Ayrton Senna

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ayrton Senna
Formel 1
Aktiv	1984 - 1994
Mästartitlar	3 (1988, 1990, 1991)
Senaste stall	Williams
Debut	Brasilien 1984
Sista lopp	San Marino 1994 †
Antal lopp	162
Antal starter	161
Segrar	41
Andraplatser	23
Tredjeplatser	16
Pole position	65
Snabbaste varv	19
Diskvalificerad	3
Poäng totalt	610

Ayrton Senna da Silva, född 21 mars 1960 i São Paulo, död 1 maj 1994 i Imola i Italien, var en brasiliansk racerförare.

Racingkarriär

Senna debuterade i Brittiska F3-mästerskapet i det sista loppet säsongen 1982. Han tog pole position, satte snabbaste varvtid och vann loppet. Året därpå körde Senna formel 3 i West Surrey Racing. Bilen han körde var en Ralt RT3-Toyota. Senna inledde med nio segrar innan han körde av på Silverstonebanan. Sedan följde några dåliga lopp och värste konkurrenten Martin Brundle tog ledningen i poängstriden med en poäng och två lopp kvar. Senna visade sin styrka och vann de återstående loppen och tog hem F3-titeln 1983.

Senna var en mycket skicklig och spektakulär racerförare, som senare blev världsmästare i formel 1 tre gånger, säsongerna 1988, 1990 och 1991. Hans många dueller med Alain Prost tillhör formel 1-sportens mest rafflande. Många anser att Senna är den snabbaste föraren som någonsin funnits i formel 1, vilket hans rekord på 65 pole position bevisar. Michael Schumacher tangerade dock och slog rekordet senare, men han behövde 233 lopp jämfört med Sennas 162 för att uppnå samma antal.

Senna omkom under San Marinos Grand Prix 1994. Det blev en mycket tragisk tävling, eftersom österrikaren Roland Ratzenberger redan hade omkommit under träningen inför det loppet.

Senna blev för sina insatser invald i International Motorsports Hall of Fame 2000.

1984

Senna inledde sin karriär i Toleman 1984 och i Monaco var han nära att vinna. Faktum var att han hade passerat Alain Prost, som ledde loppet, då loppet flaggades av på grund av regn. Resultatet räknades dock två varv tillbaka varför Prost vann. Senna var mycket upprörd efteråt och hävdade att de franska funktionärerna hade påverkat resultatet. Han fortsatte att göra succé men när han skrev kontrakt med Lotus inför säsongen 1985 stängdes han av i ett lopp. Senna blev duktigt arg och körde i ren ilska in på en tredjeplats i Portugal efter att han kommit tillbaka.

1985

Senna gick nu till Lotus där han bildade par med italienaren Elio de Angelis. Det var en framgångsrik duo och Senna vann sitt första lopp i Portugal i ösregn och vann återigen i Belgien. Han tog sju pole position under säsongen. Sennas bil var ganska opålitlig, så han kunde inte hänga med i toppen, som de Angelis gjorde under större delen av säsongen. I takt med att bilen blev mer tillförlitlig lyckades Senna ta sig upp på fjärde plats i förar-VM vilket var före de Angelis. Hans stallkamrat gick sedan till Brabham och förolyckades senare under träning på Circuit Paul Ricard 1986.

1986

Säsongen 1986 fick Senna engelsmannen Johnny Dumfries som ny stallkamrat. Senna valde själv Dumfries eftersom han tyckte att Derek Warwick var för riskabel. Dumfries blev en rejäl flopp varför Senna själv fick dra Lotus lass, vilket var något han gjorde med den äran. Han vann två deltävlingar under säsongen och hängde med i kampen om förartiteln tills det var ett par tävlingar kvar. För Dumfries blev det hans sista säsong i formel 1.

1987

1987 blev Sennas sista säsong i Lotus. Han inledde återigen framgångsrikt genom att bland annat vinna i Monaco och USA. Han kunde dock inte hänga med Williams förare Nelson Piquet och Nigel Mansell som drog ifrån. Senna hade återigen en dålig stallkamrat, japanen Satoru Nakajima, som inte kunde matcha Senna. Brasilianen var i en hel del bråk med Lotusledningen och när McLarens stallchef Ron Dennis lockade med Honda-motorer och en bra lön nappade Senna. Han blev trea i förar-VM 1987 men följande säsong väntade en tuff utmaning, då han skulle få Alain Prost som stallkamrat.

1988

Senna körde nu för McLaren vilket blev en rejäl utmaning. Han blev diskvalificerad i premiären i Brasilien och kraschade sedan i det tredje loppet i Monaco. Därefter började han vinna lopp efter lopp. McLaren var helt överlägsna och vann 15 av 16 deltävlingar. Senna var den vassare och vann åtta lopp medan stallkamraten Alain Prost vann sju. Prost var jämnare och tog fler poäng men eftersom enbart de elva bästa resultaten räknades in i mästerskapet vann Senna förar-VM, tack vare åtta segrar och tre andraplatser. Han vann sin första VM-titel 1988 28 år gammal och blev då den yngste mästaren sedan Niki Lauda 1975.

