Peru

Från Rilpedia

Version från den 3 maj 2009 kl. 21.30 av Xqbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För orten Peru i Massachusetts, se Peru, Massachusetts.
República del Perú
Republiken Peru
Perus flagga
Perus statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk:
Nationalsång: 'Somos libres, seámoslo siempre'
Perus läge
Huvudstad Lima
12° 04′ S, 77° 03′ V
Största stad Lima
Officiellt språk spanska, quechua
Statsskick
president
regeringschef
republik
Alan García Pérez
Alan García Pérez
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Spanien
november 1820
28 juli 1821
Yta
 • Totalt
 • Vatten

1 285 220 km² (19:e)
8,8%
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

28 302 603 (39:e)
21,5 inv/km² (153:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2005)
$167 212 miljoner (50:e)
$5 983
Valuta Nuevo Sol (PEN)
Tidszon UTC-5
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Huascaran
6 768 m ö.h.
Titicacasjön
8 288 km²
Amazonfloden
km
Nationaldag 28 juli
Landskod PE, PER
Landsnummer 51

Peru är en stat i västra Sydamerika vid Stilla havet. Landet gränsar till Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia och Ecuador. På gränsen mot Bolivia finns Titicacasjön, världens högst belägna, farbara sjö och i landet finns Amazonflodens källa.

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Perus historia

Peru var centrum i det mäktiga indianriket Inka från 1438 fram till dess att spanjoren Francisco Pizarro ankom Sydamerika 1532 och erövrade landet åt den spanska kronan. Peru förklarade sin självständighet den 28 juli 1821 tack vare José de San Martíns argentinska armé och Simón Bolívars venezuelanska armé. Den förste folkvalde presidenten kom dock inte till makten förrän 1827. Från 1836 till 1839 var Peru och Bolivia förenade i den peru-bolivianska konfederationen som dock upplöstes efter en väpnad konflikt med Chile och Argentina. Under dessa år rådde politisk oro och med armén som en viktig politisk makt. Mellan 1879 och 1883 hade Peru och Bolivia återigen en allians och kämpade mot Chile i Stillahavskrigen. Efter krigen (och med förlusten av provinsen Tarapaca) blev det politisk stabilitet i början av 1900-talet; intill dess att diktatorn Augusto Leguia kom till makten (fram till 1930). Peru har sedan haft en instabil historia präglat av militärstyre och maktövertaganden och inte förrän 2001 genomfördes demokratiska val.

Geografi

Karta över Peru

De största städerna är huvudstaden Lima (7 363 069 invånare), Trujillo (861 044), Arequipa (860 000), Callao (824 329), Chiclayo (634 600) och Iquitos (400 000).

Stora floder i Peru är Amazonfloden och dess källfloder Apurimac, Urubambafloden, Ucayalifloden, Marañónfloden, Napo, Putumayo och Huallaga.

Den största och viktigaste sjön är Titicacasjön och Junínsjön mellan de andinska bergskedjorna.

Klimat och miljö

Landet delas in i tre huvudsakliga zoner: öken, berg och djungel. Från väster räknat börjar landet med ett smalt ökenområde som sträcker sig längs kusten, avbrutet av ett femtiotal bördiga dalgångar, sedan bergskedjan, mot öster allt mer täckt av vegetation. Öster om Andernas bergskedjor breder Amazonas djungler ut sig fram till gränsen mot Brasilien.

Klimatet varierar från torrt ökenklimat i väster till tropiskt i öster. I Anderna varierar det mellan tempererat klimat och kallt. Anderna är en ung bergskedja och i landet förekommer jordbävningar, tsunamivågor, översvämningar, jordskred och mindre vulkanutbrott. 1970 dödades minst 47 000 människor i samband med en jordbävning uppmätt till 7,9 på Richterskalan. Jordbävningen orsakade stora lerskred. 1970 års katastrof gjorde en halv miljon människor hemlösa. En jordbävning i augusti 2007, med centrum i städerna Pisco och Ica, dödade åtminstone 500 människor.[1]

Några miljöproblem är avskogning (bland annat ett resultat av illegal avverkning), jorderosion, luftföroreningar i Lima samt förorening av floder och kustvatten. Peru har skrivit under, men inte ratificerat Kyotoprotokollet om klimatförändringar.

