Indien

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Indisk)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sökordet "indiska" leder hit. För butikskedjan, se Indiska Magasinet.
Republic of India
भारत गणराज्य
Bhārat Gaṇarājya
Indiens flagga
Indiens statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk: Satyameva Jayate ("Endast sanningen segrar")
Nationalsång: Jana-Gana-Mana
Indiens läge
Huvudstad New Delhi
28° 26′ N, 77° 12′ Ö
Största stad Bombay
Officiella språk Hindi samt 22 andra
Statsskick
President
Premiärminister
Federal republik
Pratibha Patil
Manmohan Singh
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Storbritannien
15 augusti 1947
15 augusti 1947
Yta
 • Totalt
 • Vatten

3 287 590 km² (7:e)
9,5%
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

1 129 866 154 (2007) (2:a)
363,3 inv/km² (17:a)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2006)
$4 231 583 miljoner (3:e)
$3 801
Valuta Indisk rupee (INR)
Tidszon UTC +5.30
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Kanchenaganga
8 568 m ö.h.
Wular Lake
189 km²
Brahmaputra
2 900 km
Nationaldag 26 januari (+ självständighetsdagen 15 augusti)
Landskod IN, IND
Landsnummer 91

Indien (hindi: भारत, Bhārat; tamil: இந்தியா, Indhiya), officiellt Republiken Indien (hindi: भारत गणराज्य, Bhārat Gaṇarājya), är en förbundsrepublik i södra Asien. Det är det sjunde största landet till ytan, det näst folkrikaste landet och den mest folkrika demokratin i världen. Indien kallas ofta för "världens största demokrati".

Indien gränsar till Indiska oceanen i söder, Arabiska havet i väster och Bengaliska viken i öster. Indien har en kustlinje på 7517 kilometer.[1] Landet gränsar till Pakistan i väster, till Kina, Nepal och Bhutan i nordost och till Bangladesh och Burma i öster. Andra länder som ligger nära Indien är Sri Lanka, Maldiverna och Indonesien i Indiska oceanen. Indiska halvön var hem för Induskulturen och ett område för historiska handelsleder och stora imperier och förknippades med ekonomisk och kulturell rikedom under stora delar av sin långa historia.[2] Fyra stora världsreligioner, hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen, uppstod där, medan zoroastrismen, judendomen, kristendomen och islam anlände under första årtusendet e.Kr. och formade områdets mångskiftande kultur. Indien annekterades gradvis av Brittiska ostindiska kompaniet från början av 1700-talet och koloniserades av Storbritannien från mitten av 1800-talet. Landet blev självständigt 1947 efter en självständighetskamp som till stor del präglades icke-våldsamt motstånd.

Indien är en förbundsrepublik, bestående av 28 delstater och sju unionsterritorier, och en parlamentarisk demokrati. Den har världens tolfte största ekonomi mätt i nominell växelkurs och den fjärde största mätt i köpkraft. Ekonomiska reformer har transformerat Indien till den näst snabbast växande ekonomin (2007),[3] men landet lider fortfarande av höga nivåer av fattigdom,[4] analfabetism och undernäring. Indien är ett mångreligiöst, mångspråkigt och multietniskt samhälle som även huserar en mångfald djur och växter i ett antal skyddade områden.

Innehåll

Etymologi

Namnet Indien härstammar från Indus, som är härlett från det fornpersiska ordet Hindu, från sanskrit Sindhu, den historiska lokala benämningen på floden Indus.[5] De gamla grekerna kallade indierna Indoi (Ινδοί), Indus folk.[6] Indiens grundlag och bruket i olika indiska språk erkänner också Bharat ( uttal , /bʰɑːrət̪/) som officiellt namn med jämlik ställning.[7] Hindustan (/hin̪d̪ust̪ɑːn/), vilket är det persiska ordet för "Hinduernas land" och historiskt syftade på norra Indien, används också emellanåt för hela Indien,[8] men ansågs mindre passande på republiken Indien,[källa behövs] eftersom republiken enligt sin grundlag är en sekulär stat.

