Anna Lindh

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Riksdagen.svg
Tidigare ledamot av
Sveriges riksdag
Anna Lindh
Anna Lindh på Rosenbad 1995 (foto: Towpilot)
Parti Socialdemokratiska arbetarepartiet
Mandatperiod(er) 1982–1985 (ersättare)
1998–2002
2002–2003
Valkrets Södermanlands län
Uppdrag i riksdagen:
Ersättare 1982–1985
Ledamot i Skatteutskottet 1982–1985
Miljöminister 1994–1998
Riksdagsledamot 1998–2003
Utrikesminister 1998–2003
Ledamot i Krigsdelegationen 1998–2003
Utskottsordförande i:
Ej ordförande i något utskott
Yrke/Titel Juris kandidat
Födelsedatum 19 juni 1957
Födelseplats Enskede, Stockholm
Avliden 11 september 2003 (46 år)
Dödsplats Solna
Webbplats socialdemokraterna.se

Ylva Anna Maria Lindh, född 19 juni 1957 i Enskede i Stockholm, död 11 september 2003 i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat). Hon var riksdagsledamot 1982–1985 och 1998–2003, miljöminister 1994–1998 samt utrikesminister från 1998.

Lindh utbildade sig till jurist och valdes till 1984 till Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds första kvinnliga ordförande. Hennes största engagemang fanns inom internationella samarbets- och solidaritetsfrågor samt inom miljöfrågor. Dessa frågor arbetade hon med genom hela sin och var de sista fem åren av livet Sveriges utrikesminister. Under socialdemokraternas oppositionstid 1991-1994 var hon borgarråd i Stockholms kommun. Lindh gifte sig 21 juni 1991 med Bo Holmberg, med vilken hon fick två söner.

Lindh mördades hösten 2003 då hon arbetade med folkomröstningen om införande av euro som valuta och sågs som en av de främsta kandidaterna att efterträda Göran Persson som partiledare för socialdemokraterna. Den 10 september angreps Lindh av knivmannen Mijailo Mijailović i centrala Stockholm. Lindh avled på Karolinska sjukhuset i Solna den 11 september.

Innehåll

Politisk karriär

Som tolvåring gick Anna Lindh 1969 med i SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) i Trögd, en liten SSU-klubb i hemtrakten. Detta var för övrigt samma år som Olof Palme blev partiledare för socialdemokraterna och statsminister. Lindh fångades tidigt av Olof Palmes internationella engagemang och engagerade sig bland annat i protesterna mot Vietnamkriget.

I mitten av 1970-talet hade Lindh planer på att bli journalist. Hon sommarvikarierade på Enköpings-Posten. Hennes dåvarande kollega Fredrik Mellgren minns hur hon tog redaktionen med storm. "Hon ville göra grävande politiska jobb om kommunen och ta upp internationella frågor, men drog sig aldrig undan den klassiska lokala bevakningen", har han hävdat.[1] Vid valet 1976 nominerades Lindh till riksdagen, men då socialdemokraterna förlorade makten blev det en plats i kommunfullmäktige i Enköping i stället för en i riksdagen. Lindh studerade till juris kandidat i Uppsala och Stockholm. 1981 valdes hon till ordförande för LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer. År 1982, samma år som hon blev klar med sina studier, vann socialdemokraterna valet och Lindh kom in i riksdagen.

Vid ordförandevalet i SSU 1984 valdes Lindh till SSU:s första kvinnliga ordförande. Under sina sex år som ordförande engagerade hon sig i miljöfrågor och internationella frågor. År 1991 valdes hon in i socialdemokraternas verkställande utskott. Under socialdemokraternas oppositionsår 1991–1994 var hon kultur- och fritidsborgarråd i Stockholm och utsågs även till ordförande i Stockholms stadsteater.

