Azerbajdzjan
Från Rilpedia
- Denna artikel behandlar landet Azerbajdzjan. Se även Azerbajdzjan (olika betydelser).
| Azərbaycan Respublikası Republiken Azerbajdzjan |
|||||
|
|||||
| Valspråk: inget | |||||
| Nationalsång: Azərbaycan Respublikasının Dövlət Himni | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Baku 40° 22' N, 49° 53' E
|
||||
| Största stad | Baku (cirka 2 000 000 inv.) | ||||
| Officiellt språk | azerbajdzjanska | ||||
| Statsskick president premiärminister |
republik Ilham Alijev Artur Rasizade |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Sovjetunionen 30 augusti 1991 18 oktober 1991 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
86 600 km² (111:e) försumbart |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
8 676 000 [1] (91:a) 97 inv/km² (81:a) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2007) $65.523 miljarder[1] (77:a) $7,618[1] |
||||
| Valuta | azerbajdzjansk manat (AZN) |
||||
| Tidszon | UTC+4 (DST+5) | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Bazardjuziu 4 466 m ö.h. Mingetjaur km² Kura 1 515 km |
||||
| Nationaldag | 28 maj | ||||
| Landskod | AZ, AZE | ||||
| Landsnummer | 994 | ||||
Azerbajdzjan (azeriska: Azərbaycan), officiellt Republiken Azerbajdzjan (azeriska: Azərbaycan Respublikası), är en republik i sydöstra Kaukasien som geografiskt ligger till största del i Asien men med en liten landremsa i Europa. Politiskt brukar landet ofta räknas till Europa. Landet gränsar till Armenien, Georgien, Iran, Ryssland och Turkiet (den senare via exklaven Nachitjevan) samt har kust mot Kaspiska havet. Större städer är Baku, Gəncə och Sumqayıt.
Innehåll |
Historia
Klassamhället formades i Azerbajdzjan i början av första årtusendet f.Kr. De första staterna i området var Mannai, Medien, Atropatene och Kaukasiska Albanien. Befolkningen talade olika kaukasiska språk. Under 700-talet erövrades landet av Kalifatet.
Under 900-talet började turkiska stammar flytta till området, och så småningom blandades de med den dåvarande befolkningen. Turkiska kungadömen som Ak Koyunlu och Kara Koyunlu uppstod på 1300-talet.
Azerbajdzjan blev persiskt under början av 1500-talet och förblev så till början av 1800-talet då Ryssland avancerade söder om Kaukasus. Efter det rysk-persiska kriget 1804-1813 slöts i Gulistan ett fördrag som satte gränsen mellan Ryssland och Persien till floden Aras. År 1928 slöts en fred i Turkmentjaj som åter stadfäste gränsen efter att Persien brutit det förra fredsfördraget och inlett det andra rysk-persiska kriget (1826-1828). Den södra delen av det historiska Azerbajdzjan är än idag ett iranskt landskap (se vidare Iranska Azarbaijan).
Den norra delen av det historiska landet blev efter ryska revolutionen först styrd av armeniska bolsjeviker och dasjnaker som genomförde folkmordspolitiken "för att säkra arbetarklassens makt", då beväpnade armeniska soldater dödade minst 250 000 människor i Baku och andra städer.[källa behövs] Trots det svåra läget skickade dock Turkiet trupper för att stoppa den armenisk-kommunistiska förintelsen av azerier, som efter hårda strider lyckades driva bort bolsjevikerna och inta Baku. Den 28 maj 1918 blev landet självständigt och världens första republik med muslimsk majoritetsbefolkning grundades (Azerbajdzjanska Folkrepubliken). Även kvinnlig rösträtt infördes. Regeringen, ledd av M. E. Rasulzade, arbetade hårt för att lösa ekonomiska och andra problem och bygga upp en fungerande försvarsmakt. Trots alla dessa ansträngningar existerade republiken endast två år. Röda armén invaderade den 28 april 1920 huvudstaden Baku och landet införlivades med Sovjetunionen.
Landet var mellan 1922 och 1936 en del av den transkaukasiska sovjetrepubliken och blev efter detta Azerbajdzjanska SSR. Sovjetstyret gick hårt åt den azeriska kulturen (bland annat revs många moskéer och kollektiviseringen av jordbruket var mycket hårdför). Befolkningspolitiken var också brutal mot befolkningen, då hundratusentals azerbajdzjaner tvingades att lämna sina hem i Armenien och Nagorno-Karabach på 1930- och 1940-talet till följd av Josef Stalins politik.
