Johannes Paulus II

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 11.57 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Johannes Paulus II
JohannesPaul2-portrait.jpg
Påve 1978–2005
Namn Karol Józef Wojtyła
Född 18 maj 1920
Död 2 april 2005
Företrädare Johannes Paulus I
Efterträdare Benedictus XVI
Påve i

26 år, 5 månader och 17 dagar

Johannes Paulus II:s vapen
Johannes Paulus IIPetersplatsen den 29 september 2004
Johannes Paulus II:s grav i Vatikanska grottorna under Peterskyrkan

Johannes Paulus II, född Karol Józef Wojtyła [ˈkarɔl ˈjuzɛf vɔjˈtɨu̯a] 18 maj 1920 i Wadowice, Polen, död 2 april 2005 klockan 21.37 i Palazzo Apostolico, Vatikanstaten, var en polsk teolog och författare, påve från den 16 oktober 1978 till den 2 april 2005. Hans pontifikat varade i 26 år, 5 månader och 17 dagar.

Innehåll

Liv och verk

Karol Józef Wojtyła var son till Karol Wojtyła, militär i den österrikisk-ungerska armén, och hans hustru Emilia, född Kaczorowsky. Karol Józef Wojtyła prästvigdes den 1 november 1946 av Adam Stefan Sapieha, ärkebiskop av Kraków.

Redan långt före sin påvetid var Wojtyła en produktiv författare (även till dikter och skådespel) och var filosofiskt bildad med en personalistisk åskådning, påverkad av den tyske filosofen Max Scheler.

I Kraków utågs Wojtyła hjälpbiskop 1958 och sedan till dess ärkebiskop 13 januari 1964. Han utsågs till kardinaldiakon av San Cesareo in Palatio av Paulus VI den 26 juni 1967. Wojtyła deltog i Andra Vatikankonciliet och sedan i konklaven som valde kardinal Luciani (Johannes Paulus I) till påve den 26 augusti 1978. Johannes Paulus I avled efter endast 33 dagars pontifikat, och kardinal Wojtyła valdes därefter till ny påve, den 16 oktober 1978, och installerades den 22 oktober. I samband med detta antog den nye påven namnet Johannes Paulus II, till minne av sin företrädare. Valet av Johannes Paulus II till påve innebar att påvestolen för första gången sedan 1523 bekläddes av en icke-italienare.

Johannes Paulus II var en framstående filosof, och skrev ett flertal böcker i ämnet, talade många olika språk och var kyrkligt konservativ men samtidigt socialt radikal. Han är så vitt känt den förste påve som besökt en synagoga och en moské. Beträffande sin konservativa hållning gällande preventivmedel, homosexualitet och abort blev påven kritiserad av mer liberala krafter. I boken Memoria e identità (utgiven 2005) sade han att homosexuella äktenskap ingår i ”ondskans ideologi”.

Under Andra Vatikankonciliet vägrade han fördöma kommunismen, men genom det motstånd mot denna ideologi som han däremot visade som påve, och den personliga popularitet han då i övrigt åtnjöt hos det polska folket, bidrog han i hög grad till kommunismens fall i Polen. Han kritiserades flera gånger för impopulära biskopsutnämningar.

Johannes Paulus kanoniserade 483 helgon, vilket gjorde honom till den påve som helgonförklarat flest personer, och han saligförklarade 1 340. Som påve blev Johannes Paulus II känd för sina resor världen över (Norden 1989) och för sina många massmediala framträdanden som gav påveämbetet en ny och mera utåtriktad karaktär. Hans besök i Norden var det första som någon påve gjort på sin post (Hadrianus IV besökte Norden innan han blev påve under 1150-talet). 8 juni kom han till Sverige, och var då den förste påve som någonsin besökt landet. Han höll under sin vistelse bland annat en mässa i Globen, vid vilken 16 000 personer närvarade. Han besökte också Heliga Birgittas minnen i Vadstena.

Den 13 maj 1981 blev han utsatt för ett attentatPetersplatsen och skottskadades i buken. En turkisk man dömdes för dådet, som var medlem i ett "högerextremistiskt parti", men italienska parlamentet slog 2006 fast att det var Sovjetunionen som låg bakom.[1] Påven återhämtade sig, men fick senare allt större problem med hälsan och genomled under senvintern 2005 en serie sjukdomsutbrott, bland annat andningsproblem som fick åtgärdas med trakeotomi. I slutet av mars drabbades han så av en elakartad urinvägsinfektion, vilket ledde till livshotande hjärt- och njursvikt. Han avled klockan 21.37 lördagen den 2 april 2005 i sin privata våning i Palazzo Apostolico i Vatikanen.

Johannes Paulus begravdes 8 april 2005. Hans stoft vilar i Peterskyrkans krypta. Vid begravningsgudstjänsten på Petersplatsen, med kardinal Joseph Ratzinger som officiant, deltog omkring 200 statsöverhuvuden och regeringschefer från hela världen samt omkring 300 000 pilgrimer på plats, samt flera miljoner pilgrimer kring storbildsskärmar runt om i Rom. Begravningen var därmed den dittills mest besökta religiösa ceremonin i västvärlden.

Saligförklaring

Påven Benedictus XVI inledde den 13 maj 2005 saligförklaringsprocessen för sin företrädare på påvestolen, trots att det bör ha förflutit fem år efter vederbörandes död. Påven benämns nu formellt Guds tjänare Johannes Paulus II.

2007 offentliggjordes uppgiften att syster Marie-Simon-Pierre, en fransk nunna, uppgivit att hon den 2 juni 2005 helats från sin Parkinson av Johannes Paulus, två månader efter hans död. Det uppgivna miraklet, som är det första steget mot en helgonförklaring av påven, skedde efter att systern bett om påvens förböner. Även påven led av sjukdomen.[2]

Encyklikor

Se även lista över viktigare påvliga encyklikor

Officiella besök utanför Italien

Källor

  • Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
  • Rendina, Claudio, I papi: storia e segreti. Roma: Newton Compton editori 1999. ISBN 88-8289-070-8

Fotnoter

  1. ”Sovjet låg bakom mordförsök på påven”. sr.se den 2 mars 2006.
  2. A Healing Worthy of a Saint. The Washington Post den 31 mars 2007.

Biografi

  • O'Connor, Garry, Påven Johannes Paulus II: hans liv och gärning. Övers. Pär Svensson. Stockholm: Forum 2005. ISBN 91-37-12870-1

Externa länkar

(italienska)


Personliga verktyg