Miljö- och utrikesminister

Efter socialdemokraternas valseger 1994 utsågs Lindh till miljöminister i Ingvar Carlssons regering. Statsfinanserna var till en början i kris och hon tvingades att dra ned på miljöinsatserna. I stället skärpte hon miljölagstiftningen. Tillsammans med bland andra den danske miljöministern Svend Auken arbetade hon för ett miljöprogram för Europeiska unionen med bland annat strängare lagstiftning kring miljöfarliga kemikalier. Hon blev också huvudansvarig för tillämpningen i östersjöområdet av handlingsprogrammet Agenda 21 som innehöll mål och riktlinjer från FN:s miljömöte i Rio de Janeiro år 1992.

Anna Lindh bosatte sig tillsammans med sin familj i Nyköping 1996. Efter riksdagsvalet 1998 utsågs hon till utrikesminister i Göran Perssons regering. Lindh var angelägen om ett starkt Förenta nationerna och hon ville att EU skulle föra en gemensam utrikespolitik för att undvika hotande konflikter. Det internationella arbetet skulle bygga på konfliktförebyggande insatser. Lindhs första stora uppgift som utrikesminister blev att engagera sig i konflikten mellan Kosovos befrielsearmé och Serbiens militärmakt.

En höjdpunkt i Lindhs karriär var under Sveriges ordförandeskap i EU 2001. Lindh var då ordförande för ministerrådet med ansvar för att föra EU:s talan i utrikesfrågor. Under det året reste hon även med EU:s talesperson i utrikes- och säkerhetsfrågor Javier Solana till Makedonien och under konflikten i Makedonien 2001 och förhandlade fram en överenskommelse som förhindrade inbördeskrig i landet.

Då Irakkriget inleddes i mars 2003 sade Lindh att ”ett krig som förs utan stöd i FN:s stadga är ett stort misslyckande”. Hon propagerade även för en större respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna i Israel-Palestina-konflikten. Hon kritiserade såväl Ariel Sharons regering som de palestinska självmordsbombarna.

Folkomröstningen om euro

Huvudartikel: Folkomröstningen om införande av euron (Sverige)

Anna Lindh sågs som en av de främsta kandidaterna att efterträda Göran Persson som socialdemokraternas partiledare. De sista veckorna av hennes liv arbetade hon intensivt i kampanjen för ett ja i folkomröstningen om införande av euro som valuta.

Under eftermiddagen den 11 september hölls ett partiledarmöte med alla riksdagspartiers ordföranden, där beslut togs att genomföra folkomröstningen om införande av euro som planerat. Partiledarna var överens om att omröstningen skulle hållas som planerat och att folkets rådgivande beslut i frågan skulle följas men att allt politiskt kampanjande och debatterande skulle avbrytas. Rapporter kom om ett fåtal kampanjande lokalpolitiker runt om i landet med i stort följdes beslutet. Som en av de mest populära politikerna på ja-sidan var Anna Lindh en av frontfigurerna i kampanjen och hennes ansikte fanns på annonstavlor och dessa börjades tas ner samtidigt som tv-reklam i frågan drogs tillbaka. Alla svenska kanaler slutade faktiskt att sända reklam från kvällen den 10 september till sent den 11 september för att hjälpa SVT att sprida nyheter. Däremot hölls folkomröstningen som planerat den 14 september 2003. Trots spekulationer om sympatiröster för ja-sidan, vann nej-sidan en förkrossande seger med 55,9 procent av de avgivna rösterna, mot 42,0 procent för ja-sidan och 2,1 procent blanka röster.

Egyptenaffären

Huvudartikel: Egyptenavvisningarna

I ett reportage den 17 maj 2004 i TV4s program Kalla fakta visades hur två egyptier, Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery, avvisades i december 2001. JO riktade mycket skarp kritik mot Säpos agerande vid utvisningen.[2] Sveriges agerande kritiserades senare av bland annat FN:s tortyrkommitté, Europarådet samt Amnesty International.[3] I sin granskning drog JO slutsatsen att Lindh, under sin period som utrikesminister, informerades av Säpo om, och godtog möjligheten att, den amerikanska säkerhetstjänsten CIAs flygplan kunde användas vid avvisningar.[4] Händelsen är i alla händelser kongruent med Lindhs utrikespolitik,[källa behövs] som tedde sig mer tillmötesgående mot USA än föregående socialdemokratisk utrikespolitik.[källa behövs]