Flora och fauna

Floran i Peru är mycket varierad. I den torra och sandiga kustnära ökenslätten växer bara några gräs och buskar. I regnskogsregionerna finns en stor variation av växter. Företrädare för denna växtlighet är bland andra gummiträdet, Mahognyträdet och vaniljväxter. I de högre bergsområdena växer, beroende på de naturliga förhållanden, bara en begränsad flora. Här ses huvudsakligen växa torra grödor som mossor och lavar (xerofyter), kaktusar och ärtväxter.

Perus nationalväxt inkagull (Cantua buxifolia)

Perus nationalväxt är inkagull (Cantua buxifolia), en två till tre meter hög buske med långa, klockformade blommor i familjen blågullsväxter, som växer 1200 - 3800 meter över havet.

Även när det gäller djurvärlden har Peru mycket att erbjuda. I de kustnära ökenslätterna och på de få kustnära öarna bor fiskmåsar, tärnor, ödlor, skorpioner, sälar och pingviner. I de peruanska kustvattnen finns bland annat sardiner, hummer och makrill. Djur i de bördiga områdena i öster är till exempel bältdjur, alligatorer, jaguarer, pumor, papegojor och flamingos. Perus nationaldjur är den röda klippfågeln (rupicola peruviana), som finns i nationalparken Manu.

Statsskick och förvaltning

Enligt 1993 års grundlag stadgas att Peru är en enhetsstat och demokratisk republik med flerpartisystem. Landets president är statschef och regeringschef och väljs genom allmänna val på fem år och kan inte bli återvald omedelbart därefter till den följande mandatperioden. Presidenten utser premiärminister och i samråd med denne utses de övriga ledamöterna i regeringen. Kongressen består av en kammare[2] med 120 ledamöter som väljs för en period av fem år. Peru utgör en enda valkrets.

Kongressen är Perus lagstiftande församling. Lagar kan föreslås av den verkställande makten såväl som av den lagstiftande makten, lagförslagen ratificeras sedan efter att ha godkänts av kongressen och kungjorts av presidenten. Den lagstiftande makten är till namnet oberoende,[3] men politiska interventioner i rättsfrågor har varit vanligt under historiens gång och diskussion om detta pågår än i dag.[4]

Presidenten utser landets ambassadörer samt samt alla högre befäl inom försvarsmakten. Presidenten kan även utlysa undantagstillstånd i upp till 60 dygn.

Administration

Huvudartikel: Politisk och administrativ indelning av Peru

Peru är indelat i en huvudstadsprovins, Lima, och 25 regioner. Den nya (2002) indelningen innebär ökat självstyre med regionala regeringar.

Försvar

Fil:DivisionBlindada.jpg
T-55 tanks på parad i Lima, Peru

Perus väpnade styrkor (spanska:: Fuerzas Armadas del Perú) är namnet på de militära styrkorna i Peru. De består av oberoende styrkor i form av armén, marinen och flygvapnet. Deras främsta uppgift är att skydda landets oberoende, suveränitet och territoriella integritet mot alla hot. Som en sekundär uppdrag deltar de i den ekonomiska och sociala utvecklingen liksom också i det civila försvaret.

Valle del Colca
Condor, Valle del Colca
Machu Picchu, Cuzco
Nazca
Uros, Titicaca
Invånare i Anderna iförd traditionell dräkt i Pisac.

Ekonomi

Peru har en planekonomi, som på senare år alltmer avreglerats och privatiserats. Detta har lett till att framför allt nordamerikanska och europeiska företag dominerar marknaden. Delvis är tillståndet monopolliknande. Inom till telekommunikationssektorn är till exempel spanska företag dominerande.

Den 12 April 2006 undertecknade Peru ett bilateralt frihandelsavtal med USA.

