Montréal
Från Rilpedia
|
Montréal eller Montreal[1] (uttalas 
/mɔ̃ʀeal/ på standardfranska, /mɒ̃ʀeal/på quebecfranska och /ˌmʌntɹiˈɒːl/ på kanadensisk engelska) är Kanadas näst största stad och den största staden i provinsen Quebec. Det område som idag utgör Montréals kommun hade 2001 1 588 590 invånare, regionen Montréal (som även omfattar 15 mindre förortskommuner) hade 1 812 723 invånare och storstadsområdet 3 426 350 invånare.
Montréal är känt för sin mångkulturella befolkning. Liksom i övriga Québec är franska det dominerande språket i Montréal. Det hävdas ofta att Montréal är världens näst största fransktalande stad efter Paris, vilket emellertid är diskuterbart eftersom ett flertal städer i fransktalande Afrika har betydligt fler invånare. I Montréal finns dock en betydande engelskspråkig minoritet och många av stadens invånare är tvåspråkiga.
Montréal är Québecs ekonomiska centrum och ett av Kanadas viktigaste kulturella centrum med flera stora internationella festivaler och evenemang: Olympiska sommarspelen 1976, Juste pour Rire, Montreal Jazz Festival, Kanadas Grand Prix och många andra. Under förbudstiden i USA blev Montréal, tillsammans med Havanna på Kuba, känt som "Syndens stad" och kunde under denna period erbjuda ett nöjesliv utan motsvarighet på kontinenten.
Jämfört med alla andra större städer i Nordamerika har Montréal en större andel studenter på eftergymnasial nivå. Montréals litterära scen gjorde att Unesco 2005 utsåg staden till "World Book Capital City 2005-2006". Montréal är också ett viktigt centrum för hälso- och flygindustrin.
Montréals centrum ligger på Île de Montréal vid sammanflödet av Saint Lawrencefloden och Ottawafloden, 270 km sydväst om provinshuvudstaden Québec och 190 km öster om Kanadas huvudstad Ottawa. Montréals hamn är en viktig del av Saint Lawrence Seaway, det vattensystem som sträcker sig från Övre sjön till Saint Lawrenceviken.
Innehåll |
Historia
Algonkiner, huron och irokeser har bebott området kring dagens Montral i omkring 8 000 år. Den förste europé som siktade området var Jacques Cartier som den 2 oktober 1535 gjorde sitt intåg i byn Hochelaga på Île de Montréal. Sjuttio år senare grundade Samuel de Champlain en pälshandelsstation vid Port Royal på ön, men stötte på motstånd från irokeserna som framgångsrikt försvarade sitt land. Den första permanenta bosättningen grundades på ön 1639 av den franske skatteindrivaren Jérôme Le Royer. Missionärerna Paul Chomedey de Maisonneuve och Jeanne Mance grundade tillsammans med några kolonisatörer missionsstationen Ville Marie på ön den 17 maj 1642.
Ville Marie blev ett centrum för pälshandeln och för den katolska kyrkan och basen för vidare utforskningar av Nya Frankrike. Irokeserna fortsatte sina attacker ända fram till 1701 då ett fredsfördrag undertecknades. Staden förblev fransk fram till 1760 då Pierre de Cavagnal, Marquis de Vaudreuil kapitulerade inför den brittiska armén under Jeffrey Amherst. Den 18 maj 1765 brann en fjärdedel av staden ned.
Med Parisfreden 1763 avslutades sjuårskriget varpå de franska kolonierna i Nordamerika blev brittiska. Separatister från USA höll staden en kort tid 1775. Montréal, som då fått sitt nuvarande namn, började växa då brittiska immigranter strömmade till och pälshandelns guldålder kom då det lokala North West Company konkurrerade med det brittiska Hudson's Bay Company om kontrollen över handeln.
Montréal fick stadsrättigheter 1832. Stadens tillväxt tilltog då Lachinekanalen öppnades, vilket gjorde att fartyg kunde ta sig förbi Rapides de Lachine söder om huvudön. Mellan 1844 och 1849 var Montréal huvudstad i det Förenade Kanada, vilket gjorde att andelen engelskspråkiga ökade och staden blev tvåspråkig. Den stora engelska befolkningen i staden grundade McGill University, ett av Kanadas första universitet. Många av Montréals rika lät bygga privata residens vid foten på Mont Royal.
