Formel 1
Från Rilpedia
Formel 1, F1, tävlingar på asfalterade banor med ensitsiga bilar med friliggande hjul och i övrigt konstruerade enligt FIA:s bestämmelser. Samtliga tävlingar i sporten ingår numera i världsmästerskapet i formel 1, vars officiella namn på engelska är FIA Formula One World Championship.
Sporten bygger på grand prix-racingen från 1946. Det första loppet som benämndes "formel 1" var Paus Grand Prix 1948 som kördes den 29 mars 1948 i Pau i Frankrike medan det första loppet som räknades som ett VM-lopp kördes i Storbritannien 1950. Det senaste F1-loppet kördes i Monaco 2009.
Innehåll |
Sporten
Formel 1, som körs både på speciella tävlingsbanor och på banor som anordnas på avstängda gator, är troligen den mest kända racingen med specialbyggda ensitsiga bilar.
Från början fanns det många stall, bilar och diverse förare som kombinerades på för tillfället lämpligt sätt under säsongen, se till exempel March och Surtees. Numera är det enklare, stallen kör med bilar från samma tillverkare och dito motorer och i princip samma förare under hela säsongen.
Formel 1 är förmodligen världens dyraste sport, kraschtester, flygfrakter och utvecklings- och tillverkningskostnader är bara några skäl som gör det oerhört dyrt att tävla i denna sport. Man har dock vidtagit återgärder för att göra sporten mindre dyr, en motor skall hålla två lopp samt två kval annars så blir man bestraffad. Tidigare användes en speciell motor för kvalet och en motor för loppet. Båda motorerna skrotades sedan efter tävlingshelgen. Dyrt specialbränsle för kvalet har även förekommit. En årsbudget för ett stall rör sig trots detta om mellan 200 och 250 miljoner euro.
Formel 1 har sitt ursprung i Europa men har utvecklats till en global sport med tävlingar i Asien, Australien, Nordamerika och Sydamerika, även tävlingar i Afrika har arrangerats. Världsmästerskap i formel 1 anordnas årligen sedan 1950. En säsong har länge bestått av 16 deltävlingar, Grand Prix, men 2004 utökades den till 18 och 2005 till 19 lopp. Då tillkom ett helt nytt Grand Prix, Turkiets Grand Prix, som körs utanför Istanbul. Från och med säsongen 2008 körs även tävlingar i Valencia och Singapore och från och med 2009 även i Abu Dhabi. Samtidigt utgår då Frankrikes Grand Prix och Kanadas Grand Prix, vilket innebär att F1 för första gången inte körs i Nordamerika.
Tanken är att det inte skall finnas mer än en grand prix-tävling i varje land. För att kunna anordna flera tävlingar i länder med stort publikintresse, var till exempel Luxemburgs Grand Prix ett extra lopp i Tyskland och San Marinos Grand Prix ett dito i Italien. Beteckningen Europas Grand Prix har omväxlande använts för tävlingar i Spanien, Storbritannien och Tyskland.
Bilarna
Formel 1-reglerna säger att tävlingsbilarna måste konstrueras av stallen själva.
Motorn, som är placerad mellan föraren och de bakre hjulen, är sedan 2006 en V8 med en cylindervolym på högst 2,4 liter. Toro Rosso hade då dispens att köra med V10-motorer med varvtalsbegränsare. Från och med säsongen 2007 kör samtliga stall med V8-motorer. Motorn får inte ha överladdning.
Växellådan har sju sekventiella växlar framåt och är semiautomatisk. Upp och nerväxling görs med så kallade "paddlar" på vardera sidan av rattens baksida.
Bromsarna har skivor som innehåller kolfibrer.
Bilarna tillverkas av kolfiberkompositer, titanlegeringar och andra ultralätta och samtidigt ofattbart dyra material. Men bilen måste trots detta väga minst 605 kg inklusive olja, vatten och förare. Krocktester sker innan man får köra med sin bil, då vissa säkerhetskrav måste uppfyllas.
