverige och grundade därför inte huvudstaden i Finlands största stad på den tiden, Åbo. Den tyska arkitekten Carl Ludvig Engel valdes att planera ett nytt Helsingfors efter branden i en stil värdig en rysk administrationsstad. Stadsplanen gjorde upp av helsingforsaren Johan Albrecht Ehrenström.

Efter Åbo brand 1827 flyttade också landets enda universitet från Åbo till Helsingfors och fick namnet Kejserliga Alexandersuniversitetet, senare Helsingfors universitet. Staden utvecklades till en adminstrations- universitets- och garnisonsstad och växte till ett industriellt centrum. Järnvägsförbindelser byggdes till Tavastehus 1862 och till Sankt Petersburg 1870. Invånarantalet överskred 100 000 i början av 1900-talet. Under första världskriget byggdes tre befästningszoner kring Helsingfors som en del av försvaret av Sankt Petersburg.

Det självständiga Finlands huvudstad

Uspenskijkatedralen

Helsingfors blev huvudstad i det sjävständiga Finland efter självständighetsförklaringen 6 december 1917. Finska inbördeskriget började redan följande månad, den 27 januari 1918, då en röd lykta tändes i arbetarhusets torn i Hagnäs. De röda tog snart över staden och regeringen flydde till Vasa. Den 8 april flydde den röda ledningen till Viborg och 12-13 april erövrade tyska trupper Helsingfors. Den av Mannerheim ledda finska armén kom till staden den 16 april. Efter inbördeskriget fungerade Sveaborg som fångläger för röda fångar.

Under andra världskriget bombarderades Helsingfors i flera repriser. De största skadorna skedde under storbombningarna under fortsättningskriget, men skadorna var rätt lindriga jämfört med bombningarna i andra krigförande länder. Förutom London och Moskva var Helsingfors den enda huvudstaden i de krigförande länderna som aldrig erövrades under kriget.

Trots att 1900-talets första hälft var en mycket våldsam tid för Helsingfors så fortsatte staden kontinuerligt att utvecklas. Den moderna efterkrigstida urbaniseringen under 1970-talet, vilken skedde ganska sent i europeisk jämförelse, ledde till en tredubbling av befolkningen i storstadsområdet och gjorde Helsingfors till en av de snabbast växande tätorterna i EU under 1990-talet.

Helsingfors skulle stå värd för de olympiska sommarspelen 1940, men de inställdes på grund av kriget. De olympiska spelen hölls i stället år 1952. År 1975 hölls Europeiska säkerhetskonferensen i Finlandiahuset i vilken statsöverhuvuden från 35 länder deltog. År 1982 öppnades metron, Helsingfors tunnelbana. År 2000 var Helsingfors en av Europas kulturhuvudstäder.

Geografi

Karta över Helsingfors vid 1900-talets början (ur Nordisk familjebok)

Koordinater: 60°10′N 24°57′O / 60.167, 24.95 Stadens areal är 686 km², av vilket 186 km² är land och de resterande 500 km² vattenområden^[1]. Helsingfors har även 315 öar och en strandlinje på 98 km. På grund av stora fyllningsarbeten har strandlinjen ändrats kraftigt de senaste tvåhundra åren. Det finns inga vattenområden i staden som kan klassificeras som insjö^[5].

Det finns 3 724 hektar skogsområden, 987 hektar parker och cirka 800 hektar odlingsmark i staden. Parkerna varierar från små, klassiskt formgivna parker i stadens centrum till stora parker mer eller mindre i naturtillstånd i stadens utkanter. Det största enhetliga parkområdet är Helsingfors centralpark som sträcker sig 10 km genom staden i nord-sydlig riktning. I Finlands huvudstad finns 42 naturskyddsområden, vars areal uppgår till ca 770 hektar^[6]. Helsingfors symbolväxt är lönnen och symboldjuret är ekorren.

Helsingfors geografiska mittpunkt ligger i Vik i Gammelstadsviken, ungefär vid en holme som heter Granskäret. Den högsta bebodda platsen i Helsingfors, med bland annat våningshus, ligger vid Jakobacka som ligger 59,5 meter över havet^[7]. Helsingfors högsta terrängpunkt är Malmgårdstoppen, det vill säga fyllnadsbacken vid Malmgård, som kom till genom att överskottsmassor deponerades där mellan åren 1976 och 1996. Höjden reser sig till 90 meter över havet. På toppen finns miljökonstverket Tuulet ja suunnat (finska för ”Vindar och riktningar”). Helsingfors högsta naturliga höjd befinner sig vid norra delen av Stensböle rekreationsområde, söder om Borgåleden, vid en naturstig. Kullens höjd är 62 meter över havet^[8].

