Serbien
Från Rilpedia
| Република Србија Republika Srbija Republiken Serbien |
|||||
|
|||||
| Valspråk: Samo sloga Srbina spasava ("endast enighet bevarar serberna") |
|||||
| Nationalsång: Bože pravde | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Belgrad |
||||
| Största stad | Belgrad | ||||
| Officiella språk | serbiska1 | ||||
| Statsskick president premiärminister |
republik Boris Tadić Mirko Cvetković |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Serbien-Montenegro 5 juni 2006 5 juni 2006 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
88 361 km² (111:e) N/A |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
7 397 6512 (96:e) 106,34 inv/km² (70:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2007) $54,31 miljarder3 (82:a) $10 400 |
||||
| Valuta | serbisk dinar4 (RSD) |
||||
| Tidszon | UTC+1 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Kopaonik 2 017 m ö.h. Đerdap 253 km² Donau 2 888 km |
||||
| Nationaldag | 15 februari | ||||
| Landskod | RS, SRB | ||||
| Landsnummer | 381 | ||||
| 1 I Vojvodina är även följande språk officiella: rumänska, rusinska, ungerska, slovakiska och kroatiska. I Kosovo även albanska. 2Exkluderat Kosovo. 3 Inkluderat Kosovo. 4 I Kosovo används även euro. |
|||||
Serbien (serbiska: med det serbiska kyrilliska alfabetet Србија, med latinska alfabetet Srbija), officiellt Republiken Serbien (Република Србија, Republika Srbija; lyssna ), är en stat i sydöstra Europa. Serbien gränsar till Kroatien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina i väst, Ungern i norr, Albanien och Makedonien i söder samt Rumänien och Bulgarien i öst. Serbiens huvudstad är Belgrad med mer än 1,5 miljoner invånare. Landet har två autonoma provinser: Kosovo (serbiska: Косово и Метохија, "Kosovo och Metohija") och Vojvodina (serbiska: Војводина).
Under 1900-talet utgjorde Serbien stommen i den sydslaviska staten Jugoslavien men från och med den 7 juni 2006 fungerar Serbien återigen som en självständig stat sedan unionen med Montenegro upplösts. Sedan 1999 har Kosovo varit placerad under en tillfällig administration av FN i enlighet med resolution 1244 som hade antagits. I februari 2008 deklarerade Kosovos parlament enhälligt självständighet från Serbien. Serbiens parlament, likväl som FNs säkerhetsråd, har inte erkänt Kosovos självständighet. Omvärldens reaktioner är splittrade.
Serbien är bland annat medlem i världshandelsorganisationen och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen CEFTA.
Innehåll |
Historia
Vid delningen av Romarriket år 395 kom dagens Serbien att hamna i det östromerska riket (Bysans). På 500- och 600-talen invandrade slaviska stammar till området. På 700-talet slöt de sig till den ortodoxa kyrkan. De serbiska furstendömena Duklja (senare Zeta) och Raška upprättades som vasallstater under Bysans runt år 750.
År 1040 tillkämpade sig Zeta oavhängighet och blev ett eget kungadöme år 1077. Zeta lade Hum (senare Hercegovina) och Raška under sig under perioden 1090-1138. År 1168 blev Raška en bysantinsk vasallstat, för att sedan uppnå oavhängighet år 1180. Därefter övertog Raška kontroll över Zeta och kungadömet Serbien upprättades därefter år 1217, då storfursten av Raška, Stefan Prvovenčani kröntes till kung. 1219 erkändes Serbisk-ortodoxa kyrkan av patriarken av Konstantinopel; kung Stefans bror Sankt Sava betraktas som kyrkans grundare.
Nemanjići-dynastin regerade under perioden 1167-1371. Detta inledde en storhetstid. På 1200- och 1300-talen blev en stor del av Balkan Makedonien, östra Hercegovina, eller Hum, Epirus, Thessalien och Albanien) erövrat av Serbien. År 1346 krönte Stefan Dušan sig själv till tsar, men riket splittrades och upplöstes efter hans död år 1355. De splittrade serbiska adelsfamiljerna förlorade därpå viktiga slag mot det osmanska riket år 1371 och den 28 juni 1389 i slaget vid Kosovo Polje, medan Zeta (sedan 1500 kallat Montenegro) bevarade sin oavhängighet. Från 1459 var Serbien en del av Osmanska riket.
