Kimi Räikkönen

	Kimi Räikkönen
Formel 1
Aktiv	2001 -
Mästartitlar	2007
Senaste stall	Ferrari
Debut	Australien 2001
Senaste lopp	Monaco 2009
Mer info	F1-karriär

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Kimi-Matias Räikkönen, född 17 oktober 1979 i Esbo, är en finländsk racerförare. Officiellt är han bosatt i Wollerau i Schweiz men han har även lägenheter i Finland. Han är gift med Miss Scandinavia 2000, Jenni Dahlman-Räikkönen (född Dahlman). Räikkönen blev världsmästare i formel 1 2007.

Racingkarriär

Sammanfattning

2004 blev betydligt sämre än väntat för Räikkönens del, mycket på grund av problem med tillförlitligheten på hans McLaren-Mercedes. Han tvingades bryta åtta av 18 lopp. Höjdpunkten på säsongen blev vinsten i Belgien på Spa-Francorchamps där han gick i mål som etta före de båda Ferrari-förarna Michael Schumacher och Rubens Barrichello. Detta var hans och stallets enda seger för året.

2005 var Räikkönen återigen med och slogs om totalsegern, men fortsatta problem med tillförlitligheten ställde till det för honom. På Nürburgring brast hans hjulupphängning på det sista varvet när han var i ledning vilket gjorde att han tvingades bryta loppet och ge segern och värdefulla mästerskapspoäng till den värste konkurrenten Fernando Alonso. Räikkönen inledde säsongen tveksamt med endast sju poäng på de första fyra loppen men var mot slutet av säsongen den allra snabbaste föraren och tog hela 61 poäng av 70 möjliga de avslutande sju loppen. Han slutade tvåa i sammandraget bakom Fernando Alonso. Räikkönen tog precis som Alonso sju segrar under säsongen.

2006 var ett mellanår för Kimi som i en underpresterande bil inte kunda förmå att ta en enda seger. Hans bästa resultat blev två andraplatser, den första i Australien och den andra i Italien. Tillförlitligheten var fortfarande ett orosmoment hos McLaren och Kimi tvingades bryta sex av säsongens 18 lopp.

2007 bytte Räikkönen stall till Ferrari där han ersatte den sjufaldige världsmästaren Michael Schumacher, som gått i pension. Räikkönen fick en flygande start på säsongen genom att ta pole position, sätta snabbaste varv och vinna det första loppet i Australien. Den segern följdes av två tredjeplatser i Malaysia och Bahrain. Räikkönen ägnade resten av säsongen att jaga de båda McLarenförarna Lewis Hamilton och Fernando Alonso, som hade övertaget i förarmästerskapet. Inför de sista två loppen låg Räikkönen hela 17 poäng bakom den ledande Hamilton men lyckades vinna dessa lopp samtidigt som Hamilton bröt och körde in som sjua i det sista loppet. Detta gjorde att Räikkönen vann förarmästerskapet, en poäng för både Hamilton och Alonso.

2001

Räikkönen fick chansen i Sauber 2001 och tackade med att komma sexa i sitt debutlopp. Räikkönen imponerade sedan genom att komma fyra i Österrike och Kanada, men han slog aldrig sin stallkamrat Nick Heidfeld under sin rookiesäsong. Räikkönen slutade på tionde plats i förar-VM och Sauber hade en riktigt lyckad säsong och slutade fyra i konstruktörs-VM, vilket var stallets bästa insats någonsin.

Räikkönen ryktades sedan vara på väg till Ferrari, men de hade redan Michael Schumacher och Rubens Barrichello kontrakterade. Däremot hade Mika Häkkinen i McLaren bestämt sig för att sluta varför McLaren köpte loss Räikkönen inför säsongen 2002. Detta var en stor besvikelse för Giancarlo Fisichella och Nick Heidfeld, som båda hade förväntat sig att få det jobbet.

2002

Säsongen 2002 fick Räikkönen det tuffa jobbet att ersätta Mika Häkkinen, som hade vunnit två VM-titlar. Kimi tog sig an utmaningen riktigt bra och blev trea i säsongspremiären i Australien. Sedan hade han många tekniska problem, vilket gjorde att han fick vänta till det nionde loppet, Europas Grand Prix, innan han kom på pallen igen. Han var sedan ytterst nära att vinna i Frankrike, men snurrade av på olja från en sprängd motor och Michael Schumacher kunde passera. En besviken Räikkönen kom tvåa, men han hade visat världen hur snabb han var. Bland annat kvalade han in som tvåa i Belgien, men tvingades bryta på grund av motorproblem. Han kom sedan trea i säsongsfinalen i Japan och slutade sexa i förarmästerskapet.

