Djurgårdslinjen

Från Rilpedia

Version från den 15 april 2009 kl. 19.48 av Harka (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Motorvagnen A1 76 och släpvagnen B19 846 vid spårvagnshållplatsen på Norrmalmstorg.

Djurgårdslinjen är en museispårväg i Stockholms innerstad med linjenummer 7 som går från Norrmalmstorg i Centrum via Strandvägen och Skansen till Waldemarsudde på Södra Djurgården. Den nuvarande museispårvägen har varit i drift sedan sommaren 1991.

Innehåll

Historik

Djurgårdslinjen
100x20px Norrmalmstorg
BSicon uBHF.svg Nybroplan
BSicon uHST.svg Styrmansgatan
BSicon uBHF.svg Djurgårdsbron
BSicon uHST.svg Nordiska museet
BSicon uBHF.svg Hazeliusporten
BSicon uBHF.svg Konsthallen
BSicon uBHF.svg Skansen
BSicon uHST.svg Bellmansro Endast i riktning mot Norrmalmstorg
100x20px Waldemarsudde

Dagens Djurgårdslinje trafikerar delvis några av de första sträckorna som öppnades för hästspårvagnstrafik av Stockholms Nya Spårvägs AB (SNS) 10 juli 1877 (Slussen - Skeppsbron - Norrbro - Gustav Adolfs torg - Norrmalmstorg - Nybroplan - Strandvägen/Grevgatan). I oktober samma år förlängdes linjen till Allmänna Gränd, men inte förrän i mars 1878 gick trafiken dit alla tider på dygnet. Under 1880-talet gavs linjen namnet DJURGÅRDSLINIEN. Från den 1 december 1882 blev Norrmalmstorg linjens ändhållplats i stadskärnan.

Den 27 juli 1904 gick den sista hästspårvagnen på linjen som därefter var elektrifierad,[1] i augusti samma år tilldelades den linjenummer 7 och den 1 oktober förlängdes linjen till Bellmansro (nuvarande busshållplats Ryssviksvägen). Liksom alla andra SNS-linjer blev den en del av det kommunala AB Stockholms Spårvägars linjenät 1917. Från 1925 till 1947 hade den ordinarie trafiken linjenummer 14 och linje 7 var endast för förstärkningstrafiken mellan Norrmalmstorg och Djurgården. Den ordinarie trafiken (14) linjen förlängdes från Norrmalmstorg via Birger Jarlsgatan - Roslagsgatan - Odengatan - Norrtullsgatan - Vanadisvägen till Vanadisplan. 1930 byggdes den slinga runt Oakhill som också dagens spårväg följer. Den 1 september 1947 bytte ordinarietrafiken åter till linjenummer 7. Från 1957 gick trafiken driekt från Nybroplan till Stureplan via Birger Jarlsgatan utan att passera Norrmalmstorg. 1963 trafikerades linjen för första gången med vagnar av sk mustangtyp. Med start från 1965 ersattes kvälls- och nattrafiken under perioden september till april med buss[2].

I samband med nedläggningen av innerstadsnätet höjdes röster för att behålla åtminstone en linje, den till Djurgården. Så blev det emellertid inte och trafiken lades ned i samband med Dagen H år 1967.

Museispårvägens tillkomst

När Malmö avvecklade sin sista spårvagnslinje 1973 med samma typ av mustanger som rullade i Stockholm innan 1967 motionerades det i Stockholms kommunfullmäktige om att inrätta en "turistisk spårvagnslinje" till Djurgården. Ärendet kom till votering i kommunfullmäktige där det förlorade med minsta möjliga marginal [3].

Tanken om att återinrätta Djurgårdslinjen kom åter till kommunfullmäktige och landstinget i slutet av 1970-talet, men stupade den här gången främst pga. att det då ledande skiktet inom Svenska Spårvägssällskapet såg en museispårväg i Stockholm som ett hot mot den egna anläggningen i Malmköping[4].

Frågan hölls dock levande och i mitten av 1980-talet, efter motioner från socialdemokraterna i landstinget och stockholmspartiet i stadshuset, förhandlades det mellan kommun, landsting och Svenska Spårvägssällskapet om att inrätta en museispårväg. Gatuborgarrådet Lennart Rydberg (fp) och landstingsrådet Stig Dingertz (m) var båda mycket positivt inställda till en museispårväg[5].

