Ragnar Granit
Från Rilpedia
Ragnar Arthur Granit, född 30 oktober 1900 i Riihimäki, Finland, död 13 mars 1991 i Stockholm, var en finlandssvensk fysiolog och med.o.kir.dr. 1927.
Granit blev 1929 docent i fysiologi vid Helsingfors universitet och var 1937-1940 ordinarie professor. Han kallades sistnämnda år till Karolinska institutet i Solna, där han 1946-1967 var professor i neurofysiologi. Granit var en världens ledande forskare inom nerv- och sinnesfysiologin och utförde bl.a. grundläggande undersökningar av färgseendet, för vilka han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1967 tillsammans med amerikanarna Haldan Keffer Hartline och George Wald.
Ett annat tema i Granits forskning var den centralnervösa kontrollen av muskelkontraktionen. Han presenterade sina rön i ett stort antal skrifter, bl.a. Sensory mechanisms of the retina (1947) och Receptors and sensory perception (1955). Av Granits övriga verk kan nämnas Ung mans väg till Minerva (1941, rev. upplaga 1958), Finlandssvenskarna (1944) och memoarverket Hur det kom sig (1983).
Granit invaldes 1944 som svensk ledamot nummer 912 av Kungliga Vetenskapsakademien.