Mordet på Anna Lindh

Huvudartikel: Anna Lindh-mordet
Minnesmärke i glas till Anna Lindhs minne på Medborgarplatsen, Stockholm.
Foto: Tage Olsin

Anna Lindh var under sommaren och sensommaren 2003 starkt engagerad i valkampanjen inför folkomröstningen om införande av euron som valuta i Sverige, som skulle hållas söndagen den 14 september 2003. Hon var en av de ledande förespråkarna på ja-sidan i folkomröstningen. Tillsammans med en väninna gav sig Lindh på eftermiddagen onsdagen den 10 september 2003 ut i centrala Stockholm för att handla kläder. Under ett besök på varuhuset Nordiska Kompaniet blev hon på första våningen överfallen och mycket allvarligt knivskuren av Mijailo Mijailovic (då okänd) strax efter klockan 16.00. Lindh hade vid tillfället ej beskydd av Säkerhetspolisen. Klockan 16:41 gick nyhetsbyrån TT ut med nyheten att utrikesministern hade blivit knivskuren.[5]

Vid ankomsten till Karolinska sjukhuset klockan 16.39 var utrikesministern vid medvetande men visade tecken på inre blödningar, varför man omedelbart beslutade om operation. Vid operationen kunde läkarna konstatera att Lindh hade en kraftig blödning från leverskada och från flera stora blodkärl i buken. Omfattande blodtransfusion krävdes under hela operationen.[6] Klockan 03.00 beskrev två av läkarna hennes tillstånd som kritiskt men stabilt inför journalister. Blödningen bedömdes vara under kontroll och sammanlagt hade utrikesministern nu fått en mycket stor mängd blod, sammanlagt 80 liter.[7] Klockan 04.30 inträffade en hastig försämring på grund av blödningschock. Trots att all nödvändig medicinsk expertis och teknisk utrustning hela tiden använts gick Lindhs liv inte att rädda, utan hon avled klockan 05:29 på morgonen torsdagen den 11 september.[8]

Mordet på Lindh resulterade i en massiv polisinsats och jakt på mördaren. Den 13 september släppte polisen en bild på den misstänkte mördaren, tagen av en övervakningskamera. Den 16 september greps en misstänkt, "35-åringen", vars person och liv de närmsta dagarna analyserades i detalj i media. Den 24 september släpptes han och en ny misstänkt, Mijailo Mijailović, greps. Mijailović förnekade all inblandning i mordet fram till den 6 januari 2004 då han erkände mordet. Han dömdes till livstid.

Som tillförordnad utrikesminister efter Lindh utsågs bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlsson, vilken sedan efterträddes av Laila Freivalds.

Mordet på Anna Lindh sågs av många som en attack på den svenska modellen med ett fritt och öppet samhälle.[källa behövs]

Nationella och internationella reaktioner

Lindh var en folkkär politiker och var vid sin död den fjärde mest beundrade kvinnan i Sverige enligt den mätning som Sifo varje år genomför på ICA-kurirens uppdrag. Hon var också av många tippad som framtida "utrikesminister" inom EU.

Socialdemokraterna anordnade med anledning av Lindhs bortgång en minneshögtid i Blå hallen i Stockholms stadshus den 19 september 2003 för särskilt inbjudna gäster. Bland talarna kan noteras Sveriges kung Carl XVI Gustaf, statsminister Göran Persson, EU-kommissionären med ansvar för utrikesfrågor Chris Patten, Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström samt Greklands svensktalande utrikesminister George Papandreou. USA:s utrikesminister Colin Powell kunde inte delta eftersom stormar hindrade hans plan från att lyfta. Familjen och de närmsta vännerna tog avsked vid en enskild begravningsceremoni i Ersta kyrka i Stockholm den 20 september. Lindh ligger begraven på Katarina kyrkogård.

Många minneshögtider hölls för Lindh såväl i Sverige som världen över genom Svenska kyrkan i utlandet.

Eftermäle

Minnessten i Budapest, Ungern. Inskription: "Resignation is our biggest enemy."