1989

Senna i San Marino 1989.

Den regerande världsmästaren Senna såg ut att gå mot en ny titel efter att ha vunnit tre av fyra första loppen 1989, men turen vände. I Portugal fick han till exempel bryta loppet efter att ha kolliderat med Nigel Mansell i Ferrari som redan var diskvalificerad. Senna kom dock tillbaka i slutet av säsongen och vann i Spanien. Inför loppet i Japan hade Senna en enorm press på sig, eftersom han var tvungen att vinna där samt det efterföljande loppet. Senna jagade Prost och försökte passera honom, men i Casio Triangle fanns det inte plats för båda. Bilarna hakade i varandra och Prost fick bryta loppet. Senna fick hjälp upp på banan av funktionärer och kunde fortsätta och gick i mål som etta. Han blev dock diskvalificerad för att han kommit tillbaka på banan på fel ställe och därmed kunde stallkamraten Alain Prost koras som värlsmästare. Senna blev vansinnigt arg och svor på presskonferensen över funktionärena varefter han meddelade att han skulle sluta!

1990

Efter att Alain Prost gått till Ferrari övertalades Senna att fortsätta och blev då stallkamrat med Gerhard Berger 1990. Senna vann säsongspremiären i USA efter en tuff duell med Jean Alesi i Tyrrell. Senna vann därefter i Monaco och Kanada men råkade sedan in i en svacka, som innebar tre raka segrar för Prost. I Västtyskland vann Senna igen, liksom i Belgien och i Italien. Sedan blev det motigt för Senna och Prost kunde ta upp kampen, men i Japan avgjorde Senna, fast på ett osportsligt sätt. Han körde på Prost varvid båda bilarna körde av första kurvan och därmed blev Senna världsmästare. Senna var dock bekymrad över McLarens prestanda och skrev kontrakt med Ferrari men han ändrade sig och stannade kvar i stallet även säsongen 1991.

1991

Senna var knapp favorit före Alain Prost i Ferrari säsongen 1991. Hotet från Prost uteblev dock. Senna vann de fyra första loppen och tycktes vara på väg mot en ny mästartitel enkelt. Istället var Nigel Mansell i Williams på väg att komma i kapp, när han under mittsäsongen vann tre raka lopp. Sennas trumfkort var dock hans jämnhet vilket gjorde att Mansell aldrig hann i fatt. Mot slutet av säsongen drog Senna till och med ifrån och vann mästerskapstiteln med 24 poängs marginal. Noterbart är att Senna för första gången vann i Brasilien 1991.

1992

Redan vid den första deltävlingen 1992 stod det klart att det skulle bli svårt för Senna att vinna sin tredje raka förartitel, för att inte säga omöjligt. Williams med Nigel Mansell drog rätt snabbt ifrån McLaren. Senna lyckades dock trots en dålig bil vinna i Monaco, Ungern och Italien. Senna slutade på fjärde plats i förarmästerskapet, vilket till och med var sämre än rookien Michael Schumacher. När Alain Prost snuvade honom på en plats i Williams, meddelade Senna att han skulle dra sig tillbaka.

1993

Senna i Tyskland 1993.

McLaren lyckades dock behålla Senna inför säsongen 1993. Senna var tveksam men han lockades med 1 miljon dollar per tävling och tog han chansen. Hans kontrakt gällde dock per lopp, så att han kunde lämna stallet om han ville. Senna körde dock hela säsongen och vann fem deltävlingar. Det räckte dock inte för att slå Alain Prost i Williams, som vann förar-VM. Senna, som kom tvåa, tog snabbt chansen att skriva på för Williams när det blev klart att Prost skulle sluta.

1994

Senna tävlade för Williams säsongen 1994 och var en given favorit till mästartiteln. Han tog pole position i de tre första loppen, men när det tredje loppet startade hade Senna ännu ingen poäng, medan Michael Schumacher i Benetton hade tagit full pott.

Sennas död

Ayrton Sennas hjälm

Senna ledde i inledningen av San Marinos Grand Prix då hans bil plötsligt for av banan och in i betongmuren vid Tamburello. Senna omkom troligen på grund av att han fick en del av hjulupphängningen genom hjälmen. Han avled på sjukhuset i Bologna efter att ha varit djupt medvetslös de fyra sista timmarna. Dagen innan hade Roland Ratzenberger, som körde för Simtek, avlidit efter en krasch i Villeneuve.

Sennas krasch innebar att Williams åtalades, men stallet frikändes. Teorierna om vad som orsakat olyckan har varit många. En teori är att styrningen slutade fungera medan en annan anser att lufttrycket i däcken var för lågt varför bilen kom att ligga för nära banan. Sennas död blev hur som helst ett stort avbräck för formel 1 eftersom han var den stora stjärnan. Ayrton Senna blev 34 år och fick en statsbegravning och han vilar nu på Morumbi-kyrkogården i São Paulo.

