Från Rilpedia

Johannes Schefferus, född 2 februari 1621 i Strassburg, död 26 mars 1679 i Uppsala, tysk-svensk lärd; innehavare av skytteanska professuren vid Uppsala universitet 1647.

Johannes Schefferus föddes i Strassburg som son till köpmannen Johan Scheffer och hans hustru Elisabeth Kraschel. Han gjorde sig bemärkt vid universitetet där av filologen Johan Henrik Boeclerus redan innan han inskrevs vid universitetet. Efter kortare studier begav han sig på resa till Nederländerna, Schweiz och Leiden. När han var tillbaka i Strassburg 1643 gav ut sin första skrift, De varietate navium, hade han gjort sig ett namn inom filologin.

Drottning Kristina kallade honom personligen till Sverige 1648 för att installeras som skytteansk professor i Uppsala. Därtill blev han utsedd till hedersprofessor i juridik (naturrätt och folkrätt) 1665, men avsade sig den positionen 1677 för att verka som bibliotekarie vid universitetet. Han tillhörde den första kullen medlemmar i Antikvitetskollegium när det öppnade 1666.

Att införa den klassiska filologin som vetenskapligt ämne i Sverige var Schefferrus främsta insats, men han var en mycket mångsidig vetenskapsman. Han skrev det första svenska verket i arkeologi, De orbibustribus aureis nuper..., utgav Phaedrus fabler med de första textkritiska kommentarerna i svensk litteratur, samt den första bibliografin över litteratur som tryckts i Sverige.

Han lät utge flera berömda verk som han försedde med kommentarer, däribland isländska sagor, Konunga och Höfvdinga Styrelse, och De vita et miraculis sancti Erici Sueciae regis. Bland hans egna verk kan nämnas De stylo, en handbok i retorik, Lapponia, en beskrivning av Lappland, och Svenska folkets ärominne, ett uppfostrande läromedel i svenskhet, och särskilt hans filologiska verk om klassiska antikviteter som De militia navali veterum..., och De re vehiculari veterum libri duo.

Schefferus hamnade utan egen skuld i ett par långvariga konflikter med andra lärde. Hans betydelse för det svenska utbildningsväsendet under hans samtid brukar dock allmänt betraktas som ojämförlig.

1648 äktade han Regina Loccenia, Johannes Loccenius dotter, och blev med henne far till landshövding, baron Peter Scheffer, och farfar till Carl Fredrik Scheffer och Ulrik Scheffer. Ett samtida porträtt av Schefferus av E. Jetsche finns på Gripsholms slott.

Företrädare: Johann Freinsheim

Skytteanska professuren 1647–1679

Efterträdare: Elias Obrecht

Bibliografi i urval

• Upsalia (1666)
• De re vehiculari veterum ("Om transportväsendet i antiken", 1671)
• Svecia literata ("Det lärda Sverige", 1680)
• Lapponia (1673)

Källor

• Bengt Löw, Svenska Män och Kvinnor 6, (Sthlm 1949)