Lojo
Från Rilpedia
| Lojo Lohja |
|||||||
|
|||||||
| Kommunkod | 444 | ||||||
| Län | Södra Finlands län | ||||||
| Landskap | Nyland | ||||||
| Läge - Latitud - Longitud |
60° 15’ 00” 24° 04’ 00” |
||||||
| Administrativt centrum | Lojo | ||||||
| Yta - totalt - land |
356,24 km2 278,3 km2 |
||||||
| Folkmängd - Totalt Befolkningstäthet - inv/km² |
36.902(31. 8. 2006)[1] 131,9 inv/km2 |
||||||
| Språkfördelning - finska - svenska - övriga |
94.4 % 4,2 % 1.4 % |
||||||
| Webbplats | www.lohja.fi | ||||||
| Politik | |||||||
| Kommun-/stadsdirektör | Simo Juva | ||||||
| Politisk fördelning |
(Platser: 51) - SDP: 14 - Saml.: 14 - V: 7 - Gröna: 6 - C.: 4 - Meidän Lohja: 3 - SFP: 1 - KD 1 - Sannf 1 |
||||||
| Administrativa data | |||||||
| Landskapsförbund | Nylands förbund | ||||||
| Regioncentrum | Lojo | ||||||
| Härad | Lojo härad | ||||||
| Magistrat | Esbo magistrat | ||||||
| Skattebyrå | Västra Nylands skattebyrå | ||||||
| Sjukvårdsdistrikt | Nylands Sjukvårdsdistrikt | ||||||
| Försäkringskrets | Sydvästra Finlands försäkringskrets | ||||||
| Nödcentral | Västra Nylands nödcentral | ||||||
| Räddningsverk | Västra Nylands räddningsverk | ||||||
| Miljöcentral | Nylands miljöcentral | ||||||
| Arbetskrafts- och näringslivscentral |
Nylands T&E-central | ||||||
| EU-målområde | - | ||||||
Lojo (finska Lohja) är en stad i landskapet Nyland i Södra Finlands län. Lojo har cirka 36 902 invånare och har en yta på 356,24 km².
Lojo är en tvåspråkig stad med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. Det är värt att notera att Lojo stad, juridiskt sett, inte skulle vara skyldig att räkna sig som en tvåspråkig ort. De styrande i staden motiverar, bland annat, sitt ställningstagande med att den svenskspråkiga befolkningen har gamla anor i bygden och att tvåspråkigheten är en positiv faktor då man försöker locka nya invånare till staden.
Innehåll |
Historia
Lojo omnämns första gången såsom pastorat 1323. Dess tidiga betydelse markeras av Sankt Lars kyrka i stadens centrum, som är Finlands tredje största medeltidskyrka. Geografiskt har Lojo alltid utgjort ett naturligt centrum för denna trakt, vilket torde vara orsaken till att orten redan under medeltiden var även den kyrkliga verksamhetens vagga i västra Nyland. Denna del av Lojo varur staden uppkommit ligger mitt i socknen, på en udde i Lojo sjö. Nämnda del av socknen kallades tidigare Kiviniemi och sedermera Lojo by (Lohjankylä), men i folkets mun var den mest känd under namnet Lojobacken (Lohjannummi). Redan under medeltiden hölls här vid Sankt Lars kyrka en betydande marknad, Larsmässan, en sedvänja som höll i sig in på 1800-talet. Då näringslivet i slutet av nämnda århundrade blev friare grundades här ett antal handelsföretag, men den egentliga starten till ortens utveckling skedde i och med de i början av 1900-talet här grundade industrianläggningarna, varav den av kammarherre Hjalmar Linder år 1906 startade sulfatcellulosafabriken var den första. Lojo blev köping 1926 och fick stadsrättigheter den 1 januari 1969. I Lojo stad och Lojo kommun hölls en folkomröstning om en sammanslagning av dessa två kommuner, vilken önskades av invånarna och den 1 januari 1997 uppstod den geografiskt mycket större Lojo stad. Man valde att såsom stadsvapen använda sig av Lojo kommuns vapen (1952-1996), vilken symboliseras av ett i blått fält ett stolpvis ställt halster av silver, vars skaft på båda sidor åtföljs av en nötklase av guld. Halstret syftar på Sankt Lars huvudattribut och nötklasarna på traktens bördighet. Den gamla stadens vapen togs ur bruk.[2]
Näringsliv
Industrierna har en stor betydelse för Lojo och staden har växt fram i huvudsak tillsammans med gruv- och skogsindustrin. Gustav Vasa gav redan 1542 Erik Joakimsson Fleming rättigheter att bryta järnmalm i Ojamo i Lojo och dess gruva sägs vara Finlands första och verkade ända fram till 1862, om med många avbrott dessemellan. Järnmalmen i Lojo-nejden är dock av dålig kvalité, så det senaste århundradet, alltsedan 1897, har man istället brutit kalk och gör så ännu idag under namnet Nordkalk Oyj Abp, med huvudkontor i Pargas. 1959 grundades även Oy Minerit Ab, vilken tillverkar byggnadsmaterial och Abetoni Oy som i sin tur tillverkar betongelement.
