Johan Olof Wallin

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Ärkebiskop Johan Olof Wallin

Johan Olof Wallin, Femtio porträtt af ryktbara svenskar.jpg
Johan Olof Wallin
Kyrka Svenska kyrkan
Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 1837–1839
Företrädare Carl von Rosenstein
Efterträdare Carl Fredrik af Wingård
Prästvigd 1806
Akademisk titel Teologie doktor
Född 15 oktober 1779 i Stora Tuna
Död 30 juni 1839 i Uppsala


Johan Olof Wallin, född 15 oktober 1779 i Stora Tuna i Dalarna, död 30 juni 1839 vid ett tillfälligt besök i Uppsala, dit han ännu inte hunnit flytta som ärkebiskop, svensk präst och diktare. Wallin var son till dåvarande fältväbeln vid Dalregementet sedermera kaptenen Johan Abraham Wallin och Beata Charlotta Harkman. Förlovad 1808 med Sophie Runewall (1790-1817).[1] [2]. Gift 1810 med Anna Maria Dimander.

Av, av Sven-Herman Wallin år 2008 konstaterade tidigare fadderskap att döma , torde Johan Olof Wallins familj vara befryndad med biskoparna Georg Wallin d.ä. 1644-1723, Georg Wallin d.y.,1686-1760, den föreg.son, och Martin Georg Wallenstråle (nr 2037), 1733-1807, den föreg. son, adlad i egenskap av biskopsson år 1756.

Wallin var 1810-1839 ledamot av Svenska Akademien och innehade då stol nummer 1.

Johan Olof Wallin studerade i Faluns trivialskola, Västerås gymnasium och Uppsala universitet. Han var huvudansvarig för 1819 års psalmbok till vilken han svarade för text/översättning/bearbetning av 286 olika psalmer (av 500) av dessa behölls 222 i 1937 års psalmbok. Han blev domprost i Västerås 1816 (tillträdde 1818). 1818 utsågs han till pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm (tillträdde 1821). 1830 blev han överhovpredikant, och ärkebiskop 1837.

Redan i unga år ansågs Wallin vara en begåvning. Vid universitetet fick Daniel Boëthius ett stort inflytande över hans filosofi, och kontakten med den tyska förromantikens dikter blev avgörande för hans estetik. Detta i kombination med hans patriotism gjorde att han kom att föregripa den götiska diktningen, som dock inte delade alla hans ideal, men som inspirerades av det storslagna och högstämda i hans skrifter vilket blev stilbildande och senare uppfattat som "det typiskt svenska". Han är representerad i den danska Psalmebog 1912.

Fastän idag mest ihågkommen som psalmdiktare, var han i sin samtid främst beundrad som predikant och talare. Han var medlem i Stora uppfostringskommittén från 1825, och var till en början strikt konservativ men blev mer liberal med åren. En av hans insatser var grundandet av flera skolor, till exempel Wallinska flickskolan i Stockholm. Han var avvisande till frikyrkligheten och dess väckelserörelse som han hann bevittna. Hans egen teologiska riktning var kristet nyhumanistisk, med lojalitet som mest utmärkande drag.

Wallingatan i Stockholm är uppkallad efter honom.

Innehåll

Biografi

Wallin erhöll sin första undervisning vid skolan i Falun, varefter han fick tillfälle att besöka Västerås gymnasium. På grund av bristande medel måste han likväl flera gånger av bryta vistelsen där och skaffa sig uppehälle genom att undervisa yngre barn. Emellertid skötte han med så mycken flit sina studier, att han med högsta betyg blev student i Uppsala 1799. Efter fyra års vistelse därs promoverades han till filosofie doktor 1803 och lät prästviga sig tre år därefter, på kallelse till huspredikant av överstekammarjunkaren friherre C. Hamilton på Boo, i vars hus han var lärare. Wallin erhöll samma år den efter Chorseus lediga teologie adjunkturen vid Karlbergs krigsakademi samt befordrades 1809 till slottspastor vid Karlberg, teologie lektor vid krigsakademien samt till kyrkoherde i Solna, blev teologie doktor samma år och utnämndes 1812 till kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Från denna tid utövades hans prästerliga verksamhet förnämligast i huvudstaden. Efter att en kort tid, 1816-1818, ha varit domprost i Västerås, befordrades han det sistnämnda året till pastor primarius och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamligen i Stockholm, där han stannade kvar till 1837, då han uppnådde den högsta andliga värdigheten i Sverige: ärkebiskop. Endast två år hade han innehaft denna plats, då han, djupt saknad av hela svenska folket, avled i Uppsala den 30 juni 1839. Redan under studieåren i Uppsala hade Wallin diktat mindre stycken och hade 1803 fått Svenska akademiens andra pris för efterbildningar av några oden av Horatius men blev egentligen först känd av allmänheten 1805, då han av Svenska akademien erhöll inte mindre än tre pris på en gång, däribland stora priset för sin lärodikt Uppfostraren. I detta skaldeverk visar han sig ännu såsom lärjunge av den gamla akademiska skolan, från vars didaktiska riktning han i sin diktning snart mer och mer frigjorde sig. Under de närmast följande åren författade han stycken sådana som: Sjömannen, Hemsjukan, Hösten, Försakelsen med flera, om vvilka det blivit sagt, att de endast behöva musikens hjälpmedel för att bli levande och oförgängliga för nationen. 1808 mottog Wallin den största belöning, som Svenska akademien någonsin utdelat, 200 dukater, för Sång i anledning av Gustaf den tredjes ärestods avtäckande. En del av denna sång, den först tillkomna och särskildt publicerade dityramben, utgör ett verkligen storslaget kväde. Men snart inträffade en omständighet, som blev av stor betydelse för den svenska litteraturen. Det var, då Wallin nämndes till ledamot i den då nedsatta nya kommittén för utarbetande av en ny psalmbok. I denna kommitté blev han snart den ledande anden och ägnade under många år åt psalmboksarbetet sin tid, sitt snille och sin kraft. Icke nöjd med det av kommittén 1814 framlagda förslaget, utarbetade Wallin och utgav 1816 sitt eget förslag, som med få ändringar af konungen gillades och stadfästes 1819.