Inflationen var år 2004 nere i 3,48% vilket placerade Peru på en fjärdeplats bland länder med låg ränta i Latinamerika. Under hyperinflationens år 1990 då den årliga inflationen i landet nådde 7649,6% låg Peru på femtonde plats bland de sexton länderna, endast Nicaragua hade högre inflation, 13490,2% per år.[5]

Peru hade under 80-talet och början av 90-talet stora problem med ekonomin på grund av vänstergerillan Sendero Luminoso, socialistpresidenten Alan Garcia, väderkatastrofer och ett arv från tidigare militärregimer.[6] I början av 90-talet tog den mer högerinriktade Alberto Fujimori kontroll över styret i landet. Han slog hårt mot vänstergerillan och fick den på så vis att upphöra med terrorismen. Tack vare honom, och utländska investeringar i landet och samarbete med IMF och Världsbanken, hade Peru en stark tillväxt mellan 1994 och 1997, och inflationen kunde kontrolleras. 1998 drabbade El Niño jordbruket, Asien hamnade i en finansiell kris och Brasiliens marknader var instabila och detta drabbade Perus ekonomi. 2000 upplevde landet inrikespolitisk instabilitet och året därpå sjönk den globala ekonomin. För att komma tillrätta med de ekonomiska problemen försöker man minska arbetslösheten och investera i bland annat naturgasutvinning.

85% av elektriciteten framställs av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

Näringsliv

Landet är rikt på mineraltillgångar, i synnerhet guld och koppar, som utvinns av internationella konsortier och sedan exporteras. Dessutom har fiske och jordbruk en viktig roll. Förutom sockerrör odlas mycket kaffe. Produkter produceras huvudsakligen i de bebodda områdena på västkusten, där jordbruk kan bedrivas endast med hjälp av bevattning. Stora områden i regnskogen kan inte utnyttjas för jordbruk. Där bedrivs i stället till stor del självhushåll.

Industrin är inriktad på kust och särskilt på Lima. Resterande områden, utom när det gäller mineraltillgångar, är av underordnad betydelse.

Traditionellt har fisket stor ekonomisk betydelse i Peru. Humboldtströmmen går förbi Perus kust och bidrar till att kyla ner vattnet en temperatur lämplig för plankton. I slutet av 1960-talet landade peruanska fiskare de största fiskfångsterna i världen (över 9  miljoner ton fisk). Överfiske och ändrade havsströmmar ledde i början av 1970-talet till kollaps inom fisket. På 1990-talet överträffades 60-talets fångster (11 miljoner ton). Större delen av fångsterna består av anchoveta, en ansjovisfisk av vilken det framställs fiskolja och fiskmjöl. Under 1990-talet svarade fisket för 30 procent av landets exportinkomster.[7]

Ekoturism är utvecklad, eftersom det finns mycket orörd natur, särskilt i regnskogen i östra delen av landet. Vandringar erbjuds i Huaraz och Cusco och till Machu Picchu, den mest besökta arkeologiska platsen i Sydamerika. Titicacasjön är också ett stort turistmål.

Landet är försett med ett tätt vägnät är väl utvecklat, men förutom huvudvägarna, är de flesta vägar inte stenlagd, utan gropiga och under regnperioden ofta oframkomliga. Den bergiga terrängen och de stora avstånden gör att en resa i landet är mer krävande än i Europa.

Demografi

Befolkningens medelålder var 2002 23,5 år. Befolkningens medellivslängd är 70,9 år (2003). Perus befolkning består till över 50 procent av indianer. Den största etniska gruppen är quechua, en grupp till vilken nära hälften av landets 27 miljoner invånare räknas. En annan stor etnisk grupp är aymara. Perus indianska befolkning bor i huvudsak på höglandet och i landets bergstrakter vid Andernas sluttningar. Den spanskspråkiga delen av befolkningen utgör mellan 30-35 procent. Det finns i Peru även minoriteter av japaner, kineser och italienare. 1  procent av befolkningen är afroamerikaner.

