Kanada

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Kanadensiska)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Canada
Kanada
Kanadas flagga
Kanadas statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk: A Mari Usque Ad Mare
("Från hav till hav")
Nationalsång: O Canada
Kanadas läge
Huvudstad Ottawa
45° 21' N, 75° 43' V
Största stad Toronto
Officiella språk engelska, franska
Statsskick
Drottning
Premiärminister
monarki
Elizabeth II
Stephen Harper
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd


1 juli 1867 (bildandet av konfederationen), 11 december 1931 (omfattande självstyre), 17 april 1982 (formellt fullständig självständighet)
Yta
 • Totalt
 • Vatten

9 984 670 km² (2:a)
8,62 %
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

33 098 932 (36:e)
3,5 inv/km² (185:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2005)
$1 104 701 miljoner (11:e)
$34 273
Valuta kanadensisk dollar (CAD)
Tidszon UTC-3,5 till UTC-8
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Mount Logan
5 959 m ö.h.
Övre Sjön
82 400 km²
Mackenziefloden
4241 km
Nationaldag 1 juli (Canada Day)
Landskod ca
Landsnummer 1

Kanada, alternativt Canada (engelska och franska Canada), är ett land i Nordamerika. Kanada är med en area av 9,98 miljoner kvadratkilometer världens största land näst efter Ryssland. Med en befolkning på omkring 33 miljoner är det ett av världens mest glesbefolkade länder. Stilla havet i väster och Atlanten i öster och har landgräns mot USA i väster och söder. I nordöst går havsgränsen till Grönland med endast några mils avstånd mellan landmassorna på det närmaste stället. I öster har Kanada en havsgräns mot den mindre franska ögruppen Saint-Pierre och Miquelon. Norra Kanada sträcker sig nästan ända upp till Nordpolen och utgör en del av Arktis.

Kanada är en federation som består av tio provinser och tre territorier. Genom British North America Act 1867 blev Kanada en parlamentarisk demokrati och har idag drottning Elizabeth II som statsöverhuvud och Michaëlle Jean som generalguvernör.

I huvudstaden Ottawa i Ontario finns Kanadas parlament. Kanadas generalguvernör, som företräder statsöverhuvudet (monarken), premiärministern och oppositionsledaren har alla ett residens i Ottawa.

Kanada bestod ursprungligen av franska och brittiska kolonier, och blev sedan en brittisk dominion. Landet tillhör de stater som grundade FN, Samväldet och La Francophonie samt kallar sig ett tvåspråkigt och mångkulturellt land.

Majoritetsspråket är engelska. Franska är det dominerande språket i Québec men talas även i New Brunswick, Nova Scotia och Manitoba. Även i Ontario finns en stor fransktalande minoritet (mer än 500 000 personer) och även om delstaten inte officiellt är tvåspråkig så har den fransktalande minoriteten omfattande rättigheter till skydd för sitt språk. I Nunavut i norr är inuktitut det mest talade språket och har också status som officiellt språk där.

Kanada är ett industrialiserat och högteknologiskt land med stora naturtillgångar och hög levnadsstandard. Med sin rikliga tillgång på fossila bränslen, kärnenergi och vattenkraft är Kanada en nettoexportör av energi. Landets diversifierade ekonomi är starkt beroende av naturtillgångarna och handeln med i första hand USA, ett grannland man haft en lång och komplicerad relation till.

Motorfordon från Kanada bär nationalitetsbeteckningen CDN.

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Kanadas historia

Enligt traditionerna hos Kanadas ursprungsbefolkning har människan bott i det som idag är Kanada sedan tidernas begynnelse. Enligt arkeologiska vittnesbörd har Kanada varit bebott i åtminstone 10 000 år. Omkring 1000 e.Kr. gjorde vikingar ett antal resor över Atlanten till Kanada och vid L'Anse aux Meadows finns fortfarande spår efter en bosättning.

De första brittiska anspråken i Nordamerika härstammar från 1497John Cabot nådde vad han kallade "Newfoundland". Det är idag oklart om det land han fann motsvaras av dagens Newfoundland, Nova Scotia eller Maine. Franska anspråk härstammar från upptäcktsresorna gjorda av Jacques Cartier fram till 1534 och Samuel de Champlain från 1603. Varken Cabots eller Cartiers ansatser ledde till några permanenta bosättningar.