Helsingfors och Esbo ligger vid vattnet: (1) Brudholmsfjärden, (2) Björköfjärden, (3) Esboviken, Bastfjärden, Stenviksfjärden, (4) Moisöfjärden, (5) Herröfjärden, (6) Karlöfjärden, (7), (8) Bredviken, (9) Fölisöfjärden, (10) Noux Långträsk, (11) Bodom träsk, (12) Långträsk, (13) Klappträsk, (14) Tölöviken, Djurgårsviken, (15) Norra hamnen, (16) Södra hamnen, (17) Kronbergsfjärden, (18) Tullholmsfjärden, (19) Gammelstadsfjärden (se även kartan vid Brändö distrikt), (20) Finska viken, (21) Storviken, (22) Skarpfjärden, (23), Botbyviken, (24) Kallviksfjärden, (25) Granöfjärden, (26) Sillböle bassäng, (27) Morsfjärden, (28) Långviken, (29) Västra hamnen, (30) Kalkholmsfjärden, (31) Skatafjärden, (32) Ullholmsfjärden, (33) Finnträsk.

Byholmen (fi. Kyläsaari) är en halvö i staden. Här finns också öarna Bändarn (fi. Päntäri), Lilla Östersvartö (fi. Pikku Mustasaari), Lonnan (fi. Lonna), Låghara (fi. Matalahara), Långratan (fi. Pitkärivi), Långören (fi. Särkkä), Melkö (söder om Drumsö, fi. Melkki), Mjölöknekten (fi. Pikku Kuivasaari), Märaskrinet (fi. Tammaluoto), Rysskär (fi. Rysäkari), Skanslandet (fi. Vallisaari), Stora Räntan (fi. Harakka), Stora Östersvartö (fi. Iso Mustasaari), Vargön (fi. Susisaari), Västersvartö (fi. Länsi-Mustasaari), Västertokan (fi. Länsi-Toukki), grundet Mjölöpennor (fi. Peninkarit), viken Edesviken (fi. Taivallahti).

Helsingfors geografiska utbredning

Helsingfors grundades år 1550 ursprungligen på Forsbys område vid mynningen av Vanda å vid Helsingeforsen. 90 år senare flyttade staden längre söderut till Estnäs för att skepp lättare skulle kunna angöra staden. Det omkringliggande området förblev en del av Helsinge socken.

På 1920-talet grundades flera nya kommuner och köpingar i närheten av Helsingfors. En del av dem, Hoplax kommun, Brändö villastad, Åggelby kommun och Haga köping, anslöts till Helsingfors i den stora inkorporationen 1946 då också stora delar av Helsinge kommun anslöts till staden. Den senaste utvidgningen skedde år 1966 då Nordsjö inkorporerades från Helsinge kommun.

Klimat

Helsingfors ligger i zonen mellan havs- och kontinentalklimat: vintrarna är rätt så milda, medan somrarna är varma. Dock inte så varma som längre in i landet. Vinden gör att klimatet känns kallare än i inlandet.

Medelårstemperaturen (1970-2000) i Helsingfors är 5,6 °C. I medeltal regnar det 642 mm per år^[9]. År 2006 var den kallaste månaden februari (-7,9 °C) och den varmaste juli (18,9 °C).

Stadsdelar i Helsingfors

Huvudartikel: Helsingfors administrativa indelning

Enligt stadsplanen har Helsingfors 54 stadsdelar, som delas in i mindre delområden. Utöver stadsdelsindelningen har man delat in staden i distrikt för att underlätta stadens administration. Distriktsindelningen följer stadsdelsgränserna, men olika delområden kan höra till olika distrikt.

Helsingfors stadskärna utgör området som hörde till staden före 1946, det vill säga stadsdelarna 1-27. Numera har begreppet kärncentrum luckrats upp och betyder främst de centrala stadsdelar som inte räknas som förorter.

Helsingfors stadsdelar

Demografi

Sveaborgs fästning

Helsingfors har 564 908 invånare (31.1.2007), av vilka 6,2 % (ca 35 000 personer) är svenskspråkiga. Kvinnor utgör en större del av befolkningen än männen (53,4 %) än vid jämförelse med resten av landet (51,1 %). Helsingfors befolkningstäthet är 3 048 personer per km² (enbart landområdena inräknade). Den förväntade livslängden för män i Helsingfors är 75,1 år (mot 75,7 år i hela Finland), medan kvinnornas förväntade livslängd är 81,7 år (mot 82,5 i hela landet)^[10]. Befolkningen i storstadsregionen, som bland annat innefattar storstäderna Vanda och Esbo, uppgår till cirka 1,1 miljoner invånare.

Helsingfors befolkning är mera blandad än medeltalet av de finländska städerna. Den inre migrationen (från andra delar av Finland) sker ofta med Helsingfors som första mål, det vill säga den som väl bryter upp från sin hemort i Finland gör det vanligen för att flytta till huvudstaden. Även de som flyttar till Finland från utlandet för att arbeta eller studera hamnar vanligen först i Helsingfors. När det blir dags att bilda en familj flyttar många ut till Esbo, Vanda eller det övriga storstadsområdet, på grund av den brist på bostäder som finns och på grund av prisnivån.