I och med den politiska osäkerheten i Sovjet i slutet av 1980-talet började nationalistiska strömningar återuppliva den etniska konflikten mellan azerer och armenier. Detta ledde till att det armenier-dominerade området Nagorno-Karabach sattes direkt under den sovjetiska centralregeringens styre, något som dock inte erkändes av varken den armeniska lokalbefolkningen eller Armeniens regering. I samband med Sovjetunionens upplösning blev det före detta sovjetiska Azerbajdzjan återigen självständigt den 30 augusti 1991. Nagorno-Karabach inkluderades då som ett autonomt område inom Azerbajdzjan, vilket inte erkändes av den armeniska regeringen som förklarade området armenskt. Kriget var ett faktum och azerbajdzjansk militär började bombardera staden Stepanakert, på vilket Armenien svarade med att invadera och ockupera området och även den landremsa som ligger mellan detta och Armenien; från dessa områden och från egentliga Armenien deporterades all azerbajdzjansktalande befolkning. Stora delar av den azeriska befolkningen i området antas ha dödats, och Azerbajdzjan har ett mycket stort antal interna flyktingar (omkring 1 200 000 människor tvingas leva under hemska villkor och fattigdom i flyktingläger nära frontlinjen). En vapenvila mellan de båda länderna slöts i maj 1994, men situationen är fortfarande mycket spänd. Azerbajdzjan kräver att alla ockuperade områden åter skall kommer under azerisk kontroll, medan den självutropade regeringen i Nagorno-Karabach kräver att bli erkänd och att Azerbajdzjan skall förhandla med dem och inte med Armenien.
Efter självständighetsförklaringen blev ordföranden i det azerbajdzjanska kommunistpartiet, Gejdar Alijev, vald president 1993. Alijev hade en klart dominerande civilpolitisk ställning, som vid hans död 2003 övertogs av sonen Ilham Alijev; de val som hållits om presidentposten har hårt kritiserats av internationella valobservatörer. Azerbajdzjan har även plågats svårt av inrikes stridigheter mellan olika politiska grupper (framför allt mellan nationalister och kommunister) och landets politiska situation är mycket instabil.
Geografi
Azerbajdzjans geografi domineras av de höga kaukasiska bergen och mellan dessa Kuralåglandet runt floderna Kuras och Aras' delta ut i Kaspiska havet. Den högsta punkten är berget Bazardjuziu på 4 466 meter över havet och den lägsta är Kaspiska havet på 81 meter under havsnivån. Den största sjön är Mingetjaur, som egentligen är en reservoar uppdämd av landets längsta flod, Kura (1 515 kilometer lång, räknat från dess källor i Turkiet). Klimatet är torrt stäppklimat i de centrala och östra delarna, subtropiskt i sydöst och tempererat vid kusten. Torrperioder förekommer.
Landet är mycket rikt på naturtillgångar såsom petroleum, naturgas, järnmalm, aluminium, koppar, molybden, alunit, svavelkis och stensalt.
Apsjeronhalvön, där städerna Baku och Sumqayıt ligger, och Kaspiska havet utanför kusten, anses vara ett av de mest ekologiskt förstörda områdena i världen. Både luft, jord och vatten är förorenade. Jordföroreningarna består av oljespill, DDT (som använts som insektsbekämpningsmedel) och andra gifter som använts i bomullsodlingarna.
Skiljd från det övriga Azerbajdzjan av Armenien är exklaven Nachitjevan.
Ekonomi
Valutan är azerbajdzjansk manat. Landet hade år 2005 en BNP per capita på 1 085 USA-dollar. Industrin uppgår till 46 procent av BNP och står för 17 % av sysselsättningen; jordbruk är 14 procent av BNP och 33 procent av sysselsättningen; servicesektorn är 40 procent av BNP och 49 procent av sysselsättningen.
Azerbajdzjan har samma problem med att övergå från planekonomi till marknadsekonomi som flera andra tidigare sovjetrepubliker, men den inrikespolitiska osäkerheten och konflikten med Armenien är ytterligare hinder i utvecklingen. Korruptionen är mycket utbredd och förhoppningar om välstånd genom utveckling av Azerbajdzjans oljetillgångar har ännu inte infriats.
Landets största exportvara är petroleum, följt av andra naturtillgångar. Man har förhandlat fram avtal med utländska företag att utvinna oljan. Detta ger en möjlighet att få in utländskt kapital i landet för att kunna utveckla även andra industriella branscher, för att inte vara fullständigt beroende av oljepriserna.
Azerbajdzjan är genomfartsland för narkotika (opiater) från sydvästra Asien till Ryssland.
90 procent av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja; resten framställs med vattenkraft.
Demografi
Uppgifter om landets befolkning varierar mellan 7,9 och 8,4 miljoner invånare. Orsaker till denna osäkra siffra står att finna i de många internflyktingarna och Nagorno-Karabachs oklara status och invånarantal. Den genomsnittliga befolkningstätheten är 98 invånare per km². Det tätast befolkade området är Apsjeronhalvön, medan vissa svårtillgängliga bergsområdet har betydligt lägre folktäthet, då omkring 51 procent av befolkningen bor i städer, av vilka en fjärdedel i huvudstaden Baku. Andra större städer är Gəncə (303 300 invånare) och Sumqayıt (265 200 invånare). Hälften av befolkningen lever under gränsen för fattigdom. Ungefär en miljon människor lever idag som flyktingar inom landet. Befolkningens medelålder är 27,1 år (2002). Medellivslängden är 69 år för män och 75 år för kvinnor. Spädbarnsdödligheten är 8,2 procent (2003).