F1-karriär

Vunna F1-lopp     Portugal 1985 Belgien 1985 Spanien 1986 Detroit 1986 Monaco 1987 Detroit 1987 San Marino 1988 Kanada 1988 Detroit 1988 Storbritannien 1988 Tyskland 1988 Ungern 1988 Belgien 1988 Japan 1988 San Marino 1989 Monaco 1989 Mexiko 1989 Tyskland 1989 Belgien 1989 Spanien 1989 USA 1990 Monaco 1990 Kanada 1990 Tyskland 1990 Belgien 1990 Italien 1990 USA 1991 Brasilien 1991 San Marino 1991 Monaco 1991 Ungern 1991 Belgien 1991 Australien 1991 Monaco 1992 Ungern 1992 Italien 1992 Brasilien 1993 Europa 1993 Monaco 1993 Japan 1993 Australien 1993

Tvåa i F1-lopp     Monaco 1984 Österrike 1985 Europa 1985 Brasilien 1986 Belgien 1986 Tyskland 1986 Ungern 1986 San Marino 1987 Ungern 1987 Italien 1987 Japan 1987 Mexiko 1988 Frankrike 1988 Australien 1988 Ungern 1989 Ungern 1990 Portugal 1990 Italien 1991 Portugal 1991 Japan 1991 Tyskland 1992 Sydafrika 1993 Spanien 1993

Trea i F1-lopp     Storbritannien 1984 Portugal 1984 Nederländerna 1985 Italien 1985 Monaco 1986 Mexiko 1986 Storbritannien 1987 Tyskland 1987 Brasilien 1990 Frankrike 1990 Storbritannien 1990 Mexiko 1991 Frankrike 1991 Sydafrika 1992 San Marino 1992 Portugal 1992

Pole position i F1-lopp     Portugal 1985 San Marino 1985 Monaco 1985 Detroit 1985 Italien 1985 Europa 1985 Australien 1985 Brasilien 1986 Spanien 1986 San Marino 1986 Detroit 1986 Frankrike 1986 Ungern 1986 Portugal 1986 Mexiko 1986 San Marino 1987 Brasilien 1988 San Marino 1988 Monaco 1988 Mexiko 1988 Kanada 1988 Detroit 1988 Tyskland 1988 Ungern 1988 Belgien 1988 Italien 1988 Spanien 1988 Japan 1988 Australien 1988 Brasilien 1989 San Marino 1989 Monaco 1989 Mexiko 1989 USA 1989 Storbritannien 1989 Tyskland 1989 Belgien 1989 Italien 1989 Portugal 1989 Spanien 1989 Japan 1989 Australien 1989 Brasilien 1990 San Marino 1990 Monaco 1990 Kanada 1990 Tyskland 1990 Belgien 1990 Italien 1990 Spanien 1990 Japan 1990 Australien 1990 USA 1991 Brasilien 1991 San Marino 1991 Monaco 1991 Ungern 1991 Belgien 1991 Italien 1991 Australien 1991 Kanada 1992 Australien 1993 Brasilien 1994 20px Stilla havet 1994 San Marino 1994

Snabbaste varv i F1-lopp     Monaco 1984 Portugal 1985 Kanada 1985 Detroit 1985 Monaco 1987 Detroit 1987 Italien 1987 Monaco 1988 Kanada 1988 Japan 1988 USA 1989 Tyskland 1989 Spanien 1989 Monaco 1990 Italien 1990 Italien 1991 Japan 1991 Portugal 1992 Europa 1993

Diskvalificerad i F1-lopp     Australien 1987 Brasilien 1988 Japan 1989

Kuriosa med svensk anknytning

Ayrton Senna tävlade i VM i gokart som gick i Kalmar i september 1982. Det gick mycket dåligt för Senna, som slutade på 14:e plats. Samma år körde Senna Formel Ford 2000 i Rushen Green-stallet med den svenske mekanikern Petter Dahl^[1].

Källor

• Chicane F1 - Ayrton Senna

1. ↑ Tom Rubython, The Life of Senna, sid 45.

Externa länkar

• ayrton-senna.com

v • d • r Formel 1 1950 Nino Farina • 1951 Juan Manuel Fangio • 1952 Alberto Ascari • 1953 Alberto Ascari • 1954 Juan Manuel Fangio • 1955 Juan Manuel Fangio • 1956 Juan Manuel Fangio • 1957 Juan Manuel Fangio • 1958 Mike Hawthorn • 1959 Jack Brabham • 1960 Jack Brabham • 1961 Phil Hill • 1962 Graham Hill • 1963 Jim Clark • 1964 John Surtees • 1965 Jim Clark • 1966 Jack Brabham • 1967 Denny Hulme • 1968 Graham Hill • 1969 Jackie Stewart • 1970 Jochen Rindt • 1971 Jackie Stewart • 1972 Emerson Fittipaldi • 1973 Jackie Stewart • 1974 Emerson Fittipaldi • 1975 Niki Lauda • 1976 James Hunt • 1977 Niki Lauda • 1978