Bilarna har stora fram- och bakvingar för att luften ska trycka ner bilen och därmed ge de breda däcken optimalt fäste på banan. Underredet var platt fram till 1994 då man under pågående säsong införde den så kallade "plankan" för att minska risken för markkontakt, vilket anses vara orsaken till Ayrton Sennas olycka under San Marinos Grand Prix 1994. Stallen strävar dock efter en så låg höjd över banan som möjligt. Under bilen sitter alltså numera en trälist i bilens längdriktning, "plankan", som är avsedd att kontrollera att bilen inte legat för nära banan under tävlingen. Man får alltså inte ha för mycket markkontakt, för om förslitningen av "plankan" är för stor kan föraren bli diskvalificerad efter tävlingen.
Fram till senare delen av 1990-talet användes helt släta däck, så kallade slicks, vid torrt väglag. Därefter var däcken under alla förhållanden tvungna att ha minst fyra skåror i slitbanan, för att därmed minska bilarnas potentiella kurvhastigheter, men från och med säsongen 2009 är slicks åter tillåtna.
Från och med 2007 har samtliga stall samma däckleverantör, Bridgestone. För varje tävling finns två typer av torrdäck, ett hårdare standarddäck och ett mjukare däck som är märkt med gröna linjer på båda sidorna. Båda typerna måste användas på varje bil under en tävling.
Mått
Från och med säsongen 2009 gäller:
- Max bredd är 1 800 mm
- Max höjd är 950 mm förutom ev. skyddskonstruktioner
- Framvingen får inte vara bredare än 1 800 mm (tidigare 1 400 mm)
- Bakvingen får inte vara bredare än 750 mm (tidigare 1 000 mm) och sitta högre än 950 mm (tidigare 800 mm)
Bilarnas numrering
Bilarnas nummer är inte kopplade till förarna utan till stallen, med undantag för den regerande världsmästaren, som kör i bil nummer 1 och dennes stallkamrat i bil nummer 2. Världsmästaren behåller nummer 1, även om han byter stall. De övriga bilarnas nummer baseras på placeringen i det senaste konstruktörsmästerskapet, enligt principen ju bättre placering desto lägre nummer. Nummer 13 används dock inte, men deltog i Mexiko 1963 och Storbritannien 1976. 133 olika nummer från 0 till 208 har använts. Nummer 0 hade senast Damon Hills Williams-Renault i Australien 1994 och 208 hade Lella Lombardis Brabham-Ford i Storbritannien 1974.
Formel 1-cirkus
Världsmästerskapet brukar kallas formel 1-cirkus, eftersom stallen under säsongen åker till och från tävlingar runt jorden med allt man behöver i bagaget. Som exempel kan nämnas McLaren som till Kinas Grand Prix 2006 hade med sig tre bilar med motorer, ett reservchassi, fyra reservmotorer, en container med motordelar, 32 ton reservdelar, verktyg och depåutrustning, bränsle samt 95 personer inklusive förarna.
En formel 1-helg
| Dag | Tid | Aktivitet |
|---|---|---|
| Fredag | 10:00-11:30 | Testning Fri träning |
| 14:00-15:30 | Testning Fri träning |
|
| Lördag | 11:00-12:00 | Fri träning |
| 14:00-15:00 | Kvalificering | |
| Söndag | 14:00 | Race |
Under fredagen och lördagen före ett grand prix, som så gott som alltid körs på söndagar, finns tider för så kallad fri träning då förarna får tillfälle att lära känna banan och stallet få möjlighet att experimentera med sina bilar för att hitta de bästa inställningarna för den aktuell banan.