Som en del av Osmanska riket fick den serbiska befolkningen färre rättigheter än vad man hade haft under de kristna härskarna, dock avskaffades livegenskapen.[1] De kristna bönderna diskriminerades vid konflikt med muslimska då rättsväsendet favoriserade utövare av islam. Den serbiska befolkningen hade inte rätt att lära sig läsa och skriva, äga musikinstrument och fram till 1800-talet var de även förbjudna att äga vapen.[2] Dessutom införde osmanerna "blodskatt", vilket innebar att kristna bönder som var befriade från reguljär militärtjänst kunde bli tvungna att lämna sina söner som slavar, för att dessa sedan skulle bli muslimer och ingå i den osmanska armén. Blodskatten avskaffades senare under 1600-talet men dock fortsatte återkommande kidnappningar av kristna barn.[källa behövs] I samband med kriget mellan Osmanska riket och Habsburg 1683-1699 reste sig serberna i ett uppror som dock slogs ned så snart habsburgarna dragit sig tillbaka norr om floden Donau.
Serberna, ledda av Đorđe Petrović, gjorde uppror mot osmanerna år 1804 och igen år 1815. Vid fredsavtalet i Bukarest den 28 maj 1812 fick Serbien en autonom status inom Osmanska riket. Furstendömet Serbien etablerades den 21 november 1815. Den osmanska administrationen av området avslutades 1835 och de sista osmanska militära styrkorna lämnade landet 1867. Vid Berlinkongressen år 1878 (som hölls efter det rysk-turkiska kriget 1877-1878) fick Serbien full självständighet. Kungadömet Serbien upprättades den 6 mars 1882. Efter balkankrigen åren 1912-1913 erövrade Serbien även Kosovo, Sandžak och dagens Makedonien.
Den 28 juli 1914 förklarade Österrike-Ungern krig efter mordet på tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo av en serbisk nationalist, Gavrilo Princip (se skotten i Sarajevo), vilket utlöste första världskriget. Efter kriget upprättades Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike den 1 december 1918. Landet bytte namn till kungariket Jugoslavien den 3 oktober 1929.
Landet blev i april 1941 under andra världskriget ockuperat av axelmakterna. Delar av Serbien ockuperades av Ungern, Rumänien och Bulgarien som samarbetade med det nazistiska Tyskland. Serbien reducerades och av det som återstod av landet bildades en tysk lydstat ledd av general Milan Nedić. Under Nedić ledning förföljdes och mördades många judar och Belgrad deklarerades snart som den första "judefria" (Judenfrei) huvudstaden i Europa. Samtidigt upprättades en motståndsrörelse, tjetnikerna, av Draža Mihailović. Rörelsens mål var att återupprätta monarkin, bekämpa nazisterna och skapa ett Storserbien som skulle omfatta Serbien, Bosnien-Hercegovina och stora delar av Kroatien. Četnikrörelsen använde sig av etniskt rensning för att uppnå sina mål och människor av annan etnisk börd en serbisk (främst kroater, bosniaker och albaner) mördades. Tjetnikerna opererade i Serbien, Bosnien-Hercegovina och delar av Kroatien som ju var tänkta att ingå i det nya Storserbien. [3]. Flera extremnationalistiska organisationer av annat etniskt ursprung än serbiskt var nazistkollaboratörer och bedrev etnisk rensning mot serberna. Man har kommit fram till att minst 347 000 civila serber mördades under kriget. Det korrekta antalet kommer nog aldrig att fastställas då en stor mängd dokument och personbevis både från före och under kriget förstördes. Efter kriget tog partisanrörelsen makten och den 29 november 1945 proklamerades den federala folkrepubliken Jugoslavien av Josip Broz Tito. Serbien blev en av 6 delrepubliker i statsfederationen. Jugoslavien regerades av kommunistpartiet fram till upplösningen 1992. Under början av 1990-talet valde alla delrepubliker förutom Serbien och Montenegro att lämna federationen Jugoslavien vilket motsattes hårt av den dåvarande centralregeringen i Belgrad. Flera krig följde sedan upplösningen av Jugoslavien. Dessa krig brukar kallas för de jugoslaviska krigen och Serbien var en stridande part i samtliga krig med undantag för den väpnade konflikten i Makedonien 2001. Som ett resultat av dessa krig var Serbien och Montenegros relation till Slovenien, Kroatien, kroaterna och bosniakerna i Bosnien-Hercegovina länge ansträngda men är idag betydligt förbättrade.