I de indianska befolkningsgrupperna är fattigdomen utbredd. Djup ekonomisk nöd på landsbygden har föranlett massiv inflyttning till de större kustnära städerna, särskilt huvudstaden Lima. Inflyttningen har medfört ökad social nöd och ökad kriminalitet.

Kultur

Den peruanska kulturen har sina huvudsakliga rötter i spanska och amerindiska traditioner, [8] även om den också har påverkats av olika etniska grupper från Afrika, Asien och Europa. Perus konstnärliga tradition går tillbaka till bearbetad keramik, textilier, skulptur och guldsmideri i de pre-kolumbianska kulturerna. Inkorna utövade dessa arbeten och nådde även arkitektoniska resultat inklusive byggandet av Machu Picchu. Barocken dominerade inom konsten i vireinatet, trots att den blev modifierad av av inhemska traditioner. [9] Under denna period, fokuserades konsten huvudsakligen på religiösa teman, de många kyrkorna från denna perioden och målningar från Cuscoskolan är bevis på detta. [9] Konsten stagnerade efter självständigheten fram till uppkomsten av indigenism under första hälften av nittonhundratalet.[10] Från 1950-talet har den peruanska konsten varit eklektisk och påverkats av både internationella och lokala strömningar.[11]

Litteratur

Peruansk litteratur har sina första rötter i det anonyma dramat Ollantay, vars ursprung är förlorat i en värld med Inkariket likaväl som "Taki", en term på quechua som omfattar litteratur, dans och musik. Under vicekungadömet Peru var litteraturen främst en imitation av den spanska litteraturen.[källa behövs]. I första hand märks Inca Garcilaso de la Vega med sin Comentarios Reales de los Incas. Senare, märks Juan de Espinosa Medrano i den quechiska litteraturen och Caviedes, densamme Espinosa och Peralta i den kastilianska.

Från den republikanska eran finns flera representanter för den peruanska berättelsen som Felipe Pardo y Aliaga och Manuel Segura Ascencio, men den största författaren från artonhundratalet är Ricardo Palma med sina berömda Tradiciones Peruanas. Höjdpunkter under tjugonde århundradet är poeten César Vallejo tillsammans med många andra avantgardister som Martin Adán. Motsvarande namn för indigenism är Ciro Alegria och José Maria Arguedas och för stadsromanen Julio Ramón Ribeyro, Alfredo Bryce Echenique och Mario Vargas Llosa.

Peruansk litteratur har, som alla kulturella och konstnärliga manifestationer, genomgått flera stadier, som påverkades av rörelser eller strömningar nationellt och internationellt. De omvälvande händelserna i historien blev till inspiration för konstnärer som speglade respektive epok i sina verk, där flera strömningar utmärker sig.

Musik

Marinera från norra Peru.

Musiken i Peru är resultatet av influenser från många århundraden. Det finns många olika genrer av peruansk musik: den andinska, den creolska och afroperuanska musiken ("criolla") och musiken i den peruanska djungeln (Amasonas). Dessa kan i sin tur delas in i musik och danser från peruanska kusten, Anderna och den peruanska regnskogen. Criollamusiken vid kusten är mycket varierad, eftersom det är just denna region som haft och har störst andel mestiser, känd som música criolla, i vilken också återfinns de afroperuanska danserna.

Längs den mittersta kuststräckan, främst vid Lima, finns stadsmusiken från äldre tiders Lima, den peruanska valsen (vals criollo) (populär i andra länder, främst i Argentina bland de tangofrälsta). I Lima finns också den graciösa zamacueca eller marinera Limeña (ursprunget till andra cuecas och zambas). Bland dessa finns varianter och utvidgningar som canto de Jarana och la resbalosa. Södra centrala kustpartiet (Cañete, Chincha, Ica och Nasca erbjuder afroperuansk musik. De mest framträdande typerna är el festejo och el landó, andra exempel är toro mata och el panalivio.