Historiskt sett var det många stall och bilar som ville delta i formel 1-cirkusen, varför alla var tvungna att kvalificera sig till själva tävlingen. Med de nuvarande enorma kostnaderna är detta inte längre praktiskt möjligt, utan formel 1-organisation FOCA säljer rättigheten till stallen att ställa upp i formel 1-grand prix. Varje stall deltar med två förare och två bilar i varje lopp; fler är inte tillåtet.
Stallen får under en säsong använda upp till fyra förare var, vilka samtliga kan ta mästerskapspoäng. Ett förarbyte kan göras när som helst före kvalificeringen men det måste godkännas av tävlingsledningen. Den nye föraren måste använda den motor och de däck som den ursprunglige föraren skulle använt.
Kvalificeringen
Kvalificeringen är fr.o.m. 2006 är ett tredelat utslagningssystem med flera bilar på banan under hela kvalificeringen, som pågår ca en timme. Reglerna ändrades delvis från och med Frankrikes Grand Prix 2006. Kvalificeringen är uppdelad i tre pass med fem minuters paus mellan.
Del 1 (Q1) — Alla de 20 bilarna får köra valfritt antal varv när som helst under det första passet som är 20 minuter. Därefter får de fem långsammaste bilarna lämna kvalificeringen och ges startplatserna 16-20.
Del 2 (Q2) — Tiderna raderas för de 15 återstående bilarna som nu när som helst får köra hur många varv man vill under det andra passet som är 15 minuter. Efter det andra passet tas de nu fem långsammaste bilarna bort och ges startplatserna 11-15.
Del 3 (Q3) — Tiderna raderas för de tio resterande bilarna som under det sista passet, som är 10 minuter, får köra så många varv man hinner för att prestera en så snabb tid som möjigt. Efter det sista passet bestäms vilka som får inta startplatserna 1-10.
Tidigare måste en förare fullborda ett varv innan tiden var ute för att det skulle vara giltigt, men numera räcker det att föraren påbörjat ett varv innan passet flaggas av. Om en förare anses i onödan ha stoppat på banan eller hindrat annan förare under kvalificeringen stryks dennes tider.
Under de två första passen får bilarna ha valfri mängd bränsle och de utslagna förararna får sedan tanka före loppet. De övriga tio förarna måste starta det sista passet med den bränslemängd som de avser att ha när de startar i själva tävlingen. Tidigare fick förarna ersätta den bränslemängd som använts under det sista passet, men den möjligheten togs bort säsongen 2008 för att eliminera de impopulära bränslebrännarvarven i början av Q3.
Föraren med bästa tiden får stå främst, det vill säga i pole position vid söndagens lopp. Föraren med den näst snabbaste tiden får stå snett bakom i det första startledet. Trean och fyran får starta från det andra startledet, femman och sexan från det tredje och så vidare.
Från och med Bahrains Grand Prix 2008 straffas förare som kör för sakta under sina in- och utvarv under Q3 med nedflyttning fem placeringar på startgriden.
Tävlingen
Under lördagen brukar en annan racertävling köras, till exempel ett GP2-lopp, för att glädja åskådarmassorna.
.jpg)
Själva formel 1-loppet, som oftast körs på söndagen klockan 14:00 lokal tid, startar med ett formationsvarv i vilket bilarna kör ut i den ordning de kvalificerade sig och sedan stod uppställda på startplatsen. När alla kommit runt, ställer man upp sig i samma ordning igen och inväntar startsignalen. Den består av en rad med fem röda lampor som sitter ovanför start-/mållinjen. Lamporna tänds en efter en med en sekunds fördröjning och när sedan alla lampor släcks startar loppet.
Numera följer en bil med ett specialtränat läkarlag bakom de startande bilarna under det första varvet. Denna rutin infördes vid USA:s Grand Prix 1978 efter den svåra olyckan som inträffade under Italiens Grand Prix tidigare den säsongen.
