Från Rilpedia

urdu اردو
Talas i	Pakistan, Indien och 19 andra länder
Region	Sydasien
Antal talare	104 miljoner
Klassificering	indoeuropeiskt  indoiranskt   indoariskt    hindustani     urdu
Officiell status
Officiellt språk i	Indien, Pakistan
Språkmyndighet	-
Språkkoder
ISO 639-1	ur
ISO 639-2	urd (T)
ISO 639-3	[1]
SIL	URD

Urdu (förr: Hindustani) är ett indoeuropeiskt språk som främst talas i Pakistan och Indien. Det är ett av två officiella språk i Pakistan, och ett av 23 officiella språk i Indien. Strikt språkvetenskapligt är urdu och hindi dialekter av samma språk. De två språken använder dock olika alfabet.

Urdu använder en version av det persiska alfabetet, kallat nastaleeq.

Tio miljoner människor i Pakistan har urdu som modersmål. Totalt i världen kan ungefär 60 miljoner människor tala urdu. Räknas de som har urdu som andraspråk är siffran 104 miljoner. I Indien kan ungefär 48 miljoner människor tala urdu.

Litteraturhistoria

Rikare, elegantare, men kanske ännu mindre självständig än hindilitteraturen är urdulitteraturen, i högre stil kallad rekhta, "den brokiga". Man skiljer mellan det egentliga urdu i norra och daklmi eller dékhani (ej att förblanda med marathis ena huvuddialekt, dékhani) i södra delen av språkområdet. Delhi, Agra, Benares och Lucknow är medelpunkterna för urdus liksom för hindis litterära liv i Indien, men numera framställs givetvis huvuddelen av urdulitteraturen i Pakistan.

Den äldste urdudiktaren ar Masud-i-Sad på 1000-talet och de förnämsta klassiska författarna är Hatim Sauda (född 1780), "Indiens Juvenal", och Mir-Mohammed-Takui (död efter 1801), författare till den berömda dikten "Sjalat-i-ischk", kärleksflamman. Inom lakhnilitteraturen, där romanen särskilt odlades, är Yali, på 1700-talet, den förnämste. De mest berömda 1800-talsförfattarna är Mamum och Mumin från Delhi samt, för dakhni, Abdul Hakk från Madras.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).