Efter mordet på Anna Lindh strömmade kondoleanser från världens ledare in. Hennes arbete rönte stor internationell uppskattning och hon hade goda kontakter runt om i världen. Bland annat sa FN:s generalsekreterare Kofi Annan: "Hon var en stor ledare. Hon var självständig, modig och en sann internationalist."[9] På längre sikt har flera stipendier och stiftelser uppkallats efter henne. Flera platser och lokaler har uppkallats efter henne och hon har fått många utmärkelser och hedersbetygelser, såväl nationella som internationella.

Anna Lindhs minnesfond

För att hedra minnet av utrikesminister Anna Lindh instiftade det socialdemokratiska arbetarepartiet stiftelsen Anna Lindhs Minnesfond den 16 september 2003, fem dagar efter hennes bortgång. Fonden får många gåvor från enskilda personer, utländska regeringar och de största summorna kommer från det svenska näringslivet, socialdemokraterna och fackförbund. Redan den 9 januari 2004 hade fonden fått in 6 217 322 kronor. [10] Minnesfonden delar årligen ut ett Anna Lindh-stipendium till personer, organisationer eller projekt som verkar i Lindhs anda i Sverige eller utomlands, samt ett par utvecklingsstipendier avsedda att uppmuntra till fortsatt engagemang.

Anna Lindhs minnesfond gav även ut boken Till Anna. Initiativet togs av socialdemokraterna och är ett urval av folkets sista hälsningar efter Anna Lindhs bortgång. Lindhs make Bo Holmberg skriver i förordet: "Som ni väl förstår hinner jag inte svara på de tusentals brev som kommit. Därför är jag glad över att i detta förord få tacka alla Er som visat familjen sådan omtanke." [11]

Utmärkelser och hedersbetygelser

I april 2004 hedrades Lindh postumt med utmärkelsen Årets statsman, (Statesman of the Year Award) av the East West Institute, en transatlantisk tankesmedja som organiserar årliga säkerhetskonferenser i Bryssel. Statsminister Göran Persson mottog utmärkelsen i hennes namn på Hotell Waldorf Astoria i New York och The Real Group avslutade ceremonin. Det var första gången priset gick till en svensk och första gången det delats ut postumt.[12]

The Anna Lindh Euro-Mediterranean Foundation for the Dialogue of Cultures, en stiftelse för dialog mellan kulturer, uppkallades efter Lindh. Stiftelsen är ett resultat av Barcelonaprocessen, EU:s samarbete med länderna runt södra och östra Medelhavet. Stiftelsens budget är på 10 miljoner euro. Stiftelsen arbetar till exempel genom konferenser, översättningar och diskussioner om sociala system och värderingar. [13] Stiftelsen namn föreslogs av Egypten vid ett möte den 25 september 2003.[14]

Costa Rica valde 2005 att namnge en nyfunnen stekel efter Anna Lindh till Polycyrtus lindhae. Bakgrunden till detta var hennes stöd i Costa Ricas arbete för att bevara landets rika biologiska mångfald. "Polycyrtus lindhae har mycket gemensamt med Anna Lindh", motiverade professor Roberto Artavia Loría, chef för landets institut för biodiversitet. "Stekeln är vacker och färgsprakande och spelar en viktig roll i korsbefruktningen av många arter i våra regnskogar. Anna Lindh var en dynamisk och färgstark person som reste runt i världen och korsbefruktade det globala arbetet för att bevara den biologiska mångfalden."[15]

Harvard university instiftade en professur i globalt ledarskap och statskunskap till minne av Sveriges framlidna utrikesminister Anna Lindh. Människorättsadvokaten Samantha Power är den första innehavaren av professuren som benämns The post of Anna Lindh Professor of Practice of Global Leadership and Public Policy, [16][17]

Anna Lindhs gravvård vid Katarina kyrka i Stockholm.

På årsdagen av knivöverfallet restes den 10 september 2004 en minnessten i glas på Medborgarplatsen i Stockholm, den plats där Lindh höll sitt sista tal.