2003

Räikkönen började sin andra säsong i McLaren med höga förhoppningar. Han hoppades kunna ta sin första seger under säsongen. Han inledde bra med att komma trea i Australien efter en stark uppkörning från de bakre delen av startfältet. I Malaysia vann Räikkönen sin första F1-seger efter ett perfekt genomfört lopp. Han hoppades nu att segrandet skulle komma ofta, men så blev inte fallet. han "vann" visserligen i Brasilien, men blev av med segern till Giancarlo Fisichella, sedan det kommit fram att arrangörerna räknat fel på varven. Räikkönen ledde dock förar-VM ganska klart och byggde vidare med att bli tvåa i San Marino. Detta ökade den allmänna uppfattningen att Räikkönen skulle vinna förar-VM och bli sportens yngste världsmästare.

I Spanien snurrade en överambitiös Räikkönen av under envarvskvalet och tvingades starta sist. Han var inställd på en uppkörning, men körde rätt in i Antônio Pizzonias stillastående Jaguar direkt efter starten och tvingades bryta, vilket gjorde att Michael Schumacher närmade sig i VM-titeln. Räikkönen grävde dock inte ner sig utan kom tillbaka med två andraplatser i rad i Österrike och Monaco, vilket gjorde att han ledde förar-VM även efter sju lopp. Schumacher tog dock över den ledningen i Kanada, där Räikkönen åter snurrade under kvalet och fick starta sist. Den här gången blev han sexa. I Europas Grand Prix var han på väg mot en seger när hans motor brann upp och en mycket besviken Räikkönen knuffade undan funktionärerna efteråt.

I Frankrike kom han fyra och tappade ytterligare en poäng mot Schumacher, samtidigt som den nya bilen aldrig dök upp. Den klarade inte krocktesterna och användes därför aldrig under tävling. Räikkönen tvingades därför tävla i en modifierad 2002-bil som visserligen var snabb, men Ferrari och Williams var snabbare. Räikkönen kämpade oerhört hårt och lyckades dock ta "omöjliga" bonuspoäng. I Storbritannien kom Räikkönen trea efter att ha blivit grundlurad av Ferraris Rubens Barrichello i mitten av tävlingen. I Tyskland kolliderade Räikkönen, Barrichello och Ralf Schumacher i den första kurvan. Eftersom colombianen Juan Pablo Montoya vann, så gick han förbi Räikkönen i mästerskapstabellen. I Ungern vann Fernando Alonso i Renault före Räikkönen, Montoya och Ralf Schumacher. Detta gjorde att Räikkönens chanser att nå mästartiteln ökade. I Italien blev Räikkönen fyra efter att ha blivit frånåkt av bilarna med de starkare motorerna.

I USA kom Räikkönen tvåa bakom Michael Schumacher, efter att ha startat från pole position. En anledning var att Räikkönens mellanhårda Michelindäck inte höll lika bra som Schumachers Bridgestonedäck. Inför den sista deltävlingen i Japan var Räikkönen nio poäng bakom Schumacher som enbart behövde komma åtta för att vinna mästerskapet. Räikkönen var däremot tvungen att vinna loppet samtidigt som Schumacher blev poänglös. Räikkönen blev tvåa medan Schumacher kom i mål som åtta och därmed slutade Räikkönen två poäng bakom.

2004

McLaren gjorde officiellt sken av att de skulle vara mycket snabba säsongen 2004. Sanningen kom dock snart fram. Den nya bilen saknade både fart och tillförlitlighet och Räikkönen tvingades bryta de tre första loppen. När han väl kom i mål i San Marino så var det som åtta. Räikkönen hade det jättetufft under första halvan av säsongen då han tvingades slåss mot stall som han hade varvat säsongen innan. Lagom till loppet i Frankrike kom en förbättrad bil och Räikkönen skulle efter hand avancera till sjunde plats i förarmästerskapet. I Storbritannien kom han tvåa efter att ha haft pole position. Räikkönen körde där med en lättare bil än Michael Schumacher, men denne kunde vinna loppet genom att göra färre depåstopp.

