Formel 1-VM 1954

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

• Skriv en ny artikel om en kvinna (önskelistor finns i respektive delprojekt).
• Förbättra de artiklar som redan finns om kvinnor (listor över artiklar som behöver förbättras finns inom respektive delprojekt).
• Starta ett nytt delprojekt inom ett ämne du är intresserad av.
• Om du ser en mycket bra artikel om en kvinna, nominera den till läsvärd/utmärkt. hade nio deltävlingar som kördes under perioden 17 januari-24 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1954 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Maserati och Mercedes-Benz.

Vinnare

• Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Maserati & Mercedes-Benz
• Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1954

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande stall	Vinnade tillverkare
Argentinas Grand Prix	17 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Indianapolis Grand Prix	31 maj	Indianapolis	Bill Vukovich	Howard Keck Co	Kurtis Kraft-Offenhauser	*
Belgiens Grand Prix	20 juni	Spa-Francorchamps	Juan Manuel Fangio	Maserati		*
Frankrikes Grand Prix	4 juli	Reims-Gueux	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Storbritanniens Grand Prix	17 juli	Silverstone	José Froilán González	Ferrari		*
Tysklands Grand Prix	1 augusti	Nürburgring	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Schweiz Grand Prix	22 augusti	Bremgarten	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Italiens Grand Prix	5 september	Monza	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Spaniens Grand Prix	24 oktober	Pedralbes	Mike Hawthorn	Ferrari		*

Grand Prix utanför VM 1954

Grand Prix/Race	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande stall	Vinnade tillverkare
Buenos Aires Grand Prix	31 januari	Buenos Aires	Maurice Trintignant	Ecurie Rosier	Ferrari
Syrakusas Grand Prix	11 april	Syrakusa	Giuseppe Farina	Ferrari
Lavant Cup	19 april	Goodwood	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Ferrari
Paus Grand Prix	19 april	Pau	Jean Behra	Gordini
Bordeauxs Grand Prix	9 maj	Bordeaux	José Froilán González	Ferrari
International Trophy	15 maj	Silverstone	José Froilán González	Ferrari
Baris Grand Prix	22 maj	Bari	José Froilán González	Ferrari
Curtis Trophy	5 juni	Snetterton	Roy Salvadori	Gilby Engineering	Maserati
Roms Grand Prix	6 juni	Castel Fusano	Onofre Marimón	Maserati
Grand Prix des Frontières	6 juni	Chimay	Prince Bira	Prince Bira	Maserati
BARC Formula 1 Race	7 juni	Goodwood	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Ferrari
Cornwall MRC Formula 1 Race	7 juni	Davidstow	John Riseley-Prichard	John Riseley-Prichard	Connaught-Lea Francis
Crystal Palace Trophy	9 juni	Crystal Palace	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Ferrari
Rouen-les-Essarts Grand Prix	11 juli	Rouen-les-Essarts	Maurice Trintignant	Ferrari
Caens Grand Prix	25 juli	Caen	Maurice Trintignant	Ferrari
August Cup	2 augusti	Crystal Palace	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Ferrari
International Gold Cup	7 augusti	Oulton Park	Stirling Moss	Maserati
Redex Trophy	14 augusti	Snetterton	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Ferrari
Pescaras Grand Prix	15 augusti	Pescara	Luigi Musso	Maserati
Cadours Grand Prix	12 september	Cadours	Jean Behra	Gordini
Berlins Grand Prix	19 september	Avus	Karl Kling	Mercedes-Benz
Goodwood Trophy	25 september	Goodwood	Stirling Moss	Maserati
Daily Telegraph Trophy	2 oktober	Aintree	Stirling Moss	Maserati