Utländska medborgare

Antalet utländska medborgare i Helsingfors uppgår till 5,2 % av befolkningen (29 200). Personer med utländsk bakgrund utgör 7,9 % (44 400), vilket är högre än antalet finlandssvenskar. 33 % av personerna med utländsk bakgrund kommer från ett annat EU-land. De flesta utländska medborgare kommer från Estland, Ryssland och Sverige. Jämfört med övriga Finland bor det många medborgare från afrikanska länder i Helsingfors, då 44 % av Finlands afrikaner bor i staden. En fjärdedel av personer med ett främmande modersmål talar ryska. Av EU:s huvudstäder 2001 bodde det färre människor med utländsk bakgrund endast i Lissabon.^[11]

Boende

I Helsingfors bor man trängre och dyrare än i resten av Finland. Helsingforsarna hade år 2004 i medeltal 33,7 kvadratmeter bostadsyta per person då hela landet hade 37,1. Medelhyran i Helsingfors var år 2006 10,9 €/m² (hela landet 8,6 €/m²) och medelpriset för en aktielägenhet var 3 124 €/m² (hela landet 1 861 €/m²)^[12]. Flera helsingforsare bor på hyra (53,4 %) än äger sin lägenhet (46,6 %). Singelboende är mycket vanligt och nästan vart annat hushåll (49 %) består av en person^[13]. Det bor många studerande i Helsingfors.

Den demografiska utvecklingen

Befolkningen började växa kraftigt efter att Helsingfors blev Finlands huvudstad år 1812. Tillväxten fortsatte kraftigt – bortsett finska inbördeskriget – ända fram till 1960-talet, då "flykten från landet" fördubblade Helsingfors befolkning på 20 år.

Tillväxttakten stannade av på 1980-talet och sjönk till och med en aning då människor flyttade till grannkommunerna. Under 1990-talet växte befolkningen för att igen minska en aning i början av 2000-talet. En orsak till detta var de höga bostadspriserna som drev barnfamiljer till kranskommunerna. År 2006 växte befolkningen långsamt. Enligt en prognos kan befolkningen uppgå till 575 000 år 2015 och 586 000 år 2030^[11]. De viktigaste nya bostadsområdena är Busholmen, Fiskhamnen, Mellersta Böle och Kronbergsstranden.

Helsingfors hade fram till 1890-talet en svenskspråkig majoritet men på grund av inflyttningen från finskspråkiga delar minskade de svenskspråkigas relativa andel betydligt. År 1870 var språkfördelningen följande: svenska 57 %, finska 25,9 %, ryska 12,1 %, tyska 1,8 % och övriga 3,2 %. År 1890 var andelen svensk- och finsktalande nästan jämnstor: 45,6 mot 45,5 %^[14]. I dag är ca 86 % av befolkningen finskspråkig, 6 % svenskspråkig medan ca 8 % har något annat språk som modersmål.

Administration

Stadsfullmäktige är det högsta beslutande organet i Helsingfors. Stadsfullmäktige fattar beslut om stadens viktigaste ekonomiska frågor och delegerar beslutanderätt till andra organ, såsom stadsstyrelsen, nämnderna och direktionerna, samt till tjänsteinnehavare. Dess 85 ledamöter väljs för en period på fyra år.

Helsingfors stadsstyrelse har till uppgift att leda stadens förvaltning, beredning av stadsfullmäktiges ärenden, verkställa fullmäktiges beslut, övervaka lagligheten i fullmäktiges beslut samt föra stadens talan. Ledamöterna i stadsstyrelsen väljs av fullmäktige för en mandattid på två år.

Helsingfors stadsdirektör leder som underställd stadsstyrelsen stadens förvaltning, hushållning och övrig verksamhet. Stadsdirektören förlänas titeln överborgmästare. Staden har också fyra biträdande stadsdirektörer som vardera ansvarar för stadsplanering och fastigheter, bildning och personal, byggnader och miljö, samt social- och hälsovård.

Helsingfors stadsdirektörer

Helsingfors stadshus

Stadsdirektörer från år 1921. Presidenten har förlänat stadsdirektörerna titeln överborgmästare sedan 1930.

Ekonomi

Helsingforsregionen är en av de snabbast växande storstadsområdena i EU^[15]. Helsingfors är med sin börs och "bankgatan" Alexandersgatan Finlands finanscentrum. De flesta finländska börsbolag och nästan alla banker och försäkringsbolag har sitt huvudkontor i Helsingfors. Av de största företagen i huvudstadsregionen har 58 % sin hemkommun i Helsingfors. Stora bolag med ursprung i Helsingfors är Elisa (före detta Helsingfors telefonförening), SanomaWSOY, Kesko, Stockmann och HOK-Elanto.