Ett formel 1-lopp är lite över 300 km eller max 2 timmar. Ibland måste lopp kortas av, oftast beroende på regnväder. Varje avverkat varv på grund av omstart räknas av från racingdistansen så att om loppet skulle varit 60 varv och det blir en omstart så består loppet då bara av 59 varv.
Förarna gör under ett lopp minst ett, ofta två eller tre, depåstopp (pit stop) för att i första hand fylla på bränsle (bränslepåfyllning återinfördes 1994 efter att ha varit förbjudet under 10 säsonger) och byta däck. Om en bil ligger bakom en annan och inte kan köra om, är det ibland taktiskt att istället gå in i depå och därefter komma ut på banan då hindret är borta och köra så fort det går. På så sätt minskas totaltiden på banan genom att istället "köra om i depån". Ett bra depåstopp görs på ca åtta sekunder, men hela depåbesöket, som består av en avfart, själva stoppet och en påfart igen, brukar utgöra en tidsförlust om ca 25-35 sek.
Trots mycket stora budgetar och toppförare påstås formel 1 ofta vara tråkig jämfört med mindre prestigefyllda racingkategorier. Skillnaderna mellan förarnas skicklighet är oftast försumbar jämfört med de olika bilarnas prestanda. Trots detta är omkörningar på banan mycket sällsynta på grund av att luftströmmarna efter ledande bilar förstör aerodynamiken för bakomliggande bilar, även så ligger det mycket smuts eller vatten vid blöta förhållanden utanför idealspåret som ledarbilen oftast ligger i, vilket gör omkörningar mycket svåra och riskfyllda och medför ofta att även mycket snabbare bilar blir liggande bakom långsammare.
Övriga regler
Parc fermé
Efter kvalificeringen placeras bilarna i parc fermé (som är franska och betyder ungefär "stängt område") varefter teamen inte får arbeta med bilarna. Dessutom måste förarna starta loppet med bilarna i exakt samma skick som när de ställdes in i parc fermé. Detta innebär till exempel att man startar på samma däck och med den bränslemängd man har kvar efter kvalificeringen. Stallen får dock byta däck om vädret går från till exempel torrt till vått, men detta skall i så fall beslutas av tävlingsledningen.
Testtillfällen
Stallen får testa/träna under fredagen före lopp. För Monacos Grand Prix gäller torsdagen. Tidigare var det tillåtet att använda en tredjebil under fredagsträningen, men det är inte längre. Under fredagens fria träning är det tillåtet att använda en testförare men endast om denne kör någon av stallets tävlingsbilar.
2005 kom alla formel 1-stall, utom Ferrari, överens om frivilliga restriktioner för att begränsa sina testaktiviteter på banorna för att ytterligare reducera kostnaderna för sporten. Överenskommelsen innebar att stallen inte kommer att testa mer än 30 dagar per år. De kommer bara att köra med två bilar och kommer inte att testa på mer än en bana åt gången. Från och med 2009 får testning inte ske under pågående säsong med undantag för ordinarie testtillfällen i samband med tävling.
Testningen begränsas till av FIA godkända europeiska banor, av vilka Silverstone, Catalunya och Monza är de enda formel 1-banorna. Bland de övriga banorna som det körs tester på kan nämnas Jerez, Paul Ricard och den nya Algarve Motor Park.
Poängberäkning
Poängberäkningen ändrades säsongen 2003, från att de sex främsta fått poäng till att istället de åtta främsta tilldelas poäng i ett lopp. Innan fick vinnaren 10 poäng, tvåan 6, trean 4, fyran 3, femman 2 och sexan 1 poäng. Till och med säsongen 2000 gavs halva poäng i lopp som stoppades före halva distansen. Från och med 2003 får vinnaren 10 poäng, tvåan 8, trean 6, fyran 5, femman 4, sexan 3, sjuan 2 och åttan 1 poäng.
