Formel 1-VM 1956

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

• Skriv en ny artikel om en kvinna (önskelistor finns i respektive delprojekt).
• Förbättra de artiklar som redan finns om kvinnor (listor över artiklar som behöver förbättras finns inom respektive delprojekt).
• Starta ett nytt delprojekt inom ett ämne du är intresserad av.
• Om du ser en mycket bra artikel om en kvinna, nominera den till läsvärd/utmärkt. hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 22 januari-2 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1956 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Ferrari.

Vinnare

• Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Ferrari
• Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1956

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande stall	Vinnade tillverkare
Argentinas Grand Prix	22 januari	Buenos Aires	Luigi Musso Juan Manuel Fangio	Ferrari		*
Monacos Grand Prix	13 maj	Monte Carlo	Stirling Moss	Maserati		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Pat Flaherty	John Zink	Watson-Offenhauser	*
Belgiens Grand Prix	3 juni	Spa-Francorchamps	Peter Collins	Ferrari		*
Frankrikes Grand Prix	1 juli	Reims-Gueux	Peter Collins	Ferrari		*
Storbritanniens Grand Prix	14 juli	Silverstone	Juan Manuel Fangio	Ferrari		*
Tysklands Grand Prix	5 augusti	Nürburgring	Juan Manuel Fangio	Ferrari		*
Italiens Grand Prix	2 september	Monza	Stirling Moss	Maserati		*

Grand Prix utanför VM 1956

Grand Prix/Race	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande stall	Vinnade tillverkare
Buenos Aires Grand Prix	5 februari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Ferrari
Glover Trophy	2 april	Goodwood	Stirling Moss	Maserati
Syrakusas Grand Prix	15 april	Syrakusa	Juan Manuel Fangio	Ferrari
Aintree 200	21 april	Aintree	Stirling Moss	Maserati
International Trophy	5 maj	Silverstone	Stirling Moss	Vanwall
Neapels Grand Prix	6 maj	Posillipo	Robert Manzon	Gordini
Aintree 100	23 juni	Aintree	Horace Gould	Gould's Garage	Maserati
Vanwall Trophy	22 juli	Snetterton	Roy Salvadori	Gilby Engineering	Maserati
Caens Grand Prix	26 augusti	Caen	Harry Schell	Maserati
BRSCC F1 Race	14 oktober	Brands Hatch	Archie Scott-Brown	Connaught	Connaught-Alta