Jämfört med resten av Finland är Helsingfors ekonomi starkare baserad på affärsliv och finans, handel och logistik, kultur och nöjen, forskning och utveckling, högteknologi samt administration på nationell nivå. Helsingfors ligger avsides ur ett europeiskt perspektiv, men detta kompenseras av avancerad kommunikationsteknologi och en modern transportinfrastruktur. Genom investeringar i utbildning har staden lyckats specialisera sig på högteknologiska exportprodukter där transportkostnaderna inte är avgörande. Närheten till de ryska och baltiska marknaderna är även optimal. Ur ett nationellt perspektiv kan Helsingfors betraktas som en knutpunkt för transport, handel och service i resten av landet.

Många industrianläggningar har under åren flyttat ut från Helsingfors och staden är inte längre Finlands viktigaste industristad, en ställning som den hade fram till 1950-talet. Mellan 1960 och 1980 halverades antalet industriarbetsplatser i Helsingfors stadskärna. Kvar finns ännu Aker Finnyards' varv i Sandviken, Iittalas porslinsfabrik i Arabiastranden och ABB:s fabrik i Sockenbacka. Tidigare industrianläggningar är bland annat Kabelfabriken i Gräsviken, Tölö sockerfabrik, Sinebrychoffs bryggeri vid Sandviken och tobaksfabriken på Drumsö.

Den offentliga sektorn kan jämföras med andra storstäder men är mindre än de andra nordiska huvudstäderna. Inom servicenäringen dominerar transport och kommunikation.

Arbetsplatser

År 2005 fanns det 373 000 arbetsplatser i Helsingfors, varav 118 500 var inom den offentliga sektorn^[16]. En hög andel av helsingforsarna jobbar: 63 % av 15-74 åringarna jobbar jämfört med 57,2 % för resten av landet. Jämfört med övriga Finland finns det få industriarbetsplatser i Helsingfors, men många arbetsplatser inom finans och handel. I huvudstadsregionen finns det över 68 000 arbetsplatser inom informationsteknologi, vilket är cirka en tredjedel av alla IT-arbetsplatser i landet.^[17]

De största koncentrationerna av arbetsplatser finns i centrum, Drumsö, Böle, Mejlans och Sockenbacka. I centrum är arbetsgivaren ofta staten eller staden. Helsingfors är självförsörjande när det gäller arbetsplatser (134 %), vilket betyder att många pendlar till Helsingfors. Statistikcentralen räknar totalt 23 omgivande kommuner till Helsingfors' pendlingsområde, vilket inklusive huvudstaden omfattar 1 431 108 invånare (31 december 2007) på en landyta av 7 359,80 kvadratkilometer.^[18][19]

Arkitektur

Johan Carl Ludvig Engel, målad av J E Lindh

Carl Ludvig Engel (1778–1840) fick i uppdrag av den ryska tsaren att rita Helsingfors nya ansikte som huvudstad i det ryska storfurstendömet Finland. Han kom att stanna i Helsingfors på grund av sitt unika uppdrag där han valts att planera ett nytt centrum helt på egen hand – en stad som senare skulle komma att kallas Nordens vita stad. Engel ritade Helsingfors i nyklassicistisk stil med raka, breda gator och stenhus i motsats till de tidigare låga trähusen. Navet i Engels stad är Senatstorget, som omgärdas av regeringsbyggnader, huvudbyggnad för Helsingfors universitet samt den stora domkyrkan som färdigställdes år 1852, tolv år efter C L Engels död.

Helsingfors är kanske mer känd för sitt stora antal byggnader i jugendstil. Dessa ritades i det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet och var kraftigt influerade av Kalevala, som var ett mycket populärt tema i den nationalromantiska konsten vid denna tidpunkt. I stadsdelarna Skatudden och Eira finns många exempel på byggnader i jugendstil. Jugendstilens främste utövare i Finland var Eliel Saarinen (1873–1950), vars arkitektoniska mästerverk var Helsingfors järnvägsstation.

I Helsingfors finns även flera byggnader som har ritats av den världsberömde finländske arkitekten Alvar Aalto (1898–1976), som anses vara en av pionjärerna inom funktionalismen. Många av Aaltos skapelser är både älskade och hatade. Aaltos byggnader, såsom papperstillverkaren Ensos högkvarter samt kongress- och konserthuset Finlandiahuset, har varit föremål för mycket debatterande bland Helsingfors invånare.

Helsingfors domkyrka. Domkyrkan ses ofta som den mest framstående symbolen för Helsingfors stad.

För en fördjupning i den arkitektoniska utvecklingen i Helsingfors och Finland, se artikeln Arkitektur i Finland.