I norr finns den nordliga criollamusiken. Från områdena La Libertad och Lambayeque kommer den kända marineran; som spelas i orkester med trummor och trumpeter. Denna marinera är, till skillnad från den tidigare nämnda, inte för salongen, utan är mycket färgstark och glad, och förekommer mycket när det gäller populära festivaler inklusive när man har tävlingar med den peruanska pasohästen. Längst från norr i Piura, Lambayeque och Tumbes kommer la cumanana (med inslag från mulatter och afroperuaner), vidare den känsliga agitanado tondero[12] från Piura och el triste som många gånger förekommer i ett uttryck typiskt för norra Peru: "triste con fuga de Tondero ("ledsen till en stycke tondero").

Områdena i sierra sur (dvs de södra anderna i Peru) sin Huancavelica, Ayacucho Apurimac, Cusco och Puno karakteriseras av huayno (detta gäller också den norra delen av bolivianska Altiplano). Från Cuscoområdet kommer muliza, el condor pasa och från Arequipa kommer yaraví arequipeña. Mellersta delen av Anderna som Cerro de Pasco, Ancash och Junín är kända för sin glada huayllas. Typiska representanter för denna genre är Pio Pio och Huylas Macho. Inom de andinska traditionella festivalerna, är den mest kända Inti Raymi, som vid Sacsayhuaman, i utkanten av Cusco, ihågkommer ceremonier och ritualer från Inkariket och hyllar guden Inti (inkafolkets solgud). Inti Raymi firas den 24 juni varje år.

Gastronomi

Ceviche, en typisk rätt från det peruanska köket.

Det peruanska köket anses vara ett av de mest varierade och originella i världen, det har Guinness rekord för största variation och mångfald av traditionella rätter i världen (491). Tack vare prekolumbianska arvet från inkariket, Amasonköket, Spanska köket, Afrikanska köket såväl som det franska, kantonesiska, japanska och senare även italienska köket har här skett en stor blandning, tillsammans med la criolla, till en gastronomi från "fyra kontinenter i ett enda land". Den erbjuder en betydande variation av typiska och kulinariska peruanska rätter i ständig utveckling. Enbart längs den peruanska kusten finns det mer än tvåtusen olika soppor och i landet finns mer än 250 traditionella efterrätter. Bland de kulinariska stilarna i Peru, kan nämnas det kreolska köket (norra Peru och i Lima), den marina kokkonsten, matlagning i Anderna, Chifa[13] och Amasonköket. Kanske är de mest representativa rätterna i Peru cebiche (eller ceviche) vid kusten, "pachamanca" i bergen och "juane" i djungeln.


När det gäller drycker är pisco sour flaggskeppet bland cocktails. Den bereds av pisco, en alkohol med ursprung i Peru. Chicha de Jora, är en ceremoniell dryck av pre-kolumbianskt ursprung och gjord av majs. Chicha de Jora är en traditionell spritdryck från bergsområdena och är, dessutom, den traditionella drycken på Fiesta de San Juan, som firas i hela den peruanska regnskogen. I djungeln bereder man masato, en spritdryck från urbefolkningen, brygd på jäst yucha. Traditionellt bereds den genom att man tuggar yucha som jäser genom inverkan av saliven. Numera används andra jäsningsprodukter. Från regnskogen kommer en stor variation av läskande drycker gjorda av frukter från Amasonas, bland dessa finns aguajina, en dryck gjord av aguaje, moriche och burití (Mauritia flexuosa) och drycken camu-camu (Myrciaria dubia), en frukt från Amasonas som innehåller mycket C-vitamin. Inca Kola, av nationellt ursprung, är den läskedryck som säljs mest, inklusive mer än de multinationella Coca Cola och Pepsi.

Enligt franska tidningen Le Monde har gastronomin i Peru en mycket framträdande plats, på världsnivå ligger räknas det som ett av de tre stora köken i världen, vid sidan av Kina och Frankrike, medan det i internationella gastronomiska tävlingar även konkurrerar med det indiska köket.