År 1604 blev några franska bosättare de första européerna som permanent slog sig ned i Kanada. Efter motgångar den första vintern på Saint Croixön slog de sig ned i Port-Royal (dagens Annapolis Valley) i Nova Scotia, men övergav även denna bosättning 1608 för att istället grunda det som skulle komma att bli staden Québec. De ättlingar till tidiga bosättare som idag lever i Akadien härstammar från en senare generation bosättare. Fransmännen kallade sina kolonier i Nordamerika, förutom dagens Kanada även Louisiana i USA, för Nya Frankrike.

Brittiska kolonier i Nordamerika etablerades längs med USA:s östkust och kring Hudson Bay i norra Kanada. De franska och brittiska kolonierna växte och mellan 1689 och 1763 pågick en kamp mellan länderna om kontrollen över Nordamerika, en kamp som intensifierades av krigen i Europa mellan de båda stormakterna. Frankrike förlorade steg för steg sina territorier till britterna: först Nova Scotia genom fördraget i Utrecht 1713 och sedan återstoden av sina nordamerikanska besittningar genom fördraget i Paris 1763.

Under och efter amerikanska revolutionen flydde uppskattningsvis 70 000 lojalister från de segrande amerikanska staterna. Omkring 50 000 av dessa slog sig ned i brittiska Nordamerika som då bestod av Newfoundland, Nova Scotia, provinsen Québec och Prince Edward Island (grundad 1769). 1784 skapade man den nya kolonin New Brunswick för att ge plats åt lojalisterna. Genom Constitutional Act of 1791 delade Storbritannien upp provinsen Québec i Övre Kanada och Nedre Kanada.

USA inledde 1812 års krig genom att attackera brittiska trupper i Kanada, i ett försök att göra slut på det brittiska inflytandet i Nordamerika, och i synnerhet de brittiska attackerna mot handelsfartyg på Atlanten. I slaget vid York i april 1813 brände amerikanska trupper dagens Toronto. Brittisk-kanadensiska trupper hämnades genom att bränna ned Washington DC efter ett överraskningsanfall i augusti följande år, men pressades sedan tillbaka vid slagen vid Pittsburgh, Baltimore och New Orleans. Kriget slutade med fördraget i Ghent i december 1814. Först sedan Frankrike förlorat de krig Napoleon ledde började massinvandringen till Kanada ta fart igen.

Genom Act of Union 1840 slogs Övre och Nedre Kanada ihop till en provins, vilket Storbritannien hoppades skulle assimilera den franska befolkningen. Sedan britterna kommit överens med USA om gränsdragningen längs med den 49:e breddgraden (Oregonfördraget) grundade Storbritannien kolonierna British Columbia 1848 och Vancouverön följande år. Kanadas östra och västra delar var då ännu delat av Rupert's Land som kontrollerades av Hudson's Bay Company. I slutet av 1850-talet inledde politikerna i Kanada en serie expeditioner avsedda att ta kontroll över detta stora område.

Åren 1864 och 1866 höll brittiska politiker i Nordamerika, med John A. MacDonald i täten, tre konferenser för att skapa en federal union. Den 1 juli 1867 beviljade det brittiska parlamentet tre av sina kolonier – Kanada, Nova Scotia och New Brunswick – en egen författning, British North America Act, ofta kallad den kanadensiska konfederationen. Inom kort hade de återstående provinserna och territorierna gått med i konfederationen. 1880 hade Kanada fått sina nuvarande gränser, så när som på Newfoundland och Labrador som gick med 1949. Alberta och Saskatchewan fick dock status som provinser först 1905.

År 1919 blev Kanada medlem i Nationernas förbund och genom Balfourdeklarationen 1926 på det brittiska imperiets Imperial Conference fick Kanada till slut rätten att driva sin egen utrikespolitik för att följande år skicka sin första ambassadör till USA. Genom statuten i Westminster 1931 fick Belfourdeklarationen laga kraft och sedan dess kan inte det brittiska parlamentet stifta lagar med jurisdiktion i Kanada utan landets samtycke. Kanadensiskt medborgarskap infördes 1947 och sedan 1949 kan man i Kanada inte längre överklaga ärenden till det brittiska Privy Council ("kronrådet"). Rätten att ändra Kanadas författning låg hos det brittiska parlamentet ända till dess Canada Act 1982 till slut överförde även den rätten till Kanada.

Quebecs självständighetsrörelse har drivit igenom två folkomröstningar (1980 och 1995) om självständighet eller autonomi för provinsen, men utan att lyckas vinna tillräckligt stöd. 1997 beslutade Kanadas högsta domstol att ensidigt utträde inte var författningsenligt.