Kända byggnader

• Berghälls kyrka - arkitekt Lars Sonck.
• Finlandiahuset vid Tölöviken – arkitekt Alvar Aalto.
• Finlands nationalmuseum i Främre Tölö - främsta exemplet på nationalromantisk arkitektur.
• Finlands nationalopera vid Tölöviken.
• Finlands nationalteater vid Järnvägstorget.
• Gamla kyrkan i Kampen - Helsingfors äldsta kyrka. Byggd i trä.
• Glaspalatset i Kampen - Helsingfors första urbana funktionalistiska byggnad.
• Helsingfors domkyrka vid Senatstorget – arkitekt Carl Ludvig Engel.
• Helsingfors järnvägsstation - arkitekt Eliel Saarinen.
• Helsingfors Olympiastadion - Finlands största idrottsarena.
• Helsingfors universitets huvudbyggnad vid Senatstorget – arkitekt Carl Ludvig Engel.
• Johanneskyrkan i Ulrikasborg - ett av få exempel på nygotik i Helsingfors.
• Kiasma – Museet för nutidskonst beläget vid Mannerheimvägen invid Mannerheimstatyn mittemot.
• Lappvikens sjukhus – arkitekt Carl Ludvig Engel
• Presidentens slott vid kanten av Helsingfors salutorg.
• Riksdagshuset vid Mannerheimvägen.
• Sederholms hus – Helsingfors äldsta hus.
• Sveaborgs fästning.
• Svenska Teatern vid Skillnaden.
• Talludden, presidentens tjänstebostad i Mejlans.
• Tempelplatsens kyrka i Främre Tölö.
• Den ortodoxa Uspenskijkatedralen på Skatudden.

Utbildning och forskning

"Norsen" - Svenska normallyceum - i stadsdelen Gardesstaden.

I Helsingfors finns det 9 vetenskaps- eller konsthögskolor (se lista nedan). Dessa har sammanlagt nästan 50 000 studerande, vilket utgör 28 % av alla studenter i Finland.

Därtill finns det 6 yrkeshögskolor (se lista nedan). I yrkeshögskolorna studerar över 19 000 studenter och det erbjuds åtminstone 30 olika inriktningar vid grundstudierna. Allmänbildande vuxenskolning handhavs av vuxengymnasium (aftonläroverk eller kvällsgymnasium) samt av folkhögskolor och arbetarinstitut (ungefär motsvarande studieförbund i Sverige). Det finns cirka 100 platser där arbetarinstitutskurser hålls i Helsingfors.

I staden finns det 215 grundskolor, gymnasier eller vuxengymnasier och dessa har sammanlagt cirka 71 000 elever eller studenter. Av de 215 skolorna är 30 svenskpråkiga. Därtill finns det engelska, tyska, franska och ryska skolor. Undervisning i det egna modersmålet ges på sammanlagt 40 språk.

Övriga privata läroinrättningar som finns i staden är till exempel Kritiska högskolan som ger bildning i de fria konsterna och Snellman-högskolan som fungerar enligt Steiner-principen. Det finns även ett militärt förband på Sandhamn där ett par tusen beväringar gör sin värnplikt.

Universitet och yrkeshögskolor

"Hanken" - Svenska handelshögskolan

Det finns nio universitet och sex yrkeshögskolor i huvudstadsregionen, dessa är:

Kultur

Kulturevenemang

Brunnsparkens sommarkonsert 2005

Helsingfors kanske mest kända kulturevenemang är Helsingfors festspel som ordnas på sensommaren. Då ordnas musikframträdanden, teaterspelningar, konstutställningar och performanser runt om i staden under flera veckor. Konstens natt är den populäraste delen av festveckorna då flera kulturinrättningar är öppna till midnatt eller senare. År 2005 hade Helsingfors festveckor 245 000 besökare.

Varje år den 12 juni ordnas Helsingforsdagen, vilken innebär olika slag av underhållning. Dagen kulminerar i Brunnsparkens sommarkonsert.

Festivalen Tuska Open Air är ett stort evenemang för heavy metalmusik i Norden. År 2006 hade Tuska 33 000 besökare^[20].

Bland filmevenemang är Rakkautta ja Anarkiaa ("Kärlek och anarki") den viktigaste. Under en vecka visas tiotals filmer som aldrig visats eller kommer att visas för den stora publiken på grund av deras särart. År 2004 hade festivalen 44 000 åskådare. DocPoint är en filmfestival som koncentrerar sig på dokumentärer och hör till de viktigaste inom genren i Finland.

FM i fyrverkeri, också känt som bombningen av Sveaborg, ordnas i samarbete med tv-kanalen Nelonen och går av stapeln i mitten av augusti en och en halv timme före midnatt. Tidigare sköts raketerna från Sveaborg men sedan 2006 från Ärtholmen. De bästa platserna att se spektaklet är Brunnsparkens stränder, Skatuddens strand och Sveaborg. Till evenemanget hör också musik som man kan höra vid Brunnsparken. Fyrverkeriet brukar samla 150 000 åskådare till Helsingfors stränder.

