Snabbspårväg
Från Rilpedia
En snabbspårväg är en spårväg som går på egen banvall och har längre avstånd mellan hållplatserna än vanliga spårvägar. Spårvagnar tillåts gå med högre hastighet på egen banvall än i gatutrafik. Snabbspårvägar anläggs normalt som förortsbanor för trafik mellan förorter och en stadskärna eller för trafik mellan förorter. En äkta snabbspårväg har inte plankorsningar. En spårväg med egen banvall men med gatukorsningar blir klart långsammare både om det är med eller utan trafiksignaler.
Det används ofta som en översättning av det engelska uttrycket "light rail" (Light rail är egentligen en amerikansk samlingsbeteckning på spårtrafik i stadsmiljö med korta tåg, liknar oftast snabbspårväg). Det är dock inte alls något nytt begrepp. Granebergslinjen i Uppsala kallades "Sveriges första snabbspårväg" och 1921 gjordes ett betänkande i Stockholm ang "förslag till snabbspårvägar och förortsbanor till och genom Brännkyrka och Bromma". Dessa byggdes senare (t.ex. Ängbybanan) och konverterades sedan till tunnelbana. Ett annat begrepp med åtminstone ofta liknande betydelse är stadsbana.
En speciell typ av snabbspårväg är premetron som fortsätter genom stadskärnan helt skild från annan trafik, ofta i tunnel.
Sveriges snabbaste spårväg är Centralstationen-Angered (Angeredsbanan) i Göteborg som går 11 km på 18 minuter, med marschfart 60 km/h. Linjerna på sträckan fortsätter dock i Göteborgs gatuspårvägsnät i mycket lägre hastigheter. Spårvägar utan plankorsningar finns i flera andra riktingar i Göteborgs förorter.
Spårvägen Sickla udde-Gullmarsplan-Liljeholmen-Alvik (Tvärbanan) i Stockholm benämns också snabbspårväg och tar 26 minuter för cirka 12 km. Detta trots att vissa delar av den går i gatutrafik med största tillåtna hastighet 30 km/h.
