Samer
Från Rilpedia
- För namnet, se Samer (namn)
Samer (äldre benämning även lappar, vilket ofta uppfattas som nedsättande) är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det område som samer bebor brukar benämnas Sápmi (ibland Sameland). Samerna i Sverige har sedan 1993 en egen statlig institution med folkvalda (se Sametinget). ILO har förklarat samer som ursprungsbefolkning i juridisk mening. Dock är samerna inte ursprungsbefolkning i den mening att de är ättlingar till de första grupper som bosatte sig i Sverige eller i Norrland.[1][2]
Trots att samer till stor del har en gemensam kultur är de inte en enda homogen grupp. Det finns flera undergrupper med liknande språk och något annorlunda traditioner. De olika varianterna eller dialekterna av samiska är så pass olika att de ibland betraktas som olika men nära besläktade språk inom det finsk-ugriska språkträdet.
Innehåll |
Benämningar
Ord som finnar och fenni kan fram till 1700-talets Sverige sannolikt ha betecknat även samer. Språkbruket i Norge var liknande, och att Norges nordligaste län, som numera ofta betraktas som samernas område heter Finnmark kan bero på detta. Småningom övergick orden same/lapp och finne till den betydelse vi känner idag.
Ordet lapp är troligen av finskt ursprung.[3] I dansk litteratur från 1200-talet används ordet lapfenni för att urskilja grupper som levde utmed kusten eller i skogen; trots detta är dess betydelse dunkel. I central- och västeuropa är dock termen lapp snarare förknippad med "exotisk", något som etablerades under och 1500- och 1600-talet, speciellt med Schefferus bok Lapponia.
Samisk kultur och levnadssätt
Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6 000 och Ryssland 2 000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby.
I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm, eller lasso på engelska. På samiska heter det suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns sextiofem levande exemplar (maj 2008).
De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn- eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för "lappmössa" hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa.
Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som "spåinstrument". Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en "visare", árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder "sol", men även "dag". Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianismen stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska.
Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.
Samer idag
Sápmi har sedan 1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan 1992 finns en egen nationaldag, 6 februari, och sedan 1986 finns även en egen nationalsång, Sámi soga lávlla (nordsamiska), "Samefolkets sång". Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska dialekter.
Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor men med samisk slöjd, som kallas duodji (på nordsamiska) och duodje (på lulesamiska), språk och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Samernas traditionella klädedräkt innehåller bland annat kolt.
Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention Nr. 169 om Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries från 1991, som Sverige dock ännu inte ratificerat. Norge ratificerade ILO 169 1992.
Sport
Samisk idrott har ett gränslöst riksidrottsförbund.
Fotboll "Dagens idrott bär tydliga spår av det som en gång var samisk vardag men nya influenser har också skapat sig utrymme". Det skriver Håkan Kuorak, vice ordf Samernas fotbollsförbund.
Sommaren 2004 möttes för första gången Sápmi och Nordcypern i en vänskapsmatch i fotboll i staden Tromsö i norska delen av Sápmi. Det oavgjorda resultatet 1–1 fick symbolisera både vänskap och samhörighet.
Occitania 0-7 Sápmi, Sápmi 14-0 Monaco och Sapmi 21-0 Monaco var finalresultaten i Viva World Cup, där länder som inte är med i Fifa kan vara med.
Same Sm Numera mäts krafterna i årliga renskötartävlingar där lasso, gevär, uthållighets/terränglöpning och skidor används som tävlingsredskap. Renkappkörning blir allt vanligare i den norra regionen.
Längdskidor Det sägs att samerna har lagt grunden till dagens form av skidåkning i världen. På slutet av 1800-talet började skidtävlingar att anordnas runt om i Sverige. Samer deltog ofta med stor framgång. Den första något större, kända och mer organiserade skidtävlingen i världen var förmodligen Nordenskiöldsloppet 1884 med start och mål i Jokkmokk. Åklängden var lite drygt två Vasalopp, hela 22 mil.
Kända samer
- Sven-Gösta Jonsson den rockande samen
- Sofia Jannok, musiker
- Mari Boine, musiker, sångerska
- Margareta (missionär)
- Wimme Saari, musiker
- Enok Sarri, väderspåman
- Johan Turi, författare
- Lars Pirak, slöjdare
- Mats Staffan Nordänger, höjdare
- Nils Nilsson Skum, konstnär
- Victoria Harnesk, artist och skribent med egen blogg
- Lisa Thomasson, musiker, prästfru (Lapp-Lisa I)
- Paulus Utsi, poet
- Nils-Aslak Valkeapää, musiker, författare och konstnär
- Nils Thomasson, fotograf, renägare, samiskt språkrör
- Börje Salming, tidigare professionell ishockeyspelare (back).
- Nils Gaup, regissör
- adelsätten Graan samt landshövding Johan Graan
Se även
|
Källor
- ↑ Olofsson (2003). Pioneer Settlement in the Mesolithic in Northern Sweden. Doctoral Dissertation. Umeå University 2003.
- ↑ Niskanen (2002). The Origin of the Baltic-Finns from the Physical Anthropological Point of View. The Mankind Quarterly 63:2: 122-148.
- ↑ ”Lapp”. SAOB. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/138/35149.html. Läst 2007-07-12.
Litteratur
- Lundmark, Lennart, 1800-talets riksdag ville ge samerna skydd (1996) Populär historia. (nr. 4).sid. 20-24.
- Lundmark, Lennart, Samerna och den svenska rasismen (1998) Populär historia. (nr. 4).sid. 40-44.
- Reuterskiöld, Edgar, Linnés lappska trolltrumma. En Linnéreliks öde är en artikel om hur ett unikt samiskt föremål, en av tre trolltrummor hamnat i England, efter Carl von Linnés död 1778.
Externa länkar