Eurovisionsschlagerfestivalen 2007 hölls i Helsingfors.

Kulturarenor

Finlands nationalteater

I Helsingfors finns många av de centrala kulturinstitutionerna i Finland, till exempel statens konstmuseer Ateneum och Kiasma, Finlands nationalopera, Finlands nationalteater och Helsingfors stadsteater.

Ett nytt musikhus är under uppförande och väntas öppna 2010. Helsingfors stadsorkester spelar under tiden i Finlandiahuset tillsammans med Radions symfoniorkester. Stora konserter med poplulärmusik hålls på Helsingfors Olympiastadion, Hartwall Areena eller i Helsingfors ishall. Den mest kända rockklubben är Tavastia.

Det finns 46 biosalonger i Helsingfors. De största är multiplexbiograferna Tennispalatset och Kinopalatsi. Tennispalatset 1 och Bio Rex är de största salongerna med cirka 700 platser.

Helsingfors har flera kommunala bibliotek. Stadsbibliotekets huvudbibliotek ligger i Östra Böle.

Finlandssvenska kulturarenor är bland annat Svenska Teatern, Lilla Teatern, Viirus, Klockriketeatern samt Studentteatern i Helsingfors.

Sport

Helsingfors Olympiastadion

Det största regelbundna sportevenemanget i Helsingfors är en för barn och unga ämnad fotbollsturnering med namnet Helsinki Cup som ordnats sedan år 1976 [1]. Deltagarrekordet slogs år 2002 när 819 lag deltog. Ett annat evenemang som årligen drar omkring 6 000 deltagare, för övrigt Finlands största löptävling, är Helsinki City Marathon [2]. City Marathon hålls i augusti och rutten följer Helsingfors strandlinje. En stor motionskarneval är även Naisten Kymppi [3] (Tjejmilen), som är ett löpevenemang enbart för kvinnor, som antyds av namnet.

Det har anordnats en rad internationellt betydande idrottsevenemang i Helsingfors, bland annat Olympiska sommarspelen 1952. VM i friidrott hölls både åren 1983 och 2005. EM i friidrott hölls 1971 och 1994 i Helsingfors. VM i ishockey har hållits i staden åren 1974, 1982, 1991, 1997 och 2003. Eläintarhanajot (Djurgårdsloppet) var en bil- och motorcykeltävling som anordnades årligen i maj i Helsingfors 1932–1963.

Sportklubbar

Helsingfors största sportklubb är HIFK från år 1897 som har över 2 800 medlemmar och som utövar idrott inom så skilda grenar som ishockey, bandy, fotboll, bowling, handboll, innebandy och friidrott. Inom ishockeyn tävlar Jokerit med HIFK om platsen som största klubb. Jokerits hemmaarena är Hartwall Areena. HJK eller Helsingin Jalkapalloklubi är den mest framgångsrika fotbollsklubben i Finland genom tiderna. I en lägre division återfinns även fotbollslaget Ponnistus som grundades år 1887 och som är ett av de äldsta lagen i Finland som har fungerat kontinuerligt som en sportklubb.

Inom basket har flera Helsingforslag deltagit på toppnivå i Finland: Pantterit, HKT och Helsingin NMKY. Under säsongen 2005-06 deltog dock enbart basketlaget Torpan Pojat i den finska basketligan (Korisliiga) och i kvinnornas FM-liga två: Topo och Pantterit. I den finländska nationalsporten boboll har Helsingforslagens deltagande varit blygsamt under de senaste åren, men Puna-Mustat har tidigare vunnit de finska mästerskapen. Boboll anses vara en aning lantligt enligt Helsingforsbor.

Övriga sportklubbar:

Sandudds badstrand, även kallad "Hietsu"

• Volleyboll: Johanneksen Pojat
• Vattenpolo: HSS, Kuhat
• Paddling: Merimelojat, MaMe, DPK, HeMe, HKK
• Segling: HSS, NJK (Finlands nästäldsta idrottsförening), HSK, Merenkävijät, med flera.
• Handboll: KIF, Dicken
• Bandy: Botnia, HIFK
• Amerikansk fotboll: Roosters, East City Giants

Rekreationsställen

De flesta rekreationsställen i Helsingfors står under idrottsverkets ansvar, däribland idrottshallar och cirka 350 sportplaner. Det finns nio ishallar av vilka 3 sköts av idrottsverket. I Helsingfors finns 14 simhallar, 2 utomhusbassänger och 20 badstränder, av vilka Sandstrand på Sandudd är den mest kända (stranden kallas vanligtvis Hietsu efter det finska namnet Hietaniemi). Det finns fem golfbanor i Helsingfors, av vilka Talis golfplan är hemmaplan för Finlands äldsta golfklubb, den år 1932 grundade Helsingfors golfklubb.