Skogsindustrin har också långa anor, med den år 1906 startade sulfatcellulosafabriken, som numera har företagsnamnet Loparex Oy, i nejden finns även M-reals pappersfabrik, som öppnade sina portar 1966. Man har specialiserat sig papper för tidskrifter, veckotidningar och dylikt. Dessutom driver Metsäliitto-koncernen och UPM Oy varsin fabrik i kommunen.
Den finländska kontraktstillverkaren Elcoteq har sitt ursprung i Lojo, men då man från och med 1 januari 2008 flyttade huvudkontoret från Esbo till Luxemburg upphörde också all industriell tillverkning i Lojo och görs numera enbart i industriella låglöneländer.
Kommunikationer
Vägar
E18 går såsom motorväg från Esbo till Lojo och i november 2008 kommer sträckan till Muurla från Lojoåsen à 65 km att öppnas för allmänheten (sträckan Lojo–Lojoåsen blev färdig 2005), vilket innebär att sträckan Helsingfors–Åbo, via Lojo, i sin hela sträckning kommer bestå av motorväg. Denna nybyggnation är för närvarande en av Finlands största byggnadsprojekt.
Järnvägar
Hyvinge-Karis-banan passerar också Lojo. Den är en del av Finlands bannät och sträcker sig mellan Hyvinge och Karis. Bansträckningen är 99 km lång, enspårig och inte elektrifierad. Framöver är det dock meningen att Lojo ska få en öst-västlig järnvägssträckning, den så kallade ELSA-banan (från Esbo via Lojo till Salo), vilket innebär att det bara ska ta 24 minuter från Lojo station till Esbo och 41 minuter till Helsingfors centrum, men såsom med många andra järnvägsprojekt är detta bara på idéstadiet ännu.
Stadsdelar
Lojo stads officiella stadsdelar är:
|
|
|
Ortnamn
Några byar och bosättningsområden inom kommunen är Biskopsnäs (fi. Piispala), Hietais (fi. Hietainen), Jönsböle (fi. Luttula), Karnais (fi. Karnainen), Kittfall (uttalas tjitt-, fi. Kittilä), Kuckuberget (fi. Kukkumäki), Kyrkstad (fi. Kirkonkylä), Lilltötar (eller Yttertötar, fi. Vähä-Teutari), Lylyis (fi. Lylyinen), Mårbacka (fi. Maarpakka), Orsnäs (fi. Osuniemi), Paunis (fi. Pauni), Skräddarla (fi. Skraatila), Skräddarskog (fi. Lieviö), Stortötar (fi. Iso-Teutari), Vabby (fi. Vappula), Valby (fi. Vallaa), Vejby (fi. Veijola), Vendelä (fi. Ventelä) och Vällans (fi. Välli). Här finns också udden Karkali udde (fi. Karkalinniemi).
Sport
Trots att Lojo är en rätt liten stad, finns det ändå många idrottsföreningar i staden. Exempelvis Lohjan Jääankat (Lojos isankor) vars herrlag spelar ishockey i Finlands tredje division, Lohjan Salibandy (Lojo innebandy) vars herrlag spelar i Finlands första division. Många professionella snowboardare kommer ursprungligen från Lojo. Den största stoltheten inom sportvärlden från Lojo är dock Lohjan Rännimestarit (Lojos rännmästare) som tillhör den finska bowlingeliten.
Övrigt
Ett bostadsområde i Lojos svenska vänort Lidingö, i stadsdelen Rudboda, heter Lojo.
Referenser
Fotnoter
- ↑ Befolkningsregistercentralen
- ↑ Winter, R. (1947), Finlands städer, Lojo köping, s. 239ff.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Lojo
(svenska) Lojo stads webbplats
|
|||||||||||||||||||