Stall, nummer och förare 1954

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1]	9	Jimmy Bryan, USA
BRM (Maserati)	8, 17, 18, 28, 42	Ken Wharton, Storbritannien
Bill Whitehouse (Connaught-Francis)[2]	22	Bill Whitehouse, USA
Bira (Maserati)	6	Ron Flockhart, Storbritannien
	6, 14, 18, 20, 46	Prince Bira, Thailand
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[1]	7	Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)	29	Bob Gerard, Storbritannien
Brown Motor Co (Schroeder-Offenhauser)[1]	74	Andy Linden, USA
		Bob Scott, USA
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)[1]	65	Spider Webb, USA
		Danny Kladis, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	51	Bill Homeier, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	19	Jimmy Daywalt, USA
Ecurie Ecosse (Connaught-Francis)	26	Leslie Thorne, Storbritannien
Ecurie Francorchamps (Ferrari)	2, 30	Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)	30	Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari & Maserati)	6, 14, 20, 24, 34	Robert Manzon, Frankrike
	15, 24, 25, 26, 36	Louis Rosier, Frankrike
	26	Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	1, 38	Jim Rathmann, USA
	1, 45	Sam Hanks, USA
		Jimmy Davies, USA
	38	Pat Flaherty, USA
	45	Art Cross, USA
		Johnnie Parsons, USA
		Andy Linden, USA
Emmanuel de Graffenried (Maserati)	22	Ottorino Volonterio, Schweiz
	22, 30	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
Emmett J Malloy (Pankratz-Offenhauser)[1]	25	Jimmy Reece, USA
Eugene A Casaroll (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	16	Marshall Teague, USA
		Jimmy Jackson, USA
		Tony Bettenhausen, USA
	16, 34	Duane Carter, USA
	34	Troy Ruttman, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	28	Larry Crockett, USA
Ferrari	1, 2, 6, 9, 10, 12, 20, 32, 38	José Froilán González, Argentina
	1, 3, 6, 10, 11, 14, 22, 38, 40	Mike Hawthorn, Storbritannien
	2, 4, 8, 10, 26, 30, 40	Maurice Trintignant, Frankrike
	4	Piero Taruffi, Italien
	4, 10	Nino Farina, Italien
	16, 24, 38	Umberto Maglioli, Italien
	24	Robert Manzon, Frankrike
	34	Alberto Ascari, Italien
Francis Bardazon (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]	17	Bob Sweikert, USA
Georges Berger (Gordini)	30	Georges Berger, Belgien
Gilby Engineering (Maserati)	5, 44	Roy Salvadori, Storbritannien
Giovanni de Riu (Maserati)[2]	2	Giovanni de Riu, Italien
Gordini	9, 10, 12, 17, 18, 24, 44, 46	Jean Behra, Frankrike
	10, 16, 28	Paul Frère, Belgien
	11, 12, 18, 46	Clemar Bucci, Argentina
	12, 18, 19	André Pilette, Belgien
	14, 42	Fred Wacker, USA
	20	Élie Bayol, Frankrike
	22	Roger Loyer, Frankrike
	26, 48	Jacques Pollet, Frankrike
Gould's Garage (Cooper-Bristol)	28	Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[1]	27	Ed Elisian, USA
		Bob Scott, USA
H A Chapman (Nichels-Offenhauser)[1]	43	Johnny Thomson, USA
		Andy Linden, USA
		Bill Homeier, USA
HWM-Alta	32	Lance Macklin, Storbritannien
Hans Klenk (Klenk-BMW)	22	Theo Helfrich, Tyskland
Harry Schell (Maserati)	3, 15, 24, 28, 48	Harry Schell, USA
Hoosier Racing Team (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]	5	Paul Russo, USA
		Jerry Hoyt, USA
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	14	Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1]	98	Chuck Stevenson, USA
		Walt Faulkner, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	2	Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[1]	24	Cal Niday, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	31	Gene Hartley, USA
		Marshall Teague, USA
Jorge Daponte (Maserati)	8, 34	Jorge Daponte, Argentina
Lancia	34	Alberto Ascari, Italien
	36	Luigi Villoresi, Italien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	73	Mike Nazaruk, USA
Leslie Marr (Connaught-Francis)	23	Leslie Marr, Storbritannien
Maserati	2, 26	Juan Manuel Fangio, Argentina
	4, 6, 12, 28, 33	Onofre Marimón, Argentina
	6, 14, 20 ´	Luigi Musso, Italien
	7, 12, 18, 28, 30, 40	Sergio Mantovani, Italien
	8	Prince Bira, Thailand
	8, 28, 32	Stirling Moss, Storbritannien
	10, 24, 30	Roberto Mières, Argentina
	10, 31, 32	Alberto Ascari, Italien
	14, 32, 5, 22	Luigi Villoresi, Italien
	16	Paco Godia, Spanien
	26	Louis Rosier, Frankrike
	34	Harry Schell, USA
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	10	Tony Bettenhausen, USA
Mercedes-Benz	1, 2, 4, 16, 18	Juan Manuel Fangio, Argentina
	2, 4, 8, 14, 19, 20	Karl Kling, Tyskland
	6, 12, 20, 22	Hans Herrmann, Tyskland
	21	Hermann Lang, Tyskland
Miklos Sperling (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]	77	Fred Agabashian, USA
Moss (Maserati)	7, 16, 22	Stirling Moss, Storbritannien
Motor Racers Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2]	35	Pat O'Connor, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	99	Jerry Hoyt, USA
Onofre Marimón (Maserati)[2]	36	Carlos Menditéguy, Argentina
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1]	88	Manny Ayulo, USA
Peter Whitehead (Cooper-Alta)	21	Peter Whitehead, Storbritannien
R J Chase (Cooper-Bristol)	27	Alan Brown, Storbritannien
R N Sabourin (Pawl-Offenhauser)[1]	12	Rodger Ward, USA
		Eddie Johnson, USA
R R C Walker (Connaught-Francis)	24	John Riseley-Prichard, Storbritannien
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	32	Ernie McCoy, USA
Ray T Brady (Schroeder-Offenhauser)[1]	33	Len Duncan, USA
		George Fonder, USA
Roberto Mières (Maserati)	4, 8, 16, 24, 32	Roberto Mières, Argentina
Scuderia Ambrosiana (Ferrari)	12	Reg Parnell, Storbritannien
Sir Jeremy Boles (Connaught-Francis)[2]	25	Don Beauman, Storbritannien
South California Muffler Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	15	Johnnie Parsons, USA
T W & W T Martin (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1]	71	Frank Armi, USA
		George Fonder, USA
Vanwall	10, 20, 42	Peter Collins, Storbritannien