Historia

Målningar i Ajantagrottorna i Aurangabad, Maharashtra, 500-talet
Huvudartikel: Indiens historia

De tidigaste kända spåren av mänskligt liv i Indien är klipporna med målningar från stenåldern i Bhimbetka i Madhya Pradesh. De första kända permaneneta bosättningarna tillkom för över 9000 år sedan och utvecklades gradvis till Induskulturen,[9] som går tillbaka till 3300 f.Kr. i västra Indien. Från cirka 2000-1500 f.Kr. antas grupper som talade indoariska språk, de så kallade arierna, ha invandrat till Indien. På detta följde den vediska perioden, som lade grunden till hinduismen och andra kulturella aspekter av det tidiga indiska samhället, och avslutades under 500-talet f.Kr. Från omkring 550 f.Kr. bildades många oberoende kungariken och republiker över hela landet.[10] Det mest betydande av dessa var Magadhariket (cirka 550-324 f.Kr.)[11] 327/326 f.Kr. befann sig Alexander den store vid Indiens gräns.

Under 200-talet f.Kr. förenades större delen av Sydasien till Mauryariket av Chandragupta Maurya och blomstrade under Ashoka.[12] Från 200-talet e.Kr., under Guptarikets tid, inföll den period som kallas "Indiens guldålder."[13][14] Bland imperierna i södra Indien fanns Chalukyadynastins och Choladynastins samt Vijayanagarariket. Vetenskap och ingenjörskonst, konst, litteratur, astronomi och filosofi blomstrade under dessa kungars beskydd.

Efter invasioner från Centralasien från 900-talet till 1100-talet föll stora delar av norra Indien under Delhisultanatets (1290-1413) och senare (1526-1707) Mogulrikets styre. Under Akbar den store upplevde Indien mycket kulturell och ekonomisk framgång samt religiös harmoni.[15][16] Mogulkejsarna utvidgade gradvis sina riken så att de täckte stora delar av subkontinenten. I nordöstra Indien var dock den dominerande makten riket Assam, bland de få riken som stod emot mogulernas överhöghet.

Från 1500-talet upprättade europeiska länder som Portugal, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien handelsstationer och drog senare fördel av interna konflikter för att bilda kolonier i landet. Vid år 1856 var större delen av Indien under Brittiska ostindiska kompaniets kontroll.[17] Ett år senre skedde ett landsomfattande uppror av militära enheter och kungariken, det så kallade sepoyupproret, som allvarligt utmanade Ostindiska kompaniets kontroll men så småningom misslyckades. Som en följd av instabiliteten lades Indien under den Brittiska kronans direkta styre.

Mahatma Gandhi (höger) med Jawaharlal Nehru, 1937. Nehru blev senare Indiens förste premiärminister 1947.

På 1900-talet inledde Kongresspartiet (Indian National Congress) och andra politiska organisationer en landsomfattande kamp för självständighet. Den indiska ledaren Mahatma Gandhi ledde miljontals människor i nationella kampanjer av icke-våldsamt motstånd.[18]

15 augusti 1947 blev Indien en dominion i Brittiska samväldet under ledarskap av premiärminister Jawaharlal Nehru. Samtidigt delades landet i det huvudsakligen hinduiska Indien och det huvudsakligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan.[19] I samband med delningen skedde våldsamheter mellan hinduer och muslimer.[20] En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949.[21] Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter att grundlagen trätt i kraft 26 januari 1950.[22]

Efter självständigheten har Indien mött utmaningar från religiöst våld, kastbaserat våld, naxaliter, terrorism och regionala separatistiska uppror, särskilt i Jammu och Kashmir och nordöstra Indien. Sedan 1990-talet har många indiska städer drabbats av terroristattacker. Indien har olösta territoriella tvister med Kina, som 1962 eskalerade till sino-indiska kriget, och med Pakistan, som ledde till krig 1947, 1965, 1971 och 1999. Indien är ett av grundarländerna i FN (som Brittiska Indien) och De alliansfria staternas organisation. År 1974 utförde Indien ett underjordiskt kärnvapenprov[23] och ytterligare fem prov 1998, vilket gör Indien till en kärnvapenmakt.[23] Med början 1991 har betydande ekonomiska reformer[24] omdanat Indien till en av de snabbast växande ekonomierna i världen, och ökat dess globala inflytande.[3]