I Tyskland utmanade han Schumacher igen. Räikkönen satte snabbaste varv innan hjulupphängningen kollapsade och skickade honom rakt in i en skyddsbarriär. Han hade tur och klarade sig oskadd. I Belgien avancerade Räikkönen från tionde plats på gridden till seger i det märkliga loppet där det mesta hände. Stämningen var på topp efter säsongen eftersom en brittisk journalist hade slagit vad med stallchefen Ron Dennis om att springa ett varv runt Silverstone naken om McLaren vann en tävling under 2004 och därför tvingades göra det. I Kina kom Räikkönen åter upp på pallen, nu som trea, och i Brasilien kom han tvåa. Räikkönen, som varit en av de bästa förarna under andra halvan av säsongen, slutade på sjunde plats i förar-VM, endast 14 poäng från fjärdeplatsen.

2005

Räikkönen var ingen favorit till förartiteln, men det fanns potential för McLaren i konstruktörsmästerskapet. Han fick Juan Pablo Montoya som ny stallkamrat och de båda antogs bli säsongens främsta F1-duellanter.

I premiärloppet i Australien drabbades Räikkönen av regnet i kvalet och ett havererat startsystem i gjorde att han slutade åtta i loppet. I Malaysia fortsatte oturen då Räikkönen drabbades av en punktering och tappade nästan ett helt varv. Han kunde sedan inte bli bättre än nia, trots att han satte det snabbaste varvet. I Bahrain kom Räikkönen trea efter att ha missat en inbromsning under kvalet. Han startade som nia, men jobbade sig upp igenom fältet. I San Marino övertygade Räikkönen när han tog pole position, men han tvingades bryta på grund av ett drivaxelproblem när han ledde loppet. Men det var en förvarning om vad som skulle komma. Räikkönen låg 29 poäng efter spanjoren Fernando Alonso redan efter fyra race. I Spanien körde dock Räikkönen strålande och körde ifrån de andra med en sekund per varv och tog sin tredje seger i karriären. Det var en bedrift han upprepade i Monaco, där han ledde från start till mål. I Europas Grand Prix var Räikkönen överlägsen igen, men när han varvade Jacques Villeneuve i Sauber, så blankslets hans högra framdäck. Det blev värre och värre och på sista varvet, i en knapp ledning över Alonso, kraschade Räikkönen i första kurvan på grund av att hjulupphängningen gått sönder av däckvibrationera. Detta gjorde att Alonso låg 32 poäng före, trots Kimis överlägsenhet i fart. I Kanada kom Räikkönens tredje seger för säsongen efter att ha startat från sjunde startrutan. Här hade han äntligen lite tur, då Giancarlo Fisichella tvingades bryta i ledning. I USA tvingades McLaren dra sig ur på grund av osäkra däck.

I Frankrike fortsatte Räikkönens otur då han tvingades byta motor före kvalet, vilket flyttade ner honom från den tredje till den 13:e startrutan. Trots detta lyckades han komma tvåa i loppet, inte allt för långt efter segraren Alonso. I Storbritannien drabbades han av samma fel. Den här gången startade han från tolfte startrutan men körde upp sig till en tredje plats. I Tyskland tog han pole position och ledde överlägset men han fick bryta efter ett fel i bilens hydraulik. Stackars Räikkönen, som hade kört snabbare än Alonso under loppen, låg ändå 36(!) poäng efter spanjoren. I Ungern vann Räikkönen och höll sina möjligheter till mästerskapstiteln vid liv samtidigt som Alonso blev utan poäng. I Turkiet vann Räikkönen överlägset, men Alonso kom tvåa varför Räikkönen inte hade saken i egna händer.

I Italien fortsatte hans bil att krångla. Först gick motorn sönder, vilket medförde en nedflyttning till elfte startrutan, och sedan fick han punktering, vilket berövade honom chansen att vinna. En seger i regnloppet i Belgien hjälpte inte, eftersom Alonso körde i mål som tvåa. Därmed räckte det för Alonso att ta sex poäng på tre tävlingar för att bli världsmästare. Det fixade han redan i Brasilien, medan en frustrerad Räikkönen kom tvåa. I Japan startade han från sjuttonde plats på grund av motorbyte och regn. Räikkönens ilska över den missade förrartiteln gick ut över Alonsos stallkamrat Giancarlo Fisichella som han körde förbi på utsidan i den första kurvan på det sista varvet och vann loppet. I Kina avslutade Räikkönen säsongen med en andraplats. Alonso vann loppet och förarmästerkapet samt säkrade Renaults konstruktörsmästerskapstitel.

