Huvudstadsregionens närtrafik

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Nätrafiken och metron på kartan

En annan karta med planerade förlängningar samt Helsingfors metro (orange). Banor markerade med rött är stadsbanor

Ett nytt Sm4-tåg vid Böle station

Ett äldre Sm2-tåg vid Malms station

Ett renoverat Sm1-tåg

Huvudstadsregionens närtrafik (fi. Pääkaupunkiseudun lähiliikenne) kallas de finska statsjärnvägarnas, VR, pendeltågstrafik i Helsingforsregionen. Närtrafiken använder huvudsakligen eltågsmodellerna Sm1, Sm2 och de nya Sm4, men under rusningtid använder man också lokdragna vagnar. Huvudstadsregionens vagnpark AB, som ägs av huvudstadsregionens kommuner och VR, kommer att köpa följande generation vagnar. En offerttävling för de nya vagnarna blev klar år 2006.

Det körs ungefär 850 turer per dag i huvudstadsregionens närtrafik. Inom SAD-området kan man använda SAD:s regionbiljetter eller respektive stads interna biljett, medan VR:s zontariff används utanför huvudstadsregionen. Utbudet av avgångar är tätt, med 10 turer i timmen på de mest trafikerade stationerna och 1-3 gånger per timme på mera avlägsna stationer. Närtågen kan konkurrera med bilen eftersom medelhastigheten för till exempel R-tåget är 85 km/h med stopp inberäknat. Dessutom drabbas inte tågen av rusningstrafiken på vägarna.

Stadsbanorna

Stadsbanorna är ett samarbete mellan SAD och VR där man byggt ett eget rälspar för närtarfiken, vilket möjliggjort att fjärrtåg och pendeltåg kan köra oberoende av varandras tidtabeller. Det finns tre stadsbanor i dagens läge: Alberga stadsbana, Vandaforsbanan och Kervo stadsbana. Alberga stadsbana planeras att förlängas till Esbo centrum. Trafiken på stadsbanorna är tät med turintervaller på 10 minuter under rusningstid. De pendeltåg som kör längre sträckor använder samma spår som fjättrafiken, vilket leder till förseningar om fjärrtrafiken är försenad. De pendeltåg som använder stadsbanorna berörs inte av detta.

Banorna i Huvudstadsregionens närtrafik

Riihimäkibanan

Huvudartikel: Helsingfors-Riihimäki-banan

Riihimäkibanan är en del av Stambanan, som blev klar år 1862. Trafiken med eltåg inleddes år 1970 från Helsingfors till Kervo och år 1972 var elektrifieringen klar ända till Riihimäki. Tidigt på morgonen och sent på kvällen kör R- och H-tågen till Riihimäki med en tur per timme vardera. De allra tidigaste och senaste turerna körs med T-tåget som stannar på alla stationer. Under rusningstid kör man också tåg utan bokstavsbetäckning som inte stannar i huvudstadsregionen.

Kervo stadsbana

Huvudartikel: Kervo stadsbana

Kervo stadsbana går parallellt med Riihimäkibanan. Stadsbanan blev klar mellan Helsingfors och Dickursby år 1996 och förlängdes till Kervo år 2004. I- och K-tågen trafikerar Kervo stadsbana med 10 minuters intervall under rusningstid och 20 minuter under dagen. N-tåget kör på morgonnatten och söndag förmiddagar till Kervo.

Lahtis direktbana

Huvudartikel: Lahtis direktbana

Lahtis direktbana är den nyaste banan i huvudstadsregionens närtrafik och öppnades för trafik i september 2006. Z-tåget använder järnvägen och kör med en timmes mellanrum under rusningstid och varannan timme övrig tid.

Kustbanan

Huvudartikel: Kustbanan

Kustbanan öppnade år 1903 mellan Helsingfors och Karis. Banan elektrifierades som Finlands första järnväg till Kyrkslätt år 1969. Till Karis kom elektrifieringen först år 1993. Järnvägen trafikeras till Kyrkslätt av S- och U-tågen medan Y-tåget går ända till Karis. E-tåget kör endast till Köklax. L-tåget kör sena kvällar och tidiga morgnar.

Alberga stadsbana

Huvudartikel: Alberga stadsbana

Alberga stadsbana är parallell med Kustbanan och öppnade mellan Helsingfors och Alberga år 2002. Man planerar att förlänga banan till Esbo centrum, med öppningsdatum under 2010-talet. A-tåget är den enda linjen på stadsbanan och det kör med 10 minuters intervall under rusning och 20 minuters intervall under övrig tid.

