El Niño
Från Rilpedia
El Niño är ett återkommande kombinerat klimat och hydrologiskt fenomen i Stilla havet. Det uppträder oftast vart fjärde till sjunde år strax efter jul och kan hålla i sig runt 12 till 17 månader men ibland längre eller kortare beroende på styrkan. De senaste 15 åren har intervallen dock blivit kortare.
Namnet är spanska för "pojken" och syftar på Jesusbarnet, som föddes vid juletid. El Niño är ett av de kraftfullaste naturfenomen som existerar och påverkar stora delar av världen. I Indiska Oceanen och Atlanten finns liknande fenomen, men de är inte alls lika kraftfulla. Det finns tecken, som tyder på att El Niño har ett inflytande även över dessa. Under El Ninõ-perioder stiger också jordens medeltemperatur.
Innehåll |
Beskrivning av El Niño
För att förstå fenomenet El Niño är det nödvändigt att ha överblick hur det normala vädermönstret ser ut över hur de tropiska delarna av Stilla havet. Under normala förhållanden driver passadvindar runt ekvatorn varma havsströmmar västerut mot Indonesien och Australien. Det varma ytvatten som samlas där ger upphov till lågtryck med intensiva regn över Indonesien och nordöstra Australien. På andra sidan Stilla havet, utanför Ecuadors och Perus kuster flyter den kalla Humboldtströmmen och här väller kallt vatten upp. Normalt är ytvattnet ca 8 grader kallare där än på andra sidan Stilla havet. Lufttrycket är högt och stora delar av Perus och norra Chiles kusttrakter hör normalt till jordklotets allra torraste platser.
När El Niño uppträder ändras tryckförhållandena i atmosfären, vilket leder till att passadvindarna försvagas och ändrar riktning, vilket i sin tur påverkar havsströmmarna. Istället för att drivas västerut samlas det varma ytvattnet utanför Sydamerikas kust. Följden blir att vädret ändras dramatiskt. Regionen drabbas nu istället av mycket kraftiga regn, som särskilt under kraftiga El Niño år orsakar katastrofala översvämningar. En annan effekt är mycket kraftig minskning av fiskebestånden i de normalt sett oerhört fiskrika vattnen utanför Perus kust vilket orsakar stor skada för de många människor som försörjer sig på fisket. På andra sidan Stilla havet i Indonesien och östra Australien råder rakt motsatta förhållanden. Där drabbas man nu istället av stigande lufttryck och svår torka vilket slår hårt mot jordbruket och ofta orsakar väldiga skogsbränder.
La Niña är beteckningen på den period som följer, när El Niño perioden är avslutad. La Niña är El Ninõs motsats. Nu blir istället havsvattnet i de östra och centrala Stilla havet ovanligt kallt medan motsatsen gäller i havet utanför Indonesien och Australien. Till skillnad från El Niño sänker La Niña jordens medeltemperatur. F.n (mitten av mars 2008) befinner sig världen i en stark La Ninã period. Detta medförde att vintern 2007/2008 globalt var den kallaste på 14 år. Klimatforskarna menar emellertid att den förhållandevis kalla vintern i världen 2007/2008 inte på något sätt innebär att den pågående uppvärmningen av jorden hejdats (se global uppvärmning). Tvärtom menar man att jordens medeltemperatur åter kommer öka markant så snart La Ninã perioden är slut och den gångna vintern var trots La Ninã ändå varmare än normalt jämfört med perioden 1901-2000. El Ninõ och La Ninã bildar tillsammans södra oscillationen, även kallad ENSO. [1]
Forskning kring El Niño
Från 1950-talet och framåt har det bedrivits intensiv forskning kring fenomenet. Under 1900-talets första hälft ansågs El Niño vara ett lokalt fenomen, som enbart drabbade Sydamerikas kusttrakter. Numera vet man att det är ett oerhört kraftfullt fenomen, som påverkar vädret över stora delar av jordklotet. Riktigt kraftiga El Niños som den 1997/98 anses ha varit orsaken till en rad väderrelaterade naturkatastrofer över hela världen.
Den förste som beskrev El Niño-fenomenet var engelsmannen Sir Gilbert Thomas Walker. Walker som var fysiker och matematiker fann under 1910- och 20-talen ett samband mellan lufttrycken över Stilla havet och den årliga monsuncirkulationen över Asien. I Indien där bönderna är helt beroende av sommarmonsunens regn hade man i slutet av 1800- och början av 1900-talet drabbats av flera svåra torkkatastrofer med hungersnöd som följd, när sommarmonsunen nästan uteblev. Walker fann att de år när lufttrycket över Stilla havets östra delar var lågt, så var det högre än normalt i Indonesien. Dessa år tycktes även sommarmonsunen över Syd- och Sydostasien försvagas. Vid den här tiden ansåg flertalet meteorologer att det knappast fanns några samband mellan vädret på så vitt skilda platser som Sydamerika och Asien. Många avfärdade därmed hans resultat.
I slutet av 50-talet drog emellertid ett FN-stött projekt igång en stor studie för att bättre förstå sambanden mellan vädret på olika platser i världen. Man var nu övertygad om att sådana samband fanns och allt fler indicier pekade på att El Niño knappast var ett lokalt fenomen. 1959 fann slutligen den norsk-amerikanske meteorologen Jacob Bjerknes bevisen och förklaringen till att torrperioderna, respektive de exceptionellt regniga perioderna på västra respektive östra sidan av Stilla havet alltid sammanföll. El Niño hade således ett avgörande inflytande på vädret på platser som låg över 16 000 km från varandra!