Geografi

Kanada gränsar i söder mot USA längs med 49:e breddgraden, Stora sjöarna och Saint Lawrencedalen. I väst gränsar Kanada mot USA:s 49:e delstat, exklaven Alaska, längs med 141:a longituden och Alexanderarkipelagen och Kustbergen. Atlantprovinserna i öster har sjögränser mot Grönland längs med Davis sund och Labradorhavet samt mot den franska besittningen Saint-Pierre-et-Miquelon.

Kanada gränsar mot tre hav: Atlanten, Norra ishavet och Stilla havet (varav mottot: A Mari Usque Ad Mare, "från hav till hav"). Sedan 1925 gör Kanada anspråk på Arktis upp till Nordpolen mellan 60° och 141° W – ett anspråk som inte är allmänt erkänt. Den nordligaste bebyggelsen i Kanada – och i världen – är Canadian Forces Station Alert vid 82,5° N på Ellesmereön, 834 kilometer från Nordpolen.

Den magnetiska nordpolen ligger på kanadensiskt territorium, även om den långsamt förflyttar sig mot Sibirien.

Kanada utgör norra delen av Nordamerika och upptar 41 procent av kontinentens yta.

Kanada är världens näst största land efter Ryssland – 22 gånger större än Sverige. En betydande del av detta territorium ligger dock norr om trädgränsen och vad gäller odlingsbar mark är landet bara det fjärde i världen (efter Ryssland, Kina och USA). Av samma anledning är Kanada med sina 32 miljoner invånare ett av världens mest glesbefolkade länder med bara 3,5 invånare per kvadratkilometer. Kanada är något större än USA med bara omkring 10 % av dess befolkningsmängd.

Kanada mest tätbefolkade område är Québec-Windsor-korridoren längs med Saint Lawrencefloden och Ontariosjön i sydöstra Kanada. Större delen av Kanada norr om detta område upptas av Kanadensiska skölden, världens äldsta berg som sträcker sig runt Hudson Bay – från Stora Björnsjön i Nordvästterritorierna väster och bortom Labradorhalvön i öster. Den mineralrika skölden skrapades ren från den mesta jorden under den senaste istiden och dess många veck rymmer 60 % av alla världens sjöar och många stora floder. Kanada har världens största färskvattenreserv – bara i Ontario finns över en miljon sjöar.

Newfoundland, Nordamerikas östligaste ö (förutom Grönland), ligger utanför Saint Lawrenceviken som är världens största estuarium. Mellan New Brunswick och Nova Scotia ligger Fundybukten med världens högsta tidvatten. Precis norr därom ligger landets minsta provins, Prince Edward Island.

Kanadas provinser

Väster om Ontario breder den kanadensiska prärien ut sig mot Klippiga bergen som avskiljer British Columbia från övriga landet. I norr övergår vegetationen från barrskog (tajga) och trädlös terräng (tundra) till det utpräglade polarklimatet bland Kanadas arktiska öar längst i norr – några av dem hör till de största öarna i världen.

I norr kan vintertemperaturen sjunka till –50 °C, men i kustregionerna, i synnerhet British Columbia, är vintrarna betydligt mildare. Sommartid ligger medeltemperaturen på omkring 20 °C i de östra och västra kustregionerna och omkring 30 °C i de centrala delarna.

Se även: Kanadas nationalparker

Provinser och territorier

Kanada består av tio provinser och tre territorier, där de tidigare har en högre grad av autonomi än de senare som finns i landets glesbefolkade norra delar. Både provinserna och territorierna har egna enkammarparlament och egna provinsiella flaggor och symboler.

Bland vissa grupper i Kanada och på Turks och Caicosöarna, en brittisk koloni i Karibien, eftersträvar man att ögruppen ska upptas i den kanadensiska federationen.

