Från Rilpedia

Carl Gustaf Strandberg, född 5 maj 1825 i Stigtomta, död 8 februari 1874 i Stockholm. Jurist, vitter författare och ledamot av Svenska Akademien 1869 - 1874, stol 12. Kusin med Carl Vilhelm August Strandberg.

Strandberg avlade 1842 studentexamen i Uppsala, 1844 kameralexamen och 1846 examen för inträde i rättegångsverken. Han blev 1855 assessor i Svea hovrätt, förordnades 1860 till revisionssekreterare samt utnämndes 1863 till byråchef för beredning af lagärenden i Justitiedepartementet, 1867 till expeditionschef och 1868 till justitieråd.

Efter att några år ha varit sekreterare i kommittén för utarbetande av ny konkurslag tjänstgjorde Strandberg som sekreterare 1859–1860 och 1862–63 i riksdagens lagutskott och 1865 i den kommitté, som hade i uppgift att avge betänkande ang. revision av föreningsakten mellan Sverige och Norge.

Strandberg var även en framstående vitterhetsidkare och tävlade flera gånger med framgång om Svenska akademiens pris. Sålunda erhöll han 1849 andra priset för Efterbildningar af Horatius, 1853 hedersaccessit för en minnesruna över Esaias Tegnér, 1854 mindre priset för en dikt över Birger jarl och 1855 andra priset för Sång i anledning af Berzelii minnesstod. Hans Efterbildningar från Anakreon (1861) infördes i Svenska akad:s handlingar. Strandbergs Samlade vitterhetsarbeten gavs ut av F. Sander 1874.

Som jurist publicerade Strandberg en upplaga av Sveriges grundlagar 1866. 1869 efterträdde han Bernhard von Beskow i Svenska akad., och 1872 valdes han till dess sekreterare. Se Anders Andersons inträdestal över Carl Gustaf Strandberg (i "Svenska akademiens handl. ifrån år 1796", d. 50, 1876).

Strandbergs son, Karl Gustaf August Strandberg, föddes 21 april 1859 i Stockholm och blev senare kyrkoherde i Arboga.

Företrädare: Bernhard von Beskow

Svenska Akademien, Stol nr 12 1869-1874

Efterträdare: Anders Anderson

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Karl Gustaf Strandberg, 1904–1926 ^(Not).