Södermanland

Från Rilpedia

Version från den 4 maj 2009 kl. 10.14 av Grillo (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Koordinater: 59°15′N 16°40′O / 59.25, 16.667

För artiklar om örlogsfartyg med samma namn, se HMS Södermanland
Södermanland
Södermanland vapen.svg
Södermanlands landskapsvapen
Landsdel Svealand
Län Södermanlands län, Stockholms län, Västmanlands län, Östergötlands län
Stift Strängnäs stift, Stockholms stift
Yta 8388 km²
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet
1 104 611
131,7 inv/km²
Högsta punkt Skogsbyås 124 m ö.h.
Största sjö Mälaren, Båven (störst helt inom landskapet)
Landskapsblomma Vit näckros
Landskapsdjur Fiskgjuse
Fler symboler ...
FC-Södermanland, Sweden.png
Södermanlands läge

Södermanland (även kallat Sörmland) är ett landskap i östra Svealand. Namnet betyder Södermännens land. Södermännen var det folk som bodde söder om Mälaren. Landskapets yta är 8 388 kvadratkilometer och antalet invånare drygt 1,1 miljoner.

Störst befolkningsmängd finns i Stockholmsområdet. Eskilstuna kommun är den kommun som har störst invånarantal inom Södermanlands län.

Södermanland är mycket rikt på fornlämningar; cirka 96 000 är kända inom landskapet. (Se även lista över Södermanlands runinskrifter).

Södermanlands landskapsvapen är en svart grip på gul botten.

Innehåll

Geografisk avgränsning

Landskapet Södermanland avser inte samma område som Södermanlands län. Landskapet har till skillnad från länet gränser som inte ändras. Landskapet består av områden som i dag tillhör Östergötlands (Kolmården), Västmanlands (Kungsör), Stockholms och Södermanlands län. Landskapet gränsar i söder till Östergötland, i väster till Närke, i nordväst till Västmanland, i nordost till Uppland och i ost och sydost till Östersjön.

Landskapet Södermanland består av:

  1. hela Södermanlands län, utom östra delen (Oknön och Marby) av Aspö socken, som ligger i Uppland
  2. södra delen av Stockholms län, det vill säga
    1. Södertörn med socknarna Österhaninge, Ornö, Utö, Nämdö, Tyresö, Dalarö, Västerhaninge, Muskö, Ösmo, Sorunda, Torö, Nynäshamn, Botkyrka, Grödinge, Huddinge, Nacka och Salem
    2. Öknebo härad, med Södertälje stad och socknarna Västertälje, Östertälje, Tveta, Överjärna, Ytterjärna, Vårdinge och Turinge)
    3. Ekerö socken i Färentuna härad
    4. Den södra delen av Stockholms stad, det vill säga gamla Brännkyrka socken och stadsdelarna Södermalm och Långholmen
  3. Säterbo, Kung Karls och Torpa socknar, som numera hör till Västmanlands län.
  4. Kvarsebo socken i Norrköpings kommun, Östergötlands län

En äldre gräns mellan Uppland och Södermanland markeras i Gamla stan i Stockholm; en gränssten inmurad mellan "Upland och Sudermannaland" finns på huset Västerlånggatan 27. Dagens gräns drogs på 1600-talet vid Slussen.

Nacka kommuns västra del ingår i landskapet, men den del som ligger öster om Skurusundet ligger i Uppland.

Topografi

Landskap i Södermanland.

Södermanland är ett lågland. Endast obetydliga områden ligger över 100 meter över havet. Landskapet utmärker sig genom en småkuperad terräng med otaliga större och mindre skogbevuxna höjder som ligger mellan sänkor, som ibland utgörs av sjöar, ibland av torvmossar eller små lerslätter. Den enda större slätten är Vingåkersslätten söder om Hjälmaren. De största sjöarna i Södermanland är Mälaren och Hjälmaren, men dessa sjöar ligger inte uteslutande i Södermanland. Den största sjön som ligger helt och hållet i landskapet är Båven. Bland övriga stora sjöar kan nämnas Yngaren, Långhalsen, Tisnaren (på gränsen till Östergötland), Öljaren och Viren. De största åarna i Södermanland är Eskilstunaån och Nyköpingsån.

