Från Rilpedia

Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

Muskelkontraktion är den process varvid muskelvävnad kontraheras. Histologiskt består muskelvävnad av muskelfibrer som är mångkärniga, avlånga celler. Cellerna innehåller i sin tur muskelfibriller som är uppbyggda av s.k. sarkomerer. En sarkomer består av aktinfilament, (tunna filament) myosinfilament (tjocka filament) mfl proteiner.

För att påbörja en kontraktion krävs att en nervimpuls når muskeln. Då släpps kalcium ut från sarkoplasmatiskt retikulum (SR) och kan binda till ett proteinkomplex med tre olika sorters troponin. Detta medför att ett annat protein, tropomyosin, flyttas ur sitt viloläge och möjliggör för aktin och myosin att binda till varandra. Kontraktionen kräver energi i form av ATP (adenosintrifosfat). Genom en process som kallas korsbryggecykeln kan sedan aktin och myosin "klättra" på varandra och på så sätt få sarkomeren (och därmed hela muskeln) att dras ihop.

Kontraktionen kan antingen vara isometrisk eller isotonisk. En isometrisk kontraktion innebär att muskelns längd är konstant medan spänningen ökar, och en isotonisk innebär att muskeln förkortas under konstant belastning (förutsatt att kraftutvecklingen i muskeln överstiger belastningen som lagts på).

I hjärtats muskelkontraktioner har kalcium-jonen en speciell roll. (även i den övriga kroppens muskelkontraktioner). Aktionspotential från en pacemakercell öppnar spänningsreglerade kanaler så kalcium-joner kan gå in. Dessa triggar mer kalciumfrigörning från det sarkoplasmatiskt retikulum som de flesta kalcium-joner kommer ifrån. Dessa binder till tropoin & tar initiativ till kontraktion.