Världsmästare blir den förare som under säsongen hade samlat flest poäng sammanlagt i tävlingarna, men från och med säsongen 2010 blir det föraren som vinner flest deltävlingar under säsongen. Om två eller flera förare vinner lika många lopp, kommer titeln att tilldelas föraren med flest poäng totalt enligt poängsystemet ovan.
Stallorder
Stallorder är nu helt förbjudna och syftet är att Ferrarifiaskot i Österrikes Grand Prix 2002 inte skall upprepas. Stallorden där gällde Rubens Barrichello som fick invänta Michael Schumachers målgång innan han själv fick den "rutiga flaggan". Stallorder används trots detta även nu av många stall för att den förare som har störst chans att vinna VM skall samla flest poäng. Det går till så att andrabilen får märkliga tekniska problem eller däck som inte fungerar under ett antal varv tills stallkamraten har tagit sig förbi på ett tillsynes korrekt sätt. När manövern är klar så återfår plötsligt bilen sin förlorade prestanda för att stallet inte skall tappa poäng.
Teknisk utrustning
Följande regler gäller:
- Fyrhjulsdrift är förbjuden.
- Fyrhjulsstyrning är förbjuden.
- Automatisk växellåda är förbjuden.
- Launch control, det vill säga en automatisk styrenhet för gaspådrag och växellåda, är förbjuden.
- Traction control, det vill säga antispinnsystem, är förbjuden.
- Telemetri, depå till bil, det vill säga möjligheten att förändra bilens inställningar från depån under ett lopp, är förbjuden.
- Telemetri, bil till depå är under vissa omständigheter tillåten.
- Radiotrafik mellan förare och depå måste kunna avlyssnas.
- Bilen måste ha minst två backspeglar, två kameror och utrustning för tidmätning.
- För att man ska kunna se skillnad på ett stalls bilar måste försteförarens bil ha en fluorescerande röd kamera.
- Endast två bakre vingelement tillåtna.
- Föraren ska i en nödsituation kunna lämna bilen inom fem sekunder och endast behöva demontera ratten.
- Däckbyten under loppen tillåtna.
- Motorn ska vara en V8 på 2,4 liter med en varvtalsbegränsning på 18 000 varv/minut.
- Från och med säsongen 2009 får en förare använda högst åtta motorer under säsongen. Om en förare använder mer än åtta motorer kommer denne att flyttas ner tio startplaceringar vid den första tävlingen då en ytterligare motor används.
- En motor anses ha använts en gång när bilens klocktransponder visat att den lämnat depåområdet.
- Om en förare ersätts under säsongen kommer ersättaren att räknas som den ursprunglige föraren avseende motorns användning.
- FIA förseglar i samråd med berörda motorleverantörer samtliga motorer innan de används vid tävling för att säkerställa att inga viktiga rörliga delar byggs om eller byts ut.
- Totalstopp för all motorutveckling, så kallad "motorfrysning" som inleddes 2007, förlängs under 2008 att gälla i tio år, men beslutet kan ändras efter fem år.
- Växellådan måste hålla under fyra deltävlingar i följd. Om växellådan byts tidigare flyttas bilens förare ner fem placeringar på startgriden före loppet. Om en förare inte fullföljer ett lopp tillåts denne att byta växellåda inför nästa lopp utan att drabbas av bestraffning.
- Ett system för att i bilen visa föraren gällande racingflagga.
- Varje bil måste vara utrustad med en varningslampa framför cockpiten som används för att snabbt vägleda räddningspersonal vid en eventuell olycka.
- Kers, som är ett system för omvandling och tillfällig lagring av rörelseenergi, tillåts för att tillfälligt öka effekten max 60kW, till exempel vid omkörningar.
- Diffuser bak, som Brawn, Toyota och Williams började använda säsongen 2009, är tillåtna.
