Anakreon
Från Rilpedia
Anakreon, Ἀνακρέων född omkring 582 f.Kr. i Teos i Jonien, död omkring 485 f.Kr., var en grekisk poet. Han var hovskald hos Polykrates på Samos och hans poesi behandlar inte minst kärlek och vin.
Innehåll |
Biografi
Anakreon föddes i Teos, en Jonisk stad vid Anatoliens kust. Mycket mer än så är med säkerhet inte känt om hans liv. Namnet och identiteten på hans far är föremål för diskussioner, fyra olika möjliga namn nämns i dessa diskussioner: Scythianus, Eumelus, Parthenius, eller Aristocritus.
Vid den persiska invasionen cirka 545 f.kr övergav Anakreon sitt hemland tillsammans med flera av invånarna i Teos och seglade till Thrakien där de grundade en koloni vid Abdera. Senare blev han hovpoet hos tyrannen Polykrates på Samos, samt lärare till hans son. Vid Polykrates död fördes han till Hipparchos i Athen (son till tyrannen Pisitratos) där han blev hovpoet. När Hipparchos lönnmördades verkar han ha återvänt till sin födelsestad Teos där han senare dog och begravdes. Eventuellt så kan han ha befunnit sig i Thessalien innan han återvände till Teos.
Anakreon var under lång tid populär i Athen, där hans staty kunde ses på Akropolis, tillsammans med en staty över hans vän Xanthippos. På flera mynt från Teos finns hans bild med en lyra i sin hand, ibland sittande, ibland stående.
Dikterna
Dikternas form och stil
Anakreon skrev alla sina dikter på den forntida Joniska dialekten. Som alla tidiga lyriska dikter, var de ämnade att sjungas eller deklameras till akompanjemanget av musik, vanligtvis till lyra. Anakreons verser var huvudsakligen i form av monodi, vilket betyder att de skulle framföras av en sångare i stället för en kör.
Enligt den Grekiska poetiska traditionen, vilade hans dikter på meterkonstruktioner. Metriska dikter är en speciell rytmisk form, som härleder sin struktur från fonetiska mönster inom och mellan versraderna. Det fonetiska mönstret i Anakreons dikter, som i all grekisk dikting från den tiden, är i den strukturerade alternationen av de "långa" och "korta" vokalljuden. Den Joniska dialekten hade också en naturlig melodisk klang som gav en speciell kvalité till deklamationen.
Teman och ämnen i Anacreons dikter
Anakreons dikter handlade om universella ämnen såsom kärlek, passion, besvikelser, festligheter, fester, festivaler, och observationer av gemene man och vardagslivet. Det är dessa vardagliga ämnen i Anakreons verk som har gjort att generationer av läsare och lyssnare har funnit dem roande och igenkännande. Hans utbredda popularitet inspirerade även många imitatörer, som också höll hans namn levande. Han fann sina motiv i de förnäma dryckeslagen. I hans kärlekshistorier uppträder både män och kvinnor som deltagare i symposierna. Han beskriver tillstånden mellan kärlek och ensamhet, nykterhet och berusning och han betraktar sig själv och andra med en ironisk blick.
Med beteckningen anakreontisk, som bland annat används om Bellmans författarskap, åsyftas en diktning som dyrkar kärlek, vin och skönhet. Av Anakreons författarskap har, förutom talrika fragment (sällskapsdikter som hyllar vinet och kärleken, satirer, hyllningsdikter och epitafier), endast tre fullständiga dikter bevarats. De tjänade som modell för latinska lyriker och imiterades i stor utsträckning av franska och engelska renässanspoeter.
Bibliografi (utgivet på svenska)
- Anacreons sånger, 1794
- Anakreons sånger, 1826
- Efterbildningar från Anakreon af Carl Gustav Strandberg, 1862
Källor
- Översättning från Engelska Wikipedia
- Encyclopædia Britannica
- Nationalencyklopedin
- Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur ISBN 91-0-057321-3
- Vem är vem i världslitteraturen ISBN 91-518-3115-5
- Libris