Själv hade han i denna bok författat 128 psalmer och omarbetat en stor mängd andra, varjämte anordningen af det hela nästan uteslutande var hans verk. Hans sista religiösa dikt var Dödens ängel, allmänt beundrad som ett av hans främsta verk. Bland Wallins tillfällighetsdikter märkes hans präktiga Skål för Georg Washington. Av sina samtida var Wallin ej mindre än som skald känd och beundrad som predikant och andlig talare. Från vissa håll har hans predikningar blivit klandrade för bristande tankedjup, och i avseende på det dogmatiska innehållet ha flera homileter blivit honom föredragna. Men med hans mäktiga stämma, med hans mästerliga och uttrycksfulla framsägning av talet gjorde hans ord en oemotståndlig verkan och fäste sig med övertygelsens makt i hans åhörares hjärtan. Värderad, älskad och beundrad av konungahus och folk, överhopades han med utmärkelser och ärebevisningar. 1810 kallades han till en av de aderton i Svenska akademien, utsågs 1811 till hertigens af Södermanland lärare i kristendom och var från 1814 hans ständige biktfader, 1815 och vid alla riksdagar 1823-34 riksdagsman i prästeståndet, som 1815 insatte honom i lagutskottet, 1823 i konstitutionsutskottet och 1828 i lagutskottet samt 1812 valde honom till fullmäktig i riksgäldskontoret och suppleant i riksbankens styrelse. 1815 ordinarie bankofullmäktig, tjänstgjorde han som sådan till 1834. Han blev 1824 ordensbiskop i survivans och året därefter verklig ordensbiskop, 1830 konungens överhovpredikant och preses i hovkonsistorium, hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 1826, 1818 ledamot av Musikaliska akademien, och 1827 av Vetenskapsakademien. Ledamot av kommittén för rikets undervisningsverk 1825 ägnade han alltid varmt intresse åt uppfostrings- och undervisningsväsendet. Minnen härav är bland annat prins Carls uppfostringsinrättning för fattiga barn samt Wallinska skolan, bildad efter hans idé. Ledamot i andliga ståndet av serafimerorden med mera. Nya och förökade upplagor av hans Vitterhetsarbeten ha blivit utgifna efter hans död, ävensom två årgångar av hans Predikningar.

Johan Olof Wallins minnessten vid Stora Tuna kyrka.

Psalmer i urval

Wallin är representerad i många psalmböcker utöver den svenska psalmboken, till exempel Svenska Missionsförbundets sångbok 1920 = (SMF1920). Nedan anges i huvudsak psalmens första och senaste publicering, mångfalden av psalmböcker framgår av respektive psalm.

Originaltexter

Han finns representerad i 1986 års psalmbok med totalt 76 verk varav 39 är originaltexter (nr 34, 55, 63, 106, 119, 131, 159, 176, 177, 197, 247, 305, 317, 319, 326, 330, 349, 365, 366, 390, 405, 460, 469, 474, 494, 512, 516, 519, 526, 529, 557, 561, 566, 569, 576, 577, 579, 588 och 616).

Utöver 1986 års psalmer förekommer Wallin med stora mängder psalmer i andra tidigare psalmböcker, varav ett fåtal anges nedan när grad av insats framgår i psalmböckerna.

A-G

H-N

O-Ö

Bearbetningar/Översättningar

Han finns representerad i 1986 års psalmbok med 37 bearbetningar/översättningar (nr 9, 18, 51, 77, 104, 107, 112, 120, 125, 126, 132, 136, 147, 167, 175, 188, 199, 209, 237, 239, 243, 274, 325, 336, 371, 419, 453, 458, 465, 466, 539, 552, 555, 564, 595, 603 och 635).

Utöver 1986 års psalmer förekommer Wallin med stora mängder psalmer i andra tidigare psalmböcker, varav ett fåtal anges nedan där grad av insats angetts i psalmböckerna.

A-G

H-N

O-Ö

Övriga psalmer

Med frågetecken till grad av upphov eller att identifiera som originaltexter - bearbetat/översatt

A-G

H-N

O-Ö


Noter

  1. ↑ Emil Liedgren, Johan Olof Wallin i yngre år, 1929, sid 228-236.
  2. ↑ Liedgren, Emil, Samlaren 1914, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif.

Källor

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.


---Sidenote START---
Patriarkalkors
Sveriges ärkebiskopar

Företrädare | Efterträdare

Carl von Rosenstein | Carl Fredrik af Wingård


Företrädare:
Nils Philip Gyldenstolpe		 Svenska Akademien,
Stol nr 1
1810-1839		 Efterträdare:
Anders Fryxell
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Johan_Olof_Wallin"
Personliga verktyg
På andra språk