Däck
Ett formel 1-däck är konstruerat att hålla en sträcka på högst 200 km och eftersom ett lopp är ca 300 km innebär detta att minst ett däckbyte behövs. Varje förare får under en tävlingsweekend använda 14 uppsättningar torrdäck med två olika gummiblandningar som båda måste användas, fyra uppsättningar med två av varje specifikation under fredagen och resterande tio uppsättningar med fem av varje specifikation under lördagen och söndagen. Utöver torrdäcken får varje förare använda fyra uppsättningar regndäck och tre uppsättningar däck för extrema väderförhållanden, så kallade monsundäck.
Torrdäcken var fram till och med säsongen 2008 tvungna att ha fyra skåror med visst avstånd mellan och visst djup. Slitbanemönstret på de mjukare däcken hade då en vit fåra så att åskådarna kunde se vilka däck som användes. Det fanns inga regler för hur slitna däck man fick använda under ett lopp, men FIA kunde vidta lämpliga åtgärder om de ansåg att något stall fick fördelar genom att använda mycket slitna däck. Michelin konstruerade ett däck som från början var mönstrat, men när det använts blev mer och mer ett slicks, det vill säga helt slätt, men det blev inte godkänt av FIA. Från och med säsongen 2009 är slicks åter tillåtna och då är däcken med den mjukare av de två gummiblandningarna märkta med ett grönt band på de yttre däcksidorna.
Förarna har som nämnts också tillgång till regndäck och monsundäck, men fram till starten av kvalificeringen får sådana endast användas om banan förklarats som våt av tävlingsledningen. Om förare under loppet kör med däck avsedda för vått underlag tillåts byte av däck vid behov, och det kan då gälla byte till en ny uppsättning monsundäck, regndäck eller torrdäck.
Leverantörerna har olika typer av regnvädersdäck för alla möjliga banförhållanden, men alla däck måste vara godkända i förväg av FIA. Alla däck märks dessutom med en streckkod så att man kan följa upp användningen och därmed säkerställa att inga stall bryter mot reglerna.
Som en åtgärd att skära ned på kostnaderna beslutade FIA att endast en däcktillverkare skulle leverera däck till samtliga stall säsongerna 2008, 2009 och 2010. Olika tillverkare fick ansöka och i juni 2006 valde FIA japanska Bridgestone. Michelin hade redan i slutet av 2005 beslutat att dra sig ur efter säsongen 2006 då den kommande bristen på konkurrens ej skulle driva deras utveckling framåt. Michelin lämnade heller inte in någon ansökan om att bli den ensamma leverantören. Bridgestone blev därför ensam leverantör av däck redan 2007.
Bränsle
Bränslet skräddarsys åt stallen av flera större oljebolag. Bensinen är blyfri med drygt 100 oktan. Innan säsongen börjar måste varje leverantör lämna över 10 liter av aktuellt bränsle till FIA. Vid varje tävling tar man prov från det bränsle som används och det måste stämma överens exakt med det inlämnade förprovet. Om det inte stämmer, beror det för det mesta på att man inte har tömt tanken ordentligt efter en testkörning, då man får köra med vilken bensin som helst. Upptäcks felet efter kvalificeringen får föraren starta sist, men upptäcks det efter loppet blir föraren diskvalificerad. Om man byter bensintyp under säsongen måste man lämna in ett nytt prov.
Från och med säsongen 2008 måste den totala mängden bränsle bestå av minst 5,75 procent biobränsle, vilket betyder att motorerna även måste klara den typen av bränsle.
Säkerhetsbil
En säkerhetsbil skickas ut av tävlingsledningen för att samla ihop fältet när något har hänt eller om det till exempel regnar för mycket. När säkerhetsbilen kommer ut visas en tavla med bokstäverna "SC" (Safety Car). Så länge säkerhetsbilen finns på banan råder omkörningsförbud. Om det regnar kraftigt i starten kan starten ske bakom säkerhetsbilen, som stannar ute tills tävlingsledningen anser att det är säkert att släppa iväg fältet. När säkerhetsbilen är ute på banan blinkar gula lampor på bilens tak, men de släcks under det sista varvet på banan.