1852 hade Montréal 58 000 invånare; 1860 var det den största staden i Brittiska Nordamerika och Kanadas ekonomiska och kulturella centrum. Canadian Pacific Railway förlade sitt huvudkontor till staden 1880 liksom Canadian National Railway 1919. Rue Saint-Jacques (Saint James Street) i det som idag är Vieux-Montréal (”Gamla stan”) blev centrum för Kanadas finansväsen i slutet av 1800-talet och "Saint James Street" blev en synonym liknande Wall Street idag. Då staden inkorporerade omgivande städer 1883 och 1918 blev Montréal åter övervägande franskspråkigt. Fram till 1914 alternerade den mellan en fransk och en engelsk borgmästare.
Efter första världskriget förbjöds alkoholdrycker i USA vilket gjorde Montréal till ett populärt vattenhål för alla som längtade efter alkohol. Trots den ökande turismen förblev arbetslösheten hög i Montréal, någon som förvärrades av Wall Street-kraschen 1929 och den efterföljande depressionen. Kanada återhämtade sig från den ekonomiska krisen i mitten av 1930-talet och stadens silhuett förändrades med skyskrapornas ankomst, till exempel Sun Life Building.
Under andra världskriget protesterade Montréals borgmästare Camillien Houde mot den federala regeringens inkallelseorder och uppmanade alla i staden att ignorera den. Regering i Ottawa blev rasande och satte Houde i fångläger fram till 1944, vilket slutade i den så kallade inkallelsekrisen 1944.
Montréals befolkning översteg 1950 1 miljon invånare och stadens borgmästare Jean Drapeau började planera för dess fortsatta utveckling. Hans planer inkluderade ett tunnelbanesystem, ett underjordiskt komplex av köpcentra (Montréal souterrain), en utveckling av hamnen och öppnandet av Saint Lawrence Seaway. Nya byggnader uppfördes ovanpå de äldre under samma period, bland andra skyskraporna Place Ville-Marie och Tour de la Bourse. Två nya museer öppnades, och 1966 stod Métro de Montréal och flera nya motorvägar klara.
Montréals internationella status stärktes ytterligare genom Expo 67 och Olympiska sommarspelen 1976. Baseballlaget Montreal Expos fick sitt namn efter utställningen och startade sin verksamhet 1969. 2005 flyttade dock laget till Washington DC.
Inför 350-årsjubileet 1992 uppfördes två nya skyskrapor: 1000 de la Gauchtière och 1250 René-Lévesque. Montréals nuvarande ekonomiska styrka gör att man både bygger ut tunnelbanan och en motorvägsring kring Île de Montréal. Samtidigt sker en gentrifiering av stadens centrum.
Politik
Stadens styrs av en borgmästare som är primus inter pares i Montreals stadsfullmäktige. Borgmästaren heter för närvarande (2006) Gérald Tremblay, medlem av L’Union des citoyens et des citoyennes de l’île de Montréal.
Stadsfullmäktige har 73 platser och är stadens högsta beslutande organ med stort inflytande i ekonomiska, miljö-, planerings- och budgetfrågor. Dessutom har den en styrande roll gentemot arrondissementen. Exekutivkommittén (comité exécutif) är ett verkställande organ direkt underställt fullmäktige som förbereder budgetar och förordningar som sedan måste godkännas av fullmäktige och fattar beslut om upphandlingar, anslag och fördelningen av offentliga medel.
Sju permanenta, rådgivande kommittéer med sju eller nio medlemmar som sitter i tvåårsperioder handhar inkommande ärenden och ger rekommendationer till fullmäktige. De fungerar också som remissinstanser i de frågor som rör deras respektive områden. Möten kungörs offentligt i både fransk- och engelskspråkiga tidningar minst en vecka innan mötena där allmänheten alltid ges tillfälle att ställa frågor.
Staden Montréal utgör en av delarna i storstadsförvaltningen Communauté Métropolitaine de Montréal, CMM, som ansvarar för planering, koordinering och finansiering av ekonomisk utveckling, kollektivtrafik, sophantering med mera i hela storstadsregionen. CMM styrs av Montréals borgmästare och täcker ett område på 3 839 km² där det bor 3 431 551 människor (2002). Det gör Montréal till ytan större än Toronto (även sedan sammanslagningen 1998), men Torontos storstadsområde (som inte utgör en administrativ enhet) täcker 7 000 km² där det bor 5,2 miljoner människor.