Flagga Provins Huvudstad Tidszon
(UTC)
Flag of British Columbia.svg British Columbia Victoria –8 (Stillahavskusten),
–7 (bergen)
Flag of Alberta.svg Alberta Edmonton –7 (bergen)
Flag of Saskatchewan.svg Saskatchewan Regina –7 (bergen),
–6 (centrala)
Flag of Manitoba.svg Manitoba Winnipeg –6 (centrala)
Flag of Ontario.svg Ontario Toronto –6 (centrala),
–5 (östra)
Flag of Quebec.svg Québec Québec –5 (östra)
–4 (Magdalenöarna)
Flag of New Brunswick.svg New Brunswick Fredericton –4 (Atlanten)
Flag of Nova Scotia.svg Nova Scotia Halifax
Flag of Prince Edward Island.svg Prince Edward Island Charlottetown
Flag of Newfoundland and Labrador.svg Newfoundland och Labrador St. John's –4 (Atlanten),
–3,5 (Newfoundland)
Flagga Territorium Huvudstad Tidszon
(UTC)
Flag of Yukon.svg Yukon Whitehorse –8
Flag of the Northwest Territories.svg Northwest Territories Yellowknife –7
Flag of Nunavut.svg Nunavut Iqaluit –7, –6, –5

Provinserna

Det kanadensiska välfärdsprogrammet vilar på provinserna. Kostnaderna för sjukvård, utbildning och så vidare överstiger den federala budgeten – ett unikt förhållande. Den federala regeringen kan utfärda direktiv som provinserna har rätt att reglera bort, något som dock sällan sker i praktiken. En skatteutjämningspolitik kanaliserar federala medel från de rikare provinserna – Ontario och Alberta – till de fattigare. Programmet omfattar omkring 10 miljarder CAD varav 7 miljarder går till Québec.

I varje provins finns en lagstiftande församling liknande det federala underhuset som leds av en provinsiell premiärminister som väljs på samma vis som sin nationelle motsvarighet. I provinserna representeras den brittiske monarken av en viceguvernör som liksom generalguvernören tillsätts efter rekommendationer från Kanadas premiärminister, även om denne på senare tid i allt högre grad först konsulterat provinsregeringarna.

I de flesta provinser finns motsvarigheter till de tre stora nationella partierna, även om de provinsiella partierna inte alltid är formellt knutna till sina nationella moderpartier. I några provinser finns partier med rent regionala program, som Saskatchewan Party. Det politiska klimatet i Québec skiljer sig från de övriga provinserna: Politiskt domineras politiken i Québec av polariseringen mellan separatisterna, Parti Québécois, och federalisterna, Parti libéral du Québec.

Territorierna

Territoriernas politiska rättigheter finns inte inskrivna i författningen och dessa är därför mindre omfattande än provinsernas. Territorierna bildades på initiativ av den federala regeringen och istället för en viceguvernör som lyder direkt under den brittiske monarken, tillsätter regeringen i Ottawa en kommissionär som sin lokale representant. Med undantag för Yukon, som har ett system liknande det i provinserna, representerar ledamöterna i territoriernas enkammarparlamentet inte politiska partier utan fattar beslut genom konsensus. Premiärministern väljs av parlamentsledamöterna.

Demografi

Demonymet för personer från Kanada är "kanadensare", men "kanadick" och "kanadicker" används i Svenskfinland. I Sverige används "kanadick" också, fast i skämtsamma sammanhang.

Enligt folkräkningen 2001 hade Kanada 30 007 094 invånare och i oktober 2005 uppskattades antalet invånare till 32,3 miljoner – en tillväxt som beror på både naturlig tillväxt och invandring. En tredjedel av landets befolkning bor mindre än 150 km från gränsen mot USA och ungefär lika många bor i städer.

Montréal

I folkräkningen 2001 uppgav 39,42 % sin etniska tillhörighet som "kanadensare", varav de flesta tros vara ättlingar till brittiska, irländska och franska invandrare. 20,17 % uppgav sig vara engelsk-kanadensiska, 16,75 % fransk-kanadensiska, 14,03 % skotsk-kanadensiska och 2,90 % irländsk-kanadensiska. Omkring en miljon ansåg sig höra till någon annan etnisk grupp: 9,25 % tysk-kanadensiska, 4,29 % italiensk-kanadensiska, 3,69 % kinesisk-kanandensiska, 3,61 % ukrainsk-kanadensiska och 3,38 % sade sig vara First Nations (indianer).

13,4 %, nästan fyra miljoner människor, sade sig tillhöra en icke-europeisk minoritet, ursprungsbefolkningen oräknad (Visible minority). Enligt folkräkningen 2001 bodde i Kanada 5 448 480 invandrare.

De största städerna i Kanada är Toronto, Montréal, Vancouver, Calgary och Ottawa.

Se även: Kanadas ursprungsbefolkning, Kanadas städer.