Under senare år har det peruanska köket börjat expandera utanför sina gränser. Vid det fjärde internationella Gastronomiska mötet i Madrid 2006, 17- 19 januari 2006, förklarades staden Lima som gastronomisk huvudstad i Latinamerika[14].

Religion

Muralmålning, Señor de los Milagros.

I Peru är katolicismen den största religionen. Enligt folkräkningen 2007, bekänner sig 81,3% av befolkningen över 12 år till katolicismen, 12,5% till de evangeliska kyrkorna, 3,3% tillhör andra religioner och 2,9% angav ingen religiös tillhörighet.[15]

En av de vikigaste religiösa manifestationerna är Señor de los Milagros, vars bild från tiden för vicekungadömet Peru förs ut i procession på gatorna av Lima under oktober månad varje år. Denna helgonbild har fått hyllningar från påven Johannes Paulus II och Benedictus XVI. Det är en av de största religiösa manifestationerna i världen. I Peru liksom i resten av Latinamerika finns ytterligare hyllningar till korset liksom till jungfru Maria och Virgin del Chapi, Virgen del Carmen, Virgen de la Puerta, och så vidare.

I Peru finns det 45 kyrkliga områden, däribland sju ärkestift. Kardinal och ärkebiskop i Lima är Juan Luis Cipriani.

Språk

Spanska är modersmål för 80,3% av peruaner äldre än 5 år och är det största språket i landet. Spanskan fungerar parallellt med flera olika modersmål, det viktigaste är quechua, som talas av 16,5% av befolkningen (1993). Andra inhemska språk talas av 3% och utländska språk av 0,2%[16]

Se även

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 57 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 108 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 72 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 79 av 179

Källor och fotnoter

  1. Kihlström, Staffan. "Förödelse efter skalv i Peru." I: Dagens Nyheter, 2007-08-17
  2. 2003 fattades ett beslut att dela parlamentet i två kammare. Beslutet har ännu inte verkställts (2008).
  3. Constitución Política del Perú, paragraf nr 146. (spanska)
  4. Jeffrey Clark, Building on quicksand. (engelska)
  5. http://www.inei.gob.pe
  6. ”Engelskspråkiga Wikipedias artikel History of Peru 17 maj 2006”. http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=History_of_Peru&oldid=50379400. 
  7. Lindström, Bengt. "Peru fångar framtidstro i havet. Ökad export och privatiseringar inom fiskenäringen ska förstärka statskassan". I: Dagens Nyheter, 1995-01-07
  8. Victor Andrés Belaunde, Peruanidad, s. 472. (spanska)
  9. 9,0 9,1 Gauvin Alexander Bailey,Art of colonial Latin America, sid. 72-74. (engelska)
  10. Edward Lucie-Smith,Latin American art of the 20th century , pp. 76-77, 145-146. (engelska)
  11. Damian Bayón, Art, c. 1920-c. 1980, pp. 425-428.
  12. Tondero är en dans som påminner om marineran
  13. Chifa kallas med en peruanism den speciella kinesisk-peruanska matlagningen i Peru.
  14. http://www.elperuano.com.pe/edc/2006/01/24/soc1.asp El Peruano, 24 mars, 2006
  15. Perus nationella institut för statistik och information Perfil sociodemográfico del Perú. Hämtad 11 september 2008 (spanska)
  16. Nationella institutet för statistik och information /Est/Lib0007/CAP0209.HTM Perfil sociodemográfico del Perú. (spanska)


Externa länkar


Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Peru, 17 maj 2006.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Peru, 9 september 2008.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia, Perú, 9 september 2008.


Peru, regioner
Amazonas | Ancash | Apurimac | Arequipa | Ayacucho | Cajamarca | Callao | Cusco | Huancavelica | Huánuco | Ica | Junín| La Libertad | Lambayeque | Provinsen Lima | Regionen Lima | Loreto | Madre de Dios | Moquegua | Pasco | Piura | Puno | San Martín | Tacna | Tumbes | Ucayali

{{Sydamerika_metamall |rubrik=Sydamerika |child=

Personliga verktyg
På andra språk