Montréal slogs samman med de 27 omgivande kommunerna på Île de Montréal och omgivande öar 1 januari 2002. Den sammanslagna staden täckte hela regionen Montréal, men var impopulär bland delar av befolkningen. Flera tidigare kommuner, motsvarande 13 % av befolkningen, röstade för att åter lämna staden när den nya liberala provinsregeringen anordnade folkomröstningar i frågan 20 juni 2004. Uppdelningen verkställdes 1 januari 2006. Regionen består idag av staden Montréal och 15 betydligt mindre kommuner, huvudsakligen på West Island, den västra delen av Île de Montréal.
Klimat
Med sitt läge i södra Kanada har Montréal ett klimat som varierar kraftigt, både mellan årstiderna och från dag till dag – något som stadens invånare ofta beskriver som karaktäristiskt för staden.
Staden har rikligt med nederbörd med ett genomsnitt på 2,4 meter snö per år och regelbundet med regn över hela året. Snöröjningen kostar staden 50 miljoner dollar årligen. Åskväder gör sommaren till den blötaste årstiden som trots detta även är den soligaste.
Under januari, årets kallaste månad, är medeltemperaturen –10,4 °C, men den kalla vinden gör att den upplevda temperaturen kan vara betydligt lägre. Under juli, årets varmaste månad, är den dagliga medeltemperaturen 20,9 °C. Den lägsta temperatur som uppmätts i Montréal är –37,8 °C (15 januari 1957) och den högsta 37,6 °C (1 augusti 1975).
Måttlig till hög luftfuktighet är vanlig på sommaren. Under våren och hösten faller det i genomsnitt mellan 55 och 94 millimeter regn per månad. Snöfall förekommer på våren och hösten, liksom brittsomrar.
Trots det ombytliga klimatet finns i Montréal en stor variation i flora och fauna. Lönn är ett av det vanligaste träden och sockerlönn har, genom produktionen av lönnsirap, kommit att bli en symbol för både Montréal och för hela Québec.
Demografi
- (Statistik från StatCan)
Storstadsområdet Montréal har 3 635 700 invånare (2005), vilket inkluderar de omgivande städerna Laval, Longueuil och ett antal mindre städer. I själva Montréal bor efter delningen i januari 2006 omkring 1,5 miljoner människor.
Invånarna i Montréal kallas Montréalais(es) (Montrealer). Stadens namn förkortas MTL i många sammanhang.
De flesta invånarna i Montréal har franska som första språk, en stor minoritet talar engelska och den stora majoriteten tycker sig förstå båda språken – en trend som förstärkts sedan Charte de la langue française på 1970-talet. I storstadsområdet har 67,8 % franska, 13,8 % engelska och 18,4 % något annat språk som modersmål.
På huvudön är motsvarande siffror 53 % franska, 18 % engelska och övriga 29 %. En majoritet av de övriga har franska eller engelska som andra språk och 53 % av befolkningen talar båda språken (maj 2004) mot 37 % som bara talar franska respektive 7 % som bara talar engelska.
Bland invånarna med europeiska rötter har de flesta rötter i Frankrike, Irland eller Italien. De största etniska grupperna var: Kanadensare 55,7 % (1 885 085), fransmän 26,6 % (900 485), italienare 6,6 % (224 460) och irländare 4,7 % (161 235). De som identifierats som kanadensare är invånare med vanligen brittiskt, irländskt eller franskt påbrå som levt i Kanada sedan flera generationer.
Av invånarna är 86,8 % (2 886 400) vita, 3,9 % (129 705) svarta, 2,0 % (67 830) araber, 1,7 % (56 655) asiater, 1,5 % (50 115) kineser och 1,4 % (46 900) av blandat ursprung.
74,5 % är romersk-katolska; andra kristna samfund representerar omkring 10 % av befolkningen.
Trots att Quebecs enda officiella språk är franska används även engelska i många sammanhang, i synnerhet i stadskärnan, turiststråken och de distrikt som klassas som tvåspråkiga. Irländare har invandrat till Montréal i generationer och efter svälten 1845 till 1852 kom stora skaror till staden som de betraktade som mer gästvänlig än de flesta delar av Brittiska imperiet. Irländarna och fransmännen hade religionen gemensam varför irländarna lättare blev accepterade och undgick den diskriminering de möttes av i till exempel Toronto. Många gånger adopterade franska familjer föräldralösa irländska barn, och man uppskattar idag att omkring 40 % av Montréals fransktalande befolkning har blandat fransk-irländskt ursprung, något som ofta märks på de vanligt förekommande icke-franska namnen.