Statsskick

Huvudartikel: Politik i Kanada

Kanada är en förbundsstat och konstitutionell monarki. Dess statschef är Elizabeth II. Hennes officiella titel i Kanada är "Elizabeth den andra, med Guds nåde, av Förenade kungariket, Kanada och Hennes andra riken och territorier, drottning, Samväldets överhuvud, beskyddare av tron".

Formellt utser den brittiske monarken en generalguvernör, monarkens representant i Kanada, på inrådan av Kanadas premiärminister. Generalguvernören utför vardagliga plikter som att ta emot utländska dignitärer, underteckna officiella handlingar, formellt upplösa parlamentet inför val, och så vidare. Generalguvernören är en reträttpost som i allmänhet innehas av en pensionerad kanadensisk politiker eller någon annan framstående kanadensare. Generalguvernören är formellt även landets högste militäre befälhavare. Sedan september 2005 är Michaëlle Jean Kanadas generalguvernör.

Kanadas författning utgör landets konstitutionella ramverk och består både av en textsamling och oskrivna traditioner och konventioner. (Se Westminster-modellen.) I november 1981 träffades provinsernas premiärministrar för att anta en ny författning. Québec vägrade dock underteckna avtalet vilket försatte landet i en konstitutionell kris som fortfarande inte fått en formell lösning.

Kanadas premiärminister utses formellt av generalguvernören, men posten innehas alltid av den partiledare som kan uppbåda en majoritet i underhuset. Regeringen brukar bestå av partimedlemmar från båda kamrarna, även om majoriteten kommer från underhuset, och regeringsmedlemmarna väljs in i det kanadensiska kronrådet, Privy Council of Canada. Premiärministern kan även utse ledande tjänstemän.

Den lagstiftande församlingen består av två kamrar: Det valbara underhuset och senaten som tillsätts. Varje ledamot av underhuset väljs genom enkel majoritet i enmansvalkretsar (kallade "ridings"). Allmänna val utlyses av generalguvernören på anmodan av premiärministern och måste hållas åtminstone vart femte år. Medlemmarna i senaten väljs av premiärministern på regional basis och tillsätts formellt av generalguvernören. De sitter upp till 75 års ålder.

Rättsväsende

Huvudartikel: Kanadas rättsväsen

Rättsväsendet i Kanada har stor betydelse för uttolkning av lagarna och har också makten att upplösa lagar som strider mot författningen. Regeringen tillsätter alla domare på federal nivå och domare till högre instanser på provinsiell och territoriell nivå. Domarna i Supreme Court of Canada, landets högsta juridiska instans, tillsätts direkt av regeringen medan domare i högsta domstolen och appellationsdomstolen väljs och tillsätts av regeringen efter konsultation med fristående tjänstemän. Domarna på lägre provinsiell och territoriell nivå tillsätts av provinsernas och territoriernas respektive regeringar.

Engelsk rättstradition, så kallad Common Law, praktiseras i alla provinser i Kanada utom i Québec där civilrätt dominerar. Kanadas motsvarighet till brottsbalken är ett federalt ansvarsområde och appliceras enhetligt över hela landet. Upprätthållandet av lagen är däremot ett provinsiellt ansvar även om de flesta provinser delegerat polisiära uppgifter till Kanadas ridande polis ("Royal Canadian Mounted Police", RCMP), en av de få polisiära styrkorna i världen med jurisdiktion på tre olika nivåer: kommunal, provinsiell och federal.

Polisväsende

Huvudartikel: Polisen i Kanada

Polisen i Kanada är i princip organiserad på tre nivåer: federal polis, provinspolis och lokal polis. Då den federala polisen genom avtal övertagit ansvaret för såväl provinspolis som lokal polis i stora delar av landet, har Kanada en ovanligt enhetlig polisorganisation för en förbundsstat. Det är bara i Ontario och Québec som det finns ett fullt utbyggt system med provinspolis och lokal polis.

Utrikespolitik

Kanada har av såväl geografiska som historiska skäl ett nära förhållande till USA och länderna är sedan länge varandras största handelspartners. Länderna delar världens längsta oförsvarade gräns och samarbetar i militära övningar. Av historiska skäl har även Kanada en speciell relation till Storbritannien som fortfarande betraktas som "moderlandet".

Under 1900-talet har Kanada förespråkat multilateralism och försökt finna en medlande position i konflikter mellan både stora och små nationer. Under Suezkrisen dämpade Lester B. Pearson exempelvis spänningen genom att lansera idén om FN:s fredsbevarande styrkor, vilket han 1957 mottog Nobels fredspris för. Kanada bidrar idag med större fredsbevarande styrkor än resten av världen tillsammans och man är involverad i mer än 40 olika uppdrag och har på något vis deltagit i alla FN:s insatser.

