Från Rilpedia

Moche (även kallad Mochica eller tidig Chimu, Pre-Chimu, Proto-Chimu) förekom i norra Peru omkring 200 - 700 e.Kr. Den avancerade tiden var ca 550-700 e. kr.

Moche är en av det mångfald av kulturer som föregick Inka. Mochekulturen hade sitt centrum i Mochedalen (Trujillo).

Moche är också namnet på en litet nutida samhälle i Mochedalen, Peru.

Innehåll 1 Kultur 1.1 Språket mochica 2 Historia 3 Källor och fotnoter

Kultur

Man idkade ett intensivt jordbruk och anlade kanalsystem för bevattning. För att hålla ihop riket krävdes ett starkt styre, de härskande fick en nästan gudomlig ställning. Befolkningen hade bara två klasser: de styrande och de underlydande. Den styrande klassen förväntades ge befolkningen trygghet, skydda dem emot fiender och även utöka riket. I motprestation krävdes att de underlydande arbetade, försörjde den härskande klassen och också följde lagarna. Det starka styret avspeglar sig i de byggnadsverk som uppfördes.

Från Mochekulturen finns två stora byggnadsverk bevarade i form av pyramidbyggnader, Solens tempel och Månens tempel (Trujillo). Solens tempel har de rektangulära måtten 228 m x 136 m och är den största byggnaden i Sydamerika från forntiden. Ursprungligen nådde byggnaden en höjd av 48 m. Byggnaderna är uppförd av stenar av obränt tegel (adobe).

Mochekulturen har efterlämnat ett rikt bildmaterial i form av väggmålningar men framförallt i form av utsmyckad keramik. Bilderna visar ofta religiösa och krigiska motiv.

Som många andra indianfolk trodde Moche att regnet fortsatte om man offrade människor. Förloraren i ett rituellt spel offrades. Köttet skars av skelettet som var viktigt i ritualen.

Metallurgin hade nått höga konstnärliga nivåer. Det visar inte minst den 1987 upptäckta graven El Señor de Sipán i Lambayeque. År 1989 hittades ännu en kunglig grav, den fick då namnet Viejo Señor de Sipán (sp. viejo=den gamle).

Museet Rafael Larco i Lima har en omfattande samling av keramik från Mochekulturen. Rafael Larco var den som klassificerade Mochekeramiken i olika etapper.

Språket mochica

Mochica och Moche används ibland som synonymer, men beteckningen Mochica kan vara förvirrande då det också är namnet på ett språk som hade stor utbredning längs norra kusten av Peru. På de platser där Mochicaspråket talades vid conquistadorernas ankomst hade Mochekulturen haft sin utbredning under cirka 500 år. Mochicaspråket, även kallat yunga, är nu utdött. Den sista mochicatalande personen dog i början av 1900-talet^[1]

Historia

• Storhetstiden (550-650 e. kr)
• Runt år 550 började Mochefolket bygga sina berömda jättebyggnader, med många plattformar som alla hyser en typ av stadsdel. Med hjälp av religiösa ritualer säkrade prästerna och ledarna sin maktställning genom att undersåtarna troode att dessa fick regnet att komma. Ca 600-630 kom dock alltför mycket regn, vilket skadade byggnaderna, och därefter 630-650 en mycket torr period. Tilliten till de makthavande avtog och riket splittrades.

• Inbördeskriget (650-700 e. kr)
• Det splittrade folket flyttade inåt landet och byggde städer på kullarna runt en dal. För att försvara sig mot varandra hade man en slags mänskliga kanoner, som stod vid muren och kastade ner sten mot anfallare. Till slut förstördes riket av inbördeskriget. Dock lever kulturen kvar än idag, hos de lokala invånarna.

Källor och fotnoter

1. ↑ Federico Kaufmann Doig, Historia y arte del Perú antiguo, del 1, p. 43. Ediciones Peisa, 2002. ISBN 9972-40-213-4.