År 2004 utsågs Anna Lindh till Årets europé i Sverige med motiveringen: "För hennes starka engagemang och deltagande i det arbete som lett fram till utvidgningen av den Europeiska Unionen." Priset mottogs av hennes make.[18]

Flera platser i och utanför Sverige bär Anna Lindhs namn. Exempelvis invigdes 2004 gatan Avenida Ministra Anna Lindh på Gran Canaria, med såväl den namngivna gatan som ett minnesmonument och ett mötesrum i Europeiska rådets hus i Bryssel är uppkallat efter Anna Lindh.

Torget vid korsningen Götgatan-Vartoftagatan på Södermalm i Stockholm fick i juni 2007 namnet Anna Lindhs plats.[19] och i Grillby, Enköping, har en park uppkallats efter Lindh.[20]:

Ett bibliotek, nämligen förutvarande Försvarshögskolans bibliotek i Stockholm, bär numera hennes namn: Anna Lindh-biblioteket i Stockholm (http://www.annalindhbiblioteket.se/).

Litteratur

Referenser

  1. ↑ Historien om Anna Lindh, Svenska Dagbladet, 13 september 2003. Läst 29 juli 2008
  2. ↑ [1] Sveriges radio, Ekot, 22 mars 2005. Hämtad 18 juni 2006.
  3. ↑ [2], Dagens nyheter. Hämtad 18 juni 2006
  4. ↑ [3] tv4.se Hämtad 18 juni 2006.
  5. ↑ Unsgaard (2005), s. 122
  6. ↑ Unsgaard (2005), s. 120-122, s. 134
  7. ↑ Unsgaard (2005), s. 134-146, s. 150
  8. ↑ Unsgaard (2005), s. 150
  9. ↑ Starka reaktioner från ledande politiker i hela världen SVT Play. 11 september 2003. Sett 1 augusti 2008.
  10. ↑ Över 6 miljoner i fonden Anna Lindhs minnesfond. 9 januari 2004. Läst 1 augusti 2008.
  11. ↑ En bok Till Anna från folket Anna Lindhs minnesfond. 16 april 2004. Läst 1 augusti 2008.
  12. ↑ Anna Lindh hedras med Statesman of the Year Award Regeringen. 28 april 2004. Läst 31 juli 2008.
  13. ↑ Dialogstiftelse får namn efter Anna Lindh Anna Lindhs minnesfond. 24 maj 2004. Läst 1 augusti 2008.
  14. ↑ Pace, Michele: Peter Seeberg: EU and the Mediterranean : Foreign Policy and Security, University Press of Southern Denmark, [2007] "Meddling or Muddling with the Mediterranean? French, Spanish and Italian Foreign Policy Making Towards the "South"", (Engelska), sid. 136. ISBN 978-87-7674-220-1. 
  15. ↑ Anna Lindh gav namn åt nyfunnen stekel i Costa Rica Anna Lindhs minnesfond. 16 mars 2004. Läst 1 augusti 2008.
  16. ↑ [4] Harvard university. Läst 29 juli 2008.
  17. ↑ Harvard-professur till minne av Anna Lindh Regeringen. 6 september 2006. Läst 31 juli 2008.
  18. ↑ Anna Lindh utsedd till årets europé Anna Lindhs minnesfond. 10 maj 2004. Läst 1 augusti 2008.
  19. ↑ Torg blir Anna Lindhs plats, Expressen, 12 juni 2007
  20. ↑ Anna Lindhs park. Enköpings kommun

Se även

Externa länkar


Företrädare:
Jan Nygren		 SSU:s förbundsordförande
1984–1990		 Efterträdare:
Karl-Petter Thorwaldsson
Företrädare:
Karin Jonsson
(Brand-, park- och fritidsborgarråd)
Per Sundgren
(Kulturborgarråd)		 Kultur- och fritidsborgarråd i Stockholms stad
1991–1994		 Efterträdare:
Tjia Torpe
(Skol- och kulturborgarråd)
Margareta Olofsson
(Miljö- och fritidsborgarråd)
Företrädare:
Görel Thurdin		 Sveriges miljöminister
1994–1998		 Efterträdare:
Kjell Larsson
Företrädare:
Lena Hjelm-Wallén		 Sveriges utrikesminister
1998–2003		 Efterträdare:
Laila Freivalds
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Anna_Lindh"
Personliga verktyg