Montréal var historiskt uppdelat i en huvudsakligen engelsktalande västra sida och en huvudsakligen fransktalande östra sida. Gränsen gick i princip i Boulevard Saint-Laurent (Saint Laurent Boulevard), med undantag för några franskspråkiga enklaver på den västra sidan: Saint-Henri, Lachine, Île-Bizard och Outremont. Outremont, på Mont Royals nordöstra sluttning är av tradition den förmögna franskspråkiga befolkningens hem, och har en engelskspråkig motsvarighet i Westmount på motsatt sida. De lokala språkidentiteterna börjar dock lösas upp och representanter från båda språkgrupperna tenderar alltmer att bosätta sig i vilken stadsdel som helst.
Som storstad och internationell metropol är Montréal naturligtvis hemort för många nationellt och internationellt kända personer, bland andra många politiker, skådespelare och musiker.
Montréal har kanske inte lika många parker som Québec, men man behöver sällan gå särskilt långt för att hitta stora grönområden i staden, de flesta med tydliga engelska förebilder. Många europeiska besökare i staden kan också skönja dessa brittiska influenser och brittiska turister brukar ha lätt att känna sig som hemma.
Ekonomi
Tillsammans med Toronto är Montréal Kanadas kommersiella, industriella och kulturella centrum. Med sitt läge i ena änden av Saint Lawrence Seaway är staden dessutom en av Kanadas viktigaste hamnstäder som utväxlar många varor med det industriella komplexet kring Stora sjöarna, till exempel spannmål, socker, petroleumprodukter, maskiner och många olika konsumentprodukter. Montréal har också en lång tradition som knutpunkt för landets järnvägsnät och utgör Canadian Pacific Railways östra slutstation samtidigt som Canadian National Railway har sitt huvudkontor i staden.
Bland de mest betydande näringarna i Montréal kan nämnas farmaci, högteknologi, textilindustri, beklädnadsindustri (kallad schamata), utbildning, IT, konstruktion, stadsplanering, farkostteknik och tobak.
Montréal är ett av världens ledande flyg- och rymdindustricentra. Det sägs att Montréal är den enda staden i världen som kan bygga ett flygplan helt på egen hand, från de första skisstrecken till den sista färgdroppen. Marknadens största aktör är onekligen Bombardier, en tillverkare av i första hand medelstora flygplan. Den kanadensiska rymdstyrelsen har sitt huvudkvarter i Longueuil sydväst om Montréal liksom FN-organet ICAO, det olympiska organet World Anti-Doping Agency, IATA och över 60 andra internationella organisationer.
Platser i Montréal
Montréal centrum
Montréals centrum ligger vid foten av Mont Royal som är en av stadens största parker. I centrum finns också ett dussintal skyskrapor, som enligt en förordning inte får vara högre än Mont Royal. Några av de högsta skyskraporna är 1000 de La Gauchetière, 1250 René-Lévesque och Place Ville-Marie. Även Tour de la Bourse, börsen, är en av Montréals högre byggnader. Byggnaden omfattas av ett framgångsrikt projekt avsett att förmå pilgrimsfalken att bosätta sig i staden.
Place Ville-Marie byggdes 1962 ovanpå ett köpcentrum som utgör ett viktigt centrum i Montréal souterrain, en av världens största underjordiska urbana strukturer med mer än 1 600 butiker, restauranger och kontor förbundna; tunnelbanestationer, godsterminaler och tunnlar som sträcker sig till alla delar av stadscentrum.
De största och folktätaste gatorna i centrala Montréal är Rue Sainte-Catherine, Rue Peel, Rue de la Montagne, Boulevard De Maisonneuve och Rue Crescent mellan Mont Royal och Saint Lawrencefloden.
Två delvis konstgjorda öar ligger framför Montréal Panorama: Île Sainte-Hélène, med nöjesparken La Ronde med sin årliga fyrverkerifestival, och Île Notre-Dame, där formel 1-tävlingen Kanadas Grand Prix hålls årligen.