Stall, nummer och förare 1956

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
Alberto Uria (Maserati)	16	Alberto Uria, Uruguay
		Oscar González, Uruguay
André Simon (Maserati)[1]	42	André Simon, Frankrike
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	7	Pat O'Connor, USA
Brabham (Maserati)	30	Jack Brabham, Australien
Bugatti	28	Maurice Trintignant, Frankrike
BRM	10, 23	Mike Hawthorn, Storbritannien
	12, 24	Tony Brooks, Storbritannien
	25	Ron Flockhart, Storbritannien
BRM (Maserati)[1]	14	Mike Hawthorn, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[2]	16	Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)	26	Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Halford (Maserati)	21, 29, 48	Bruce Halford, Storbritannien
Carl L Anderson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	34	Johnnie Tolan, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	4	Sam Hanks, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	48	Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Alta	2	Les Leston, Storbritannien
	4	Ron Flockhart, Storbritannien
	6, 21	Jack Fairman, Storbritannien
	19	Archie Scott-Brown, Storbritannien
	20	Desmond Titterington, Nordirland
Dean Van Lines (Kuzma-Offenhauser)[2]	2	Jimmy Bryan, USA
E R Casale (Kuzma-Offenhauser)[2]	41	Billy Garrett, USA
Ecurie Rosier (Maserati)	8, 15, 24, 27, 36	Louis Rosier, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	19	Rodger Ward, USA
Emeryson-Alta	32	Paul Emery, Storbritannien
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	54	Jack Turner, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	14	Bob Veith, USA
	42	Fred Agabashian, USA
Ferrari	1, 2, 10, 20, 22, 26, 30, 34	Juan Manuel Fangio, Argentina
	2, 4, 5, 8, 14, 26, 36	Peter Collins, Storbritannien
	3, 4, 5, 16, 30	Alfonso de Portago, Spanien
	3, 4, 12, 20, 22, 24, 32	Eugenio Castellotti, Italien
	4, 24, 28, 34	Luigi Musso, Italien
	6	Paul Frère, Belgien
	20	André Pilette, Belgien
	38, 44	Olivier Gendebien, Belgien
	50	Wolfgang von Trips, Tyskland
Fred Somers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2][1]	10	Ed Elisian, USA
		Eddie Russo, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	15	Johnny Boyd, USA
Gilby Engineering (Maserati)	16, 28, 44	Roy Salvadori, Storbritannien
Giorgio Scarlatti (Ferrari)	36	Giorgio Scarlatti, Italien
Gordini	2, 10, 15, 30	Robert Manzon, Frankrike
	4	Élie Bayol, Frankrike
	4, 11, 34	André Pilette, Belgien
	6, 8, 14, 32	Hermano da Silva Ramos, Brasilien
	11	André Milhoux, Belgien
	12	André Simon, Frankrike
Gould's Garage (Maserati)	18, 19, 26, 31	Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	5	Andy Linden, USA
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	57	Bob Christie, USA
Harry Dunn (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	89	Keith Andrews, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2]	98	Johnnie Parsons, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[2]	27	Cliff Griffith, USA
John Zink (Watson-Offenhauser)[2]	8	Pat Flaherty, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	53	Troy Ruttman, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)[2]	26	Jimmy Reece, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	73	Dick Rathmann, USA
Lindsey Hopkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	24	Jim Rathmann, USA
Luigi Piotti (Maserati)	11, 18, 38	Luigi Villoresi, Italien
	18, 40	Luigi Piotti, Italien
Maserati	2, 6, 7, 28, 30, 34, 36	Stirling Moss, Storbritannien
	4, 6, 8, 30, 32, 46	Jean Behra, Frankrike
	6	Carlos Menditéguy, Argentina
	6, 8, 9, 32, 34	Cesare Perdisa, Italien
	8	Luigi Piotti, Italien
		Piero Taruffi, Italien
	8, 46	Umberto Maglioli, Italien
	10	Chico Landi, Brasilien
		Gerino Gerini, Italien
	10, 20, 36, 38, 40	Paco Godia, Spanien
	12	José Froilán González, Argentina
	34	Luigi Villoresi, Italien
		Joakim Bonnier, Sverige
	38	Mike Hawthorn, Storbritannien
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	99	Tony Bettenhausen, USA
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)[2]	29	Paul Russo, USA
Ottorino Volonterio (Maserati)	22	Ottorino Volonterio, Schweiz
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	12	Al Herman, USA
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser)[2]	81	Eddie Johnson, USA
	82	Gene Hartley, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[2]	88	Johnny Thomson, USA
Piero Scotti (Connaught-Alta)	28	Piero Scotti, Italien
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser)[2]	1	Bob Sweikert, USA
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	49	Ray Crawford, USA
Samuel W Traylor III (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2]	55	Al Keller, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati)	12	Harry Schell, USA
	14	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
	22	Luigi Villoresi, Italien
	34	Louis Chiron, Monaco
Scuderia Centro Sud (Ferrari)	14	Giorgio Scarlatti, Italien
Scuderia Guastalla (Maserati)	12	Umberto Maglioli, Italien
	42	Gerino Gerini, Italien
Shannon Bros (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2][1]	64	Duke Dinsmore, USA
Vanwall	10, 16, 18, 22, 24	Harry Schell, USA
	12, 14, 17, 20	Maurice Trintignant, Frankrike
	16	Piero Taruffi, Italien
	18	José Froilán González, Argentina
	24	Mike Hawthorn, Storbritannien
	26	Colin Chapman, Storbritannien

Slutställning förare 1956

Placering	Förare	Stall	Konstruktör	Poäng
1	Juan Manuel Fangio	Ferrari		30
2	Stirling Moss	Maserati		28
3	Peter Collins	Ferrari		25
4	Jean Behra	Maserati		22
5	Pat Flaherty	John Zink	Watson-Offenhauser	8
6	Eugenio Castellotti	Ferrari		7,5
7	Paul Frère	Ferrari		6
8	Sam Hanks	Cars Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	6
9	Paco Godia	Maserati		6
10	Jack Fairman	Connaught	Connaught-Alta	5
11	Luigi Musso	Ferrari		4
12	Mike Hawthorn	Owen Racing Organisation	Maserati	4
13	Ron Flockhart	Connaught	Connaught-Alta	4
14	Don Freeland	Bob Estes	Phillips-Offenhauser	4
15	Alfonso de Portago	Ferrari		3
16	Cesare Perdisa	Maserati		3
17	Harry Schell	Vanwall		3
18	Johnnie Parsons	J C Agajanian	Kuzma-Offenhauser	3
19	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Maserati	2
20	Luigi Villoresi	Scuderia Centro Sud	Maserati	2
21	Horace Gould	Gould's Garage	Maserati	2
22	Hermano da Silva Ramos	Gordini		2
23	Olivier Gendebien	Ferrari		2
24	Dick Rathmann	Kalamazoo Sports Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
25	Gerino Gerini	Maserati [3]		1,5
26	Chico Landi	Maserati [3]		1,5
27	Paul Russo	Novi Racing Corp	Kurtis Kraft-Novi	1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1956

Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Ferrari	40
2	Maserati	32
3	Connaught-Alta	7
4	Vanwall	3
5	Gordini	2

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3} Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
2. ↑ ^{2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 2,12 2,13 2,14 2,15 2,16 2,17 2,18 2,19 2,20 2,21 2,22 2,23 2,24 2,25 2,26 2,27 2,28 2,29 2,30} Deltog endast i Indianapolis 1956.
3. ↑ ^{3,0 3,1} Gerino Gerini och Chico Landi delade bil.

Säsonger