Nationernas förbund
Från Rilpedia
Nationernas förbund, NF, var en internationell organisation som kan sägas vara föregångare till Förenta nationerna, FN. NF, som också kallades för folkförbundet, grundades 1920 efter beslut 1919 och upphörde 1946. NF:s främsta syfte skulle vara att bevara freden i världen, men organisationen utförde även ekonomiskt och socialt arbete, som till exempel sjukdomsbekämpning. Och de som under första världskriget erövrat områden i Afrika, Asien och Oceanien fick inte själva ta hand om dem utan då fick NF vara med och istället förbereda dessa områden på självständighet. De kallades NF-mandat, och var en form av protektorat. NF liknade FN mycket, men det fanns även olikheter. I beslut om sakfrågor krävdes till exempel enhällig majoritet, och det fanns ingen vetorätt. Även om Sverige inte tillhörde initiativtagarna till NF, var landet en av de första tillskyndarna och var medlem när NF:s formellt bildades 10 januari 1920. Och 1934 tjänstgjorde Rickard Sandler som president för NF:s generalförsamling.
Under 1930-talet försvagades NF successivt genom en rad internationella kriser då NF inte lyckades hindra Japan, Italien och Tyskland från att utöka sina territorier med våld. Det har exempelvis föreslagits att en utlösande faktor till Andra världskriget var då Italiens Mussolini 1935 gick in i Etiopien, en annan medlem av NF, utan påföljande kännbara sanktioner från andra medlemmar. I juni 1936 motverkade Polen beslutet om internationella sanktioner mot Italien. [1] (De ekonomiska sanktionerna mot Italien hade införts så tidigt som hösten 1935 och redan då valde länder som Österrike och Ungern att stå utanför. Polen rättade sig efter sanktionerna, men valde att försommaren 1936 verka för deras avskaffande eftersom åtgärderna inte längre tjänade något syfte. I juli 1936 hävde NF repressalierna.) [2] Detta kan ses som ett prejudikat för Hitler att ockupera Sudetlandet i Tjeckoslovakien 1938 och senare även Polen 1939.
Den 14 december 1939 uteslöts Sovjetunionen för sitt anfall på Finland [3]. Uteslutningen skedde dock efter olagligt förfarande, då man hade brutit mot NF:s egna former. Endast 7 av 15 medlemmar i säkerhetsrådet röstade för uteslutningen (Storbritannien, Frankrike, Belgien, Bolivia, Egypten, Sydafrikanska Unionen och Dominikanska Republiken) vilket inte var en majoritet. Dessutom hade 3 av dessa 7 medlemmar (Sydafrikanska Unionen, Bolivia och Egypten) valts in i säkerhetsrådet dagen innan omröstningen. [4] Nationernas Förbund upphörde i princip att verka efter detta och upplöstes formellt 1946. [5]
Grundaren till Nationernas förbund var USA:s dåvarande president Woodrow Wilson, vars eget land USA aldrig gick med i förbundet. Detta kan ses som en av anledningarna till att det upphörde som organisation 1946, då FN "tog över". Förenta nationerna bildades 1945.
Referenser
- ↑ Vladimir Besjanov, "Krasnyj blitskrig", OOO Izdatel Bystrov, 2006, sid. 87.
- ↑ Göran Hägg, "Mussolini. En studie i makt", Norstedts 2008, s. 198-199 och Józef Beck, "Ostatni raport", Warszawa 1987, s. 106-107.
- ↑ (engelska)Uteslutning av Sovjetunionen, NF-protokoll
- ↑ (ryska)Igor Pychalov. Velikaja obolgannaja vojna
- ↑ (ryska)Лига наций