Kommande decennier fortsatte studierna kring fenomenet och man fann allt fler samband mellan El Niño och vädret på fler vitt skilda platser i världen. Klimatforskare och historiker har också visat att El Niño-fenomenet vid upprepade tillfällen har påverkat historiens förlopp och att s.k meganiños (kraftiga El Niño perioder som varar åtskilliga år, eller tom decennier) även utplånat hela kulturer. De senaste åren har forskningen ökat huruvida den globala uppvärmningen kommer påverka El Niño-La Niña cykeln.
Exempel på regioner som påverkas av El Niño-fenomenet
Förutom redan nämnda områden finns klara belägg för att fenomenet rubbar klimatet över större delen av jordklotet i övrigt, till exempel:
- Amazonasregionen drabbas av torka, men i Centralamerika blir vädret varmare och nederbörden ökar.
- Högplatån i Anderna får ovanligt kalla vintrar.
- Även de södra och centrala delarna av Australien drabbas av svår torka.
- I Nordamerika får södra Kalifornien och norra Mexiko kallare och blötare väder än normalt. Däremot blir vintrarna ovanligt varma i centrala och östra USA.
- Regionen mellan Mississippifloden och Klippiga Bergen (Mellanvästern) får varmare och torrare väder än normalt, ofta t.om svår torka. Man har också funnit ett samband mellan El Niño, ökad tornadoaktivitet i Nordamerika och färre tropiska cykloner i Atlanten.
- I Afrika drabbas de östra regionerna främst, Kenya,Tanzania och Etiopien av översvämningar. De sydcentrala delarna drabbas däremot av kraftigt minskad nederbörd, t.ex Zambia och Botswana.
- Kraftiga El Niños leder till kraftigt minskad nederbörd även i stora delar av det även i normala fall torra Mellanöstern.
- I Europa finns mindre klara samband. Det finns emellertid flera indicier som tyder på att El Niño påverkar lågtrycksaktiviteten på Atlanten (norra oscillationen) vilket ger ovanligt milda vintrar under El Niño år, vilket också ökar risken för svåra stormar.
- På Galapagos påverkas det stora djurlivet då den kalla och näringsrika Cromwellströmmen. Detta resulterar i att många fågelungar, sälungar och även havsleguanerna drabbas.
- Globalt sett höjer som nämnts ovan El Niño höja jordens medeltemperatur. 1998, då världen drabbades av den kraftigaste El Niño perioden under åtminstone senaste seklet, var det varmaste året som registrerats globalt sett (några källor, b la Nasa hävdar att år 2005 var lite varmare än 1998)[2]. 2006/2007 är den senaste El Niño-perioden med extremt mild vinter i hela Europa. Brittiska meteorologer trodde vintern 2006/2007 att 2007 globalt sett skulle bli ännu varmare än 1998 och 2005 men eftersom La Ninã inleddes tidigare än beräknat stod sig rekordnoteringen från 1998.
El Niño och den globala uppvärmningen
 |
Den här avsnittet saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
El Niñofenomenet påverkar livet för miljarder människor. Allteftersom kunskapen ökar börjar allt fler forskare undersöka, om den pågående uppvärmningen av jorden, delvis felaktigt kallad växthuseffekten kommer påverka El Niños förlopp. Kommer den att förstärkas, bli svagare eller kanske försvinna? Något säkert svar finns inte tills vidare.
Det finns starka historiska belägg från djupa borrkärnor av glaciäris för att förstärkta klimatkatastrofer av El Niño-typ inträffat åtminstone runt år noll och omkring år 600. Det första skulle ha orsakat svältkatastrof i Mesopotamien och staden Urs förstörelse. Det andra drabbade Peru och Mochefolket, som praktiskt taget utplånades i en kombination av årslånga skyfall följt av långvarig torka orsakad av meganiños. En del forskare anser också att det finns ett samband mellan Mayakulturens nedgång ca 700-900 e fkr, Tangdynastins fall i Kina år 907 e kr och perioder med mycket kraftiga El Niños.
Det anses helt klart att de tropiska delarna av Stilla havet är känsliga för temperaturförändringar. Klimatforskarna anser att redan en temperaturhöjning på en grad av de centrala delarna åtminstone har potential att allvarligt störa den normala El Niño - La Niña cykeln. Under de senaste 25 åren har fenomenet uppträtt allt mer frekvent, varav El Niño 1982/83 och redan nämnda 1997/98 var ovanligt starka. Senaste sex åren har stora delar av Australien drabbats av vad som beskrivs som den värsta torkperioden under åtminstone senaste seklet. En del forskare anser att den kan vara den västa, som drabbat kontinenten på över 1 000 år. Allt fler klimatforskare anser också att orsaken till torkan i Australien är att den globala uppvärmningen redan har rubbat cykeln, eftersom El Niño-fenomenet uppträder allt oftare. Konkreta belägg för detta saknas emellertid tills vidare.
Somliga forskare menar att det allt varmare klimatet i framtiden skulle kunna skapa meganiños och göra El Niño-effekten permanent. Detta "värsta fall scenario" skulle troligen ha förödande konsekvenser för jordens klimat och i förlängningen även förutsättningarna för människans livsvillkor på jorden. En "permanent" El Niño skulle bland annat kunna torka ut Amazonas regnskogar inom en tidsrymd på bara 50 år. Enorma mängder koldioxid skulle frigöras, vilket i sin tur kan leda till att den av människan framkallade förstärkta växthuseffekten skenar bortom all kontroll. Att det kommer gå så illa finns det dock inga bevis för än, men man har uppskattat sannolikheten till cirka 15 %.
Se även
- Fernando Torres, "El Niño"
Källor
- Wikimedia Commons har media som rör El Niño
