Mångkultur
Från Rilpedia
Mångkultur, mångkulturalism eller multikulturalism är ett sociologiskt och kulturteoretiskt uttryck med flera betydelser. Som beskrivande begrepp syftar det på ett förhållande där flera etniska grupper samlas inom samma politiska enhet. Som ideologi syftar mångkulturalism på samma etniskt delade samhälle, men som ett normativt ideal. Mångkulturalism behandlar bl.a. på det offentligas sätt att hantera ett samhälle med många etniska bakgrunder och tolerans inför kulturella skillnader inom samma stat. Som synonymer och närliggande begrepp förekommer "Etnisk mångfald" och "kulturell pluralism".
Termen användes först 1957 för att beskriva situationen i Schweiz, men spreds under 1960-talet, framför allt i västeuropa och USA. I Sverige användes begreppet för första gången i en artikel av Osmo Vantanen i Dagens nyheter 1974.
Förutsättning för en mångkultur är att staten i fråga ses som en rättsstat än i första hand en nationalstat.
2006 var av den dåvarande svenska regeringen utsett till mångkulturåret(se även regeringens hemsida).
Innehåll |
Olika betydelser
Termen mångkultur används ofta för att beskriva samhällen som bär inslag av eller innefattar många olika kulturer, exempelvis på grund av immigration. Skillnaderna kan orsaka oro för att nationen ska förlora sin identitet, men också kulturella utbyten som ger fördelar till de olika grupperingarna. Det kan till exempel handla om nya influenser i konst, litteratur och filosofi, samt sammansmältningar av musikstilar, klädstilar och maträtter.
Mångkultur är också en term som används för att beskriva hur en stat bör agera gentemot olika kulturer inom samma nation. Det finns grovt sett tre olika sätt för en stat att närma sig invandrare och deras kulturer:
- monokultur - där den policyn är att assimilera invandrarna i det existerande samhällets kultur. Den metoden är vanligast i länder som definierar sig som en enhet, och är nära knuten till nationalism.
- smältdegeln - en variant av mångkultur där alla invandrarkulturerna blandas utan statlig eller offentlig inblandning. Den här metoden associeras främst med USA, där dock olika stater inom federationen har olika språkpolicyer.
- mångkultur - i jämförelse med de två metoderna ovan bygger mångkultur på att invandrare och andra ska behålla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida. Den här metoden används bl.a. i Kanada och Australien.
Ingen stat faller dock helt inom de kategorierna. Frankrike till exempel försöker förändra den franska kulturen med nya immigrantgrupper.
Majoriteter och minoriteter
I de flesta mångkulturella samhällen är en kultur i majoritet; människor som tillhör den kulturen kallas majoritetsbefolkning. Om en etnisk grupp funnits i området först, är en minoritet och bevarat sin kulturella särart kallas de ursprungsfolk (fullständig definition finns i ILO konvention nr 169).
Debatt
Enligt en av flera mångkulturkritiska definitioner är mångkulturen ett politiskt begrepp, där mångkulturen utgör kultursynkretismens (kulturblandningens) första stadium, där medvetenheten om kulturens innehåll och betydelse minskas och gränserna mellan olika kulturer suddas ut, vilket resulterar i ett kulturellt tillstånd utan självklarheter och kollektiva föreställningar. Slutresultatet blir, enligt detta tankesätt, fullständig alienation. Enligt kritikerna så innebär också ofta mångkulturell politik att inhemsk kultur skjuts tillbaka och förnekas till uthemsk kulturs fördel.
Till skillnad från förespråkarna av mångkulturalism så har de som är mer reserverade till mångkulturen en neutral inställning till kulturmöten, ett kulturmöte kan enligt dessa ha både positiva och negativa följder.
Mångkulturalism har även kritiserats för att förstärka gränser och splittra samhället genom att understryka skillnader mellan "vi" och "dem". Mindre än var fjärde svensk, 23 procent, vill bo i områden som präglas av kulturell, etnisk och social mångfald.[1]
Enligt förespråkarna av mångkulturell politik är dock bevarandet av kulturer, såväl minoriteters som majoritetsbefolkningens, en av de högst prioriterade frågorna i denna så länge som kulturen inte skapar negativa värderingar och handlingar, som till exempel förtryck och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. En huvudtes är samtidigt att kulturer är dynamiska samt att kulturmöten är gynnsamma för utveckling och stärker den egna kulturen bl.a. genom ökad medvetenhet och självkännedom. Pluralismen motsätter sig med andra ord en fullständig kulturell assimileringsspolitik, om med "assimilering" avses att de kulturella olikheterna generellt ska motarbetas.
Kända höger- eller konservativa kritiker av mångkulturalism inkluderar Mark Steyn, Lawrence Auster och Roger Scruton. Noterbara vänster- eller liberala kritiker av mångkulturalism är tex Pim Fortuyn, Brian Barry, Aje Carlbom och Willy Brandt.
Se även
- Etnicitet
- Nationalism
- Assimilering
- Integrationspolitik
- Synkretism
- Xenofobi
- Främlingsfientlighet
- Will Kymlicka
- Susan Moller Okin
- Roger Scruton
Externa länkar
- En analys av begreppet kulturell mångfald
- Chiu, C.-Y. & Lueng, A. (2007). Do Multicultural Experiences Make People More Creative? In-Mind Magazine.
Referenser
Noter
Källor
- Gerle, Elisabeth (1999) Mångkulturalism – etniska grupper i skilda skolor eller överlappade identiteter inom den allmänna skolan? Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik,8(2) 20 s (s 23-42)
