C.V.A. Strandberg
Från Rilpedia
| C. V. A. Strandberg | |
|---|---|
 |
|
|
|
|
| Pseudonym | Talis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis ("jag är sådan jag är") |
| Född | 16 januari 1818 Stigtomta, Södermanland, Sverige |
| Död | 5 februari 1877 Stockholm, Sverige |
| Yrke | Författare Journalist |
| Nationalitet |  Svensk |
| Verksam | 1845-1877 |
| Signatur |  |
C.V.A. Strandberg (eller C.W.A.), Carl Wilhelm August Strandberg (ibland stavad Carl Vilhelm eller Karl Vilhelm), pseudonym Talis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis ("jag är sådan jag är"), född 16 januari 1818 i Stigtomta, Södermanland, död 5 februari 1877 i Stockholm, författare och journalist; ledamot av Svenska Akademien 1862. Kusin med Carl Gustaf Strandberg.
Började studera 1837 och tog kansliexamen 1847. Samma år gifte han sig. Avled 1877 sittande vid sitt skrivbord; efterträddes i Akademien av Viktor Rydberg, som 1895 avled på samma sätt. Strandberg skrev texten till Kungssången 1844, egentligen inte främst av vördnad för kungahuset utan för att förmå kungen till anfallskrig mot Ryssland i syfte att återerövra Finland. Strandberg saknade i själva verket inte republikanska och revolutionära sympatier.
Strandberg var en fullblodig skaldenatur och intog otvivelaktigt främsta rummet bland skalderna inom Sveriges landamären under efterromantikens tid. Hans första diktning bar politisk prägel och var påverkad av "det unga Tysklands" politiska poesi. Det var som student i Lund han med djärva kväden gav ett stormande uttryck åt ungdomens frihetsträngtan och åt den sympati för de förtryckta folken, som under 1840-talet klappade i så många svenska hjärtan, liksom åt det då gängse hatet mot Ryssland.
Han fann så småningom sin egen ärligt svenska ton, och i likhet med Runeberg lyckades han att därför skapa ett verklighetstroget, klangfullt, stundom drastiskt uttryck i en form, som utmärker sig för käck ursprunglighet och en viss manlig knapphet. Hans första originaldikter, som utgavs under den krigiska titeln Sånger i pansar (1845), omfattade en mängd glödande, hänsynslösa dikter, bland dem det djärva stycket Vaticinium, som, i likhet med flera andra, utmanar till krig ("Finland, så jag ville ropa")mot "världens Goliat", den ryske grannen. Till denna samling hör också den länge såsom folksång sjungna "Ur svenska hjärtans djup en gång".
Efter denna diktsamling följde Vilda rosor m.fl. Strandbergs diktning utvecklade sig senare till mera mognad; det lidelsefulla, ohejdade gav vika för det mera formbehärskade; hans skaldskap företer nu släktskap med den måttfulla realismen hos Runeberg. Bland hans senare dikter märks sådana kärnfulla, innerliga, fint formade stycken som Mitt döda barn, Fanny och De små nattvardsbarnen. En mästare i att till svenskan överflytta utländsk poesi, har han bland annat med vår litteratur införlivat lord Byrons berättande dikter.
Bibliografi
- Sånger i pansar (1845)
- Vilda rosor (1848)
- Dikter (1854, 1861)
- Samlade vitterhetsarbeten (1877-1878)
Delar av artikeln hämtade från Karl Warburg i Svensk litteraturhistoria i sammandrag (1904).
Externa länkar
| Företrädare: Israel Hwasser |
Svenska Akademien, Stol nr 16 1862-1877 |
Efterträdare: Viktor Rydberg |