För att förhindra förare att köra in i depå just som säkerhetsbilen kom ut på banan och för att undvika att de sista bilarna i fältet störde ledarbilaran under en omstart av loppet ändrades reglerna inför säsongen 2007. När säkerhetsbilen kom ut på banan tilläts ingen förare att köra in i depå förrän fältet samlats ihop bakom säkerhetsbilen och innan den åter lämnat banan fick varvade bilar som befann sig bland de på ledarvarvet köra om dessa plus säkerhetsbilen för att återta sina korrekta platser bak i fältet.
Från och med säsongen 2009 kommer depån åter att vara öppen under hela loppet, men för att inte föraren ska rusa in i depån om säkerhetsbilen kommer ut, kommer en beräknad minimitid som föraren måste stanna ute att visas på bilens kontrollpanel.
Hastighetsbegränsning
Hastighetsbegränsningen i depåområdet är 60 km/h under den fria träningen och 100 km/h vid övriga tilfällen. Hastighetsbegränsning i depå infördes säsongen 1994 inför loppet i Monaco. Under den så kallade svarta helgen under San Marinos Grand Prix 1994 på Imola då Roland Ratzenberger och trefaldige världsmästeren Ayrton Senna omkom skedde även tre andra olyckor, i en av dem tappade en Lotus höger bakdäck under accelerationen ut ur depån vilket leddet till att mekaniker i Ferrari-stallet skadades svårt när däcket okontrollerat kom farande längs depågatan.
Detta hade även inträffat några år tidigare på Estoril-banan i Portugal vilket fick bägaren att rinna över och dessutom infördes strikta regler för vilka personer som fick vistas i depån. Innan hade mekaniker, PR-folk och andra inbjudna oftast fått stå i depån och följa loppet. Tillträde begränsades till depåpersonalen som endast fick besöka depån vid depåstopp. Tidigare var det fri fart även på depågatan och man såg då ofta bilar passera i extrema farter. Tidigare fanns chikaner före depån för att bromsa in bilarna. Dessa finns fortfarande kvar, som på till exempel Hungaroring, Nürburgring och Circuit de Catalunya, men de används inte längre.
Tidsstraff
Tidsstraff är av två slag:
- Stanna-och-kör-straff eller stopp-och-gå-straff, engelska stop-and-go penalty, är ett straff för osportligt uppträdande av olika slag som innebär att föraren måste köra in i depå och stanna där i tio sekunder innan han får köra vidare. Under ett stopp av denna typ får inga arbeten utföras på bilen.
- Kör-igenom-depån-straff eller drive-through-straff, engelska drive-through penalty, är ett alternativt straff som utdöms vid mindre regelbrott, till exempel blockering eller kollision, och är det straff som är vanligast förekommande och mindre kännbart än "Stanna-och-kör-straff". Straffet liknar det föregående, men föraren behöver bara köra genom depåområdet en gång under iakttagande av hastighetsbestämmelsen. Föraren får inte stanna för att få hjälp.
Tidsstraff utdöms om förare:
- tjuvstartar
- orsakar en kollision
- prejar en konkurrent
- nonchalerar blå flagga tre gånger
- avsiktligt hindrar en konkurrent från att köra om vid varvningar
- avsiktligt byter spår för många gånger innan kurvor
- kör om vid gul flagga
- kör om under uppvärmningsvarvet
- överskrider hastighetsgränsen i depåområdet
- korsar den vita linjen i utfarten till depån
Bötesstraff
Hastigheten i depån kontrolleras med radar. Skulle en förare överskrida maxfarten under träning eller kval utdöms böter. Bötesbeloppet är 250 dollar per kilometer över gällande tillåten hastighet, vilket gör att det ofta handlar om stora belopp. Sker överskridandet under loppet får föraren ett drive-through-straff enligt ovan.
.jpg){kind=link}