Kanada är medlem i FN, Samväldet, La Francophonie, OAS, Nato, OECD, NAFTA, Världshandelsorganisationen (WTO) och APEC.

Militär

Kanada har idag omkring 62 000 reguljära trupper och 26 000 reserver. Candian Armed Forces (CF) består av vapengrenarna: Land Force Command (armén), Maritime Command (flottan) och Air Command (flygvapnet). Tillsammans förfogar man över 2 400 pansarvagnar, 34 stridsfartyg och 140 stridsflygplan.

År 2004–2005 omfattade militärbudgeten 14 miljarder dollar men regeringen avsatte samtidigt ytterligare 12 miljarder under en femårsperiod och avsåg utöka trupperna med 8 000 man.

Kanada har deltagit i flera av de större krigen under 1900-talet – bland annat första och andra världskriget samt Koreakriget. Under Vietnamkriget värvade USA många frivilliga i Kanada[källa behövs], som under seklets andra hälft också aktivt bidragit med trupp till 42 av FN:s fredsbevarande insatser. År 2005 assisterade man USA i kriget i Afghanistan och man deltar nu i insatser på Haiti och i Kosovo. Vid alla större katastrofer under de senaste åren har Kanada bidragit med trupper, bland annat genom Disaster Assistance Response Team (DART).

Kanadas låga försvarsbudget, restriktiva policy mot kärnvapen, förbud mot landminor och aktiva fredsarbete gör sammantaget att landet ofta betraktas som pacifistiskt.

Politik

Parliament Hill, Ottawa, Ontario

Kanada har fyra stora partier. Det parti som oftast varit i regeringsställning är det socialliberala Liberal Party of Canada, senast från 1993 till 2006 under premiärminstrarna Jean Chrétien och Paul Martin. Det enda övriga parti som hade bildat regering fram till dess var det nu upplösta center-höger-partiet Progressive Conservative Party of Canada och dess konservativa föregångare som dominerade den politiska scenen under 1800-talet.

I december 2003 gick Progressive Conservatives samman med Canadian Alliance och bildade Conservative Party of Canada. I februari 2006 bildade detta parti en minoritetsregering under premiärminister Stephen Harper.

Det största vänsterpartiet är New Democratic Party of Canada. Bloc Québécois arbetar för Québecs självständighet och har de flesta av provinsens platser i underhuset. Det finns många mindre partier i Kanada utan representation i parlamentet. Det största bland dessa är Green Party of Canada.

Se även: Lista över politiska partier i Kanada

Ekonomi

Kanada är idag ett högteknologiskt samhälle som liknar USA:s marknadsorienterade ekonomi med samma produktionsmodell och höga levnadsstandard. Under det förra seklet utvecklades Kanada snabbt sin tillverkningsindustri, gruvdrift och servicesektor och har förvandlats från en i princip agrar ekonomi till en i första hand industrialiserad ekonomi.

Längs med östkusten finns stora gasfyndigheter, som, tillsammans med en rad andra naturresurser västerut, gör Kanada självförsörjande på energi. Genom frihandelsavtalet med USA 1989 (FTA) och det nordamerikanska handelsavtalet 1994 (NAFTA) växte den kanadensiska handeln och ekonomin dramatiskt. Sedan 2001 har Kanada framgångsrikt lyckats undvika den ekonomiska snålblåst som drabbat stora delar av övriga världen och Kanada kan idag uppvisa den starkaste ekonomin inom G8-gruppen.

På långsikt står Kanada inför två större problem. Den konstitutionella kris som separatister i Québec orsakar och som, åtminstone nominellt, hotar landets stabilitet. Flera tecken tyder dock på att den växande ekonomin och välfärden gör att självständighetssträvandena i Québec avtar. Ett annat allvarligt problem har varit den "brain drain" av högutbildade kanadensare som lockats till USA av högre löner, lägre skatter och tillgången till högteknologisk forskning. Somliga tecken tyder dock på att den våg av utflyttning avtar på grund av kostsamma sjukförsäkringar i USA och ett mer effektivt sjukvårdssystem i Kanada. En brain-drain i motsatt riktning – från utvecklingsländer till Kanada – har den senaste tiden lett till en offentlig debatt.