2006

Säsongen 2006 var Kimi favorit för första gången, eftersom han och McLaren varit så snabba under säsongen innan, men redan i premiären i Bahrain gick det fel. Hjulupphängningen gick sönder i kvalet och han tvingades därför starta sist i loppet, vilket han dock klarade med glans. Han körde förbi bil efter bil och enstoppsstrategin gav honom en tredjeplats bakom Fernando Alonso och Michael Schumacher. Det var en sådan uppkörning som han gjorde under 2005 och de flesta trodde att det skulle gå lika snabbt igen, men redan i Malaysia blev han avknuffad av Christian Klien, som i sin tur blivit påkörd av Kimis stallkamrat Juan Pablo Montoya. Efter detta pratade McLarens "stallkamrater" knappt med varandra.

Kimi kom dock tillbaka starkt och blev tvåa i Australien, strax bakom Alonso, men i San Marino gick det sämre och han blev femma. Detta kom att bli en vanlig upplevelse för Räikkönen under säsongen. I Europas Grand Prix blev han fyra, men att det bara var 4,4 sekunder upp till segraren Schumacher var vilseledande, eftersom denne drog ner på tempot mot slutet av loppet. I Spanien fortsatte mardrömmen när hans McLaren nu var instabil på den bana som han hade utklassat de andra förarna på året innan. I Monaco var han på väg mot segern då säkerhetsbilen kom ut och gav Alonso segern. Dessutom överhettades Kimis bil bakom säkerhetsbilen så han blev inte ens tvåa utan tvingades bryta loppet.

I Storbritannien kvalade Kimi in som tvåa och låg sedan på andra plats i loppet tills han fick problem under andra depåstoppet vilket medförde att Schumacher kunde passera honom. En liknande situation uppstod i Kanada, där Kimi låg på en stabil andraplats bakom Alonso och 40 sekunder före Schumacher, innan säkerhetsbilen kom ut. Schumacher lyckades följa Kimi och pressade honom till ett misstag i hårnålen. Räikkönen slutade dock på tredje plats.

I USA blev han ett av offren i den stora startkollisionen, vilket ledde till att hans stallkamrat Montoya fick sparken. Montoya knuffade till Räikkönen som tappade kontrollen och många andra förare drabbades. Loppet i Frankrike var ett jämnt race, men det innehöll en vågad omkörning som gjordes av Jarno Trulli i Toyota. Den blev senare utnämnd till årets omkörning av F1 Racing.

Nu inleddes en briljant period i kvalen för Kimi, som inledde med en pole position i Tyskland. Den tog han dock tack vare en lätt bränsletank för i racet nådde han bara en tredjeplats bakom Michael Schumacher och Felipe Massa i Ferrari. I Ungern tog han också pole position, denna gången på grund av att Schumacher och Alonso fick två sekunders tidsstraff. Loppet slutade med en svår kollision med den varvade Vitantonio Liuzzi och Kimis bil blev skrot.

I Turkiet var det ännu värre, då Kimi blev inblandad i en startkollision och bröt sedan efter en krasch när han försökte ta bilen tillbaka till depån. I Italien tog han sin tredje pole position på fyra lopp, men orkade sedan inte stå emot Schumacher utan slutade tvåa i racet. På presskonferensen efter loppet annonserades det att Räikkönen skulle överta Schumachers plats i Ferrari från och med säsongen 2007. De tre sista racen var antiklimax för Kimi och han tog inga mer pallplatser för McLaren.

Kimi och Ferrari

Redan under 2001 ryktades det att Räikkönen var på väg till Ferrari säsongen 2002. Han hamnade i stället hos McLaren, eftersom han inte fått något löfte om att få tävla fritt mot Michael Schumacher. Ferraris stallchef Jean Todt, som tyckte om Kimi, sa till honom 2001, när han inte trodde någon hörde: "Att inte gå till Ferrari kommer vara ditt livs största misstag". Under 2003 berättade Ferraris tekniske direktör Ross Brawn för alla som ville lyssna, att han ansåg Kimi vara den bäste föraren utanför Ferrari. Men så länge Schumacher körde och vann för Ferrari så behövde de egentligen bara tysken. Todt sa dock i en intervju 2004, "Jag gillar Kimi, han gör inga dumma uttalanden och är väldigt duktig. För närvarande följer jag honom som åskådare". Året efter svarade Todt på frågan om hans eventuella intresse för Fernando Alonso, "Det låter kanske respektlöst mot Alonso, men jag föredrar en ung man som kör i ett tyskengelskt stall", och det svaret tolkades som Kimi Räikkönen. Senare under 2005 sades det att han redan hade skrivit på för Ferrari inför säsongen 2007, vilket han dock förnekade.