Geografi

Huvudartikel: Indiens geografi

Indien kan indelas i tre större geografiska regioner; Himalayas högfjällsmassiv, det nordindiska slättlandet och högplatån Deccan i söder. Indiska halvön överensstämmer geologiskt i stort sett med den tektoniska platta som finns i detta område i Sydasien. Denna tektoniska platta ingick i den förhistoriska kontinenten Gondwana, som delades upp för 125 miljoner år sedan. Deccans berggrund består främst av prekambriska kristallina bergarter, medan slättlandet kring Ganges och dess flodsediment under sig har på tertiära sand- och lerlager. Den bördigaste jordbruksmarken finns i vittringsjorden på Deccan.

Med undantag för bergsområdena längst i norr har i stort sett hela Indien ett tropiskt monsunklimat. Från december till och med februari råder nordostmonsunen med mildare väder. Från mars till juni är vädret varmt och torrt. Från juni till september råder sydvästmonsunen, vilket innebär rikligt med regn. Slutligen råder det från september till december en period där nederbörden gradvis minskas.

Demografi

Presidentpalatset, Rashtrapati Bhavan, i New Delhi

Statsskick och politik

Se huvudartikeln Indiens politik. Förutom huvudartikeln, se även artiklar om Indiens presidenter och premiärministrar | Indiens politiker och politiska partier | Indiens regering | Indiens försvarsmakt

Indien var officiellt ett kejsardöme under den brittiske monarken fram till 1947. "Kejsaren" var representerad på plats av en vicemonark, "Viceroy". Vid självständigheten valde Indien att stanna i det brittiska samväldet, men införde republik, något som trädde i kraft i praktiken 1950.

Indiens grundlag, den längsta och mest uttömmande grundlagen för något självständigt land i världen, trädde i kraft 26 januari 1950.[25] Grundlagens preambel slår fast att landet är en självständig, socialistisk, sekulär och demokratisk republik,[26] där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Centralmakten i Indien är starkare än i de flesta västliga förbundsstater, men delstaterna förstärkte kontinuerligt sin ställning under årtiodena efter 1947. Centralregeringen kan via beslut av presidenten ta över styret i en delstat. Indiens statsskick beskrevs traditionellt som 'kvasi-federalt' med en stark centralmakt och svagare delstater,[27] men det har blivit mer och mer federalt sedan slutet av 1990-talet som en följd av politiska, ekonomiska och sociala förändringar.[28]

Statschef är Indiens president[29] som väljs indirekt av ett elektorskollegium[30] för en femårsperiod.[31][32] Presidenten har ceremoniella uppgifter snarare än rena maktfunktioner. Premiärministern är regeringschef och utövar den största exekutiva makten.[29] Premiärministern tillsätts av presidenten,[33] och har enligt praxis stöd av det parti eller den allians som innehar majoriteten av platserna i parlamentets underhus.[29] Den verkställande grenen består av presidenten, vice-presidenten, och regeringen (med kabinettet som verkställande utskott) som leds av premiärministern. Varje minister med portfölj måste vara ledamot av något av parlamentets kamrar. Indien tillämpar parlamentarism, det vill säga att den verkställande makten är underordnad den lagstiftande och premiärministern och regeringen är direkt ansvarig inför parlamentets underhus.[34]

Den federala folkrepresentationen är bikameral, med överhuset Rajya Sabha som organ för delstaterna och underhuset Lok Sabha som organ direkt för folket.[35] Rajya Sabha, ett permanent organ, har 245 ledamöter som väljs för sex år[36] och förnyas med 1/3 vartannat år. De flesta väljs indirekt av delstaternas och unionsterritoriernas lagstiftande församlingar i proportion till deras folkmängd.[36] 543 av Lok Sabhas 545 ledamöter är direkt folkvalda som representanter för enskilda valkretsar för femåriga mandatperioder.[36] De andra två ledamöterna nomineras av presidenten från den angloindiska folkgruppen om presidenten anser att den inte är nöjaktigt representerad.[36]