Utbildning

Kanada har 13 utbildningssystem, 10 för alla provinser och tre för territorierna. Detta betyder att det inte finns en nationell standard, och utbildningssystemen har oftast olika åldersstandarder för när man, till exempel, ska gå från grund- till högskola, eller hur bra ens betyg ska vara för att kunna få högre utbildning.

Kommunikationer

Kanada är ett stort land med de urbana delarna i syd. Vägnätet är överlag väl utbyggt och asfalterat. Järnvägsnätet trafikeras i huvudsak av Canadian National Railways (CNR).

Längs med hela södra Kanada löper Trans-Canada Highway ("Trans-Canada", "T-Can", "The One" eller "TCH") som är en huvudväg som förbinder öst- och västkusten och är en viktig länk för transporter.

Air Canada är Kanadas största flygbolag och var före 1989 statligt ägt.

Språk

Huvudartikel: Språk i Kanada

Kanadas två officiella språk är engelska och franska. Genom Official Languages Act i juli 1969 likställdes franskan med engelskan i de statliga myndigheterna, vilket blev inledningen på en process som gjorde att Kanada omdefinierade sig som tvåspråkigt och mångkulturellt. Idag har franskan samma status som engelskan i parlamentet, i federala domstolar och alla andra federala institutioner; alla medborgare som ställs inför rätta har rätt att få sitt fall prövat på antingen engelska eller franska. Alla officiella språkminoriteter har i de flesta provinser och territorier rätt till skolgång på sitt eget språk, i sina egna skolor, om underlaget räcker till. Även om "mångkulturalism" är Kanadas officiella policy, måste man kunna tala antingen franska eller engelska för att få bli kandensisk medborgare. 98 % av befolkningen talar något av de två officiella språken eller båda, men den officiella tvåspråkigheten till trots, talar den stora majoriteten av Kanadas befolkning bara engelska.

I Québec är franska det enda officiella språket sedan 1974, ytterligare förstärkt av Charte de la langue française som Parti Québécois-regeringen införde 1977. Stadgan garanterar dock den engelskspråkiga befolkningen och ursprungsbefolkningen vissa rättigheter och de flesta samhällstjänster finns tillgängliga på båda språken. Även om det är i Québec som majoriteten av den franskspråkiga befolkningen bor, finns minoriteter i New Brunswick, östra och norra Ontario, Saskatchewan och södra Manitoba. I folkräkningen 2001 uppgav 6 864 615 franska som förstaspråk varav 85 % bodde i Québec. 17 694 835 uppgav engelska som förstaspråk. Den enda provins där båda språken är officiella på provinsnivå är New Brunswick, men många provinser tillhandahåller samhällstjänster på båda språken. 5 470 820 personer uppgav ett icke-officiellt språk som förstaspråk bland vilka de största var kinesiska (835 745), italienska (469 485), tyska (738 080) och punjabi (271 220).

Ursprungsbefolkning

I Kanada finns tre erkända ursprungsbefolkningar: indianer (idag kallade First Nations), inuiter och métiser. Ursprungsbefolkningen i Kanada växer nästan dubbelt så fort som befolkningen i övrigt. Av 790 000 (3 % av Kanadas befolkning) är 69 % indianer, 26 % métis och 5 % inuiter.

Dessa grupper talar fler än 50 olika språk, varav de flesta endast talas i Kanada och är på väg att dö ut. De enda ursprungsspråken som uppvisar en stabil utveckling är ojibwe och cree med tillsammans omkring 150 000 talare och inuktitut med omkring 29 000 talare i Northwest Territories, Nunavut, Nunavik och Nunatsiavut. I några territorier har något av dessa eller andra språk någon form av officiellt erkännade, vilket till exempel kan betyda att samhällsinstitutionerna måste kunna ge service på dessa.

Kultur

Under Lester B. Pearsons regering gjordes en utredning av språkliga och kulturella strukturer och hierarkier i Kanada (Royal Commission on Bilingualism and Biculturalism, 1963-69) och hans efterträdare Pierre Trudeau antog mångkulturalism som regeringens officiella politik 1971.

Genom sitt koloniala förflutna har den kanadensiska kulturen varit starkt påverkad av både brittisk och fransk kultur och tradition. Närheten till USA och utbytet av människor, idéer och kapital över gränsen, har idag gjort dess kulturella inflytande desto mer påtagligt. Men sedan hundraårsjubileet 1967 har en starkare och unikt kanadensisk kultur vuxit fram, delvis beroende på federala kulturprogram.