Populära platser för att få en panoramavy över staden är utsiktspunkterna på Mont Royal. Från Belvedere ser man stadens centrum framför floden och Montérégiennebergen och, när vädret tillåter det, bergen bortom dem. Från Rue Remembrance syns Olympiastadion och området bortom Olympiabyn som uppfördes 6 km från stadscentrum eftersom man på 1960-talet trodde att stadscentrum kort efter olymiaden skulle sträcka sig ända dit.
Stadens centrum bjuder på många dramatiska kontraster: Maison des Cooperants (146 meter högt) ligger precis intill en gammal kyrka. Gamla stan ser fortfarande ut som den gjorde då byggnaderna först uppfördes men hamnen i samma område förbinder staden med hamnar över hela jordklotet. Den kanadensiska expeditionen till nordpolen nyligen utgick till exempel från Gamla stan i Montréal.
Gamla stan i Montréal
Vieux-Montréal (”Gamla stan”) ligger sydöst om dagens centrum. I Gamla stan hittar man förutom den gamla hamnen även Place Jacques-Cartier, stadshuset, Place d'Armes, musée Pointe-á-Callière och katedralen Notre-Dame de Montréal. Den gamla stadskärnan har bevarats som den var då staden grundades.
Olympiska byn
En av världens mest inflytelserika världsutställningar, Expo 67, hölls i Montréal. Förmodligen var det den succén som gjorde att staden fick hålla Olympiska sommarspelen 1976. Olympiska stadion har än idag världens högsta lutande torn och var fram till 2004 hemmaarena åt baseballlaget Montreal Expos. Arenan är fortfarande inte helt färdigbyggd men rymmer ändå 60 000 åskådare i dagsläget.
Intill stadion finns flera spektakulära byggnader, bland andra en av världens största botaniska trädgårdar.
Quartier chinois (Chinatown)
Chinatown i Montréal strax söder om centrum är inte särskilt stort men mycket livligt. I stadsdelen finns många restauranger och butiker. Här kan man även hitta vietnamesiska inrättningar. Många restauranger här öppnar redan klockan 7 på morgonen och håller öppet ända fram till klockan 3 på natten. På söndagar kan det vara tålamodsprövande att hitta ett ledigt bord.
De viktigaste gatorna i Chinatown är Boulevard Saint-Laurent och Rue de la Gauchetière.
Plateau Mont-Royal
Le Plateau-Mont-Royal är Montréals trendigaste stadsdel. Den ligger längs med de nord-sydliga gatorna Boulevard Saint-Laurent och Rue Saint-Denis samt den öst-västliga Avenue Mont-Royal. Även gågatan Rue Prince-Arthur ligger i den här stadsdelen.
På sommaren är området lika livligt på natten som på dagen.
Mont Royal
.jpg)
På sommaren beger sig hundratals människor varje söndag till Mont Royals fot för att tillbringa timmar med att dansa till trummor, jonglera och mycket annat. Tilldragelsen kallas ”Mount Royal's Tam-Tams”. Ingen vet riktigt hur denna tradition uppstod, men den har varit en fredlig och omtyckt sommaraktivitet sedan början av 1980-talet helt utan någon som helst organisation.
Kultur och nöjen
Montréal är provinsen Quebecs dominerande och ett av Kanadas mer betydande kulturella centrum. Staden har många museer som täcker många olika ämnesområden: historia, historisk konst, modern konst och arkitektur med flera. Dessutom ligger flera teatrar, stadens symfoniorkester och dito opera vid Place des Arts.
Gaystaden
Montréal är känt som en queer- och gayvänlig stad. Stadens pridefestival, Divers/Cité, är Nordamerikas näst störst efter Torontos. Festivalorganisationen uppskattar antalet deltagare till 1,4 miljoner (2002). Festivalen åtnjuter såväl lokala, provinsiella som nationella bidrag.
Gaykulturen har i Montréal sitt centrum kring Beaudrys tunnelbanestation och området däromkring kallas le Village Gai / the Gay Village, en av de största gaykvarteren på kontinenten. Homorörelsen här organiserar varje år många partyn och sportevenemang.
Montréals omfattande gaykultur har gjort att Quebec ofta kallas ”Queerbec”, både av de homosexuella och deras belackare.
Religiösa byggnader
Montréal är berömt för sina många kyrkor som givit staden epitet som ”the city of saints” och ”la ville aux cent clochers”. Mark Twain skrev om Montréal:
- Det är första gången jag befunnit mig i en stad där man inte kan kasta en tegelsten utan att krossa ett kyrkfönster.