Den karakteristiska landskapstypen har bildats genom en kombination av förkastningar som huvudsakligen går i riktning från öst till väst, och stora floddalar. Genom dessa förkastningar sänktes landskapet trappstegsformigt från syd till nord, så att utmed förkastningssprickan den norra sidan sjunkit, medan den södra står kvar. Det bildades även kvarstående höjdpartier, så kallade horstar. Den mest framträdande av dessa är den ås som går ungefär mitt genom Södermanland, den sörmländska landhöjden, som utgör den nuvarande vattendelaren mellan Hjälmaren-Mälaren å ena sidan och Östersjön å den andra. Denna ås har en höjd av 60-90 meter.

Den ostligaste delen av Södermanland är en stor halvö kallad Södertörn. Södermanland har en omfattande skärgård, dels den sydliga delen av Stockholms skärgård (öster om Södertörn), dels den skärgård som ligger utanför stora delar av den övriga Södermanlandskusten.

Berggrunden utgörs till större delen av gnejser.

Orter i Södermanland

Städer

Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft: Eskilstuna (1659), Mariefred (1605), Nyköping (1187), Stockholm (1252, södra delen), Strängnäs (1336), Södertälje (1000), Torshälla (1317) och Trosa (1300). Under 1900-talet fick en del framväxande industri- och stationssamhällen även stadsstatus, nämligen Katrineholm (1917), Nynäshamn (1946), Flen och Nacka (1949) samt Oxelösund (1950). Dessa sentida stadsbildningar fick ingen egen jurisdiktion utan lydde fortsatt under respektive häradsrätt. Även många av de mindre städerna förlorade sina rådhusrätter. I samband med kommunreformen 1971 upphörde städernas kommunala särställning och de inlemmades i större enheter. De flesta av dem är i dag centralorter i de kommuner som bär deras namn. Undantagen är Mariefred (i Strängnäs kommun) och Torshälla (i Eskilstuna kommun). Åren 1974-1991 var Trosa beläget i Nyköpings kommun.

Orter av annan typ

Följande orter har haft annan typ av kommunal status:

Södermanland har haft fem köpingar: Malmköping och Gnesta mellan 1955-1974 i Södermanlands län, Kungsör i Västmanlands län, och Nynäshamn 1911-1945 som blev stad 1946 samt Saltsjöbaden i Stockholms län. Landskapet har haft många municipalsamhällen, varav de allra flesta funnits i Stockholms län. I Södermanlands län har följande tre städer varit municipalsamhällen innan de blev stad, Flen, Katrineholm och Oxelösund. Övriga är Gnesta som blev köping 1955, Nyfors fram till 1906 då det blev en stadsdel i Eskilstuna, Vingåker, Valla samt Sparreholm. I Stockholms län har följande orter varit municipalsamhällen: Dalarö, Fullersta, Huddinge, Igelsta, Järna, Liljeholmen, Rönninge, Snättringe, Stuvsta, Tumba samt Örsta.

Större tätorter

Följande tätorter är numera de tio största inom landskapet:

Historia

Namnet syftar på att människorna bor i "landet söder om Mälaren" (jämför Uppland. Landskapet är fornhistoriskt. I och med införandet av Magnus Erikssons landslag omkring år 1350 infördes häradsindelningen i landskapet och ersatte därvid den forntida indelningen i härader (hundare).