Under 2006 intensifierades spekulationerna i samma takt som McLarens bil blev sämre och sämre under säsongen. Kimi skulle få en lön på ca 50 miljoner dollar men riskerade samtidigt att få Schumacher som stallkamrat, dock till skillnad från förra gången på lika villkor. Schumacher avslutade dock sin karriär och Felipe Massa fick en av de två förarplatserna. Efter Italiens Grand Prix 2006 bekräftades Räikkönens föraravtal för säsongerna 2007-2009. Kimi har sedan han kom till Ferrari sågat McLarens stallchef Ron Dennis för dennes maniska kontrollbehov. Kimi har också sagt att han trivs bättre i Ferrari "för de låter mig vara mig själv".

VM-titeln 2007

Räikkönen kom till säsongspremiären 2007 med stor press på sig, eftersom han inte hade vunnit på 19 tävlingar och dessutom ersatte Michael Schumacher, som slutat. Han klarade pressen och vann i sin debut i Ferrari i Australien. Det var en fantastisk helg för Kimi och hans snabbaste varv var mer än en sekund snabbare än någon annans. I Malaysia gick det inte lika bra för Räikkönen som bara blev trea, slagen av de två McLaren-förarna Fernando Alonso och Lewis Hamilton. I Bahrain fortsatte motgångarna. Han kom där trea medan hans stallkamrat Felipe Massa vann. Massa upprepade sin bedrift i Spanien medan Kimi bröt med elektriska problem.

Kimis säsong förvandlades till en mardröm i de tre kommande tävlingarna. Först kraschade han i kvalet i Monaco och slutade sedan åtta i racet. Därefter blev han femma i Kanada efter att ha förstört känsliga aerodynamiska delar när han kolliderade med Massa. I USA satte Kimi visserligen snabbaste varv, men tvingades nöja sig med en fjärdeplats.

Sedan vände det. I Frankrike gjorde Kimi för första gången en kanonstart och körde förbi Hamilton och jagade Massa och kunde sedan ta sig förbi honom strax före det andra depåstoppet. Han tog en liknande taktisk seger i Storbritannien där han tog sig förbi Alonso. I Europas Grand Prix tog han pole position, men tvingades sedan bryta loppet med tekniska problem. Kimi kom tillbaka starkt i Ungern där han tog andraplatsen bakom Hamilton efter att ha satt snabbaste varv på sista varvet. I Turkiet gjorde han om bedriften och blev där tvåa bakom Massa och satte det snabbaste varvet på näst sista varvet. Han låg nu fyra i VM, 16 poäng bakom den ledande Hamilton.

I Italien var det bekymmersamt för Kimi, som under träningen åkte av banan och följde muren i 330 km/h innan det tog stopp i däckbarriären i cirka 200 km/h. Han klarade sig dock oskadd och kunde ställa upp i loppet. Han lyckades tack vare sin enstoppsstrategi ett tag ligga tvåa, men blev omkörd av Hamilton och slutade därmed på tredje plats. I Belgien lyckades Kimi vinna sin fjärde seger för säsongen efter att ha dominerat hela helgen och fick därmed en möjlighet att nå VM-titeln. Nyckeln till segern var hans pole position som gjorde att han kunde kontrollera tempot där framme vinna racet.

Titelmöjligheten försvann dock till stor del i Japan, där Ferrari-stallet tvingades ta in sina båda bilar i depå tidigt för att byta däck. Tävlingskommittén hade missat att meddela Ferrari att alla stall var tvungna att starta med regndäck. Han körde upp sig och slutade trea medan värsta konkurrenten Hamilton vann loppet. Han var nu 17 poäng efter VM-tabellledaren med endast två lopp kvar. Räikkönen behöll dock sin kyla och sa på presskonferensen efter loppet att i och med att Hamilton vann så var det bästa möjliga resultatet att bli tvåa. Han poängterade också att så länge det finns en matematisk chans till VM-titeln så skulle han köra för det. Det var två lopp kvar och han skulle gå för seger i de avslutande två loppen. De flesta involverade i sporten var övertygade om att Lewis Hamilton skulle lyckas ro hem titeln. Hamilton hade även en 12 poängs ledning över sin stallkollega Fernando Alonso.

Kimi Räikkönen i segerloppet i Brasilien 2007.