Indien har ett enhetligt rättssystem med tre nivåer, som består av högsta domstolen (Supreme Court), som leds av en chefsdomare (Chief Justice of India), tjugoen High Courts of India, och ett stort antal förstainstansdomstolar.[37]

Politik

North Block i New Delhi hyser viktiga regeringsdepartement.

På den federala nivån är Indien den folkrikaste demokratin i världen.[38][39] Under de flesta åren sedan självständigheten har den federala regeringen letts av Kongresspartiet,[40] Mahatma Gandhis och Jawaharlal Nehrus parti, först med Nehru och sedan med hans dotter Indira Gandhi och slutligen Nehrus dotterson Rajiv Gandhi som premiärminister. Enda undantagen inträffade under två korta perioder under 1970-talet och 1980-talet. Politiken i delstaterna har dominerats av flera nationella partier, däribland Kongresspartiet, Bharatiya Janata Party (BJP), Communist Party of India (Marxist) (CPI(M)) och olika regionala partier.

Från 1950 till 1990 hade Kongresspartiet, med undantag av två korta perioder, majoritet i parlamentet. Premiärminister Nehru styrde Indien till sin död 1964. 1966 var tiden mogen för Nehrus dotter Indira Gandhi att ta över. Hon satt som premiärminister 1966-1977. Kongresspartiet var borta från makten mellan 1977 och 1980, då Janata Party, en valallians av fem partier ledd av Morarji Desai, vann valet på grund av folkligt missnöje med det undantagstillstånd som utlysts av dåvarande premiärministern Indira Gandhi 1975, i en period av svåra politiska och ekonomiska problem. I ett försök att få folkligt stöd för åtgärden kallade regeringen Gandhi till nyval 1977, men förlorade.

År 1989 vann en koalition ledd av Janata Dal i allians med koalitionen Left Front valet men lyckades bara behålla makten i två år.[41]

Sedan Indira Gandhi mördats tog hennes son Rajiv över som partiledare i Kongresspartiet. Rajiv Gandhi mördades under valkampanjen inför valet 1991. Då valet 1991 inte gav majoritet åt något parti bildade Kongresspartiet en minoritetsregering under premiärminister P.V. Narasimha Rao och lyckades sitta kvar under hela femårsperioden.[42] Regeringen inledde en liberaliseringsprocess som öppnade landets ekonomi för internationell handel och utländska investeringar. Under denna tid förändrades också den politiska partistrukturen i Indien. Tidigare hade väljarna i allmänhet valt parti efter kast, religion eller etnicitet, men nu ökade istället stödet för en mängd regionala partier.

Hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) lyckades för första gången vid valen i maj 1996 bli största parti i Lok Sabha.

Åren 1996–1998 var en period av instabilitet i den federala regeringen då flera kortlivade allianser regerade. BJP bildade kortvarigt en regering 1996, som följdes av United Front-koalitionen som uteslöt både BJP och Kongresspartiet. År 1998 bidlade BJP National Democratic Alliance (NDA) med flera andra partier och blev den första regeringen utan Kongresspartiet som satt en hel mandatperiod ut.[43] Premiärminister var Atal Behari Vajpayee. I valet 2004 fick Kongresspartiet det största antalet platser i Lok Sabha och bildade regeringen med en koalition kallad United Progressive Alliance (UPA), med stöd av olika vänsterinriktade partier och ledamöter som var motståndare till BJP.[44]

Kultur

Se huvudartiklarna Indisk musik | Indisk litteratur |  Indisk konst | Indisk dans | Sport i Indien | Religion i Indien

Genom historien har ett flertal vågor av inflytande från andra kulturer sköljt in över Indien, den viktigaste var de indoeuropeiska ariernas invasion av landet. Detta har påverkat norra delen av landet mer än den södra. Det i Europa mest kända inslaget i den indiska kulturen är kastväsendet.

