Språk i Finland
Från Rilpedia
| Språk i Finland | |
| Officiella språk | finska 92 %, svenska 6 % |
| Minoritetsspråk | samiska, romani |
| Viktigaste invandrarspråk | ryska |
| Språkkunskaper | engelska 63 %, svenska 47 %1, tyska 18 %, franska 3 %[1] |
| not | 1Svenska talas av cirka 5,5 % av befolkningen som modersmål och av 41 % som andraspråk. |
.svg)
██ enspråkigt finska
██ tvåspråkiga, finska majoritetsspråk, svenska minoritetspråk
██ tvåspråkiga, svenska majoritetsspråk, finska minoritetspråk
██ enspråkigt svenska
██ tvåspråkiga, finska majoritetsspråk, samiska minoritetspråk
Finland är konstitutionellt tvåspråkigt. Finska och svenska har i de flesta sammanhang samma juridiska status. Kommunala myndigheter är skyldiga att erbjuda service på båda språken om minoriteten överskrider en viss gräns, statliga myndigheter oberoende. Ett undantag är Åland som är enspråkigt svenskt enligt lag. I den finska skolan är undervisning i "det andra inhemska språket" i allmänhet obligatorisk.
Förutom "nationalspråken" finska och svenska har samiska (se nedan), romani och teckenspråk samt de nordiska språken olika slag av särställning.
Innehåll |
Finlandssvenskans utbredning
I Finland finns det 415 kommuner. Av dessa är 62 svensk- eller tvåspråkiga. 19 kommuner är enspråkigt svenska. Av de enspråkigt svenska kommunerna utgör 16 tillsammans det självstyrda landskapet Åland och de övriga 3 ligger i Österbotten.
290 000 personer, eller cirka 5,5 procent av Finlands befolkning har svenska som modersmål. Närmare 5 miljoner eller cirka 91,5 procent av befolkningen har finska som modersmål.
Svenska språket förekommer i varierande grad i kommunerna. Framförallt talas det i kustregionerna i västra och södra Finland och i små svenska s.k. "språköar" i exempelvis Tammerfors, Uleåborg, Björneborg och Kotka. I Helsingfors är 35 000 av de 561 000 kommuninvånarna svenskspråkiga medan landsbygden i inlandet är nästan helt finskspråkig. Hammarland på Åland har högsta andelen där 96 procent av invånarna är svenskspråkiga.
Svenskan som talas i Finland kallas finlandssvenska. Vårdad finlandssvenska skiljer sig inte väsentligt från vårdad svenska talad i Sverige, även om vissa karakteristiska skillnader kan noteras. Uttalet ligger närmare uttalet i andra delar av Sverige än rikssvenskt standardspråk. De finlandssvenska dialekterna i ”Fastlands-Finland” hör till den östsvenska dialektgruppen medan åländskan ligger närmare uppländskan. Vissa av dialekterna i Österbotten har bevarat mycket arkaiska drag och kan vara svåra att förstå för personer från andra delar av landet.
Språkundervisning
I den finska grundskolan är vid sidan om modersmålet två språk obligatoriska skolämnen, det ena med början i lågstadiet, det andra med början i högstadiet. Ett av de båda språken skall vara det andra inhemska språket, alltså finska eller svenska. Som modersmål undervisas finska eller svenska, i vissa skolor också samiska, rommani, teckenspråk eller annat språk som är elevens modersmål. Om annat språk än finska eller svenska undervisas som modersmål är det andra inhemska språket valfritt och istället är finska elller svenska som andra språk obligatoriskt.
Skolans undervisningsspråk är i allmänhet finska eller svenska, i samernas hembygdsområde (nordligaste Finland) skall den som behärskar samiska undervisas i huvudsak på samiska. Hörselskadade skall vid behov också få undervisning på teckenspråk. Kommunen är i allmänhet inte skyldig att anordna modersmålsundervisning på andra språk. I skolor med elever från samernaas hembygdsområde skall samiska vara ett valfritt ämne.
I finskspråkiga skolor är det vanligt att läsa engelska från årskurs tre eller fyra och svenska från årskurs sju, i svenskspråkiga skolor finska från årskurs tre eller fyra och engelska som frivilligt från årskurs fem. Ett andra främmande språk kan studeras som valfritt ämne i grundskolan, i allmänhet från åttonde årskursen. Den som gått ut grundskolan har då vanligen studerat finska, svenska, engelska och ett andra främmande språk. Språkintresserade väljer ofta ett tredje främmande språk i gymnasiet eller som extra kurser vid universitet. Möjligheterna att välja språk varierar från skola till skola; i större städer och från årskurs åtta finns det ofta möjlighet att som främmande språk välja mellan engelska, franska och tyska, ibland också ryska eller spanska eller något ytterligare språk.
Undervisning i det andra inhemska språket och engelska är i allmänhet obligatorisk i gymnasium, yrkesskolor och högskolor, beroende på linje kan också ett annat valfritt främmande språk vara obligatoriskt.
I folkskolan var andra språk än modersmålet inte obligatoriska och de som inte fortsatt i läroverk eller gått i skola efter grundskolereformen på 1970-talet kan alltså inte nödvändigtvis andra språk än finska eller svenska. För tjänster som förutsätter högskoleexamen och i vissa andra uppgifter förutsätts minst nöjaktig förmåga att förstå det andra inhemska språket. Språkprovet ingick och ingår i alla högskoleutbildningar.