Efter upplösningen av Jugoslavien bildade de två kvarvarande delstaterna, Serbien och Montenegro, "förbundsrepubliken Jugoslavien" som år 2003 bytte namn till Serbien och Montenegro. Relationerna mellan de två delrepublikerna var dock ansträngda och efter att en folkomröstning i maj år 2006 i Montenegro uppvisat att ungefär 55,5% var för Montenegros självständighet utropade den sig senare som en oberoende stat den 3 juni 2006. Den 5 juni 2006 erkände Serbien detta i och med att de själva förklarade sig självständigt från unionen som därmed upplöstes.
Den 17 februari 2008 förklarade den autonoma provinsen Kosovo sig självständig från Serbien. Serbien och bland annat FNs säkerhetsråd har inte erkänt förklaringen medan omvärldens reaktioner har varit splittrade. Självständighetsförklaringen ledde till protester från den serbiska sidan och utmynnade i kravaller och protestmarscher i Belgrad och i flera städer runt om i landet. Protester ägde även rum av serber i Bosnien-Hercegovina och Montenegro. En del fall kravaller har noterats då flera utländska mål attackerats, däribland ambassader, konsulat och köpcentra. Den 21 februari 2008 organiserade den serbiska regeringen en massprotest i Belgrad mot Kosovos självstädighetsförklaring som samlade uppemot 150 000 demonstranter.
Geografi
Serbien ligger på Balkanhalvön i korsningen mellan centrala, östra och södra Europa. Serbien är kustlöst och består frånsett Kosovo och några övriga områden i huvudsak av slättland och låga kullar. Kosovo och Sandžak har däremot mycket bergiga landskap.
Den längsta floden i landet är Donau (588 km), som i nordvästra delen av landet utgör gränsen till Kroatien. Donau utgör även en del av gränsen till Rumänien. Floden Sava utgör södra Vojvodinas gränser och rinner in i Donau i huvudstaden Belgrad. Andra betydande floder är Tisa, Tamis och Begej i Vojvodina, Velika Morava och Drina i det centrala Serbien. Drina utgör gränsen till Bosnien-Hercegovina.
Högsta bergstopparna är Đeravica (2 656 m) i Kosovo och Midzor (2 170 m) som ligger på gränsen mellan Serbien och Bulgarien.
Klimat
Norra Serbien har kontinentalt klimat med fuktiga, varma somrar och kalla vintrar. Södra delarna av landet har torrare och varmare somrar och kalla vintrar med mer snöfall än i norra Serbien.
Enligt fakta från 1961-1990 är lufttemperaturen i Serbien i snitt 10,9°C upp till 300 meters höjd. På 300-500 meters höjd är den 10,0°C och över 500 meters höjd 6,0°C.
Städer
Landets största stad är huvudstaden Belgrad med ca 2,5 miljoner invånare med förorter. Ingen annan stad kommer i närheten av dess storlek och av landets nästföljande städer, Novi Sad, Niš och Priština har ingen mer än 300 000 invånare. Dock är antalet invånare svårt att fastställa sedan krigen under 1990-talet, då många serbiska flyktingar från Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Kosovo främst bosatt sig i de större städerna. Flera städer i Serbien, bland annat Belgrad, är populära turistmål.
Administrativ indelning
I Serbien finns två autonoma provinser:
Resten av Serbien brukar kallas centrala Serbien men det fungerar inte som en administrativ enhet.
Serbien är även indelat i distrikt (okrug). Distrikten i det centrala Serbien:
- Belgrad, huvudstadsregion
- Bor
- Braničevo
- Jablanica
- Kolubara
- Mačva
- Moravica
- Nišava
- Pčinja
- Pirot
- Podunavlje
- Pomoravlje
- Raška
- Rasina
- Šumadija
- Toplica
- Zaječar
- Zlatibor
Vojvodina delas in i tre geografiska områden med tillhörande distrikt:
Kosovo är indelat i fem distrikt:
Nationalparker
Serbien har fem nationalparker:
- Fruška Gora (250 km²)
- Kopaonik (120 km²)
- Tara (220 km²)
- Đerdap (640 km²)
- Šar-planina (390 km²)
Politik
Inrikespolitik
Nuvarande president är den västinriktade och EU-positive Boris Tadic från Demokratiska Partiet. Efter att den konservative[källa behövs] premiärministern Vojislav Kostunica avgått i protest mot provinsen Kosovos ensidigt proklamerade självständighet hölls nyval den 11 maj 2008.