Transporter och kommunikation

Helsingfors järnvägsstation

Lokaltrafik

Buss n.93 i Östra Centrum

Helsingfors kollektivtrafik har flera år i rad fått ett högt betyg av sina användare i internationella jämförelser mellan olika städer. Kollektivtrafiken inom Helsingfors ombesörjes av Helsingfors stads trafikverk, HST, medan den regionala busstrafiken sköts av Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD. I centrum sköts kollektivtrafiken främst av spårvagnar, medan bussar trafikerar längre utanför centrum. I centrum avgår de västgående bussarna från Kampens nya underjordiska terminal, de nordvästgående från Elielplatsens terminal, medan nord och östgående bussar avgår från Järnvägstorget. De två sistnämnda finns på varsin sida om Helsingfors järnvägsstation. Helsingfors metro (tunnelbana) för passagerarna österut från centrum. Dessutom transporterar Sveaborgsfärjan passagerare till Sveaborg för samma biljett som övrig kollektivtrafik.

Flygplatser

Helsingfors-Vanda flygplats handhar den internationella och nationella flygtrafiken till och från Helsingfors. Flygbussar avgår från busshållplatsen vid Elielplatsen utanför järnvägsstationen. Malms flygplats används bland annat för skolningsflyg, mindre flygplan och av hobbyflygare. Det finns också en helikopterflygplats i Västra hamnen med avgångar till Tallinn

Hamnar

Gabriella och Rosella vid Skatuddens kaj

Helsingfors är Finlands främsta sjöfartsstad med flera hamnar, dit flera rederier trafikerar, bland andra Silja Line, Tallink, Viking Line, samt kryssningsartyg. Godstrafiken till sjöss flyttades helt och hållet till den nya hamnen i Nordsjö i november 2008. Västra hamnen och Sumparn får ge vika för bostäder för sammanlagt 30 000 personer. Passagerartrafiken kommer ändå att stanna kvar i Västra hamnen och vid Olympiakajen i Södra hamnen.

• Södra hamnen, färjan till Sveaborg och sverigebåtarna till Stockholm från Olympiaterminalen och Skatuddens terminal
• Västra hamnen, båtförbindelser med Tallinn
• Nordsjö hamn, godshamn, mindre antal passagerarturer
• Havshamnen, fritidsbåthamn i södra Helsingfors

Järnvägar

Malmgårds järnvägsstation för lokaltåg

Alla stora städer i Finland har järnvägstrafik till Helsingfors och till bland annat Åbo och Tammerfors finns det avgångar minst en gång i timmen. Också ryska tåg trafikerar till Helsingfors från Sankt Petersburg och Moskva med enstaka turer per dag. Alla fjärrtåg stannar i Helsingfors järnvägsstation som är en ändstation och i Böle järnvägsstation.

Det finns en omfattande pendeltågstrafik från Helsingfors omnejder till centrum. På de så kallade stadsbanorna (skilda spår för lokaltrafik) som i dagens läge är utbyggda till Alberga, Vandaforsen och Kervo avgår tågen under rusningstid med 10 minuters intervaller. De längre rutterna trafikeras med 15 till 30 minuters intervaller.

Lokaltrafiken går på:

• Stambanan: Helsingfors - Dickursby (16 km) - Kervo (29 km) - Riihimäki (71 km)
  
• Kustbanan: Helsingfors - Alberga (11 km) - Esbo (20 km) - Kyrkslätt (38 km) - Karis (87 km)
  
• Vandaforsbanan: Helsingfors - Vandaforsen (15 km)

Vägar

Huvudvägarna i Helsingforsregionen

Helsingforsregionens nätverk av huvudvägar är mycket enkelt uppbyggt; det finns åtta utfartsvägar och tre ringvägar. Dessa är Västerleden, Åboleden, Vichtisvägen, Tavastehusleden, Tusbyleden, Lahtisleden, Borgåleden och Österleden samt Ring I, Ring II och Ring III. Eftersom Helsingfors ligger vid kusten går ringvägarna bara i halvcirklar. Många affärer använder sig av enkla scheman över detta vägsystem med åtta steck (utfartsvägarna), två halvcirklar (Ring I och III) och en fjärdedelscirkel (Ring II) när de informerar sina kunder var de är belägna.

Turism och rekreation

Salutorget i Helsingfors under strömmingsmarknaden

Helsingfors som ligger vid kusten har många kilometer strandlinje och det mesta av centrum ligger nära vattnet. Det går att göra utflykter med de många sightseeingfärjor som utgår från Helsingfors hamnar.