Statliga myndigheters språk
Statliga regionala myndigheter är en- eller tvåspråkiga beroende på kommunernas språkliga status i ämbetsdistriktet. Är någon av kommunerna tvåspråkig eller har kommunerna olika språk är myndigheten tvåspråkig. Då en tvåspråkig myndighet kommunicerar med en enspråkig skall i allmänhet den enspråkiga myndighetens språk användas. I andra fall sker skriftväxling mellan myndigheter i allmänhet på finska.
Oberoende av myndighetens språk skall information väsentlig för liv, hälsa, säkerhet, egendom eller miljö ges på både svenska och finska. Likaså skall betjäning ges på båda språken
Lagar stiftas och publiceras på svenska och finska. Förordningar och rättsnormer utfärdas likaså på båda språken. Lagförslag och tillhörande betänkanden uppgörs i allmänhet på finska, med sammandrag och den föreslagna lagtexten på svenska. I frågor med särskild betydelse för den svenska befolkningen eller för Åland skall betänkandet eller förslaget i sin helhet publiceras på svenska. Då betänkandet har betydelse främst för den svenkspråkiga befolkningen kan det publiceras endast på svenska med sammandrag och föreslagen lagtext på finska.
Statsrådsmedlemmar och medlemmar i statliga kommissioner, arbetsgrupper och liknande organ har rätt att använda finska eller svenska. På begäran skall muntliga yttranden i korthet relateras för dem som inte förstår dem. I praktiken används oftast finska som gemensamt arbetsspråk av alla, om inte de svenskspråkiga dominerar.
I förvaltningärenden och vid domstolar avgörs använt språk "med beaktande av parternas rätt och fördel". Handläggningsspråket vid enspråkiga myndigheter är i allmänhet myndighetens språk, men enskilda har rätt att bli hörda på eget språk och få väsentliga handlingar översatta till sitt språk. Tolkning ordnas vid behov i vissa ärenden. Enspråkiga juridiska personer har rätt att använda sitt protokollspråk i kontakt med myndigheter.
För vissa myndigheter gäller särskilda bestämmelser.
Kommuners språkliga status
Kommunernas språkliga status regleras i Finlands språklag, 5 §. De samiska kommunernas status påverkas inte av språklagen, också om deras ställning liknar "tvåspråkiga" kommuners. Kortfattat kan paragrafen sammanfattas enligt följande:
Det är Statsrådet i Finland som beslutar om kommuners språktillhörighet. Kommunerna i Finland är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Vart tionde år fastställs vilka kommuner som är tvåspråkiga och vilket majoritetsspråket är samt vilka kommuner som är enspråkigt finska eller svenska. En kommun fastställs som tvåspråkig om kommunen har både finskspråkiga och svenskspråkiga invånare och den språkliga minoriteten utgör minst åtta procent av invånarna eller minst 3 000 invånare.
Tvåspråkiga kommuner och myndigheter i dessa bör skriva vägskyltar, trafikmärken, kommunfullmäktiges möteskallelser och protokoll, kommunala instruktioner och liknande regler samt kommunala kungörelser på båda språken.
Språklig service hos företag
Statliga affärsverk och tjänsteproducerande företag där staten, flerspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk har bestämmanderätt har viss plikt till information på båda nationalspråken. Sköter företagen myndighetsuppgifter har de samma språkliga plikter som myndigheter. För viss verksamhet, såsom kollektivtrafik, gäller skilda bestämmelser. Lagstadgad skriftlig produktinformation skall i tvåspråkiga kommuner jämlikt ges på båda språken. I tvåspråkiga kommuner är det i regel möjligt att få svensk service i alla större företag.
Samiskans ställning
Samiskans ställning regleras enligt en skild lag, samisk språklag, som gäller Enare, Enontekis, Sodankylä och Utsjoki kommuner och de myndigheter som verkar i dessa. Samer har rätt att i egen sak eller i sak där de blir hörda använda enaresamiska, nordsamiska eller skoltsamiska, likaså sammanslutningar med samiska som protokollspråk. Myndighetsinformation, blanketter o.s.v. skall finnas också på samiska och betjäning skall ges också på samiska. Tolkning skall vid behov ordnas vid sammanträden i kommunala och statliga organ. Lagar, lagförslag och diverse handlingar översätts när de särskilt gäller samerna eller det annars finns särskilda skäl. En sames rätt att använda samiska påverkas inte av huruvida han också kan finska.
Särbestämmelser om samiska finns också i många andra lagar, t.ex. stadgar lag om grundläggande utbildning att de som bor på samernas hembygdsområde och behärskar samiska i huvudsak skall undervisas på samiska. Nästan alla grundskolor och gymnasier (märk skillnaden mellan finska gymnasier och svensk gymnasieskola) i det samiska hembygdsområdet ger undervisning på eller i samiska.
Se även
 |
Finland-portalen |
- Lista över svensk- och tvåspråkiga kommuner i Finland
- Enspråkig kommun (Finland)
- Tvåspråkig kommun (Finland)
Källhänvisningar
Noter
- ↑ Europeans and their languages, situationen 2005 (andel som anser sig kunna föra en diskussion på språket ifråga)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Språk i Finland