Etnisk tillhörighet fördelar sig enligt följande: azerer 90 procent, dagestaner (en samlingsterm för folk från Dagestan, inkluderande lezginer och avarer) 3 procent, ryssar 3 procent, armenier 2 procent, övriga (georgier, kurder, talysjer, tatarer, tater, ukrainare) 2 procent (uppskattning från 1998); det lär även finnas uppemot 9000 tjetjenska flyktingar (enligt inofficiella uppgifter från 2001).
Språk som talas är azerbajdzjanska, av cirka 89 procent av befolkningen, ryska, 3 procent, armeniska, 2 procent, med flera övriga (lezginska, udi, tsachur, avariska, talysj, tat, kurdiska och tatariska), 6 procent (siffrorna är en uppskattning från 1995).
Religion
Över 90 procent av befolkningen är muslimer (varav 85 % är shia- och 15 % sunnimuslimer).
De största kristna trossamfunden är de rysk-ortodoxa (3,8% 1998) och armenisk-apostoliska kyrkorna. Den sistnämnda (med 2,3%) finns enbart i Nagorno-Karabach. Dessutom finns det udiner (albansk-udinska kyrkan; 6 000 personer), molokaner (11 församlingar), katoliker (1 kyrka i Baku med 250 medlemmar 2003), lutheraner, baptister och anhängare till Nehemjakyrkan, Öststjärnans kyrka och Cathedral of Praise Church.[2]
I Azerbajdzjan finns även en del anhängare av zoroastrism, judendom, Bahá'í och Hare Krishna.
Statsskick och politik
Azerbajdzjan är officiellt en demokratisk republik, men presidentämbetet innebär mycket stor makt och valen som hårt kritiserats av internationella valobservatörer (presidentposten har sedan landets självständighet innehafts i tio år av Gejdar Alijev för att vid dennes död 2003 i praktiken ärvas av hans son Ilham Alijev). Den politiska situationen är mycket instabil; dels på grund av konflikten med Armenien angående området Nagorno-Karabach, dels på grund av inrikes stridigheter mellan olika politiska grupper (framför allt mellan nationalister och kommunister).
Administrativ indelning
Azerbajdzjan är indelat i 59 distrikt (rayonlar) och 11 städer (şəhərlər) samt den autonoma republiken (muxtar respublika) Nachitjevan, som är uppdelad i sju distrikt och en stad.
Kultur
Azerbajdzjansk musik innefattar olika stilar med ursprung i musik från Kaukasien, Centralasien och Iran. Azerbajdzjansk musik har också mycket gemensamt med den armeniska och persiska musiken.
Den klassiska azerbajdzjanska musiken är muğam, som vanligen är en uppsättning av poesi med instrumentala mellanspel. Azerisk muğam inbegriper musikalisk improvisation. Alim Qasimov är den främste muğamsångaren i Azerbajdzjan. Han har släppt nio album och har haft konserter i bl.a. USA, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Spanien, Brasilien och Iran.
En annan azerisk musikstil är meyxana.
Bland traditionella musikinstrument märks strängisntrumenten tar, kamantja, oud och saz, blåsinstrumentet balaban, trummorna ghaval och naghara, samt zurna, garmon, tutek, daf och dhol.
Asjig är resande poeter som sjunger, spelar saz och berättar historier.
De mest kända azeriska musikerna är jazzsångerskan Aziza Mustafa Zadeh och hennes far Vagif Mustafa Zadeh, vilka är ganska populära internationellt i jazzkretsar.
År 2008 deltog även Azerbajdzjan i Eurovision Song Contest. Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh framförde låten Day After Day som slutade på en åttonde plats.
På hösten samma år debuterade de i Eurovision Dance Contest. Det blev en femte plats av totalt 14. Det är också klart att Azerbajdzjan kommer arrangera denna tävling 2009.
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 ”Azerbaijan”. International Monetary Fund. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2008/02/weodata/weorept.aspx?sy=2004&ey=2008&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=912&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=&pr.x=40&pr.y=10. Läst 2008-10-09.
- ↑ Corley, Felix (2002-04-09). ”Azerbaijan: 125 religious groups re-registered”. Keston News Service. http://www.eurasianet.org/resource/azerbaijan/hypermail/200204/0018.shtml. Läst 2007-05-27.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Azerbajdzjan
- Azerbajdzjan Links News
- Azerbajdzjan Photo Gallery
