Från Rilpedia

Ordensbiskop var en befattning inom Svenska kyrkan till vilken man kunde vigas utan att vara stiftsbiskop.

Tjänsten, som inte var omnämnd eller någonsin blev reglerad i kyrkolagen, inrättades av Gustav III 1783 inför dennes italienska resa, till förmån för överhovpredikanten Carl Edvard Taube. En viktig anledning till beslutet var att den senare i Rom såsom biskop skulle kunna fira evangelisk nattvard, vilket skedde påsken 1784.

Det ålåg ordensbiskopen att förrätta gudstjänst och predikan i Slottskyrkan i Stockholm på Serafimerordens stora högtidsdag och att hålla minnestal över de riddare, som begrovs i Riddarholmskyrkan.

Till ordensbiskop utsågs efter Taube vanligen någon av stiftsbiskoparna. När ärkebiskop Anton Niklas Sundberg 1880 vägrade viga den av Oskar II utnämnde, överhovpredikanten Frithiof Grafström, kom han att medverka till att ämbetet efter Grafströms död förblev vakant.