SL:s dåvarande VD, Ingemar Bäckström, var inte positiv kring återinförandet av spårväg i stadstrafik och i ett 13-sidigt PM uppmålas ett totalt sammanbrott för busstrafiken om Djurgårdslinjen kommer till stånd samt: "Att lita till att Spårvägssällskapet på helt ideell grund skulle klara en trafikering i Stockholms innerstad av den omfattning som skisserats i deras förslag, tror SL inte är en realistisk utgångspunkt". Vidare föreslogs att Lidingöbanan istället upplåts för museitrafik[6]. Bäckström efterträddes 1988 av Leif Axén som istället för att konfrontera projektet istället insåg fördelarna för SL:s busstrafik. I ett styrelsebeslut den 22 februari 1988 togs beslutet att SL skulle stödja projektet och ställa sin sakkunskap till förfogande[7]. 1989 bildade Stockholms läns landsting och Stockholms kommun Stiftelsen Stockholms Museispårvägar som skulle stå för en spåranläggning, medan Spårvägssällskapet skulle stå för driften.

Den 18 april 1990 togs det första spadtaget på Strandvägen och bygget påbörjades snart därefter. NCC och Göteborgs Spårvägar var huvudentreprenörer. Högljudda protester kring den planerade vändslingan utanför Skansen som skulle korsa en gräsmatta kom från bl a framlidna skådespelerskan Margaretha Krook och slingan flyttades därför till ett läge med sämre geometri och snävare radier[8][9]. Kontaktledningen spänningssattes 24 maj 1991, en vecka före invigningen. Den högtidliga invigningen skedde den 2 juni 1991 i närvaro av det dåvarande finanslandstingsrådet Bosse Ringholm (s), oppositionslandstingsrådet Stig Dingertz (m) samt flera andra företrädare för landsting och kommun[10].

Infrastruktur

Anläggningen är dubbelspårig, drygt 3 km och har en depå, Alkärrshallen, vid Falkenbergsgatan på Djurgården. Vändslingor finns vid Norrmalmstorg, Skansen och Waldemarsudde. En övergångsväxel finns vid Nybroplan för vändning av dubbelriktningsvagnar. Stolpar för kontaktledningen används även för gatubelysningen. Anläggningen saknar förbindelse med övriga spår i Stockholm. År 2005 upphörde Stiftelsen Stockholms Museispårvägar och spåranläggningen ägs sedan dess av AB Storstockholms Lokaltrafik (SL). Under hösten 2007 renoverades Djurgårdsbron och nya spår med Edilonteknik lades över bron.

Trafik

Linjen, som liksom den tidigare Djurgårdstrafiken har linjenummer 7, drivs på ideell bas av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet genom dess driftbolag AB Stockholms Spårvägar. De ideellt aktiva medlemmarna uppvisar en stor spännvidd i form av ålder och yrken[11].

Djurgårdslinjen trafikeras under veckoslut och helger från slutet av mars till slutet av december, och dagligen mellan juni och augusti (detta är ungefärliga tider). På banan rullar i första hand vagnar från Stockholm men även fem vagnar från Göteborg och två från Oslo. Vagnarnas tillverkningsår varierar från tidigt 1900-tal till sent 1950-tal. Det finns även en cafévagn (ombyggt Göteborgssläp) där man kan ta sig en fika medan man åker längs banan; denna rullar endast helger. Man hyr även då och då in gästvagnar från andra städer.

Trafiken bedrivs enligt "Tri Spv", dvs. "Trafiksäkerhetsinstruktion för SL spårvägar", som även tillämpas på Nockebybanan och Tvärbanan, samt även Lidingöbanan. Vissa specialbestämmelser för Djurgårdslinjen finns i en särskild bilaga.

Vagnar

Wiki letter w.svg  Detta korta avsnitt behöver utökas.
  • A1; 76, Stockholmsinnerstadsvagn.
  • A2; 24, under konstruktion, byggs från vrak
  • A12; 342, 335, Stockholmsförortsvagnar.
  • A31; 329, 331, 333, Göteborgsmustanger.
  • A25G; 71, Stockholmsmustang (Malmö)
  • A51; 210, Oslomustang, ombyggd på 1980-talet med chopperteknik.
  • A33; 700, Oslomustang, abonnemangsvagn.