Slutställning förare 1954

Placering	Förare	Stall	Tillverkare	Poäng
1	Juan Manuel Fangio	Maserati & Mercedes-Benz		42
2	José Froilán González	Ferrari		25,14
3	Mike Hawthorn	Ferrari		24,64
4	Maurice Trintignant	Ecurie Rosier & Ferrari	Ferrari	17
5	Karl Kling	Mercedes-Benz		12
6	Bill Vukovich	Howard Keck Co	Kurtis Kraft-Offenhauser	8
7	Hans Herrmann	Mercedes-Benz		8
8	Nino Farina	Ferrari		6
9	Luigi Musso	Maserati		6
10	Jimmy Bryan	A E Dean	Kuzma-Offenhauser	6
11	Roberto Mières	Maserati		6
12	Jack McGrath	Jack B Hinkle	Kurtis Kraft-Offenhauser	5
13	Onofre Marimón	Maserati		4,14
14	Stirling Moss	Maserati		4,14
15	Robert Manzon	Ecurie Rosier	Ferrari	4
16	Sergio Mantovani	Maserati		4
17	Prince Bira	Bira	Maserati	3
18	Umberto Maglioli	Ferrari		2
19	André Pilette	Gordini		2
20	Luigi Villoresi	Maserati		2
21	Mike Nazaruk	Lee Elkins	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
22	Élie Bayol	Gordini		2
23	Troy Ruttman	Eugene A Casaroll	Kurtis Kraft-Offenhauser	1,5
24	Duane Carter	Eugene A Casaroll	Kurtis Kraft-Offenhauser	1,5
25	Alberto Ascari	Maserati & Lancia		1,14
26	Jean Behra	Gordini		0,14

Inofficiell slutställning konstruktörer 1954

Endast de fem bästa poängen från de nio loppen för den första bilen räknade.

Placering	Tillverkare	Poäng
1	Mercedes-Benz	36
2	Ferrari	34
3	Maserati	29
4	Gordini	4

Noter

1. ↑ ^{1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 1,15 1,16 1,17 1,18 1,19 1,20 1,21 1,22 1,23 1,24 1,25 1,26 1,27 1,28 1,29} Deltog endast i Indianapolis 1954.
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7} Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Säsonger