Många regioner i Indien har egna, något så när klart avgränsade kulturer. Under de senaste decennierna har dock gränserna dessa kulturer emellan haft en tendens att bli suddigare, och de olika kulturerna har påverkat varandra mer än tidigare. Med ökande internationalisering i världen, och med liberaliseringarna i den indiska ekonomin i början av 1990-talet har också västliga kulturinfluenser gjort sig starkare påminda.

Indisk musik finns i två huvudformer: Karnataka och Hindustani. Hindustani är vanligare i norra Indien är influerad av muslimsk kultur. Inom litteraturens område har Indien bland annat en rad mycket gamla verk av kulturell och religiös betydelse: Vedaskrifterna, Ramayana och Mahabharatha är några exempel. Ett flertal dansformer är mera kända: Bharata Natyam, Odissi, Kuchipudi, Kathak, Kathakali med flera.

Schackspelet anses härstamma från Indien, och de siffror vi kallar arabiska har egentligen indiskt ursprung.

Det moderna Indien

Se även Indiskt näringsliv | Indiska fackliga centralorganisationer

Sedan självständigheten har landets befolkning ökat med 250%, och befolkningen i städerna har ökat med 500%. Inte mindre än 35% av befolkningen lever idag under den av FN angivna gränsen för fattigdom. Omkring 75% lever i stort sett utanför kontantekonomin, medan en modern medelklass, med möjlighet att köpa bil, privat sjukvård, TV o.dyl., uppgick i början av 2000-talet till runt 200 miljoner människor. Till och med i landets rikaste stad, Mumbai, lever nästan halva befolkningen i slum. Indien har precis som grannen Kina inga tidszoner utan samma tid i hela landet, 4,5 timmars skillnad från svensk normaltid.

Indien har idag (2007) en tillväxt på ca 15%. Först var det de rika som för 10-15 år sedan såg en starkt förbättrad ekonomi. Sedan följde medelklassen och nu även stora delar av de lägre skikten. Enligt vissa experter kommer Kina och Indien att passera USA som ekonomier om 30 till 40 år. Indien planerar att skicka egna rymdraketer till Månen och Mars och har redan skickat upp egentillverkade satelliter. De som definieras som fattiga enligt indisk statistik har sett en förbättring den sista tiden och allt färre räknas till denna grupp. Det finns grupper som står utanför utvecklingen men som helhet går Indien fram med stormsteg. Idag kan man knappt köpa en villa i New Delhi för under motsvarande 6 miljoner kronor och en lång rad områden i Indien har idag priset långt över de svenska och ett par områden tillhör världens dyraste. Indien är både rikt och fattigt. De rika, sett ur Indisk synvinkel, är lika många som EUs befolkning.

Ett annat sätt att beskriva det moderna Indien är att nämna Indian Institute of Technology, måhända den mest prestigefyllda utbildningsinstitutionen i världen för civilingenjörer med IT-inriktning. När arbetskraftsinvandring kommer på tal i västvärlden tas ofta denna exklusiva elit av dataspecialister som exempel. Världens största webbaserade e-postföretag, Hotmail, startades för övrigt av indiern Sabeer Bhatia, som sedan sålde företaget till Microsoft.

Förutom litteraturpristagaren Rabindranath Tagore 1913 och fysikpristagaren C.V. Raman 1930, har på senare år Moder Teresa och Amartya Sen fått Nobelpriset. De indiska emigranterna eller exilindierna Hargobind Khorana, V.S. Naipaul och Subramanyan Chandrasekhar har också fått det prestigefyllda priset, flera av dem för naturvetenskapliga prestationer.