Fler äldre spårvagnar från Stockholm finns på Stockholms Spårvägsmuseum och vid Museispårvägen Malmköping.

Gästvagnar

Sedan Djurgårdslinjen återinvigdes 1991 har det inlånas flera gästvagnar från andra städer och banor.

  • När den den internationella lokaltrafikkonferensen (UITP) hölls i Stockholm 1991 gästades banan av en modern låggolvsvagn tillverkad av AEG från Bremen. Den vagnen går sedan några år tillbaka i reguljär trafik i som typ M98 21 i Norrköping. Förutom vagnen från Bremen kom också en provvagn från den tjeckoslovakiska fabriken Tatra, även den vagnen finns numera i Sverige: som abonnemangsvagn för Spårvägssällskapet Ringlinien i Göteborg[12].

Förlängning och framtid

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Spårväg City

Det har länge diskuterats att låta en förlängning av spåranläggningen bli en del av SL:s reguljära linjenät, främst genom att förlänga spåren från Norrmalmstorg upp till Sergels torg och Stockholms central/Cityterminalen. Hela sträckan Centralen - Djurgården skulle då drivas med moderna spårvagnar och ersätta busslinje 47. En viss politisk vilja för detta projekt funnits sedan slutet av 1990-talet, och år 2000 presenterade SL och gatu- och fastighetskontoret en översiktlig studie, men trafikutredningar satte käppar i hjulet för projektet, bland annat med hänvisning till framkomligheten för andra fordon på Hamngatan[18]. Enligt Kjell Eriksson, tidigare planeringschef på SL, handlade det helt om politiska prioriteringar i stadsbyggandet där den givna förutsättningen att bilarna ska fortsatt ha minst samma utrymme som tidigare gjorde ekvationen olöslig[19].

Den nyvalda landstingsmajoriteten gav i april 2007 SL i uppdrag snabbutreda förutsättningarna för en förlängning. Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (m) tyckte inte att de skäl som tidigare talat emot en förlängning var särskilt tunga: "Visst är det mycket trafik på Hamngatan och Klarabergsgatan. Men de är inte de viktigaste gatorna för biltrafiken. Dessutom finns det ju redan busskörfält mitt på Hamngatan"[20].

Den 19 juni 2007 beslutade den borgerliga majoriteten i SL:s styrelse med bifall av miljöpartiet att genomföra förlängningen med målsättning att färdigställda linjen till år 2010. Socialdemokraterna och vänsterpartiet yrkade på återremiss. En annan vagntyp än A32, som idag trafikerar Tvär- och Nockebybanan, kommer att användas. Detta eftersom en framtida innerstadsspårvagn ska klara 18 meters kurvradier, vilket ej är möjligt med A32[21].

Hållplatser planeras vid Norrmalmstorg, vid Regeringsgatan, vid Drottninggatan nära Sergels torg samt mellan Centalen och Cityterminalen.[22] Då tänkte man bygga en depå vid Värtan för både ordinarie vagnpark samt museivagnar. Man behöver en mycket större depå än den på Djurgården, eftersom ordinarie trafik kräver högre turtäthet och därför fler fordon. Planer finns också längre fram i tiden att inrätta ordinarie linjetrafik till Värtan, och/eller med koppling till Lidingöbanan[23]. SL avsåg antingen att utföra förlängningen i egen regi eller upplåta en koncession som omfattar byggande, underhåll och trafikdrift under en 15-års period för sträckan Djurgården – Norrmalmstorg – Stockholms central.[24] Sista dagen för en eventuell koncessionsinnehavare att lämna ett anbud var den 28 februari 2008.

Projektet har kantats dock med flera svårigheter. Stockholms stad gav vare sig klartecken eller stopp för projektet och trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) var uttalat skeptisk till planerna med reguljär spårvagnstrafik längs med Hamngatan[25][26].

Stockholms Handelskammare var mycket kritiska till projektet i sin helhet och förordar istället en förlängning av tunnelbanans blå linje från Kungsträdgården till Nacka via Djurgården. Enligt Peter Egardt, Handelskammarens VD: "En spårvagnslinje på Hamngatan skulle skapa kaos för trafiken. Hamngatan är inte Champs-Élysées. Redan i dag är det svårt för biltrafiken och fotgängarna att samsas om den lilla ytan. Att lägga till en spårvagn skulle inte fungera."[27].