Det är sällan längre än fem minuter till fots mellan två kyrkor. Staden rymmer fyra romersk-katolska basilikor. Oratoire St-Joseph är Kanadas största kyrka och dess kupol överträffas bara av Peterskyrkans i Rom. Notre-Dame-du-Bon-Secours är en pilgrimskyrka som tillsammans med oratoriet dessutom attraherar stora skaror turister varje år.
Nattliv
Rue Saint-Denis strax söder om Plateau Mont-Royal är centrum i Montréals Quartier Latin med många barer, klubbar och gatufestivaler. Områdets öst-västliga huvudgator är Rue Sainte-Catherine och Boulevard De Maisonneuve med Rue Saint-Denis som den nord-sydliga förbindelselänken. Stämningen i kvarteren är bohemisk.
Rue Crescent, vid kanten av vad som kallas Concordia Ghetto (runt Concordia Universitys campus där många studenter bor), är den engelskspråkiga befolkningens ”party central”. Under hela sommarhalvåret avlöser marknader och festivaler varandra här, en festivalsäsong som har sin inofficiella start i samband med formel 1-tävlingen Kanadas Grand Prix. Längs med Rue Crescent finns otaliga barer och klubbar.
Även längs med Boulevard Saint-Laurent finns oräkneliga barer och klubbar vilket gör gatan till en säker start på kvällen. De många trevliga restaurangerna här har uteserveringar under sommaren.
Mat
Tre maträtter kännetecknar Montréal: poutine (pommes frites, ost och brunsås), bagels av Montréal-modell och pastrami, som i Montréal kallas smoked meat, även på franska. Poutine säljs både på snabbmatsrestauranger som McDonald's och på mindre poutineställen. De mest kända smoked meat-restaurangerna, som Schwartz's, har blivit turistmål i sig, men smoked meat serveras även på andra typer av restauranger, ibland till och med kombinerat med poutine. Montréal-bagels, som liksom smoked meat har sitt ursprung i stadens judiska befolkning, kännetecknas av att de innehåller ägg och bakas i vedeldad ugn.
Sport
Montréal är berömt för sina ishockeysupportrar. NHL-laget Montreal Canadiens (Canadiens de Montréal) är ett av de äldsta i ligan. Staden är också platsen för två prestigefyllda motortävlingar årligen: Formel 1-loppet Kanadas Grand Prix och Molson Indy. Båda tävlingarna hålls på Circuit Gilles Villeneuve på Île Notre-Dame. Montreal Alouettes spelar kanadensisk fotboll i CFL.
Det största sportevenemanget i Montréals historia är utan tvekan Olympiska sommarspelen 1976.
Infrastruktur
Montréal är en central förbindelselänk mellan östra Kanada och, förutom resten av landet, USA och Europa. Staden har ett mycket väl utbyggd nätverk av flygtrafik, vägar, järnvägar och sjöfart.
Tunnelbana
Tunnelbanan Métro de Montréal grundades 1966 inför världsutställningen Expo 67; inför Olympiska sommarspelen 1976 tillkom en station under olympiastadion. Idag har staden också pendeltågstrafik som drivs av Agence métropolitaine de transport.
Flygplatser
Montréal har två internationella flygplatser varav en idag är öppen för persontrafik, nämligen Montréal-Pierre Elliott Trudeau International Airport. Den kallas ofta för sitt tidigare namn, Dorval Airport, eftersom den ligger i Dorval. I Mirabel norr om Montréal ligger Montréal-Mirabel International Airport, en gång avsedd att bli den huvudsakliga flygplatsen för persontrafik, men som idag bara hanterar godstrafik.
Vägar
Liksom många andra stora städer lider Montréal av trafikproblem, i synnerhet trafikströmmen från förorterna Laval på Île Jesus och Longueuil på den sydöstra stranden. Saint Lawrenceflodens bredd har gjort det svårt och dyrt att bygga fasta broförbindelser mellan huvudön och den sydöstra stranden. Det finns idag därför bara fyra vägbroar, en vägtunnel, två järnvägsbroar och en tunnelbanelinje tvärs floden. Den betydligt smalare Rivière des Prairies överbyggs av totalt åtta broar, sex till Laval och två till den norra stranden.
Montréal är förbundet med övriga landet via ett stort antal motorvägar: A-10, A-15, A-13, A-20, A-25, A-40, A-520 och A-720. Många av dessa motorvägar blir igenproppade under rusningen vilket gör det svårt att ta sig runt i staden.