Valet blev en stor framgång för valalliansen För ett europeiskt Serbien, som förespråkar EU-medlemskap och ekonomiska reformer. Huvudmotståndarna De Radikala nationalisterna (SRS), som förespråkar en hårdare linje gentemot EU och de länder som erkänt Kosovo som självständigt land, tappade mark. Valet blev dock mycket jämnt, utan en klar vinnare, vilket förmodas leda till segdragna koalitionsförhandlingar. [1]
Utrikespolitik
Serbien har uttryckt att de vill bli medlem av Europeiska unionen men har ännu inte lämnat in en formell ansökan [4]. Landet hoppas på att kunna bli medlem någon gång mellan år 2012 och 2014 [5]. EU har länge varit skeptiskt till ett serbiskt medlemskap då landet tidigare vägrat att samarbeta med den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag. Flera misstänka serbiska krigsförbrytare, däribland Ratko Mladić som misstänks för krigsförbrytelser begångna i grannlandet Bosnien-Hercegovina under 1990-talet, är fortfarande på fri fot och tros gömma sig i Serbien [6], även om några direkta bevis för att de skall befinna sig i Serbien inte finns. Övriga krigsförbrytare som ännu är på fri fot är Goran Hadžić, Vlastimir Đorđević och Stojan Župljanin. Den 3 maj 2006 frös EU-förhandlingarna med Serbien om ett stabiliserings- och associeringsavtal som är villkoret för att landet ska kunna inleda direkta medlemsförhandlingar. Den 7 juni 2007 återupptogs dessa förhandlingar sedan serbisk polis gripit den misstänkte krigsförbrytaren Zdravko Tolimir då han försökte passera gränsen från Serbien till Bosnien-Hercegovina [7]. EU har uttryckt att säkerhets- och stabilitetsavtalet inte kommer att träda i kraft förrän Serbien anses samarbeta fullt ut med den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag [7]. Den 22 februari 2008 beslutade EU att tillsvidare avbryta samtalen för att teckna ett samarbetsavtal mellan EU och Serbien. EU:s beslut om frysta samtal med Serbien kom efter att de oroligheter som följde i Serbien efter provinsen Kosovos självständighetsförklaring eskalerat [8]. Den 21 juli 2008 greps dock Radovan Karadžić i Serbien,[9] något som ses som en förutsättning för ett närmande mellan Serbien och EU. [10]
Serbien är sedan den 14 december 2006 medlem i Partnerskap för fred (PFF) som är ett villkor för att ett land ska kunna bli en fullvärdig medlem av NATO. NATO var länge tveksamt till ett serbiskt medlemskap i PFF då alliansen ansåg att landet inte uppfyllde de demokratiska kriterier som krävs för ett medlemskap samt inte samarbetade fullt ut med den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien.[11] Relationerna var länge mycket spända mellan Serbien och NATO efter Kosovokriget.
Demografi
Serbien hade 9 396 411 invånare enligt folkräkningen år 2002. Den största etniska gruppen är serber. Bland minoriteter märks albaner (som är i majoritet i provinsen Kosovo), ungrare, bosniaker, romer, kroater, slovaker, makedonier, bulgarer, rumäner, med flera.
Enligt uppgifter från 2002 är den etniska fördelningen följande (Kosovo ej inräknat):
- Serber - 6 293 822 (83,94 %)
- Ungrare - 293 172 (3,91 %)
- Bosniaker - 136 464 (1,82 %)
- Romer - 107 971 (1,44 %)
- övriga - 666 572 (8,89 %)
Utöver dessa finns det cirka 1,8 miljoner albaner och ytterligare 200 000 serber i Kosovo.
Språk
Serbiska är officiellt språk i hela landet; vidare är kroatiska, rumänska, ungerska, slovakiska och ukrainska officiella språk i Vojvodina, och albanska är officiellt språk i Kosovo.
Religion
Serbisk-ortodoxa kyrkan är Serbiens officiella religion men det finns även minoritetsgrupper av muslimer, romerska katoliker och protestanter. Serber utgör nära 83% av befolkningen och totalt tillhör 82% av Serbiens befolkning den serbisk-ortodoxa kyrkan, vilket innebär att nära samtliga serber är med i kyrkan. Andra folkgrupper som tillhör andra ortodoxa kyrkor utgör 2% av befolkningen.
Ekonomi
Valutan är serbisk dinar (CSD). Serbien har som många andra länder i östeuropa problem med korruption och ekonomisk brottslighet, som i Serbiens fall var ett resultat av många års sanktioner och hyperinflation efter kriget.