Å andra sidan är det tänkt att vissa busslinjer ska dras in och ersättas av spårväg, vilket gör att det inte borde bli någon försämring av trafiksituationen. En spårvagn motsvarar minst två ledbussar.

Bildgalleri

Spårvagn av typen A12 (nr 342), tillverkad 1924 av ASEA. Av de trettio vagnar som tillverkades finns de enda två bevarade vagnarna på Djurgårdslinjen (335 & 342).

Spårvagn A25G nr 71, mustang, tillverkad år 1946 av General Motors svenska dotterbolag för Malmö men av samma typ som beställdes till AB Stockholms Spårvägar.

De sk Göteborgsmustangerna (A31) införskaffades för att tjäna som vagnparkens slithästar. De har vissa likheter med de sk Stockholmsmustangerna (A25, A26, A27), av vilka samtliga bevarade Stockholmsvagnar är i vänstertrafikutförande.

Under sommaren 2006 rullade denna vagn, Bombardier Flexity Outlook på Djurgårdslinjen, inlånad från Bryssel.

Spårvagnen Citadis från tillverkaren Alstom var under augusti till september månad 2007 gästvagn på både Djurgårdslinjen och Lidingöbanan.

Ändhållplatsen Waldemarsudde på Djurgården ligger nedanför Oakhill. På fotot skymtar motorvagnen A51 210 med släpvagnen B31C 618 Cafévagnen.

Vagnhallen, Alkärrshallen, ligger på platsen för det gamla Vasamuseet bakom Liljevalchs konsthall.

Längs med Strandvägens mittsträng har spårvägen tillsammans med bussar i linjetrafik reserverade körfält.

Källor

Notförteckning

  1. ↑ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 316-317
  2. ↑ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 329
  3. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 9
  4. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 9-10
  5. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 11
  6. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 13
  7. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 14
  8. ↑ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 18-19
  9. ↑ ABC, Sveriges Television TV2, 1990-08-27 19:15
  10. ↑ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 120-121.
  11. ↑ Luthelius, Maria. 2005. sid 8-137
  12. ↑ Lange, Thomas. MfSS 2001-3 sid 28
  13. ↑ Johansson, Thomas & Peterson, Bo E. 2003. sid 98
  14. ↑ Nyheter 2006-07-17 Svenska Spårvägssällskapet
  15. ↑ Pressinbjudan - Kd-ledaren kör spårvagn: På spåret med Göran Hägglund 2006-08-11
  16. ↑ Nyheter 2007-08-20 Svenska Spårvägssällskapet
  17. ↑ Pressmeddelande 2007-09-10 Alstom
  18. ↑ "Lägesredovisning av spårvägsprojekt i staden", Tjänsteutlåtande från Stockholms stads trafikkontor samt stadsbyggnadskontor, Dnr T05-330-00608, Dnr 2006-07959-32, 2006-04-26 (PDF)
  19. ↑ Johansson, Thomas & Peterson, Bo E. 2003. sid 156
  20. ↑ Sundström, Anders. Dagens Nyheter 2007-04-27, Djurgårdslinjen förlängs från Norrmalmstorg till Centralen
  21. ↑ Styrelseprotokoll AB Storstockholms Lokaltrafik, 2007-06-19 sidorna 11, 12, 33 & 34 (PDF)
  22. ↑ Publik projektsida från SL
  23. ↑ Lidingö Tidning, 2007-10-23, Lidingöbanan kan dras till city
  24. ↑ Skriftligt samråd för förstudie: Förlängning av Djurgårdslinjens spårväg AB Storstockholms Lokaltrafik, augusti 2007 (PDF)
  25. ↑ Nilsson, Kjell. Dagens Nyheter 2007-12-27, Två spårjättar slåss om Djurgårdslinjen
  26. ↑ Sundström, Anders. Dagens Nyheter 2008-02-23, SL och staden i spårbråk
  27. ↑ Stockholms Handelskammare. Pressmeddelande 2007-10-05

Externa länkar



v • d • r
Kollektivtrafik i Stockholms län
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Djurg%C3%A5rdslinjen"
Personliga verktyg
På andra språk