Akbar den store
Från Rilpedia
|
Akbar den store (urdu: جلال الدین محمد اکبر, Jalaluddin Muhammad Akbár, Akbar-e-Azam; fullständig titel: Al-Sultan al-'Azam wal Khaqan al-Mukarram, Imam-i-'Adil, Sultan ul-Islam Kaffatt ul-Anam, Amir ul-Mu'minin, Khalifat ul-Muta'ali Abu'l-Fath Jalal ud-din Muhammad Akbar I Sahib-i-Zaman, Padshah Ghazi Zillu'llah ['Arsh-Ashyani]) , ursprungligen Djelal-eddin Muhammed, född den 15 oktober 1542, död den 17 oktober eller den 27 oktober 1605 blev indisk stormogul bara några månader efter fadern Humajuns avgörande seger vid Panipat 1556. Efter Akbars trontillträde fördes regeringen först av vesiren Beram (Bajram Khan) tills Akbar fyllt 16 år (alternativt 18 år). Akbar var den störste och mest kände av stormogulerna, av många betraktad som den egentlige grundläggaren av mogulriket. Namnet Akbar betyder just "den store".
Innehåll |
Erövringar
Genom lyckliga krig befäste han sin makt och vidgade sitt rike; Akbar besegrade definitivt de afghanska krigsherrar som tidigare utmanat mogulernas makt. Han besegrade alla de små muslimska erövringsmonarkierna norr om Vindhyabergen och förvandlade dem till provinser i sitt rike. Genom krig och förbund bragte han även de många hinduiska småfurstarna inom detta vidsträckta område under Delhirikets överhöghet, rajputernas underkuvande (1561-1568), nedre Bengalens erövring från afghanerna (1576), erövringen av Kashmir (1586), annektionen av Sindh (1592) och Kandahars återerövring (1594) betecknar de förnämsta stadierna i Akbars erövringskrig och mogulväldets utvidgning. Mot slutet av sin regering vände han sina vapen mot södra Indien, men mötte starkt motstånd och avstod då från vidare erövringar åt detta håll. Han residerade i Agra, dit han flyttat regeringens säte från Delhi.
Akbars regering
Akbar var inte bara en stor erövrare, utan förstod även att hålla samman och mästerligt organisera sitt väldiga rike, främja folkets välstånd samt vinna dess kärlek och förtroende. Riket indelades i provinser under guvernörer med fullständig militär, finansiell och rättsskipningsmyndighet. I städerna infördes ett ordnat polisväsende, militären omorganiserades fullständigt, och över hela riket genomfördes ett ordnat skattesystem, som klokt grundades på hinduernas gamla sedvänjor och i sina huvuddrag ännu äger bestånd. Han grundlade den indiska mattknytarkonsten, genom de s.k. mogulmattorna. Han grundade mattknytningsskolor i Agra.
Genom en vis regering vann Akbar sitt folks kärlek och ökade sitt rikes välstånd; han främjade åkerbruk och handel och lät verkställa landmätningar, han införde ett fungerande förvaltningssystem, och fick den hinduiska befolkningens lojalitet genom att avskaffa den särskilda skatten för ickemuslimer, och genom att utse även hinduer till höga poster inom sin förvaltning och armé. Akbar grundade också Agra som sin huvudstad, och flyttade regeringen dit från Delhi.
Religiös tolerans
Liksom Akbar i politiskt avseende behandlade hinduer och muslimer lika, så utmärktes även hans religionspolitik av strängt genomförd tolerans. Själv ursprungligen muslim, blev han småningom i religiöst hänseende eklektiker och proklamerade slutligen en panteistisk statsreligion, vilken innefattade vad han funnit bäst i skilda trosbekännelser (islam, hinduism, zoroastrism, judars och jesuiters läror). Sina hinduiska undersåtars religiösa föreställningar respekterade han, men förbjöd omänskliga gudstjänstbruk, härutinnan - liksom i så mycket annat - förebådande det anglo-indiska väldets principer.
Medhjälpare och efterträdare
Akbars förnämsta medhjälpare var raja Todar Mall, chef över det indiska skattesystemet, och Abu-l-fasl, storvesir och biograf, den som också skrev Akbars historia. Akbars sista år förbittrades genom familjeintriger, särskilt av hans älsklingsson och efterträdare Salim (shah Djahangir). Akbar begrovs i ett präktigt mausoleum i Sikandra, nära Agra.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