Försvar

Huvudartikel: Indiens försvarsmakt

Militärt är landet en regional stormakt, med en yrkesarmé på över en miljon man, en reserv på en halv miljon man, samt flotta och flygvapen. Till detta kommer paramilitära styrkor på dryga miljonen man, polis samt ett hemvärn, också detta med en ansenlig personalstyrka; mer än en halv miljon.[källa behövs] Krigsmaterielen är dock inte fullt modern, och består delvis av sådant som inköptes från Sovjetunionen under Indira Gandhis dagar. Även om en viss modernisering sker (Indien förfogar till exempel över stridsflygplan av typen Harrier och Suchoj Su-30 MKI), har försvarskostnaderna minskat under senare år. Det går dock inte att säga att spänningen gentemot arvfienden Pakistan minskat nämnvärt. Båda staterna håller sig med kärnvapen.

Indien har en stor flottbas på Andamanerna.

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 123 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 118 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 85 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 132 av 179


Se även

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. Kumar, V. Sanil; K. C. Pathak, P. Pednekar, N. S. N. Raju (2006). "Coastal processes along the Indian coastline" (PDF). Current Science 91 (4): pp. 530-536. 
  2. Oldenburg, Phillip. 2007. "India: History," Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007© 1997-2007 Microsoft Corporation.
  3. 3,0 3,1 ”India is the second fastest growing economy”. Economic Research Service (ERS). United States Department of Agriculture (USDA). http://www.ers.usda.gov/Briefing/India/. Läst 2007-08-05. 
  4. Poverty estimates for 2004-05, Planning commission, Government of India, mars 2007. Hämtad 25 augusti 2007
  5. "India", Oxford English Dictionary, andra upplagan, 2100a.d. Oxford University Press
  6. Basham, A. L. (2000). The Wonder That Was India. South Asia Books. ISBN 0283992573. 
  7. ”Official name of the Union”. Courts Informatics Division, National Informatics Centre, Ministry of Comm. and Information Tech. http://indiacode.nic.in/coiweb/fullact1.asp?tfnm=00%201. Läst 2007-08-08. ”Name and territory of the Union- India, that is Bharat, shall be a Union of States.” 
  8. ”Hindustan”. Encyclopædia Britannica, Inc.. 2007. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/266465/Hindustan. Läst 2007-06-18. 
  9. ”Introduction to the Ancient Indus Valley”. Harappa. 1996. http://www.harappa.com/indus/indus1.html. Läst 2007-06-18. 
  10. Krishna Reddy (2003). Indian History. New Delhi: Tata McGraw Hill, s. A107. ISBN 0070483698. 
  11. Nationalencyklopedin, Bra Böcker AB, Höganäs 1992 "Indien",, sid. 409. ISBN 91-7024-619-X. 
  12. Jona Lendering. ”Maurya dynasty”. http://www.livius.org/man-md/mauryas/mauryas.html. Läst 2007-06-17. 
  13. ”Gupta period has been described as the Golden Age of Indian history”. National Informatics Centre (NIC). http://india.gov.in/knowindia/ancient_history4.php. Läst 2008-12-01. 
  14. Heitzman, James. (2007). "Gupta Dynasty," Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007
  15. ”The Mughal Legacy”. http://www.edwebproject.org/india/mughals.html. 
  16. ”The Mughal World : Life in India's Last Golden Age”. http://www.easternbookcorporation.com/moreinfo.php?txt_searchstring=13880. 
  17. ”History : Indian Freedom Struggle (1857-1947)”. National Informatics Centre (NIC). http://india.gov.in/knowindia/history_freedom_struggle.php. Läst 2008-12-01. ”And by 1856, the British conquest and its authority were firmly established.” 
  18. (1997) Concise Encyclopedia. Dorling Kindersley Limited, s. 455. ISBN 0-7513-5911-4. 
  19. (1997) Concise Encyclopedia. Dorling Kindersley Limited, s. 322. ISBN 0-7513-5911-4. 
  20. Nationalencyklopedin, Bra Böcker AB, Höganäs 1992 "Indien",, sid. 413. ISBN 91-7024-619-X. 
  21. [1].