I Kina var Kimi pressad att vinna för att ha kvar möjligheten att vinna mästerskapet. Dessutom fick Hamilton inte bli bättre än sexa för att Kimi skulle ha en teoretisk chans att fortfarande bli mästare. Hamilton tog dessutom pole position och starten och drygade ut sin ledning till drygt tio sekunder under första stinten. Räikkönen fick dock några varv med lätt bil och kunde pressa britten under den andra stinten. Hamilton pressade då sina slitna allvädersdäck för hårt, blev omkörd av Kimi och fastnade sedan i grusfållan vid infarten till depån, medan Räikkönen vann loppet.

I Brasilien var förutsättningarna liknande. Kimi var tvungen att vinna, medan Alonso inte fick bli bättre än trea och Hamilton inte bättre än sexa. Kimi kvalade in som trea, bakom sin stallkollega Felipe Massa och Lewis Hamilton, men körde förbi Hamilton i starten. Hamilton fick sedan problem och körde så långsamt vid sidan av banan att han blev passerad av nästan hela fältet. Hamilton fick sedan fart på sin bil och fortsatte jakten på VM-titeln. Massa ledde länge loppet före Räikkönen som i samband vid det andra depåstoppet kunde gå förbi Massa och ta ledningen. Ställningen i loppet var nu Räikkönen, Massa, Alonso medan Hamilton låg längre bak i fältet på en desperat jakt på VM-poäng. För Räikkönen gällde det nu inte bara inte vinna, hans stallkollega var tvungen att hålla Alonso bakom sig och Hamilton fick inte ta för många poäng. Räikkönen tog målflagg först före just Massa och Alonso. Hamilton körde upp sig till en sjundeplats som gav honom två poäng, vilket dock var för lite för att ta VM-titeln. Räikkönen blev därmed den första finländaren att vinna VM-titeln efter Mika Häkkinens seger 1999. Räikkönen lyckades med den osannolika bedriften att ta ikapp en VM-ledning på 17 poäng på endast två lopp.

Räikkönen slutade mästerskapet på 110 poäng varav sex segrar, en poäng före både Fernando Alonso och Lewis Hamilton som slutade på 109 poäng med fyra segrar vardera.

2008

Säsongen 2008 fortsatte Räikkönen i Ferrari. Han gjorde imponerande testtider i Bahrain, men var jämbördig med McLaren på de spanska banorna. De senare var dock ganska långsamma, vilket passade McLaren bra. Michael Schumacher sade innan säsongen att "Vi kommer att slåss om segrar redan från början"^[1].Räikkönen uttalade sig inte så tydligt i frågan, men sade att bilen fungerade bra.

Säsongen blev dock ett fiasko med tanke på de enorma förväntningarna på Räikkönen. Under premiärhelgen i Australien gick Räikkönens bil gick sönder flera gånger. Han åkte dessutom av banan två gånger i samma kurva efter ett par misslyckade omkörningsförsök. Eftersom bara sex bilar kom i mål fick Kimi en poäng, trots att hans motor hade gått sönder. Räikkönen kom tillbaka i Malaysia, där han kvalade in som tvåa och vann loppet, efter att ha kört förbi Felipe Massa i samband med det första depåstoppet. Massa snurrade sedan av banan medan Räikkönen vann loppet med mer än 20 sekunder.

I Bahrain slutade Räikkönen, trots en besvärlig racehelg, på andra plats efter att ha kört om Lewis Hamilton redan i starten och Robert Kubica varvet efter. Massa vann loppet, men Räikkönen tog ledningen i mästerskapet. I Spanien tog Räikkönen tog pole position och vann före stallkamraten Massa. Han ökade därmed ledningen före Hamilton i VM till nio poäng. Ledingen minskade dock till sju efter att Räikkönen bara kommit trea i Turkiet, trots Hamiltons mindre lyckade däckvalsstategi där.

F1-karriär

Säsong	Stall/Tillverkare	Placering	Lopp	Poäng	Etta	Tvåa	Trea	Pole	Snabbaste varv
2001	Sauber-Petronas	10	17	9
2002	McLaren-Mercedes	6	17	24		1	3		1
2003	McLaren-Mercedes	2	16	91	1	7	2	2	3
2004	McLaren-Mercedes	7	18	45	1	2	1	1	2
2005	McLaren-Mercedes	2	19	112	7	3	2	5	10
2006	McLaren-Mercedes	5	18	65		2	4	3	3
2007	Ferrari	1	17	110	6	2	4	3	6
2008	Ferrari	3	18	75	2	2	5	2	10
2009	Ferrari	*	6	9			1
Sammanlagt (24 maj 2009)			146	540	17	19	22	16	35