Den kanadensiska ursprungsbefolkningen, ett stort antal så kallade First Nations som uppvisar ett brett spektrum av vitt skilda kulturella yttringar, har överfört sina traditioner muntligen från generation till generation. De olika ursprungskulturerna har egna stilar inom korgflätning, bildkonst och skulptur och idag har dessa konstnärliga traditioner vunnit det erkännande de saknat under lång tid. Till exempel är Vancouvers emblem till Olympiska vinterspelen 2010, en mänsklig gestalt i form av en stenstapel, hämtad från den inuitiska kulturen.

Redan i koloniseringens inledningsskede i början av 1500-talet började bosättare, forskningsresande, affärsmän och fiskare från England, Irland och Frankrike utveckla en distinkt kanadensisk kultur genom sina myter och berättelser om det land som omgav dem. Berättelserna om Paul Bunyan kommer från den fransk-kanadensiska folkloren och Newfoundlands jiggs har sitt ursprung på Irland.

Kanada har en lång gemensam historia med Storbritannien och, efter att ha utkämpat två världskrig sida vid sida, fortsätter samarbetet mellan de två länderna genom organisationer som Samväldet, G8 och NATO. Länderna har fortfarande ett gemensamt statsöverhuvud och delar den äldsta parlamentariska traditionen i modern historia. Storbritannien är Kanadas tredje största handelspartner och den näst största inkomstkällan inom turistnäringen.

Många filmer, författare, TV-shower och musiker från USA och Kanada åtnjuter liknande framgångar i båda länderna och idag dominerar den gemensamma "nordamerikanska" marknaden över de två nationella. Gränsen mellan de två länderna luckras alltmer upp genom samarbetet inom handel, ekonomi, juridik, säkerhet och militära frågor. Allt eftersom nationerna börjat växa samman har man i Kanada utvecklat en allt mer komplex relation till grannen i söder. Pierre Trudeau sa en gång inför en amerikansk publik:

Att leva intill er är lite som att sova med en elefant. Oavsett hur vänligt och lugnt djuret är, om jag får kalla det så, påverkas man av varje ryckning och grymtning.

Oron för att den amerikanska kulturen helt ska ta över har gjort att man lagar och statliga institutioner som ska värna om den kanadensiska kulturen, bland annat Canadian Broadcasting Corporation (CBC) och Canadian Radio-Television and Telecommunications Commission (CRTC). Icke desto mindre är det fortfarande mycket i kontrast mot den amerikanska kulturen som den kanadensiska försöker hitta sin egen identitet.

Trots stora likheter mellan USA och Kanada vad gäller frihandel, skattesänkningar och budget har Kanada valt en egen väg på andra områden. Skatten är fortfarande påtagligt högre i Kanada som också gjort sig känt som mer liberalt i frågor som allmän sjukvård, homo-äktenskap och avkriminalisering av marijuana, även om dessa frågor fortfarande är omdiskuterade.

Nationalsymboler

Lönnlövet som finns på Kanadas nuvarande flagga, på dess mynt och dess vapen, har varit en nationell symbol sedan början på 1700-talet. Rött och vitt sägs symbolisera tvåspråkigheten i landet och hör också till de nationella symbolerna. Kanadas natur är också en viktig del av landets identitet och förutom skogarna och bergen själva, har många av dess djur en speciell plats i kanadensarnas hjärtan: älgen, renen, bävern, isbjörnen, grizzlybjörnen, lommen och, förstås, kanadagåsen. Bävern, med dess viktiga roll under den första tidens pälshandel, intar en särställning. Fartyget Bluenose återfinns på de kanadensiska tiocentsmynten sedan 1937 och har en särskild betydelse för invånarna i Nova Scotia. Den beridna kanadensiska polisen är berömd långt utanför landets gränser. Lönnsirap hör till de första viktiga nationella näringarna och alla relaterade produkter uppfattas gärna som "nationella".

Ishockey är den officiella vintersporten och en ständig källa till nationell enighet och stolthet. Den officiella sommarsporten är lacrosse. Canadian Football League är, med sina variationer på standarder inom amerikansk fotboll, också en viktig nationalsport.

Under de senaste åren har ett antal företag börjat använda sig av den kanadensiska nationalismen i sin marknadsföring, till exempel ölen Molson Canadian och kläder från Roots.

Världsarv

Kanadas världsarv:

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 7 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 13 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 9 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 3 av 179

Referenser

Externa länkar


Personliga verktyg
På andra språk