Vandaforsbanan

Huvudartikel: Vandaforsbanan

Vandaforsbanan viker av från Kustbanan efter Hoplax station och byggdes år 1975. Banan är en stadsbana, men var ursprugnligen tänkt som en del av Helsingfors metronätverk. M-tåget kör med 10 minuters intervall under rusning och 20 minuters intervall under övrig tid. Trafiken slutar av sparskäl tidigare på Vandaforsbanan än på andra järnvägar och ersätts av busstrafik.

Linjer

• Helsingfors–Riihimäki 71 km (54 min)
• Helsingfors–Kervo 29 km (23 min)
• Helsingfors–Dickursby 16 km (14 min)
• Helsingfors–Karis 87 km (1 h 7 min)
• Helsingfors–Kyrkslätt 38 km (30 min)
• Helsingfors–Esbo 20 km (25 min)
• Helsingfors–Alberga 11 km (12 min)
• Helsingfors–Vandaforsen 15 km (22 min)

Historia

Finlands första järnväg öppnades år 1862 på sträckan Helsingfors–Tavastehus. Till en början passade tidtabellerna inte för arbetsresor för omgivningens befolkning, vilket ledde till att speciell lokaltrafik till Helsingfors föreslogs. Är 1886 inleddes såkallad sekundärtrafik som stannade förutom i Helsingfors, Malm och Dickursby också i Alphyddan, Fredriksberg (nuv. Böle), Bocksbacka och Räckhals inom den nuvarande huvudstadsregionens område. År 1903 blev banan från Helsingfors till Karis klar och nya stationer och hållplatser gjorde att villabebyggelsen expanderade kraftigt längs med järnvägen speciellt i Alberga, Kilo och Grankulla. På linjerna Helsingfors–Dickursby och Helsingfors–Grankulla ökade passagerarantalet snabbt till över 4 miljoner passagerare per år, år 1920.^[1]

Under 1920-talet fick stationerna finskspråkiga namn. Hagaborna ansökte än en gång att få ändra stationens namn från Hoplax-Huopalahti till Haga, men förgäves – namnproblemet återstår i denna dag, det finns ingen ort som heter Hoplax. Lokaltrafiken utökades och det så kallade arbetartåget gick ända från Kyrkslätt och Kervo till Helsingfors och stationernas omgivningar var föremål för en ivrig byggnadsverksamhet. Stationerna blev också centrum för en småskalig kommers i och med Järnvägsbokhandlarnas kiosker (nuv. R-Kioski) blev allt flere. År 1924 gjordes nio miljoner resor med lokaltågen, men depressionen slog till och år 1940 hade passagerarantalet återhämtat sig till 1920 års nivå från att ha varit nere i tre miljoner.^[1]

Helsingforsregionens lokaltrafik hade pågått nästan oförändrad ända till början av 1970-talet. Närtrafiken elektrifierades 1969-1972 och år 1975 öppnades en ny linje till Mårtensdal med sex nya stationer. Det speciella med Mårtensdalsbanan var att markanvändningen planerades samtidigt med järnvägen. Vissa av lokaltrafikens stationer förnyades samtidigt. Det och elektrifieringen gjorde att passagerarantalet var 12 miljoner år 1985.^[1] Senare förlängdes Mårtensdalsbanan till Vandaforsen. Passagerarantalet har dessutom ökat ytterligare sedan stadsbanorna till Dickursby (1996), Alberga (2002) och Kervo (2004) tagits i bruk.

Framtida projekt

Ringbanan

Huvudartikel: Ringbanan

Ringbanan är en ny järnväg som binder ihop Vandaforsbanan med Stambanan och går via Helsingfors-Vanda flygstation. Tidigare gick projektet under namnet Marjabanan. Byggstarten var våren 2009. och den planeras få trafik 2014.

Pisarabanan

Huvudartikel: Pisarabanan

Pisarabanan, från finska pisara 'droppe', är en planerad underjordisk förbindelse under Helsingfors centrum. Banan skulle avlasta Helsingfors centralstation som är en säckstation i och med att tågen kunde köra runt oavbrutet mellan Böle och Helsingfors centrum på den nya Pisarabanan som på kartan liknar en droppe.

Tågtrafik till Nickby

Det har gjorts en del undersökningar om man kunde inleda pendeltågstrafik till Nickby i Sibbo kommun på Sköldviksbanan. Trafiken kan inledas endast om man effektiverar markanvändningen kring järnvägen, enligt Banförvaltningscentralen. I dagsläget kan man inte inleda persontrafik på Sköldviks oljetransportbana, eftersom plankorsningar borde byggas om och det behövs nya perronger.

Se även

• Huvudstadsregionens Vagnpark

Externa länkar

• VR, Huvudstadsregionens närtrafik

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Herranen, Timo (1988) Från hästomnibussar till metro. Helsingfors stads publikationer nr 39