Montréal ligger på en ö, och dess sträckning har varit bestämmande då man i staden anger kompassriktningar. Av tradition har man tänkt sig ön med en öst-västlig sträckning med de två vattendragen norr och söder om ön. I verkligheten har Saint Lawrencefloden en sträckning från sydväst till nordost. Boulevard Saint-Laurent delar i detta system staden i en östlig och en västlig del och de gator som korsar huvudgatan har tilläggen Est/Ouest (East/West) på respektive sida. Gatunummer 1 ligger alltid närmast huvudgatan. Gator parallella med huvudgatan är numrerade från Saint Lawrencefloden i söder med jämna nummer i väst och ojämna i öst.
Eftersom franska är det enda officiella språket i provinsen Quebec har Commission de toponymie du Québec bestämt att det franska namnet på alla gator i Montréal ska användas på alla språk: Till exempel Chemin de la Côte-des-Neiges, Rue Sainte-Catherine, Côte du Beaver Hall. Det har dock inte förhindrat att de engelsktalande invånarna och tidningarna fortsätter att använde engelska namn. I tvåspråkiga stadsdelar har emellertid gatuskyltar i allmänhet gatunamnen på båda språken och i flera fall har engelska ord inkorporerats i de franska namnen, till exempel Chemin Queen Mary, Rue University och Avenue McGill College. Brevbärarna i Montréal har lärt sig att hantera alla möjliga kombinationer mellan de två språken (de la Montagne Street) och i något fall har den officiella politiken inte vunnit gehör, varken bland de franskspråkiga eller engelskspråkiga. Dorchester Boulevard döptes om till Boulevard René-Lévesque i Montréals kommun efter den fransktalande nationalisten, men de engelskspråkiga i Westmount accepterade inte detta och kallar fortfarande sin del av gatan för Dorchester.
Utbildning
.jpg)
Universitet
Montréal är en stor studentstad. De fem största universiteten i staden är:
- McGill University
- Concordia University
- Université de Sherbrooke à Longueuil
- Université de Montréal:
- Université du Québec:
Administrativ uppdelning
Montréals kommun är indelad i 19 arrondissement (engelska boroughs), som har varsin borgmästare och fullmäktige. I regionen Montréal finns ytterligare 15 kommuner, som var en del av staden 2002–2005, och då antingen utgjorde arrondissement på egen hand eller var delar av arrondissement.
Arrondissement
- Ahuntsic-Cartierville
- Anjou
- Côte-des-Neiges–Notre-Dame-de-Grâce
- Lachine
- LaSalle
- Le Plateau-Mont-Royal
- Le Sud-Ouest
- L'Île-Bizard–Sainte-Geneviève
- Mercier–Hochelaga-Maisonneuve
- Montréal-Nord
- Outremont
- Pierrefonds-Roxboro
- Rivière-des-Prairies–Pointe-aux-Trembles
- Rosemont–La Petite-Patrie
- Saint-Laurent
- Saint-Léonard
- Verdun
- Ville-Marie
- Villeray–Saint-Michel–Parc-Extension
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Montréal
- Quebecs kommuner
- Quebecs regioner
Noter
- ↑ Kanadas officiella ståndpunkt vad gäller namnet på staden Montréal är att den franska stavningen, ”Montréal”, ska gälla både i fransk och engelsk text. I många engelskspråkiga texter väljer man dock att ändå utesluta accenttecknet, på svenska används båda namnformerna (även uttalsmässigt).
Referenser
- Statistics Canada (2004). 2001 Folkräkning
- Natural Resources Canada (2005). Kanadas geografiska namn / Île de Montréal
Externa länkar
- Staden Montréals officiella webbplats
- moreMontreal.com: Guide till Montréal, med bland annat en sökfunktion för bostäder i storstadsområdet.
- Montreal Travel Guide — GuideRoyal.Com: Guide till Montréal med information om resemål, färdmedel, hotell, shopping, restauranger med mera.
- Hundratals bilder från Montréal.
- Hospitality Club Montreal: Bo hos montrealare gratis.
- Montréalkarta från 1894 (JPG, 476K)
- The Atlas of Canada: Montréal, omkring 1915
- Bibliothèque Nationale du Québec: Högupplösta kartor som nås via "Index des toponymes" / "M" / "Montréal (Québec)".