Många av Helsingfors attraktioner är också relaterade till havet. Sveaborg, som finns med på Unescos världsarvslista, började byggas under 1700-talet och många av öarnas 250 byggnader och fästningsverk har renoverats, ett nytt besökscentrum har byggts, museerna har fräschats upp och 60 guider ligger i högsta beredskap för att på 19 språk kunna berätta om Sveaborgs skiftande öden.

Soliga dagar är det populärt att tillbringa dagarna på stranden Hietsu, Helsingfors största strand, som finns nära centrum i Tölö bredvid Sandudds kända begravningsplats. Under vintertid när det är mörkt nästan dygnet runt lyses den klassiska Alexandersgatans julgata upp av intressant ljussättning. När det är tillräckligt kallt är det vanligt för Helsingforsborna att ta en försiktig promenad eller skidtur över den frusna isen.

Ett panorama över Helsingsfors, fotograferat från hotell Torni

Kända personer från Helsingfors

A.E. Nordenskiöld målad av Georg von Rosen 1886

• Kirill Babitzin - musiker
• Ragnar Granit – nobelpristagare
• Tarja Halonen – Finlands president
• Eirik Hornborg - historiker
• Tove Jansson – författare och skapare av Mumintrollen
• Lill Lindfors - sångerska
• Adolf Erik Nordenskiöld – vetenskapsman
• Esa-Pekka Salonen – dirigent och kompositör
• Helene Schjerfbeck – konstnär
• Linus Torvalds – skapare av Linux
• Ville Valo – musiker
• Mika Waltari – författare
• Artturi Ilmari Virtanen – nobelpristagare
• Lauri Ylönen – musiker, låtskrivare

Referenser

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} (finska) Kommunernas yta 1.1.2007
2. ↑ ^{2,0 2,1} Befolkningsregistercentralen Kommunernas invånarantal i storleksordning 31.05.2008
3. ↑ (svenska) Kommunalvalet (2008)
4. ↑ (finska) Slangi.net - stadilaisuus
5. ↑ (finska) Nästan 100 sjöar i Esbo, inga i Helsingfors. Helsingin Sanomat, 6 maj 2007, sid A17
6. ↑ (finska) Utflyktskalender 2007 (pdf, sidan 11)
7. ↑ (finska) Helsingfors stadsbibliotek - Fråga vad som helst: Vad är Helsingfors högsta ställe frånsett byggnader?
8. ↑ (finska) Stensböle naturstig (pdf, sid 30)
9. ↑ (finska) Meteorologiska institutet: Väderstatistik 2006
10. ↑ [http://www.hel2.fi/tietokeskus/julkaisut/pdf/07_12_17_tutk_10_Valkonen.pdf (finska) Den förväntade livslängdens utveckling i Helsingfors 1991-2005]
11. ↑ ^{11,0 11,1} (finska) Helsingfors utländska befolkning 2005 (pdf)
12. ↑ (svenska) Helsingfors stads faktacentral
13. ↑ (svenska) Boendet i Helsingfors 1950-2004 (pdf)
14. ↑ (finska) Finska språket i Helsingfors (pdf)
15. ↑ (engelska) Helsinki City Urban Office: Web Publications 39/2006 - The Economic Map of Urban Europe
16. ↑ [http://www.hel2.fi/tietokeskus/julkaisut/pdf/07_08_16_tilastoja_suokas_vj22.pdf (finska) Arbetsplatser i Helsinfors 2004 och förhandsinformation 2005]
17. ↑ (finska) YTV - Yritykset ja toimipaikat
18. ↑ Statistikcentralen, Folkmängd efter kön och område samt förändringen av folkmängden 31.12.2007, Pendlingsområden och kommuner 2008
19. ↑ Lantmäteriverket i Finland, pdf-fil 'Pinta-alatilasto' på sidan, med areal för Finlands kommuner 1 januari 2006.
20. ↑ (finska) Tuska Open Air

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från finskspråkiga Wikipedia.

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Se även

Finland-portalen

• Storstäder i Norden

Externa länkar

• Hel.fi - Helsingfors stads webbplats
• Visithelsinki.fi - Helsingfors stads officiella turismsidor
• Engelska Wikitravel
• Svenska Wikitravel

v • d • r Kommuner i landskapet Nyland Borgnäs · Esbo · Grankulla · Hangö · Helsingfors · Hyvinge · Högfors · Ingå  · Karislojo · Kervo · Kyrkslätt · Lojo · Mäntsälä · Nummi-Pusula · Nurmijärvi · Raseborg · Sjundeå · Träskända · Tusby · Vanda · Vichtis   Före detta kommuner i landskapet Nyland Bromarv · Brändö · Degerby · Ekenäs · Ekenäs landskommun · Haga köping · Helsinge landskommun · Hoplax · Hyvinge landskommun · Karis · Lojo landskommun · Nummi · Pojo · Pusula · Pyhäjärvi Nl · Sammatti · Snappertuna · Tenala · Åggelby Landskap i Finland · Finlands län · Finland