Från Rilpedia

Alunit, alunsten, vit-gulgrå sulfatmineral med den kemiska sammansättningen KAl₃(SO₄)₂(OH)₆ (hydratiserat aluminiumkaliumsulfat). Alunit har en hårdhet på 4 och en relativ densitet på 2,6–2,8. Alunit löses i svavelsyra men inte i vatten eller svaga syror.

Om aluminiumkomponenten ersätts med järn (Fe³⁺) får man jarosit och alunit förekommer som sekundärt mineral i järnsulfatmalm. Natrium kan ersätta kalium och natriumrika aluniter kallas natroalunit.

Man hittar sällan alunitkristaller i håligheter i berg. Mineralen kristalliserar till en hexagonal kristallstruktur där kristallerna bildar romboedriska pyramider med en mellanliggande vinkel på 90°50' vilket får dem att likna kuber.

Alunit förekommer i trachyt, ryolit och andra natriumrika magmatiska bergarter samt i närheten av fumaroler. Alunit har en kornig massa som kan likna kalksten, dolomit, anhydrit och magnesit.

Alunit upptäcktes första gången i den lilla italienska staden Tofla utanför Rom på 1400-talet där den bröts för att utvinna alun. Alunit har haft stor historisk betydelse i Toscana, Ungern och New South Wales men har idag förlorat mycket av denna betydelse. Större förekomster finns i Colorado, Nevada, Utah och Arizona.

Alunit används till så kallade alunstift för att dra samman mindre sår vid till exempel rakning. I grottor avsätts alunit på väggarna i samband med dropstensformationer (stalagmiter och stalaktiter) vilket används vid åldersbestämning av formationerna.

Se även

• Wikimedia Commons har media som rör Alunit
  Bilder & media
• Lista över mineral