Från Rilpedia

Alun är trivialnamnet på kaliumaluminiumsulfat KAl(SO₄)₂·12H₂O.

Alun framställs genom behandling av bauxit med svavelsyra och kaliumsulfat eller genom kalcinering och lakning av alunhaltiga skiffrar.

Alun har en sedan länge känd blodstoppande effekt. Apoketet säljer alunstift för användande efter skärskador som kan inträffa vid rakning. Alun kan även användas vid färgning av tyg (betning) och garvning av skinn. Se även alunbad.

Alun kan också användas när man gör trolldeg, för att få degen smidig utan att kladda. Det kan även användas vid gurkinläggning. Som livsmedelstillsats fungerar det som surhetsreglerande medel och har E-nummer 522.

Andrarums alunbruk var Nordens största producent under stora delar av sin verksamhet som pågick 1637-1912.

Etymologi

Det finns två konkurrerande förklaringar till uppkomsten av ordet alun:

1. Från mineralets namn på latin, alumen; har kommit in i svenska via lågtyska ^[1]
2. Av grekiska halme, sälta ^[2]

Se även

• Alunskiffer

Referenser

1. ↑ Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung (Norstedt & Söner, Stockholm 1966)
2. ↑ Kemilärarnas Resurscentrum (KRC) Antika namn på kemikalier