Södermanlands härader (hundare)

Troligen invandrade de första människorna under en tidig del av stenåldern till Södermanland. Efter denna tid inträdde en betydlig sänkning av landet. I Stockholmstrakten var landet omkring 70 meter lägre än nu. Från denna tid och något senare har man funnit ett antal stenyxor. Den egentliga invandringen skedde troligtvis från Östergötland och Närke och det land som först togs i besittning var landskapets mitt och högsta delar. Senare befolkades Mälarens och Östersjöns kusttrakter. Rikt representerad av lösa fynd är den yngre stenåldern, och även från bronsåldern finns flera föremål. Centrala platser för bronsålderskulturen fanns i Rekarne och vid sjön Yngaren. Från den del av järnåldern som ligger före Kristi födelse är fynden mycket fåtaliga, beroende på den klimatförsämring som tog sin början vid bronsålderns slut. Guldfynden från 400- och 500-talen är många. Det största guldfyndet någonsin i Sverige gjodes 1774 på Tureholms ägor och vägde mer än 12 kilogram.

Talrikare är fynden i folkvandrings- och vikingatidens välkända gravfält. Till järnålderns slutskede hör också ett flertal anträffade silverskatter. Södermanland är mycket rikt på gravhögar, stensättningar och borglämningar av olika slag. Näst Uppland är det rikast på runstenar, omkring 300 stycken, av vilka ungefär 60 helt eller delvis har metrisk form. Äldst är stenen vid Skåäng nära Vagnhärad, som bär en inskrift med äldre runor från 500- eller 600-talet, och en senare med yngre. Av högt intresse är Ramsundsristningen som bevisar att Sigurdssagan varit känd i Sverige. Många andra stenar talar om vikingafärder såväl i öster- som västerled. Dessa fynd visar att rika skatter vunnits under dessa tåg, liksom att det varit en livlig handel.

Kristendomens tidigare missionsverksamhet i Södermanland var förlagd till nordvästra delen, vars befolkning synes ha varit kristnad och haft en sockenindelning redan vid 1000-talets mitt. Rekarne utgjorde det första stiftet i Svealand. Sankt Eskil var biskop där. Det Tuna (nu Eskilstuna) där han bodde är nämnt som biskopssäte i ett påvligt dokument från omkring 1120, liksom även Strängnäs, Västerås och Sigtuna. Trots allt hölls landstingen ännu i senare hälften av 1300-talet i Strängnäs. Som handelsort och fäste fick Tälje, omtalat redan hos Adam av Bremen, och småningom ännu mer Nyköping betydelse. Södermanland var lagsaga med egen lagman före 1296. Landskapet hade egen lag, Sudermanna lagbok, stadfäst 1327.

Om Södermanlands tidigare politiska historia känner man inte till så mycket. Enligt de befintliga sagorna är det troligt att det fanns olika småkungar. Först med Folkungatiden uppkommer historiska uppgifter. Södermanland gavs då gång på gång som förläning åt hertigar av Folkungaätten. 1300-talets störste jordägare i Sverige, Bo Jonsson Grip, som uppförde och gav namn åt Gripsholm, hade sina besittningars centrum i Södermanland, vars vapen utgörs av hans fabeldjur.

Unionstidens strider utkämpades till stor del i Södermanland. Karl Knutsson (Bonde) överrumplades i februari 1457 i Strängnäs och Kristian I slogs 1467 i slaget vid Julita nära Katrineholm. Gustav Vasa valdes till konung i Strängnäs 1523. Därefter började en epok av stor utveckling. Slotten byggdes om och utrustades, städernas handel utvecklades raskt, jordbruket fick ett oerhört uppsving liksom trädgårdsskötseln, bergsbruket främjades och nya industrier växte upp. Södermanland var under 1600-talet förskonat från krig och har sedermera endast en gång utsatts för fientliga härjningar, nämligen 1719, då Östersjökusten med städer, bruk och herrgårdar skövlades och brändes av ryska trupper. Genom segern vid Baggensstäket slogs fienden tillbaka och Stockholmräddades.

Några kända sörmlänningar

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
v • d • r
Sveriges landskap
Sveriges flagga
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/S%C3%B6dermanland"
Personliga verktyg