  22. ”CIA Factbook: India”. CIA Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/in.html. Läst 2008-12-01. 
  23. 23,0 23,1 ”India Profile”. Nuclear Threat Initiative (NTI). 2003. http://www.nti.org/e_research/profiles/India/index.html. Läst 2007-06-20. 
  24. Montek Singh Ahluwalia. "Economic Reforms in India since 1991: Has Gradualism Worked?" (MS Word). Journal of Economic Perspectives. Hämtat 2007-06-13.
  25. Pylee, Moolamattom Varkey (2004). "The Longest Constitutional Document", Constitutional Government in India, 2nd edition, S. Chand. ISBN 8121922038. Hämtat 2007-10-31. 
  26. Dutt, Sagarika (1998). "Identities and the Indian state: An overview". Third World Quarterly 19 (3): 411–434. DOI:10.1080/01436599814325.  på sidan 421
  27. Wheare, K.C. (1964). Federal Government, 4th edition, Oxford University Press. 
  28. Echeverri-Gent, John (2002), ”Politics in India's Decentred Polity”, i Ayres, Alyssa; Oldenburg, Philip, Quickening the Pace of Change, India Briefing, London: M.E. Sharpe, ISBN 076560812X  på sidorna 19-20; Sinha, Aseema (2004), ”The Changing Political Economy of Federalism in India”, India Review 3 (1), doi:10.1080/14736480490443085  på s. 25-33
  29. 29,0 29,1 29,2 Sharma, Ram (1950). "Cabinet Government in India". Parliamentary Affairs 4 (1): 116–126. 
  30. ”Election of President”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05054.html. Läst 2007-09-02. ”The President shall be elected by the members of an electoral college” 
  31. Gledhill, Alan (1964). The Republic of India: The Development of Its Laws and Constitution, 2nd edition, Stevens and Sons. 
  32. ”Tenure of President's office”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05056.html. Läst 2007-09-02. ”The President shall hold office for a term of five years from the date on which he enters upon his office” 
  33. ”Appointment of Prime Minister and Council of Ministers”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05075.html. Läst 2007-09-02. ”The Prime Minister shall be appointed by the President and the other Ministers shall be appointed by the President on the advice of the Prime Minister.” 
  34. Matthew, K.M.. Manorama Yearbook 2003. Malayala Manorama, 524. ISBN 8190046187. 
  35. Gledhill, Alan (1964). The Republic of India: The Development of Its Laws and Constitution, 2nd edition, Stevens and Sons. 
  36. 36,0 36,1 36,2 36,3 Our Parliament A brief description of the Indian Parliament”. www.parliamentofindia.gov.in. http://www.india.gov.in/outerwin.htm?id=http://parliamentofindia.gov.in/. Läst 2007-06-16. 
  37. Neuborne, Burt (2003). "The Supreme Court of India". International Journal of Constitutional Law 1 (1): 476–510. DOI:10.1093/icon/1.3.476.  på s. 478.
  38. ”Country profile: India”. BBC. 9 January 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/south_asia/country_profiles/1154019.stm. Läst 2007-03-21. 
  39. ”World's Largest Democracy to Reach One Billion Persons on Independence Day”. United Nations Department of Economic and Social Affairs. United Nations: Population Division. http://www.un.org/esa/population/pubsarchive/india/ind1bil.htm. Läst 2007-12-06. 
  40. Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet LOC_PROFILE
  41. (1992) Politics in India 1991-92. Shipra Publications, 118, 143. ISBN 978-8185402178. 
  42. ”Narasimha Rao passes away”. The Hindu. http://www.hindu.com/2004/12/24/stories/2004122408870100.htm. Läst 2008-11-02. 
  43. Patrick Dunleavy, Rekha Diwakar, Christopher Dunleavy. ”The effective space of party competition” (PDF). London School of Economics and Political Science. http://www.lse.ac.uk/collections/government/PSPE/pdf/PSPE_WP5_07.pdf. Läst 2007-10-01. 
  44. Hermann, Kulke; Dietmar Rothermund (2004). A History of India. Routledge. ISBN 978-0415329194. 

Externa länkar



Personliga verktyg
På andra språk