Efter att Milosevic kastats ut har arbetet med att återuppbygga Serbiens sargade ekonomi tagit fart och BNP växer med ca. 7,5 % per år bland annat tack vare rekord höga utländska investeringar som underlättas av regeringens omstruktureringar av ekonomin och satsningar på infrastruktur. Detta gör att Serbien idag (2008) uppskattas ha en av de starkaste ekonomierna i regionen och ett instabilt Serbien skulle påverka ekonomin i hela regionen. EU som är hela Balkans viktigaste handelspartner har därför varit pådrivande för att Serbien ska skriva på ett stabiliserings- och associeringsavtal med unionen. Detta har stöd av den västinriktade presidenten Boris Tadic och större delen av regeringen, men avtalet har lagts på is tills vidare sedan oroligheter brutit ut på grund av Kosovos ensidigt utropade självständighet.[källa behövs]
Kultur
Mat
Bröd
Burek, Popara, Proja (majsbröd) Ljepina (Bröd till cevapcici)
Soppa
Pasulj, Čorba od suvog mesa, Čorba od ječma i sočiva, Čorba od zelja i sira, Čorba od spanaća, koprive ili zelja, Čorba od boranije, Paradajz čorba, Čorba od luka, Ljuta krompir čorba, Čorba jajaruša,
Grill
Pljeskavica, Ćevapčići, Vešalica, Various sausages, Mešano meso, Ražnjići,
Huvudrätter
Helgrillad gris/lamm, Gulaš, Đuveč, Karađorđeva šnicla, Moussaka(Мусакa), Fylld paprika och Aubergine, Pihtije, Grašak,
Kallskuret
Čvarci, Slanina, Praška šunka, Pršuta, Krvavice, Sremska,
Musik
Den 12 maj 2007 vann Serbien Eurovisionsschlagerfestivalen med låten Molitva, som sjöngs av Marija Šerifović.
Trumpetfestivalen i Guča hålls i Augusti varje år. Brukar enligt arrangörerna locka uppåt 500.000 deltagare.
Serbiska artister
Anabela Djogani (Funky G), Ceca (Svetlana Ražnatović), Dragana Mirković, Viki Miljković, Željko Joksimović, Zlatko Vuletić, Baby doll (artist), Dara Bubamara, Jelena Karleuša, Tina Ivanović, Momčilo Bajagić (Bajaga), Bora Đorđević, Đorđe Balašević, Zvonko Bogdan, "Legende", Gordana Lazarević, Merima Njegomir, Cune Gojković, Lepa Lukić, Marija Šerifović, Zdravko Colić, Baja Mali Knindža, Boban Marković, Šaban Šaulić, Cazim Colaković, Seka Aleksić, Tanja Savić.
Galleri
 Vy från borgen Kalemegdan i Belgrad |
 Fortet Petrovaradin i Novi Sad |
||
 Tsar Lazars kyrka i Kruševac |
 Stadshuset i Subotica |
 Fästingen Golubački grad från 1300-talet i östra Serbien |
Internationella rankningar
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2009 | 109 av 179 |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2008 | 64 av 173 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2008 | 85 av 180 |
| United Nations Development Programme | Human Development Index 2006 | 65 av 179 |
Referenser
- ↑ Anders Björnsson: Osmanernas rike - ett försummat europeiskt arv, SNS förlag, Stockholm 2004.
- ↑ Stevan K Pavlowitch: Serbia, the history behind the name., Hurst, London 2001, sid. 22. ISBN 1-85065-476-X.
- ↑ Sanimir Resić, ”En historia om Balkan” (ISBN 91-85057-75-4)
- ↑ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/newsbriefs/2007/07/18/nb-07
- ↑ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/newsbriefs/2007/07/16/nb-06
- ↑ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/newsbriefs/setimes/newsbriefs/2007/06/05/nb-02
- ↑ 7,0 7,1 http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/features/2007/06/08/feature-01
- ↑ http://tv4nyheterna.se/1.286122/2008/02/22/eu_fryser_samtal_med_serbien
- ↑ ”Ökänd krigsförbrytare gripen”. Svenska Dagbladet (TT). 21 juli 2008. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1478319.svd. Läst 22 juli 2008.
- ↑ Bondesson, Mikael (21 juli 2008). ”Karadzic gripen i Serbien”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=807149. Läst 22 juli 2008.
- ↑ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/newsbriefs/2006/11/24/nb-03
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Serbien
- Serbiens regering
- Statistiska fakta om Serbien
- CIA fakta om Serbien
- Turism i Serbien
- Serbisk kultur
- Nyheter från B92
- Regeringskansliet om Serbien
